Sport vi minns - Med lösa axlar mot framtida segrar

SVMM-bloggen bjuder på inlägg från tre bloggare, Slang, Max och Bertil. Alla tre har olika bakgrund och förutsättningar men målsättningen är den samma SVMM 2010.

Bertil Inlägg 2010-09-27
Ooops nu är det visst bara några dagar kvar till start i årets största utmaning, SVMM 2010!
Förberedelserna är i full gång på redaktionen och vi sitter ofta till efter midnatt och slipar på dem sista detaljerna som ska göra årets SVMM till det bästa någonsin. Hoppas att ni kommer se resultaten av detta på lördag.

Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning och är nog lika nojjig som många andra som kommer stå på linjen på lördag. Mitt favorituttryck kring känslan inför ett lopp kommer från ingen mindre än Frans Hagelin som brukar säga "det är ingen höjdare att ha känslan av att inte gjort läxan inför provet när man står på startlinjen". Den känslan kommer infinna sig på lördag, som så många gånger tidigare. Skillnaden med löpning är att det inte går att panikplugga sista dygnen för att prestera bättre på provet. Nu återstår bara små sinnessjuka ritualer som att dricka 5 liter vatten dagen innan tävlingen, smörja sig med allehanda salvor, äta rätt saker och inte ligga mer än nöden kräver.

Träningen inför SVMM påbörjades i maj. Jag var då riktigt nere på botten bokstavligen. Hade inte kört mer än en handfull löppass sedan SVMM i oktober förra året. Fick ändå tämligen snart upp skaplig fart på distanspassen och satte in 20+ mil de tre första månaderna.

Åkte dessvärre rakt ned i källaren och min ambitiösa tävlingsplanering fick skrotas efter en weekend i London då vänster hälsena tackade för sig. En hälsena jag dock kunnat hålla kontroll på sedan dess. Jag har genom att endast köra distans toppat med lite tröskel och några intervallpass på bandet ändå fått skaplig träning och är klasser bättre än förra året.
Tycker dock jag ibland får lida onödigt mycket av vad jag presterade för 10-talet år sedan då jag var "lättränad" och kunde kombinera hårda utekvällar med bra prestationer utan att blinka. Nu är jag en skröplig veteran vars form går mer upp och ner än dollarkursen (mest ner alltså...). Max Anja målar ut mig som någon löpningens messias och kallar mig ena veckan för flodhäst och nästa för oslagbar grävling.

Allt bottnar väl i att den gode Max är feg och inte vågar sticka ut näsan och säga att han ska spöa mig helt enkelt?! Hans träning och resultat visar på en god form och jag har full respekt för att jag måste få på hela skiten på lördag för att plocka dennes skånska skalp, den mest åtråvärda av dem alla. När jag har Anjas skalp uppspikad hemma i garaget på söndag kväll, först då är jag nöjd...

Körde ikväll ett sista hårt pass inför lördagen. Masses klassiska 4*1000m med 3 min vila. Kändes dock så bra i det tempo som jag satt upp så jag utökade sista intervallen med 500m. Tempot är idagsläget hemligt. :)

Ses på lördag i Norpan!

/Bertil

Max Anka Inlägg 2010-09-27
Sedan chocken lagt sig efter att vi kickat ut Slang har det inte hänt mycket här på bloggen. Som tur är har han fått möjlighet att lägga ut sina perverterade filmer med perverterade recept på närliggande plats, så alla är väl vinnare i soppan. Särskilt de som får felmeddelande när de klickar på hans filmer. Själv tror jag att Slang döljer något. Jag vet inte vad det är han döljer och ännu mindre varför han döljer det. But I suspect owls in the marshes.

Min andre medbloggare, Johan Bertil, lovade på forumet mellan cigaretterna att han skall flåsa mig i nacken i 2800 meter. Samstämmig opinion pekar ut "Flåsande i nacken av Bertil" som något av det värsta man kan råka ut för. Kaffekungen Appelkvist uttalade en gång att "Bertil har grävlingskäftar, han biter sig fast och släpper aldrig". Andra har förmodligen råkat ut för flåsandet i än värre situationer, men det pratar vi om på banketten. Bertil är helt enkelt, som det heter i den gamla Stooges-låten, "Hard to beat". Att refrängen på den går "Your pretty face is going to hell" är något han bör ha i åtanke när han spurtar om mig.

Att vinna över Johan Bertil är för mig lika troligt som att jag skulle få del i det enorma överskott den här bloggen genererar åt redaktionen. Det är en utopi, ett nirvana, en fullbordan, ett Shangri-La. Det har det varit sedan han trampade av ledbandet i mitt vänstra ringfinger på terräng-SM i Skövde 1991. Att jag slog vraket i fjor ändras inte av det. Men jag måste säga att mina förberedelser har varit precis som jag vill ha dem. Och med bara fem dagar kvar är det väl egentligen bara en hastigt påkommen förkylning som kan ändra på det. Alla hårda pass är körda, de ofrånkomliga träningssvackor som uppkommit har varit korta och inte särskilt djupa, träningsresultat har blivit bättre och bättre, min slutforcering har följts precis som jag velat. Vad det räcker till på lördag får vi se. Men med någorlunda väder tycker jag att jag borde fixa målet att slå min 14-årstid 9.38. Allt bättre än så är en bonus (det är bara två år sedan jag gjorde 10.24 och var asnöjd) men det vore väldigt kul att gå under 9.30.

En gammal kompis och fd häcklöpare som jag drack öl med i fredags kunde inte vara med på VSM pga bristningar etc. Fast han pratar om all-in på IVSM i Karlskrona 2011. Folk är inte kloka. Själv har jag inte bestämt mig vad som händer efter lördag, men jag väntar nog några veckor efter SVMM innan all-in-snacket går igång igen. I går tyckte hustrun att det skulle vara all-in-family, det var sju år sedan vi svarade ja till varandra någonstans i Andalusien. Efter förhandlingar, kompromisser och jämkningar kom vi (hon) fram till att det fanns tid för mig att köra ett långpass eller att gå på MFF-IFK Göteborg. Jag körde långpasset. Vad fan gör SVMM med en egentligen?

Träningssammanfattningar:
Vecka 37: 6 pass, 67 kilometer, form stigande.
Vecka 38: 4 pass, 41 km, form mycket god.

Båda de snabbare passen,  ett banpass och ett i Pildammsparken, under den senaste veckan gick över förväntningarna. Känner mig precis så sliten som jag vill, med några lugna dagar blir det perfekt. Nu återstår ett lugnt intervallpass, 4*1000 med en minuts vila, ikväll. Vila tisdag-onsdag, en lugn mil på torsdag, och vila fredag. Tidiga sänggåenden och hålla sig oförkyld. Då kan det bli roligt på Borgsmo. Och att eftermiddagen/kvällen är en av årets absoluta höjdare tvekar ingen som varit med på. Vi ses där!

Slang inlägg 2010-09-21
När man är skadad blir man lätt utanför. Jag har känt tisslet och tasslet en del senaste tiden på redaktionen. När jag kommit in på redaktionen har Max Anka och Berra agerat märkligt. Till följd av detta har jag känt en ökad press på att komma igång med löpningen vilket gjort skadan värre. Inte nog med att man är skadad man tvingas även slåss mot fördomar och utanförskap på redaktionen. Utanförskap i bemärkelsen SKADAD medan de andra friska individerna ser sig själva som norm på redaktionen. Hur som helst så på dagens redaktionsmöte kom domen. "Vi vill sparka dig från SVMM bloggen" löd orden. "Det är inte intressant för våra läsare att följa din blogg när du uppdaterar den alltmer sällan sedan skriver du för mycket om kost och annan träning vilket ger sajten dåligt rykte. VI tycker heller inte om den ohejade reklam du gjort för vissa produkter". Som ni trogna läsare förstår var detta inget lätt besked. De lovade dock att länka till min nya blogg när jag hittat en annan plats för denna. Jag fick lite tid på mig. Jag har gjort mitt yttersta och försökt med Runners World, Friidrott.se, Spårvägens hemsida, Studenternas hemsida, Eksjö Södra, Högby, Kalmar OK men de har inte slutat skratta ännu. Tom gratis bloggsidorna har sagt "nej tack" Så tyvärr kan jag inte länka vidare någonstans just nu eftersom jag fått SPARKEN från SVMM bloggen. Jag tycker det är för jävligt att man inte får vara skadad 2010 utan att bli utfryst.
Jag vill tacka er som följt min blogg och hoppas att jag någon gång för återkomma. Jag är såklart tacksam för den tid jag fått av redaktionen även om jag tycker beslutet att sparka mig är förhastat.
Tack för mig
/Slang

Max Anja Inlägg 2010-09-18
I stort sett har allt gått bra för mig sedan bloggen drogs igång, medan mina medbloggare har haft sina ups and downs. Samtidigt vet vi alla att det bara är marginaler som avgör. Risken är fortfarande överhängande att de båda efter loppet hyllas som Elvis på en flickskola 1958 medan jag står där som typ Cliff Barnes. Snart vet vi, det är bara 15 dagar kvar och för Max Henrik känns det väldigt likt veckorna före veteran-SM. Då hade jag en ebola-period några veckor före race, tränade ner mig trots att det kändes illa, hade långsammare tider på alla pass än veckorna innan, och kom till start ganska osäker på mig själv. Men när det gällde kändes det oerhört lätt och resultatet var jag mer än nöjd med. Så det är något liknande som gäller igen. I måndags gjordes följande plan upp:

Måndag 13/9: Intervall, relativt lugn.
Tisdag 14/9: Distans.
Onsdag 15/9: Vila.
Torsdag 16/9: Distans.
Fredag 17/9: Bana.
Lördag 18/9: Distans.
Söndag 19/9: Långpass, med fartökning om det känns bra..
Måndag 20/9: Distans.
Tisdag 21/9: Vila.
Onsdag 22/9: Bana.
Torsdag 23/9: Vila.
Fredag 24/9: Jogg.
Lördag 25/9: Distans med fartökning.
Söndag 26/9: Distans.
Måndag 27/9: Intervall, relativt lugn.

Därefter vila och ett eller två joggpass. Samtliga vilodagar är forcerade pga en massa tjafs (jag hade lagt in dem ändå, men inte nödvändigtvis just de dagarna). Ett pass kan mycket väl tas bort efter vägen, det finns marginal att ta av. Vid gubbvadskänning läggs allt åt sidan och vila sätts in omedelkvickt. Till nu har det följts perfekt, förutom dåliga tider på bana idag.
På fredag flyger min gode vän Kalle in från San Diego. Han flyttade till USA 1990 som Sveriges mest lovande kastare, bröt ryggen efter några månader, och gjorde näringslivskarriär istället. Han stannar över helgen och vi ska gå ut och öla direkt när han landar. Jag undrar om det är Slang som betalat hans biljett. När man ser sådant som nedan hoppas man verkligen att vågen har gått sönder och inte fiskfrikadellerna som satt sig.
Är det bara jag som tycker att laddningen och uppviglandet inför SVMM känns lite lågt. Det är ont om hatinlägg (de som finns är mellan Zigge och Algers och handlar mer om NYCM), ett år gammal betting nämns knappt alls, ingen går (utom Jorma, som historiskt sett sällan varit särskilt realistisk) går ut och säger att jag skall göra det och, det är helt enkelt inte uppskruvat som man vill se. Hoppas det kommer på forumet.
Det enda vad jag har i år är att jag 091005 (två dagar efter SVMM 2009, när han bubblade om all-in 2010) ensidigt lovade Den Arge Kesellakocken aka The Slang formerly known as an artist en flaska Amarone om han gör under 10.30. Om han springer räknar jag med att han klarar det så jag hoppas bli en flaska fattigare där. Och i Danmark finns jättefina Amarones man kan få för typ 80 spänn.

De två namn som är anmälda till bankettklass är rätt stora löpmässigt. Bankettmässigt?

Vilodagen i onsdags var forcerad tack vare barbesök och MFF-HIF, bjuden som den kommunalar-pamp jag temporärt är. Jag skulle säga att totalupplevelsen där var topp-fem av alla de typ 300 matcher jag sett MFF på Stadion eller Nya Stadion sedan 1978. Dardan Rexhepi!

En annan arena i Malmö heter Hästhagen. Ligger vid Malmös länge högsta hus Kronprinsen och fint insprängd i en vindglugg mellan andra cyklonskapande höghus. Arenan är känd för att ha de knepigaste vindförhållandena i hela världen. Jag har definitivt varit med om att ha motvind där varvet runt. Andra jag känner säger sig ha haft medvind varvet runt. Att försöka förutsäga vindförhållandena där är svårare än att slå Johan Bertil på ett upplopp. Idag var det orkanmotvind i 200 meter, vindstilla i 150, och medvind i 50 meter i ena kurvan. Intervallerna gick långsammare än tänkt, men det var nog en bra förberedelse för vad som kan komma på Borgsmo.

Min tanke i år till SVMM var att bara gå för tid och strunta i placering. Men om det nu är så att sämre väder med svårt att få ut max resultatmässigt infaller behövs något mer. Måste hitta någon att verkligen slåss med nu när varken Hagge eller SA verkar våga komma. Era fega jävlar. Slang aka Mat-Tina är ju ett alternativ men vi som bara har kontakt med honom via bloggen vet inte ens om den smygaren över huvud taget kan springa. Johan Bertil är ett mål av typen ”siktar man mot stjärnorna…”. Kul att slå men gör han sitt har jag inte en chans. Får hitta på en konstlad rivalitet med PH Sundell, Marcus Grönroos eller någon. Philip Lund, 9.37 i år, verkar också vara ett alternativ. Fast mest beställer jag vindstilla och 18 grader av arrangörerna. Jag är alldeles för vek för att springa bra annat än i fint väder.

Till slut, mina medbloggare har kört igång videobloggar och jag förstår dem fullt ut. Opinionsundersökningar har visat att vi har 12 procent läskunniga läsare (jag, Slang och Johan Bertil) av de 25 personer som följer bloggen. Film är med andra ord det enda sättet att nå ut med sitt budskap. Men jag kommer aldrig att lägga upp något sådant. Nu vet ni det.
/Max Anka

Studio Slang Inlägg 2010-09-17

Kolla på eller nedan.

Max Anja Inlägg 2010-09-15
I mitt förra inlägg lovade jag att meddela vad jag åt och drack under ett dygn i Köpenhamn, i syfte att ge min asketiske medbloggare ett slaganfall och därmed sänka hans löpkapacitet. So here we go. Den som mer ensidigt vill läsa om min status hoppar till sista stycket.

Inledde med ett besök på en bryggeripub med det orginella namnet Brewpub. Sänkte en halvliter av deras IPA. Gick vidare (förbi polispådrag mot bombman med benprotes) mot Norrebro och italiensk restaurang. Bröd med olivolja, vitt vin, blomkålssoppa med rimmad torsk och rostade mandlar (himmelskt god), rött vin, gnocci med råkorv och kantareller, mer rött vin, risotto med squash, sött vin, osttallrik med oliver, tryffelolja och marsalakokta russin. Avslutade med att trycka i mig halva Lindas flottiga tiramisu, ett säkert kort i fett-tävlingar. Kvällen rundades av med en rejäl porter på ovan nämnda Brewpub, som som av en händelse låg nära vårt hotell.

Hur länge sover man då när man för en gångs skull får vara barnfri såväl natt som morgon? Fråga Linda. Själv stod jag med löparskorna på 07.25. Förenade nöje med nöje och passade på att springa förbi en del platser som jag tycker är intressanta av en eller annan anledning. Upptäckte runt söerna att de danska versionerna av fetagreta är mindre fetagreta än de svenska. Dvs det springs snabbare på andra sidan sundet. Dessutom kan noteras att samtliga danska löpare lydigt stannar vid röd gubbe. Vilken svensk löpare gör det?

Sedan var det hotellfrukost. Den var inget extra skall sägas. Jordgubbsyoghurt med diverse nötter och musli. Två rejäla mackor med bacon, äggröra, tomater och gurka, samt två rostade mackor med marmelad. Mängder med juice och kaffe.

Förmiddagen tillbringades sedan på nationalmuseum innan vi delade upp oss som brukligt. Linda för shopping och jag för övrigt. Ett av de sjukare ålderstecken jag drabbats av de senaste åren är ett intresse för stadsbyggnad och arkitektur. Där har Köpenhamn mycket att erbjuda trots att det egentligen inte är en vacker stad. Blev närmare en mils vandring i såväl bättre som sämre kvarter, längs kanaler och haschstråk, där topprenoverat är granne med ruffigt och slitet. Sedan tog jag en handpumpad cask ale från ett för mig tidigare okänt cornwallbryggeri på min favoritpub i världen, Charlies på Pilestraede. Den var magisk.

Andra ålderstecken är att jag måste hålla ölflaskor längre från ögat för att kunna läsa ettiketterna, att jag blir mer och merirriterad över höga ljud, samt att jag verkligen tycker att det känns skönt att ha enkelrum när jag åker på spektakel som SVMM.

Tömde plånboken på Barley Wine, liten shop med stort ölutbud, och mötte upp med Linda. Smörrebrödsrestaurang. En macka med kokt oxkött, pepparrot och chutney, en macka med varm leverpastej, bacon och champinjoner, drygt hälften av Lindas portion fiskfrikadeller, en och en halv öl.
Jag råkar för övrigt veta att Slang älskar fiskfrikadeller, men när jag meddelade honom min lunch mumlade han om Kesella. Linda hade inte shoppat färdigt så jag hann med en Lambic på Mikkeller Bar. Tåget hem, träffade barnen, som krävde att få beställa pizza. Jag vägde inte 63,8 kg på söndag morgon, om någon trott det.

Vi lämnar mina kulinariska reseberättelser och övergår till vad det skall handla om. Min träning. Förra veckan blev det alltså två pass med sammanlagt 15 km. Magproblem, gubbvadsskräck, förkylning. Men nu känner jag mig relativt frisk och hel. Tusingar igår, 14 km distans idag. Det känns inte särskilt bra men det gör inget. Planen är nu att träna ner mig rejält under denna och nästa vecka. Fem pass per vecka, två banpass, ytterligare intervaller, två långpass, och kanske en eller annan morgonjogg. Funderade på en brödrosthalvmara i helgen för att hedra den store Johan Bertil, men tror att jag har mer nytta av ett bra banpass. Nu skall jag bara hålla mig frisk. Återkommer i nästa inlägg med exakt träningsplan inför dagen S.

Bertil Inlägg 2010-09-12
Oj oj oj vilken vecka... Min nya samarbetspartners pengar har inneburit att jag numera kan satsa heltid på löpningen fram till SVMM så länge jag röker minst 2 paket om dagen. Det rensar ur luftrören ordenligt på morgonen med ett halvt paket cigg i bilen på väg till jobbet. Nu pendlar jag ju 3 timmar om dagen så denna nya hobby hjälper verkligen tiden att gå lite snabbare.

Idag 12 sept är det debut för min del med firande av bröllopsdag. Endast ett år sen den fine Slang i egenskap av värd på mitt och Saralynns bröllop höll hov för familj och vänner. Att det redan gått ett år sedan känns konstigt. Och snart har det gått ett år sedan SVMM2009 också. Anledningen till att SVMM festen såklart vinner över bröllop är naturligtvis att den återkommer varenda år och man kan alltid räkna med att redaktör Slang står där vid prisutdelningen i sin Die hard tshirt likt en salongsberusad Benjamin Syrsa med attitydproblem. Jag längtar massor.

Jag längtar också till SVMM2010 av anledningen av att det kommer vara loppet då jag återvinner min heder och sopar Borgsmos tartan med den gode Max Anja, 63,8 kilo looser. Oj vad han ska hånas efter målgång... kan redan känna segerns sötma blandas med sockret från munken som skapat en tunn skorpa runt min mun. Marknadsdagar i Köping för med sig en del gott minst sagt.

Bröllopsdagen till ära packades frugan in i bilen med destination Lasse Maja-loppet i Arboga, knappa 2 mil från Köping. Loppet är ett sk "anrikt lopp" med sina 38 år i branschen. Dock ej sanktionerat av SFIF varför det inte kan återfinnas i tex en tävlingskalender, För att veta om loppet måste du läsa "bersingen" eller Magazin24 som de lokala blaskorna heter. Där annonseras typ en vecka i förväg att det är anrikt lopp på gång.

Arrangören bjöd på 3 olika distanser denna dag, 6, 12 och 23 km. Efter lite surfande på deras sajt konstaterade jag att nog 23 km klassen var en sk huvudklass med bäst motstånd varför jag såklart efteranmälde mig till den. Också bilder från förra året föreställande en viss Thomas Tomat Andersson Kisa SK lockade såklart. Mannen som är min enda kända "fiende" här i världen, mannen som inte pratat med mig på 1,5 år, mannen som bodde inneboende hos mig i Norpan ett år men lacka ur då han tyckte jag ville ta ut ockerhyra... jag är ju för fan från Småland!?! Jag förstod aldrig riktigt vad som gjorde att han blev så in i helvete förbannad på mig. Och efter dagens sammanträffande konstaterade jag att det nog så kommer förbli. Dem två fienderna Bertil och Tomat möttes vid efteranmälningsdisken varpå jag utstötte något käckt i syfte att bryta isen, ett kort svar levererades innan han försvann spårlöst och dök upp från tomma intet 500m in i loppet. Riktigt snyggt med tanke på att det endast var ca 50 startande i 23 km klassen. Efter målgång försvann han lika snabbt som en avlöning... Hoppas att Tomat en dag kan finna i sitt hjärta att förlåta mig den oförätt jag gjort, eller i allfall berätta var skon klämmer.

Hur som helst var jag såklart osäker på hans form och med kunskap om dem 1.30 han noterat i 2009 års Lasse Maja-lopp så ingav han en viss respekt. Dock släppte han redan efter 2-3 km i moderat tempo och då var det bara Bertil mot klockan så att säga. De "sista" 20 kilometrarna av loppet löptes då alltså allena. Ringlande stigar med gott om rötter och lera växlades mot några km grusväg och 500m asfalt. Arrangören hade satt upp 6-7 vätskekontroller och skötte allt mycket bra. Konstigt annars efter 38 år kanske?
Jag är nöjd med loppet, sluttid blev 1,27,50 och seger med några minuter i herrklassen. Starkast motstånd kom överraskande från damklassen och Kajsa Berg, Kingis IF (5a på Sthlm maran i år), Kajsa var andra löpare i mål i längsta klassen med ca 1,30.
Tackar arrangören och rekommenderar Lasse Maja-loppet varmt för den som vill ha lite tuff terräng och slippa massa flåsande feta greta i horder som loppen i huvudstaden innebär.

http://bblat.se/nyheter/sport/1.948259-kopingslopare-bast-i-lasse-maja-loppet

Bertil med fin höstbukett efter segern i Lasse Maja loppet 2010.

/Johan Bertil

Max Anja Inlägg 2010-09-12
Detta inlägg skrevs för flera dar sedan men pga uppgradering av dator etc så släpps det först idag. Därför blir hänvisningarna till dagar lite inaktuella. Reds anm

Det här var tänkt att bli ett inlägg om hur synd det är om mig. Senast skrev jag om att allt var perfekt, sedan dess har jag kört två bra pass, fått känning i vaden och någon form av magproblem. Detta har fått mig att vila tre dagar i sträck, kanske blir det någon dag till. Jag har skickat sorgsna sms till Slang, som av naturliga skäl hånade mig, och förberedde mina stackars läsare på en snyfthistoria.

Men naturligtvis är det inte ett dugg synd om mig. Att Thomas Johansson, Saik-Tompa, avlidit är däremot synd. Och dessutom orättvist, ofattbart, fruktansvärt och för jävligt. Värst är det naturligtvis för honom själv, hans föräldrar, sambo och övriga familj. Men man märker också hur många som verkligen gillade honom här på siten. Själv träffade jag bara honom enstaka gånger och kan inte säga att jag kände Saik-Tompa. Men jag gillade Saik-Tompa! När jag pratade med honom pratade man som om man känt honom länge. Helt enkelt en jävligt trevlig kille. Han förlorade sin sista match, alldeles för tidigt, men den matchen förlorar vi alla en dag. Och alla SVMM:are vet att Thomas verkligen var en vinnare egentligen, både på och utanför löparbanan. Ingenting kan ändra på det.

Det känns futtigt att skriva om träning efter det här men livet måste gå  vidare. Så jag meddelar att det förra veckan blev 44 km på fyra pass. Ett banpass lördag morgon och ett ljuvligt långpass söndag morgon i vindstilla (mer än ovanligt i Malmö) och strålande sol längs med havet. Den som såg mig bära kylskåp på bortre långsidan på Hästhagen lär inte ha blivit rädd, men det var helt enligt förväntan. Jag tål mjölksyra som Bertil tål sprit eller en albino tål öknen. Meningen var inte att springa fort utan att bli trött, och det klarade jag. Sedan i söndags har jag alltså inte sprungit, men det är som sagt inte ett dugg synd om mig.

Mina tankar går till Saik-Tompas närmaste.

Joggade 5 km ikväll. Regn och vind och mörker i villakvarteren, men vaden kändes inget alls. Nu får skorna följa med på den Köpenhamnsweekend hustrun och jag skall på imorgon. Jag lovar att rapportera om precis allt jag äter och dricker under ett dygn i Köpenhamn. Räknar med att gå upp ett ton från de 63,8 kg jag vägde in på i morse. Den så spartanske Mat-Tina himself (visst var han söööt i sin kockmössa med Bamse på) kommer att få ett anfall i broccoliodlingen. För övrigt äter jag ofta liknande hans rekommendation fast jag lägger till lite färsk pasta, en bra olivolja ringlad över, nymalen svartpeppar, en rejäl grönsallad och gärna ett (jag menar flera) glas gewurztraminer från Alsace. Fast imorgon riktar vi in oss på en hyllad italiensk restaurang och ett antal bryggeripubar. Det ser jag fram emot.

Slang Inlägg 2010-09-09
I tisdags kväll spelade jag in blogginlägget som ni ser längre ner genom att klicka på länken. Jag hade min special guest i Direktör Trygg och kom glad i hågen upp ur källaren. Satte mig för att redigera och skjuta upp denna på YT. Under denna process fick jag ett meddelande från just Direktör Trygg med det ofattbara beskedet att Saik Tompa gått bort. Jag släppte såklart allt vad redigering och Youtube hette och ringde direktören direkt för att prata om det som hänt. Direktör Trygg ville då att vi skulle skriva en rad på sajten vilket vi gjorde på sent på tisdagskvällen. När det gäller mitt blogginlägg nedan som alltså redan var färdigt fick Trygg se detta igår och sa då följande. " Helt ening med Dig om att vi vilar från inlägg idag, men i morgon är en ny dag.. Eller som Thomas alltid sa när jag var depping.. Va fan Trygg: Om det känns som att Du står ensam kvar på perrongen och alla tåg har gått, lugn det kommer alltid ett natttåg".

Livet går vidare för alla så småningom och SVM går vidare men det innebär inte att det är okej det som händer. Det är aldrig okej att en ung människa går bort. Aldrig. Det är inget man behöver acceptera någonsin. Det är för jävligt på alla vis. Saik Tompa skall självfallet hedras på ett värdigt sätt på Borgsmo den 2oktober. Här får hans närmaste vänner styra hur vi hyllar Saik Tompa och allt sker i samråd med  Direktör Trygg. Minnet för dock inte förblekna utan vi måste på ett värdigt sätt hedra Saik Tompas minne både i nuet och framåt. När dylika saker händer behöver vi all rannsaka oss själva och sätta saker i perspektiv. Den där förkylningen, gubbvaden eller onda knäet kanske inte är så mycket att gnälla över iallafall. Perspektiv är ordet. Att träffas och umgås och ha roligt och vårda sina relationer är viktigt. Det är lätt att glömma bort vad som är viktigt ibland och bara nöta på i ekorrhjulet med de mål man har. Ibland är det bra att kliva ur bubblan och titta och rannsaka sig själv och det man håller på med. Mina tankar går idag till Saik Tompas närmaste anhöriga och närmaste vänner och alla löparbröder som sörjer det som hänt. Mina tankar är också varje dag hos en annan löparbroder och god vän som just nu är inne i sin tuffa  kamp mot den svåra sjukdomen. Medan han går sin tuffa match har jag försökt att också tänka på vad jag klagar och gnäller över egentligen.

Så från dessa ord till det avsnitt av Studio Slang som jag spelade in  i tisdags före jag fick vetskap om den tragiska nyheten.

/Slang

Bertil Inlägg 2010-09-04
Bertil har varit sjuk i kraftig Ebola under en dryg vecka men är nu tillbaka starkare än någonsin...

Max Anja Inlägg 2010-09-03
Idag är det en månad kvar till det enda målet vi har. 3000 meter i Norrköping den 2/10. Jag har tydligt gått ner i träning sedan jag började jobba för några veckor sedan men det håller fortfarande en helt acceptabel nivå, och jag känner att jag blir bättre. Egentligen är jag fullt ut nöjd med allt från att bloggen drog igång tills nu. Återstoden handlar om toppning och om riskminimering. Känns jävligt skönt jämfört med ifjor, när sista månaden bara handlade om att träna ifatt, livrädd att den onda höften skulle ge sig till känna igen.

Och planen för hur den här toppningen och riskminimeringen skall se ut finns nu i Max Perssons huvud. Det är inget som följs slaviskt, mitt liv är för komplicerat för att jag skall fixa att följa ett dagsprogram, men det finns en röd tråd. Jag tänkte just skriva allt om den men det blev så jävla styltigt och tråkigt så jag lät bli. Vi skriver en kortversion istället:

4 pass i veckan, upptrappat till 5-6 näst sista veckan, ett halvhårt pass måndagen före lopp och sedan bara jogg och vila fram till dagen S. Ett banpass per vecka är det centrala, två av dem skall gå i tänkt tävlingsfart, två av dem betydligt snabbare tänkt tävlingsfart. Distanser, antal upprepningar och vila är under utarbetande.

Jag avskyr förkylda människor. Döttrarnas näsor rinner som spriten på en SVMM-bankett, folk på jobbet går och hostar ogenerat, och alla precis alla är potentiella sjukdomsförmedlare. Någonstans funderar jag på om man aktivt ska försöka bli förkyld nu, i syfte att minska risken att få mer skit sen. Fast alla sådan grepp brukar väl sluta i egen grop.

På kurs i måndags (alla som var där var säkert förkylda) träffade jag för första gången på ett tiotal år Vittsjös stolthet Bengt Pettersson. Han informerades naturligtvis om SVMM men lät måttligt begeistrad. Gubbvad skyllde han på. Men han skrev ner adressen så kanske finns hoppet att få se även honom i Norrpan. Oroande många andra man hoppas se lyser ännu med sin frånvaro i startlistan. Dags att ändra på det.

Lika viktigt som träningen är som bekant hur man beter sig utanför. Oj vad man älskade de förnumstigheterna som tonåring, men det ligger något i dem. Det finns en hel massa skäl till att folk inte precis brukar kalla mig hälsomänniska och de flesta av dem tänker jag fortsätta med. Men jag tänker göra vad jag kan för att inte bli skadad eller sjuk under tiden som är kvar. Detta innebär med andra ord: 1) sov ordentligt, 2) kör inte hårt dagen efter mer än något glas, 3) om kroppen är sliten är det bättre att vila än att inte göra det. Man kan också lägga till 4) umgås inte med tre ljushåriga bakteriehärdar som via dagis/skola släpar hem precis alla ebolaliknande sjukdomar som finns.

Inget av ovanstående brukar jag vara särskilt bra på. I lördags (efter mer än bara några glas på fredagen) krampade det till i vaden när jag stod och diskade på förmiddagen. Jag borde naturligtvis inte ha diskat. Inte heller borde jag ha tränat på eftermiddagen, men gav mig ändå ut en lugn mil. Vaden kändes på gränsen hela tiden och dagen efter hade jag mognat, 40 år gammal. Jag avstod mitt älskade långpass före frukost och vilade istället. Då kunde jag utan problem köra för fullt på måndagen. En kuperad, för att vara i Malmö ytterst kuperad, mil på grus på 37.10 i flytfart är bättre än jag gjort sedan typ mitten på 90-talet. Dessutom träffade jag Carl-Magnus Bergh efteråt och bara en sådan sak är ju värt en del. Han sprang 15 km i 6-minutersfart.

Lördag morgon är det dags för bana. 09.00 uppvärmd för att få ihop det med resten av dagen. Distanser mellan 400 och 800 meter med längre vila än jag brukar. Hoppas jag kan få mjölksyra ut i hårspetsarna.

Förra veckan blev mängdmässigt klen, 36 km, men tre av fyra pass höll bra kvalitet så jag klagar inte. Formen är mer än god. Det är en månad kvar och jag ligger precis där jag vill....

Slang Inlägg 2010-08-31
Världspremiär för videblogg direkt från Slangs källare.

Max Anja Inlägg 2010-08-27
Back on track. Och tillbaka i gamla vanliga gängor. Simskolor, gympapass, överjobb, skjutsa till kompisar, laga mat till bråkande barn, läxhjälp, lägga ovilliga barn osv. Dvs träning utförs antingen med start före 07.00 eller efter 20.30. Det kan man väl stå ut med, men det där ofrånkomliga att det vissa nätter bara blir fem timmars sömn funkar i alla fall inte för mig. Måste se till att komma i säng. Och om jag inte kommer i säng måste jag hålla mig ifrån träning dagen efter. Erfarenhet visar att förkylningar sitter som säkert som Bertil i Buren när jag ger mig på sådant. Men när man blir äldre blir man klokare sägs det.

Och är det något jag är nöjd med under den här träningsperioden är det avsaknad av skador och sjukdomar (även om det knappast beror på något som ens liknar klokhet). Skador har jag inte haft några att tala om och två kortare sjukdomsperioder har inte påverkat träningen något alls i längden, även om det var synd att jag missade Broloppet. Nu känner jag att mina hälsenor blir kortare för varje morgon jag går ner för trappan, men det är bara fem veckor till att hålla. Kamp mot klockan från rakt motsatt håll som den gode Slang.

SVM:s SM-reportage var naturligtvis en höjdare i alla avseenden. Roligast naturligtvis att de lånat in en flodhäst som sprang bredvid Sigge på bandet. Och just när man tror att den skall stampa sönder hela anläggningen klipper de in Bertils spökröst så att man tror att flodhästen pratar. Obetalbart. Och givetvis är jag rädd för flodhästar. Jag är rädd för alla djur, särskilt hundar. Min kära syster, tillika hobbypsykolog, uttryckte nyligen att jag borde gå i terapi för det. ”Om inte annat för att dina barn inte skall få det lika illa.” Men det har i alla fall Lisa redan fått.

Förra veckan blev det tre pass och 46 km. Höjdpunkten var 29 km före frukost på lördagen. Ställde klockan på 6, kom ut vid kvart i sju, genom miljonprogram, lyxområden, parker, centrum, landsbygd etc (man hinner se mycket om man springer långt) och var hemma vid nio. Och njuter av varje sekund. I morgon blir det nog en del av både det ena och det andra, vilket lär göra lördagsmorgonen träningsfri, men jag ser fram emot att ställa klockan och ge mig ut på söndag. Långt.

Slang hävdar att jag tränar hårdast i Sverige. Kingis kallar mig baissare. Själv gör jag research. Sedan jag drog igång den här bloggen för 12 veckor sedan har jag snittat 4,23 pass och 48,8 km per vecka. Om man räknar bort de två veckor där jag varit sjuk och bara kört 1-2 pass blir siffrorna istället 4,73 pass och 55,1 km per vecka. Jag säger inte att det är mycket eller lite, säger bara att det är så det är. Och jag är ganska nöjd med det.

Nöjd är jag även med kvällens banpass. Intog Hästhagen ungefär kvart i nio. Inte en enda löpare där, vad fan är det med dagens ungdom? Inte konstigt att vi inte får fram några världsstjärnor. Att köra i tänkt tävlingsfart var målet och det gick bra. 4*1000 på 3.12 i snitt (med 1 minuts vila) är bättre än vad jag brukar kunna göra solo på träning (njöt igenkännande när den store Bergman i RW berättade hur mycket snabbare han sprang på tävling än när han gick för fullt på träning, att ha likheter med Bergman är en av mina största meriter löpmässigt). Vad det motsvarar på 3000 meter tävling får var och en ha sin uppfattning om men själv tror jag att min SVM-målsättning ligger inom räckhåll. Sub 9.40 har nu reviderats till sub min 14-årstid 9.38.84. Samt att slå den smygande Bajs-Frans Hagelin. Förra året orkade jag inte svara när han efter klassiskt feg löpning blåste om 120 kvar. Arrividerci Frans liksom. I år skall jag inte vara lika snäll. Glöm inte det Frans.

Slang inlägg 2010-08-25
Fick SMS från Max Anja som kanske tränar hårdast i friidottssverige just nu och är en självklar favorit till den 2 oktober även om han börjar baissa redan nu. Han undrade över min status. En bra fråga. Anjas 29k före frukost i lördags är nästan i nivå med Szackes 34km. Hur är statusen med mig kan man då undra?. För det första har jag inte haft några toppdagar. I måndags skulle jag glad i hågen hämta mina nya Monark 828Strip. En ergometercykel som man köper precis som det låter strippad för att passa en cyklist behov. Därefter sätter man dit egen sadel, vevparti och styre etc och får då en väsentligt bättre cykel än om man köper den komplett. Tidigare har folk som köpt den kompletta cykeln för 7kkr mer plockat bort halva cykeln och sedan fått lägga till X tusen. Nu slipper man lägga 7 onödiga tusen viket Monark skall ha cred för. Hur som helst så brukar jag ALDRIG svänga vänster i korsningen tallhagsvägen-Jägarevägen i Kalmar utan alltid höger mot Svensknabbevägen mot mitt hem.

Denna gång svängde jag en olycksalig vänstersväng för att hämta min cykel. Helt plötsligt står en skäggig Killkenny farbror framför mig och vinkar in mig till sidan. "bajs, bajs bajs" hann jag tänka innan en annan skäggig munkfarbror öppnade bildörren och ville se mitt körkort. Detta var inte så bra sa han. Mannen med lasersiktet kom fram och visade siffran 55. Då blev jag glad eftersom det är 50 på vägen och tänkte att jag klarade kortet. Men ack nej. Korrekt hastighet är 30km/h och jag har kört i 55. Gutt tänkte jag. Jag klarade kortet men ack nej. Gränsen är 20 över. Farbror blå snodde kortet så idag är jag på min sista kördag på ett bra tag. Minst en och troligen två månader bort. Det som såklart kan reta mig är att vägen inte har någon skylt men tydligen skulle hastigheten från förra vägen följa med. Problemet är att logiken haltar eftersom hade man svängt höger så står det en 30 skylt fast att man kommer från samma väg som när mans svänger vänster. Jag har förtjänat detta många gånger på stora vägar men har alltid kört sakta i villaområden. Orättvist värre.

En Strippad Monark skall bli min bäste vän

Förutom detta så drabbades jag av luftburen ebola för tredje gången detta år och den gemensamman nämnaren är att jag även förra gången delade rum med Berra. Vad är det för swingersbaciller han drar med sig från Köping? Hade tänkt att inleda med Stefans rehabprogram annars i veckan men nu blir det uppskjutet på obestämd ebolatid. Hur gick träningen förra veckan då? Jag vilade i måndags pga kortisonspruta men körde sedan dubbla pass ti, on, to och lördag på plats i falun. fredag och söndag blev det blott ett pass. Under söndagens pass hade jag redan fått ebola men tyckte inte pulsen var så oroande så jag körde ändå. Jag har blandat cykel och crosstrainer i veckan och fått till bra pass. Känner mig stark på dessa grenar men eftersom man blir bra på det man tränar känns det som jag behöver löppass snart. Konditionsmässigt har jag inte lidigt några större sviter säkert även om jag förmodligen kommer få en chock den dagen jag kan springa på igen. Pulsen lär gå i taket. Prioritet 1 är ni att bli fri från ebolan och efter det är det cykel på min nya Monark som hägrar. Den spann som en katt och känslan var mycket god skall sägas efter några provtramp. Jag har fått mycket uppmuntran efter det förlorade körkortet och att jag får mer tid till träning. Men är det något jag inte gillar är det transportcykel i Kalmar. Den blåsigaste gatan i Kalmar Ängöleden skall passeras två gånger per dag vilket är lika kul som att lyssna på Per Crona en hel helg. Tack för mig.
/Slang

Max Anja Inlägg 2010-08-19
Man vill ju inte strö salt i såren på en som redan ligger, särskilt inte på en så hedervärd människa som The Slang formerly known as an artist, men det är alldeles sanslöst vad bra det känns just nu. Förra veckan, första jobbveckan, fick jag ihop sex pass. Denna veckan, med radikalt ändrade arbetsförhållanden som kommer att vara hela hösten, har även den börjat på bästa sätt. Allt känns så bra att något bara måste gå fel snart.

Johan Bertil får inga kondoleanser. Han är så lätttränad att om han har sub-37 på midnattsloppet tyder allt på under 9 min på SVMM om han tränar tre gånger fram till dess.

Helgen tillbringades, förutom ett avstick till satans avföda Liseberg, i Fotskäl. I denna metropol i Västergötland duggar stimulanserna tätt men jag slet mig och sprang före frukost såväl lördag som söndag. Blev mycket västerbottenpaj till kräftorna på fredagen så jag kände mig lite som Johan Bertil (fet men osedvanligt bra på att springa) när jag gav mig ut vid 07.00 (ställde klockan på 06.30, vilket nog gjorde svärföräldrarna fundersamma). Men vilket pass det blev. 19 km ren jävla njutning i blandat skogs och bondlandskap. Solen sken och benen bara gick. Kom på mig själv att ligga ner mot 4.00 per km vilket jag verkligen brukar få anstränga mig för vid den tiden. Hade jag inte haft en tid att passa (fuck Liseberg, och kalla det aldrig NÖJES-park) hade jag sprungit en timme till. Det kändes verkligen så.

Övriga pass är inget att orda om i jämförelse, men när jag i tisdags kväll matade kilometrar under 3.30 betydligt lättare och betydligt fler än jag hade tänkt blev jag verkligen sugen på att köra ett millopp. Får se om det blir tid till det.

Är skyldig er de två senaste veckorna:

Vecka 31: 4 pass (inkl en tävling), 35 km, form bättre än väntat.
Vecka 32: 6 pass, 63 km, form, bättre än på länge.

Avslutar med att rakt av återge det bästa inlägg som någonsin skrivits på forumet. Givetvis av den store Toni Rovina, mannnen som gett 61 ett ansikte. Såhär skrev han en gång. Pure världsklass:

"Bra skrivet av slang och stefan angående den allt större skaran motionärer som anser sig vara löpare bara för att det tar sig igenom en mara. Har själv länge retat mig på de nya löpar/hälsovågen. Vill därför lista några saker som motionärer bör hålla sig ifrån: Löpskolning
Hopp i backe.
Tjata om tröskelträning.
Stretching
GI-bantning
Nykterism
Veganism
Efedrin
Amfetamin
Att blogga.
Pulsklockor.
Skriva träningsdagbok.
Träna på landsvägsracer som kostar över 10000 kr.
Träna fler än fem pass per vecka.
Jaga kilometrar för att komma upp i en viss veckodos.
Och sist men viktigast, att kalla fem min/km för löpning. Fem min/km är en rask promenad.

De flesta av ovanstående punkter bör en normalfuntad elitlöpare också hålla sig ifrån."

/Max Anja

Slang Inlägg 2010-08-17
I fredags åkte jag tidigt som attan de 21 milen till Linköping för att undersökas igen. Jag bestämde redan i bilen att förutom denna aktivitet och den redan inbokade som jag återkommer till nedan gör jag inte mer nu. Det får räcka helt enkelt. Jag kan inte springa till läkare och sjukgymnaster på dagarna under arbetsperioden som börjar på allvar nu och någonstans går gränsen. Hursom helst så gick Jonas Holmertz som han heter igenom mina röntgenunderlag etc och klämde och kände att soleusmuskelinflammationen stämmer väl överens med de symptom jag uppvisar. Kort därefter bad han mig lägga mig på britsen för en liten cocktail. Han plockade då fram sprutan med kortison och letade rätt på stället där det gjorde ondast och satte helt sonika dit sprutan with no mercy.

Vägen mellan Kalmar-Linköping bjuder på många fina samhällen som Blomstermåla, Ålem, Ruda, Högsby, Mållille-Mörlunde(stanne bilen jag måste piss) Hultsfred m.m. På bilden syns för att göra Maestro glad Fröviskolan i Högsbye genom bilrutan.

Efteråt fick jag rådet av honom att vila 4dagar helt för att sedan cykla i två veckor och därefter köra crosstrainer i 2 veckor och sedan köra powerwalk i två veckor och sedan kunde jag testa och springa. Räkna på den så ser ni att jag måste speeda upp detta med minst 50%.  Dagarna innan detta hade jag tagit kontakt med en av ölands största löparlegenders som driver det välkända Idrottskliniken i Muschsjö. Stefan ”2,55” Pettersson född 1965 från Färjestaden. När man växte upp i grannbyn och redan som purung såg skolrekorden i det årliga skolmästerskapet där flera öländska skolor gjorde upp noterades att Stefan hade 800m rekorden. Stefan blev då en stor förebild tillsammmans med Benny Nilsson skall sägas. Stefans mest klassiska tid är helt klart hans 2,55 på 1000meter 1977. Ett rekord som många försökt att slå men inte lyckats. Inte ens den då långe Magnus Hammarstedt numera korpulente skall sägas från Nybro lyckades. Stefan kom så småningom ner på runt 1,48-1,49 och avslutade sin karriär i Muschsjö IF. I början på 90-talet startades Idrottskliniken som då låg vid Öststatsvallen. Stefan med kollegor har sedan flyttat kliniken till gamla I11 och stället är verkligen stort skall sägas.  Sjukgymnaster, idrottsläkare och ett gigantiskt gym är Idrottskliniken 2010. Igårkväll var det dags att få en undersökning av denne legend. Ytterligare 11mil i bil för att kolla en skada. Vad faan håller man på med egentligen? Ge upp istället och lägg dig på soffan och käka bilar.

Legenden Stefan Petersson anno 2010

Jag har inte sett Stefan på många år men har då och då sett hans fader Erik Pettersson som är vid god vigör och smal som en rögad ål. Hade då inte väntat mig att Stefan skulle vara tjock direkt men när han kom ut i korridoren såg han ut som Stefan 1985 vilket såklart imponerande på mig.  Tuonn som en rögad ål. Stefan som är noggrann som få gick igenom varje detalj och gjorde massa tester. Även han konstaterade att symptomen stämmer med soleus. Tyvärr som den gode Stefan sade så har jag varit elak mot inflammationen och nött på den länge och väl. Han kände till min dåraktiga envishet men trots detta gapade han till när jag beskrev vårens träning.  Jag fick ett rehabprogram i 10-steg om skall följas när man kan återgå till träning. Detta var 10år gammalt men som vi konstaterade så är det ändå 20år yngre än MuschJannes träningsprogram.

Vi diskuterade även MTB, Crosstrainer och motionscykel. Jag har vissa vibbar mot MTB särskilt i backe. Stefan bekräftade att flera hade haft samma känsla dvs att man tror att det kan förvärra skadan. Man jobbar rätt mkt med vaderna och med clips så sitter man fast i tårna. Vi enades om motionscykel och crosstrainer ett par veckor till innan jag testar igång. Det som kan sägas av denna långa historia är att det är svårt att undvika denna skada. Jag vägde 90+ och har underfunktion i sköldkörteln. Det går  knappt inte att springa alls men jag plågar mig i 30 minuter och sedan är jag helt slut. Efter årsskiftet börjar värdena bli bättre och det går lite lättare att springa. Samtidigt går jag ner i vikt och det blir ännu lättare. Jag klarar att träna mer och snabbare och den positiva trenden fortsätter.  Det känns ju överallt när man springer mycket så när detta började kännas vet jag inte om det är normal ont eller "ont ont". När jag till slut konstaterar att det är "ont ont" går jag på behandling etc. Man kan inte vila så fort man får ont som löpare får då kommer man aldrig ut. Det som kan sägas också är att just inflammationer kan göra riktigt ont och ta väldigt lång tid att läka. När man som jag irriterar denna varje dag blir läkningsperioden ännu längre.

Imorse klev jag upp på CT maskinen för en enkel uppstart i 20minuter i en puls av 111 slag. Det sjuka är att det kändes som jag tog i trots allt. Det är inte lätt att få upp pulsen på CT distans i alla fall inte på endast 20minuter. Ikväll blir det motionscykel. Kul.

/Slang

Johan Bertil Inlägg 2010-08-15
Gårdagen bjöd på tävling i Midnattsloppet. Hårt laddad och pumpad full med vatten den varma lördag packades familjen in i bilen runt fyra tiden på eftermiddagen. Snabbt stopp på Stadium i Västerås för att utrusta kidsen med skor inför Lilla ML. Tydligen var alla skor borttappade, för små eller trasiga just denna dag...

Lite fattigare, mycket varmare och lätt stressad pressades plattan i botten för att vi skulle hinna till en annan Stadiumbutik, den på Drottninggatan, då ML i samarbete med den fina sportkjedjan valt att ha sin utdelning av tröjor och chip mitt i city. Mest för att utnyttja deltagarnas rådvillhet inför loppet och sälja på dem allahanda utrustning som de med all säkerhet inte behöver. Möttes av ett gäng tämligen uppgivna tjejer i butiken som höll en temperatur kring 40 grader (butiken alltså). Barnens chip checkades ut men tshirtarna var minsann slut och skulle få hämtas på Zinken hette det. Visst ser jag nyttan för butiken i detta fall (är ju dessutom partisk...) men jag tycker att denna lösning är allt annat än praktisk.
Fokus bör vara på deltagarens upplevelse och inte möjligheten att maximera intäkterna är min åsikt. Glada och nöjda deltagare som slipper köra runt hela stan för att lyckas få ihop alla delar som krävs för start, kommer med all säkerhet tillbaka. Alla deltagare kommer inte från Stockholm och måste därför addera till x antal timmar för att fixa sin tröja innan start.

Väl framme vid Zinken för att hämta min egen nummerlapp, uppseedad till led 1A genom Bajens seedningsansvarige Joakim Löwing, möttes jag av beskedet att jag minsann inte var välkommen i led 1A längre utan att jag skulle förpassas bak till kreaturen i led 2... För att förtjäna en plats i led 1A ska man springa under 35min, något som 20 personer av de 200 i led 1A klarade. Okonsekvent och rörig känns hela proceduren. För min del justerades dock detta till led 1A igen efter en del förhandlingar på högre nivå. Tack.

Väl på startlinjen fick jag äran att få stå sida vid sida med SVMM-profilerna Nubbe, Axel, Uhris mfl. Inspirerande bara det. Temperaturen var då svalkande 25 grader och det blev inte bättre av det stekheta speakerparet vid starten bestående av Willy Wonka och Jessica Lindén som sjöng med till tonerna av Kentas "Just idag är jag stark". Hett!

Jag gick ut hårt med målet att löpa sub 35 min, men det visade sig att min knackiga träning senaste tiden inte riktigt supportade mitt mål... Första 3K kändes kantiga, löpsteg som Jörgen Mårtensson i 80års åldern ungefär. Framför mig hade jag dock den fagre Nubbe Norberg som med sin Bobby Ewing frisyr och upprätta löpstil ingav mig hopp om att farten var god.
Stärkt av Nubbes åsyn lyckades jag smyga i hans kölvatten upp för dem sjukt branta backarna som presenterades på Söder och efter ca 6K började det faktiskt kännas lite mer rytmiskt för min del.

Jag passerade Nubbe med ett "Kom igen nu" vid 3K kvar och kände hur nya krafter strömmade till. Steget sträcktes ut och tempot ökades, men bara för en kort stund. 500m senare högg det till i höger baklår... kramp igen... vilket gjorde att jag fick återgå till Jörgen Mårtensson-style och försöka sittlöpa utan att använda varken den ömmande vänstra hälsenan eller den krampande högra baksidan.

Med en kilometer kvar till mål så kom då den där hårfagre Stureplans profilen Nubbe tillbaka och passerade mig i hög fart, jag växlade upp en aning för en långspurt men la ner den lika snabbt då jag upptäckte att ML:s upplopp är 700 meter långt. Stapplade in på 36,57 och föll ihop i en blöt hög mitt på Hornsgatan.

Jag är inte direkt nöjd med loppet, mest för att jag kan konstatera att jag är bräckligare än Christan Olsson. Trodde att jag kunde skaka fram ett bättre lopp på rutin men det gick inte. Behöver mer race för att komma igång. Kanske redan på onsdag i Broarna Runt (i Norpan) om benen tillåter.

/Johan Bertil

Max Anja Inlägg 2010-08-13
Det är söndag kväll. Dagen innan har jag sprungit VSM, jag är mycket nöjd och full av tillförsikt inför de 8 veckor som återstår till SVMM. Har släckt lampan och skall just somna. Det är då hustrun uttrycker de magiska (och förbannade) orden: ”Ja, vi lär ha mycket att göra under hösten så andra saker än träning kommer ju att ha högsta prioritet.” När hon hörde min tystnad (som med all säkerhet kunde höras) kom tillägget att ”Annars får vi flytta till lägenhet istället för att ha hus”. Min hjärna gick igång direkt. Skulle en husrenovering, allmän städning, trädgårdsfixande eller familjesamvaro gå före SVMM? Hur tränar jag så mycket som möjligt under hösten utan att det märks? Utan att hon märker?

Att jag inte kommer att träna som under semestern gjorde jag mig inga illusioner om ens före ovan nämnda brutala glädjedödarkommentar. Målsättningen är att inte ha mindre än fyra pass någon vecka, ett banpass varje vecka och minst ett långpass (18 km eller längre) varje vecka. Det skall gå.

And the catcher in the rye is this one. Min fantastiska löparryggsäck, en 40-årspresent för övrigt. Har aldrig varit mycket för prylar i löpvärlden. Ett par skor och en klocka med start och stopp är allt jag behövt. Men den här förbättrar mitt liv. Innan har jag alltid sett det för meckigt att springa till/från jobbet, nu är det inte det. Jag kan inte ens springa och hålla en nyckel i handen utan att tappa balansen, denna lastas full och det är inga problem. Och frukost arbetandes framför datorn är helt ok.

rygga
Givetvis fick jag aldrig någon Salomonryggsäck av Nils Henrik när det var häftigt med sådana runt 1982. Men det är aldrig för sent.

I måndags sprang jag hem från jobbet, tisdag-onsdag sprang jag till jobbet. Lugna milpass, men jag har ändå känt mig för sliten att köra något annat. Fan vad jag tjänar tid. Allt är ryggsäckens förtjänst.

Torsdagen hade jag inte med ryggsäcken och då blev det som det blev.. Diverse måsten gjorde att jag hade 20 minuter på mig för det banpass jag föresatt mig att köra. Gjorde en Wille-uppvärmning. 5 min jogg, en minut stretch, 5 fyrahundringar med kort vila, 5 min jogg. Hatar egentligen den typen av stressade pass, men fick i alla fall lite fart. Det behövs. Långpasset blir till helgen. Eftersom jag skall besöka det ställe jag har svårast för i Sverige, förbannat klämkäcka Liseberg (med jävla kaniner a la Wettergren i KaLo och bergochdalbanor jag inte skulle drömma om att våga mig upp i), måste jag belöna mig med något. Som långpass före frukost. Det är fan beroendeframkallande.

Till slut. Slang påstår mig vara en dissare i sitt senaste inlägg. Den store Kingis gav mig pris som dissare i fjor. På detta svarar jag.

1) Inför VSM var jag offentlig med att min målsättning var sub-4.30. Jag klarade det med 2,4 s.
2) Inför SVMM 2009 var jag offentlig med att min målsättning var sub-10. Jag klarade det med 2,86 s.
3) Inför SVMM 2008 angav jag en gång målsättningen 10.20, en gång 10.30. Jag hade 10.24.

Detta tolkar jag som att jag snarare är bra på att känna min kropp och pricka tider än dissning. Min målsättning 2010 är än så länge de sub-9.40 jag satte upp på nyårsdagen. Om denna målsättning ändras blir ni de första som får veta. Med det önskar jag er en god helg.

Max Anja

Slang Inlägg 2010-08-11
Time, time, time is on my side. Yes it is, Yes it is. Helgens VSM fick följas från speakertornet och från utanför stängslet. Inget lopp. Det som kan sägas generellt är att M35 borde inte vara veteranklass. Jag tycker att gränsen skall vara M40. De som är bra löpare mellan 35-39 ställer inte upp och klassen är tunn överlag eftersom de som nyss lagt av är hemma och föder/tar hand om barn och göder sig inför kommande comebacker. Denna fråga är ingen stor fråga eller prestigefråga för mig men riktig veteran är man inte förrän vid 40 tycker jag. Konkurrensen och tiderna på längre löpsträckor är generellt hårdare än på korta dito. Fast svårt att dra för stora växlar när man tänker på vilka duktiga löpare som saknas.  Peter Hinsell och Staffan Johansson var dock helt klart tunga pjäser i M40. Samt Max Anja såklart.  M45 saknade fixstjärnorna Engholm, Sören Persson och Per Björkman. M50 regerades av Dala.

Nog om VSM. Även om jag gläds över att en kille jag gett lite träningsråd förbättrat sig med 1minut på milen och gjorde 35,35 i M45 klassen. Det är aldrig för sent.

Sedan senaste bloggen har jag fortsatt cykla och igår kom det första riktiga släppet. Hade ett falskt släpp för ett tag sedan men nu var det ett äkta släpp. Körde 1,5 timme på motionscykel på gymet utan att ta slut i låren och hade en snittpuls på 138. Normalt kollar jag aldrig puls men det känns viktigt när man bytt gren tillfälligt. Hade en topp på strax över 160 slag. Osäkert vilken maxpuls jag har anno 2010. Man svettas duktigt när man cyklar skall sägas. För ovanlighetens skull var det lite tjejer på gymet där jag tränar men dessa höll sig på behörigt avstånd från mannen i babiandräkt som svetttades floder. Cykelsaldeln är inte helt skön på gymcykeln skall sägas. Det gjorde bitvis ont i baken så denna har inte riktigt vant sig. Har fått mycket beröm och uppskattning för min babiandräkt och bjuder på en bild tillsammans med Skräll Anja.  Skräll Anja som i mångt och mycket påminner om Stefan Larsson i förmågan att baissa sig själv.

Max Anja efter morgonjogg flankerad av Slang i babiandräkten

Igår gjorde jag  ett litet impulsköp av en Crosstrainer som skall placeras i källaren. Impuls i fallet var att jag scannat CT marknaden och sett att en CT kostar mellan 2-25kkr och hade då sett en intressant dito av bättre snitt(dock inte i 25k klassen skall sägas) Just denna CT maskin reades  ut på min lokala sportbutik för en spottstyver av det ordinariepriset. Anledningen var att den varit för dyr tidigare och ingen hade köpt den och dessa behövde bort från lagret. Folk köper hellre en billig och dålig dito som inte används sedan. Ett generellt råd när det gäller löpband, motionscyklar och CTmaskiner är att man måste lägga en viss slant för att få något som man faktiskt har användning för. Man lurar sig själv annars.  Lite är det så att man får vad man betalar för. Även om jag personligen tycker funktionen är viktigare än TV:s.  Jag gillar inte CT speciellt mycket men tror att denna kan ge en viss variation i träningen och ett stort plus såklart att man kan köra hemma.  Tänker mig särskilt morgonpassen på denna tingest. Ikväll skall den monteras och risken är väl att jag tappar fattningen. Dock har jag tillsammans med min bror Sonny Video gjort tre stabila moteringar av värre saker än CT:s på sista tiden så jag har vissa förhoppningar om en invigning imorgon.

På skadefronten intet nytt förutom att det gör lika ont som tidigare. Jag har slutat med Voltaren  eftersom det inte hjälpt mig snarare tvärtom.  Jag har inte sprungit en meter men har ont när jag går vanligt. Detta kan såklart bero på att jag numera känner smärtan hela tiden. Tidigare när jag var drogad gjorde det ont vid löpning men nu gör det ont hela tiden.  Av denna anledning kontaktade jag Skandia och fick då läkartid hos specialist i Linköping på fredag. Läkaren på Sophiahemmet var off duty ett tag till och jag ville inte vänta några veckor till. Hoppas på en ordentlig undersökning  och en ny MR . Det har blivit så mycket värre att jag är rädd att det är något mer än den tidigare inflammationen.

Jag har fått viss kritik för att jag tidigare sågat RW skribenten Pasi Salonen för att han påstår sig vara sveriges mest vältränade 45-åring.  Funderade över detta under VSM bland alla fantastiska äldre idrottsmän och funderar på vad folk menar med vältränad. Såg flera under Kalmar Triathlon som mer såg ut som bodybuilders än löpare/cyklister/simmare. Så vad är vältränad? Är det någon som kan simma, cykla och springa i 9-10 timmar eller är det månne en utövare av en enskild av dessa sporter? Eller rentav en bodybuilder eller styrkelyftare eller kanske en skidåkare?  Hade det gällt 40-åringar så hade såklart Szalkai och Sunneborn stått bland kandidaterna. Undrar vad svenne banan svarat på frågan om vem som är mest vältränad av Szalkai och Sunne under förutsättning att de stått i babiandräkt eller kallingar? Hade svenne banan sagt Sunneborn instinktivt pga den förmodat större muskelmassan eller hade de tänkt på hjärtat som muskel och valt Szalkai? Min gissning är att de svarat Sunneborn. Vem är då sveriges mest vältränade 45-åring i folkets ögon? Är det möjligen Pasi trots allt. Han verkar ju väldigt duktig på att simma, cykla och simma och har kvalat till Ironman. Eller är det Johan Engholm som springer 800m strax över 2minuter som 48-åring? En helt fantastisk tid.  Fler kandidater tack…….Som motvikt kan denne man plockas fram. Roger Zapfe heter han och är född 1957 och han vann SM i bodybuilding för veteraner 2009.

Vältränad eller?

Är han sveriges mest vältränade +45 åring? Smaken är som baken.  Kom i skrivande stund på att Ola Butcher Torstensson är 45år gammal och få om någon är väl  mer vältränade än Butcher? Eller vad tror ni?  Jag tror många tänker på synlig muskelmassa när man definerar vältränad och ibland glömmer konditionsfenomenen. Såg några som sprang rätt bra under VSM som såg överviktiga ut. Är dessa vältränade? Bra på att springa men lite för rund om magen. Funkar det i begreppet?

Man skall egentligen inte klaga så mycket över sina i sammanhanget obetydliga  skadekrämpor. Det finns de som har betydligt värre saker att oroa sig för.

Ibland måste man stanna upp och tänka till vad man gnäller över. Ett skadat ben , hälsena eller vad är ingenting mot vad vissa kämpar emot.

/Slang

Max Anja inlägg 2010-08-08
Att blogga bör vara att vara kortfattad men vi som bloggar här är inte särskilt bra på det. För att detta inlägg inte skall bli för långt skall jag därför utelämna allt om familjens campingsemester (förlåt ni som väntat, men det får inte plats) och allt om besöket hos Slang (särskilt scampispetten och babianbyxorna). Inte heller blir det några direkta reflektioner över veteran-SM som helhet. Vi går på loppet direkt.

Varenda löpsteg hade känts för jävligt under veckan, kanonvädret hade bytts ut mot ösregn (fuck uttrycket ”solens och vindarnas ö”, även om vindarnas möjligen stämde). Jag hade ingen aning om vad de jag mötte kunde och jag hade ingen aning om vad jag själv kunde. Tankarna var att försöka hänga med i närheten av täten så länge som möjligt, men inte under några omständigheter dra. Och det funkade rätt bra. När starten gick flöt jag in som trea och fick springa relativt ostörd där. Kändes ganska lätt att ligga där, och de två första varven trollades bort ganska enkelt, i ungefär 4.30-fart. Vid det här laget hade Akeles Staffan Johansson tagit sig upp utvändigt ledaren. (Den som dragit var Ystads Stefan Pettersson, som efter loppet ångrade att han tagit täten, det var tufft med motvinden på upploppet). Och 650 kvar körde Staffan. Upp i rygg gick Max Henrik Persson. Kände att det gick för fort men tänkte dels att jag inte kunde fega dels att om jag kunde hänga till näst sista upploppet kunde jag få bra hjälp där. Men jag kunde inte hänga så länge.

Där var jag med 500 kvar. Tvåa, med en som drog ifrån framför, och okänt vad jag hade bakom. Vägrade att göra en Cacho och kolla läget bakåt, bestämde mig för att bara köra i ett tempo jag trodde mig klara ända in. Kände att jag hade någon några meter efter, men hade inte en aning om hur många det var. Haren sprang omkring som den hare han är och vrålade åt mig att titta framåt, Slang skrek varvtider helt enligt uppgjord plan, och hustrun och döttrarna stod vid upploppet och hejade. Staffan flöt iväg, klasser bättre än motståndet. Och min taktik höll, jag dog inte trots att jag gått med för hårt utan hittade just det tempo som jag letat efter. In på upploppet visste jag inte vad jag hade i rygg men speakern Jessica Lindén (reserv för Slang) pratade om kamp om silvret så jag antog att det fanns minst en med. Ökade lite 100 kvar och höll nog någorlunda ända in, men fick ändå ge mig med två tiondelar mot ovan nämnde Stefan. 4.27 hann jag se att klockan stannade på, dvs bättre än vad jag vågade hoppas.

anja
Min hejaklack förbereder sig med mat och primalskrik

I ösregnet glömde jag bort att tacka familjen för stödet (vilket de två äldsta döttrarna tydligen blev gruvligt besvikna över) och satsade bara på att få på mig en ”torr” tröja. Att gå den där hundringen från målet ner till plastpåsen med skor och kläder vid 1500-starten kändes fullkomligt vant i ryggmärgen, fast det var 19 år sedan sist jag sprang sträckan. Jag kände mig förvånansvärt fräsch i benen men hade en satans huvudvärk (mjölksyra över öronen säger man kanske), tog emot Slangs ”hyllningar”, och fick stå på en prispall för första gången sedan 1800-talet. Bronze medallist.

Och i efterhand är jag rakt genom nöjd. Visst hade jag kanske kunnat bli tvåa om jag inte försökt hänga med när Staffan stack men det är inte säkert. Och om jag hade fegat i det läget hade jag ändå inte varit allt genom nöjd, även om jag hamnat ett steg högre upp. Att jag tidsmässigt hamnade nära det bästa jag kunde är jag i alla fall klar över. Rätt kul var det också. Även om jag inte känner mig helt hemma på den här typen av veteran-arrangemang (vissa fattar aldrig att de själva också är gamla) så känner jag mig hemma på bana. Det är roligare än asfalt och klasser roligare än terräng. Jag ser fram emot den andre oktober.

Några reflektioner:

• Det har både för- och nackdelar att förlägga SM-tävlingar till avkrokar med relativt små föreningar som arrangörer. Den här gången mest fördelar tror jag. Men läktaren hade gärna fått ha ett tak.

• Hjälten i omklädningsrummet (okänd åldersklass) som högt berättade att han sprungit 1500 som ”uppvärmning inför hinderloppet” och att han hade kunnat ”slåss om guldet om han gett max” sammanfattar det mesta av det jag har svårt med i veteran-världen.

• Den här gången sprang jag, enligt mig själv, bra utan att riktigt att veta hur jag skulle göra. På det egentliga målet SVMM skall jag väga mindre och vara bättre förberedd. Då ska mina bloggande vänner få jobba.

Max Anja

Slang inlägg 2010-08-05
DNS, DNS, DNS eller DNA kanske det heter. Dagens löptest som skedde på dagen 3 veckor sedan jag tvingades ge upp och kapitulera för smärtan som kvävde mig. Idag tog det ca 20sekunder innan det gjorde sjukt ont. Stålsatte mig och sprang 3minuter eller rättare sagt haltade med en oerhörd smärta under knäet. Vet e faan vad som hänt men det är inte ett dugg bättre än före rehabträningen drogs igång. Återigen upprepar jag min tanke. Förstör cyklingen även om de inte smärtar? Eller är benet so fuckin irriterat att det kommer kräva 1000år av rehab. På måndag är det jubba igen och då kommer cykeltiden inte att finnas i samma utsträckning som idag. Har inte hunnit köpa hem någon motionscykel eller så det gäller att improvisera.

Skall jag vara ärlig är jag riktig bitter för att jag missar VSM. Patetiskt javisst men jag har i alla fall sedan i februari tränat hårt för detta och känt hur jag förvandlats från en sjukt dålig tjockis till i alla fall en godkänd elitmotionär på milen under några månader. Nu får man inte visa detta i förmodat ganska roliga lopp. Som tur är finns SVMM kvar som ett hopp och till dess måste jag vara skadefri. Nyckeln är att hålla vikten i schack. Kommer därför att vara stenhård med intaget from måndag. Säger som en cykelpolare  som kom tvåa på tempo-SM sa i Barometern. ”Börjar nästan känna mig lite fet” Han väger 68 och är 188cm lång skall sägas.  Idag är första vilodagen på mycket länge för jag räknar inte mina 3minuters löpning och 27minuters bandgång på en puls av 90-94 slag i 8,5km/h som träning. Snart kommer familjen Max Anja och Sonny Video hit på utfordring. Har dagen till ära lovat att sitta i Babiandräkten och äta.

Imorgon är jag speaker på Löttorps Ip tillsammans med C-G Nilsson. Ni som är där och vill diskutera heta ämne eller slå mig på käften är välkomna upp på podiet. Den ordinarie speakern Jessica Linden kör Kungsan ikväll, DN-galan imorgon och VSM till helgen. Snacka om kontrasternas dagar för henne.

En oerhört bitter Slang.

Johan Bertil inlägg 2010-08-05
Det är inte roligt att blogga när man är skadad... Som grädde på moset (moset är då min ömmande hälsena) så fick jag någon typ av bristning eller kramp i baklåret efter 3K på söndagens långpass. Så det planerade 25K långpasset blev 3K löpning och 7K haltande istället och för första gången sedan jag flyttade till Köping blev jag omsprungen på stadens 5km slinga i KIS-skogen. Jag gjorde mitt yttersta att med ett stelt högerlår haka på farbron i 40 års åldern som höll ca 4.30 min/km. Måste erkänna att jag blir grymt störd av att inte regera i Köpings motionsspår...

Den gode Slang rådde mig att vila då han vis av egen erfarenhet drog på sig sin skada just efter att han fått nått skit med baklåret. Men att lyssna på Slang som råder mig att vila är som att lyssna på en alkoholist som säger att det är dumt att dricka sprit... trovärdigheten blir dessvärre inte så hög. Så jag valde helt enkelt att strunta i dessa förmaningar från Slang och löpte distans både måndag och tisdag vilket kändes fantastiskt dåligt och jag har inte varit så seg på något pass sedan min julgrisperiod 2001-2003 då jag touchade 80 kilos gränsen och fick svårt att till och med gå upp för trapporna till den lägenhet jag bodde i vid tidpunkten.
Idag, torsdag, känns ändå kroppen lättare efter att jag tagit vila igår. Har därför planerat in ett pass tillsammans med Haren under kvällen där han ska slipa formen inför VSM och jag ska agera musch genom att låta honom köra Masse Erixons gamla patenterade toppningspass. Vilket pass det är kanske kommer att avslöjas vad det lider, det är grymt effektivt för att få den där perfekta tonusen i musklerna till tävlingsdagen.

Som meddelat tidigare så missar jag ju dessvärre VSM på Öland arrangerat av den fina föreningen Högby IF som jag har förmånen att få representera. Känns trist då jag sett fram emot stämningen på arenan tillsammans med Snipen, Slang, Haren, Max, mfl. Fick höra att Erik Framme ska springa 5000m och hinder vilket ju är mycket roligt! Hoppas han kommer till SVMM i oktober.

Erik Framme var en kapabel hinderlöpare under 90-talet och har kommit igång bra igen ur ett veteranperspektiv. Tydligen noterade han 9.27 på 3000m nyligen rapporerade en självsäker Snip via telefon från Ölands Djurpark i eftermiddags. Snip meddelade också att han kommer äta Erik Framme till frukost och lätt plocka hem guldet i klassen M35 5000m. För min del är denna duell imorgon kväll mer spännande än den mellan Usain Bolt och Tyson Gay på DN Galan. Asafa Powell hade ju tydligen dragit på sig en gubbvad och får stanna hemma.

Nu återstår det en dryg vecka till den planerade starten i Midnattsloppet. Jag lovade Joakim Löwing på Midnattsloppets kansli att jag skulle kuta under 35 min om han seedade upp mig med tillägget "klarar jag det inte så ska jag springa Stockholm Halvmarathon naken"... känner mig lite stressad över detta statement just nu... kommer göra allt som står i min makt att leverera vad jag lovat.

Som "halvskadad" idrottare kan man alltid trösta sig med att det finns dem som har det värre.
Till exempel gymnasterna på filmen nedan.

/Johan Bertil

Slang inlägg 2010-08-03
När det blir tyst från en bloggare beror det oftast inte på goda nyheter. Något som märks i SVMM bloggen. Max Anja sprutar ut inlägg medan jag o Berra smyger skamsna ut inlägg då och då. Jag har inga positiva löparnyheter utan tvärtom. Det gör ännu ondare än innan jag började cykla. Dock känns det inget under cyklingen. Har till dags dato cyklat 18 dagar i sträck minst 1 timme. I söndags fick jag ett litet släpp under 100min hård MTB körning. Snittpuls på 141 är rekord.  Dessutom gjorde inte benen så ont som tidigare. Har tvingats till några investeringar i veckan. Först och främst i ett par babianbyxor för att min för tillfället beniga röv skall klara sadeln.

Babianbyxor på. När du klagar på  dåliga på intervalltider eller tunga distanspass. Tänk på mig och inse att du har det rätt bra.

Dessutom har jag köpt ett par cykelskor och även lagt en liten slant på ett renovera min gamla Miiyata med carbonram. En kultcykel från 90-talet. Trodde det skulle kosta några tusen men eftersom cykelaffärsägaren kände igen mig som konferencier på den årliga cykelgalan i Kalmar blev det inte ens fyrsiffrig nota. Tack Lasse.

Mina två kompisar Miyata och Focus. Notera att Vitargoflaskan är gammal o ej
använd

Cykel är en riktig materialsport förstår man när man ser alla ”måste” prylar. Det enda jag köpt utöver detta är en hjälm. Kan erkänna en sak efter 18dagar som cyklist. MTB är kul. Jo ni läste rätt. Riktigt kul. Alternativet att springa i vatten känns inte lika lockande. Funderar tom på att anmäla mig till något lopp men  ingen vill ens svara på mina sms rörande detta. De tror nog att jag blivit galen. Alla pass körs före frukost. Rekordet är 3h. Kan också säga att ett nytt spännande cykelstall skall startas i Kalmar. SM guld 2011 dock utan mig såklart. Ifall någon trodde det. Faktum är att jag cyklade en del racer som liten. Mamma hade tom sparat mina gamla cykelkläder och cykelhandskar i barndomsvillan. Jag cyklade alltid till Färjestaden o Kalmar för att träna friidrott. På den tiden fick man cykla på bron.

Har varit på behandling varannan dag hos sjukgymnasten. Han känner förbättring säger han och att det är ”mindre irriterat”. Här ses radhus Hasse i receptionen under sin semester. Han offrar sig faktiskt under semestern för att hjälpa en gamling. Kanonservice.

Radhus Hasse. Alltid nära till skratt

I lördags var det den alternativa prideparaden i Kalmar dvs Kalmar Triathlon. En riktig folkfest och tävlingen löper faktiskt förbi mitt hus. Detta året hade även Högby ansvaret för vätskestationen vid min gata. Under 4timmar delade jag ut Vitargo, vatten, cola, chips m.m. Såg även kändistriathleten vara vätskeutdelare o ge Red Bull shot. Han själv fick olyckligt punka dagen före på miniloppet där han dock var kraftigt avhängd redan efter simningen skall sägas

Kalmars egen prideparad

VSM undrar någon? Det står skrivet i stjärnorna.  Chansen är  idag ca 0,000000000000000001% att jag kan springa på lördag eller söndag. Men som Jim Carey sa i en av sina filmer” so there is a chance”

Här får jag ännu vara till skillnad mot Muskelfinnen

Vikten hålls hyfsat i schack trots att det semesterfikas varje dag samt att kvällsmiddagen innehåller vin och dessert varje kväll. En typisk dessert är kladdkaka, glass och färska hallon. Nästan varje dag. Dock inga jätteportioner. Samt ostar efter varje måltid. Grillmåltiderna håller dock standarden bra och renderar ingen större fetma. Sedan äter jag en hel del nötter vilket en del gurus påstår är nyttigt även om kcalinnehållet inte skall  underskattas. För mig funkar det bra att äta lite mer på kvällen för att orka träna på morgonen. Klarar utan problem att köra några timmar utan att äta eller dricka innan frukost. Några cykelfikor har jag inte börjat med. Har inte ens med mig vätskeflaska. Tror folk både äter och dricker för mycket bara för att det läst det i någon tidning. När jag körde 3h drack jag inte en droppe och då gick andra halvan 4min fortare.  Skall också säga rörande mat att frukost och lunch håller vinterstandard. Inget extra. Nästan mindre till och med.

Champagneprovning o dess vinnare KRUG

Sist men inte minst var det JVM brons fest hemma hos familjen Nilsson i Kalmar. Stor uppslutning och i centrum familjens minsting Markus vars tävlingspsyke få om någon besitter i detta land. Delikat paj och en tårta som såg likaledes delikat ut bjöds till alla närvarande.

Highperformer

Max Anja inlägg 2010-08-03
Det här inlägget skulle kunna handla om två saker. Antingen skulle det kunna handla om hur jag i alla år sett på människor som lägger delar av sina semestrar på att släpa med sin familj på veterantävlingar i löpning (värst är att göra detta och bo på camping), eller så kan det handla om min träning inför veteran-SM. Jag skäms nog så pass att jag väljer det senare. Men jag har köpt ett nytt familjetält för 5000 kronor så det skulle nog ha kunnat handla om det förra också. På lördag 11.50 är det dags.

I torsdags, med 9 dagar kvar till VSM, kände jag mig så pass frisk från ebolan att jag kunde springa på någorlunda allvar. Planen var uppenbar. Träna ner dig så mycket du kan, din patetiska jävel, och kör mer eller mindre vila de tre sista dagarna. Det har faktiskt funkat med ett litet aber. Jag har sprungit varje dag sedan dess, fått in både lång- och kvalitetspass, så flit och sådant är inget att klaga på. Men löpningen känns allmänt åt helvete. De hårdare passen på slingan i Mellbystrand gick väsentligt långsammare än för några veckor sedan, men jag kunde hela tiden hitta på bra ursäkter för det. Tvåmilarundan före frukost på lördagen kändes helt ok, men visade sig gå 5 min långsammare än de andra gångerna jag kört den. Intalade mig att det var måndagens banpass som egentligen gällde. Det funkade faktiskt, tills det var dags att köra det i alla fall.

Träningssammanfattning vecka 29: 2 pass, 16 km, form under all kritik.
Träningssammanfattning vecka 30: 6 pass, 66 km, form svag.

Måndagen var det alltså dags. Min plan när jag anmälde mig till VSM var att få ihop 3 bra banpass innan allvaret i Löttorp. Anledningar och ursäkter gjorde detta till det enda. Planen var att köra 1000+800+600+400. De två första och längsta i träningsskor och i tänkt tävlingsfart på 1500 meter, på de två sista skulle jag dra på spikskor och försöka skaffa mig lite mjölksyra. Inget av det klarade jag. Ensam var jag eftersom Pundarn inte hade vett att nappa på kontaktannonsen ”Inte sugen att chansa med din skadade vad för att en patetisk ingenjör ska ha förutsättningar att springa 1500 2 s snabbare på familjesemestern som förläggs till Öland pga vsm?”. Hur kan han neka? Och en sådan ska vara min vän. Eller jag menar, att en sådan skall man hålla kontakt med. Nåja, själv är bäste dräng, som onanisten sade.

3.00 var beställt på tusingen. Flöt på bra och även om det blev 3.01 var det helt kontrollerat och helt vad jag tänkt. Men sedan började skiten. Åttahundringen blev en sexhundring, och 600+400 blev två fyrahundringar. Tiderna klart långsammare än jag tänkt/hoppats. Det ville sig bara inte. Till skillnad från tidigare år kändes det inget i vaderna, jag var inte särskilt trött, men det funkade inte att springa fortare än jag gjorde. Finns saker att skylla på men det vore bara dumt (men jag skyller allt på Pundarn ändå). Bättre att hoppas på att jag känner mig lite piggare på lördag, och att jag kan ta ut mig på ett sätt jag inte kunde idag. Om inte får jag väl leta fram en psykoterapeut någonstans. VSM kan man göra bort sig på, men inför SVMM får inget lämnas åt slumpen.

Vår campingsemester kombineras med ett besök på Astrid Lindgrens värld och ett besök hos familjen Slang. Frågan är bara vilken av dessa två attraktioner som egentligen är störst.

Eftersom färden snart går från hemmet och jag inte lär skriva mer innan jag (o förtappade gubbjävel) deltagit i veteran-SM under familjens campingsemester får jag slänga ut en målsättning. Schlang (grattis till EM-silvret) har omväxlande skrivit hot med vissa sexuella anspelningar om jag inte gör 4.18 eller skam-4.30. Tur att vi skall besöka hans familj innan och inte efter tävlingen. Jag får göra en Emma Green och bubbla om att jag inte tränar för någon annans skull etc men det är klart att jag blir påverkad av hans träffsäkra instick. Och med dagens känsla kunde jag väl lika bra hoppat av, vilket Schlangen föreslog.

Men varför göra en sådan klassisk DNA (did not avprickade sig)? Det här loppet är ändå bara SVMM-träning. Jag har tränat mycket för litet snabbt och mycket för litet bana för att känna mig bekväm med situationen. Men jag skall göra så gott jag kan. Under 4.30 hoppas jag på, och att det inte skall vara något snack om jag tagit ut mig maximalt eller inte. För ett tag sedan hoppades jag att jag skulle hoppas på bättre, men så ”bra” är jag nog inte. Om Slang tycker att det är för dåligt får han göra bättre själv (vilket han förresten gjorde med sitt EM-silver på distansen). 4.30 hade jag för övrigt i det 1500-lopp jag sprang på min 15-årsdag. En cirkel att sluta, måhända.

Update tisdag morgon. Känner knappt att jag sprang igår. Ifjor hade jag ont i vaderna i tre dagar efter varje banpass. För att jag är bättre tränad i år eller för att jag är för vek och inte tar ut mig? Time will tell.

/MAX ANJA

Max Anja DUBBEL-inlägg 2010-07-29
INLÄGG 1
It´s been a long time since I rock and rolled och också ett tag sedan jag skrev senast. Höghöjdsläger skulle jag på vill jag minnas. Innan jag åkte på det bestämde jag mig för att göra slag i saker. Sedan dess har jag efter typ 17 års uppehåll gått med i MAI samt anmält mig till veteran-SM. 1500 meter. Senast jag tävlade på bana utanför SVMM var 1999, sista loppet, innan dess var det 1991. Men mer om det senare.

De svenska 800-meterslöparna visade i två fall att de inte riktigt var vana vid att knuffas på det sätt som behövs. Den tredje har jag en enorm respekt för, men jag önskar att han hade sprungit lite smartare och lite bättre. Det gör naturligtvis han själv också. Jag gör inga illusioner om att jag vet vad Mattias Claesson gör fel. Men att det är något, träningsmässigt eller mentalt som inte blir rätt är uppenbart. Hoppas att det går att fixa till. Dessutom hoppas jag att han kommer till SVMM. Överlångt då och då är inte fel.

Har varit mycket snack om siten och mobbing och sådant sedan sist. Jag har inte brytt mig om att dissekera det för mycket men det verkar på allvar som att SVM börjar bli en site som folk verkligen läser. Detta innebär en del. Jag anser mig inte stå bakom siten men jag sympatiserar oerhört mycket med dem som gör det och jag har skrivit en massa på forumet genom åren. Jag har dessutom skrivit en jävla massa jag inte kan stå för. Helt enkelt eftersom jag naturligt använder sarkasmer och ironier så ofta jag kommer åt. Jag har dock inte skrivit något jag inte är villig att ta ansvar för. Av den anledningen kommer jag att skriva ut mitt namn med efternamn varje gång jag skriver på forumet i fortsättningen. ”Max” har blivit ”Max Persson”. Ingen skall beskylla mig för anonymt näthat, även om jag inte medvetet hatar särskilt mycket på nätet eller på andra platser. Sårar jag någon vill jag att de meddelar mig det.

Ovanstående gör mig för övrigt lika broder duktig som Nubbe, dvs signaturen ”Daniel Norberg” som i alla år skrivit ut hela sitt namn. Men inte lär jag bli lika het som honom för det.

Mitt höghöjdsläger inleddes med att hustrun övertalade mig att (för 3758 kr) ta färjan Köpenhamn-Oslo istället för att köra. Två timmar i färjans lekrum bland en miljard osnutna barn har sedan medfört svårartade ebola-sjukdomar. När vi äntligen nådde stugan, tisdag eftermiddag, var jag fortfarande frisk. Stugans ägare, Fredrik Ödegård, hade då vett att köra fast med bilen, och när vi ett par timmar senare med inhyrd traktorbonde fått loss den var lådvinet alltför lockande för en träningsrunda. Och sedan tog ebolan vid, två dagar sprang jag visserligen, men varken i längd eller fart jag önskat. Och de sista dagarna var inte ens min järnvilja nära att vilja locka ut mig. Över 38 grader, totalt nedsvettade lakan, ont i halsen, allmän sorg. Alvedon och liknande fick mig att orka gå med döttrar och jaga grodyngel (rumpetroll på norska), att vilja dricka lådvin och konjak, och att fungera över huvud taget.

Vy från terrassen

Men jag skall inte klaga för mycket. Bilden ovan säger en del. Att spendera fem dagar där med några av familjens närmaste vänner, som vi träffar alltför sällan, att bestiga kalfjällstoppar med döttrarna (den minsta i ryggsäck, men de andra två gick 400 höjdmetrar upp och ner igen som ingenting), det är vad jag egentligen velat ha. Men jag hade velat springa mer.

Och där är jag nu. 10 dagar innan VSM (fattar ni vad jag föraktat VSM tidigare?) kan jag jogga men inte mer. 7 km igår, detsamma idag onsdag. Har gjort upp en plan för att vara i någorlunda from 2010-08-07. Den förutsätter att jag kan köra någon form av intervall på fredag. Det hårda mjölksyrepasset jag tänkt på är redan struket, bättre att köra fler och lugnare kvalitetspass när tiden är så begränsad som den är. Planen offentliggörs om ett tag. Och målsättningen. Men innan dess skall jag skriva ett inlägg om det häftigaste medeldistanslopp jag sett (diskar 1500 meter på JSM-18 1988 eftersom Morgan Tollofsens insats då är för mäktig att beskriva). Min Oppigårds starkporter och jag har ett annat lopp att rapportera om. Och det är Reyes Eestevez heatseger som får mig att göra det.

INLÄGG2
Alla har sina favoriter vad gäller lopp. När Morgan Tollofsén kvällen innan 1500-finalen på JSM 1988 vid klassiska Allans Korv i Malmö på min direkta fråga hur han skulle göra med Rickard Matssons spurt svarade ”jag får nog springa ifrån honom” och sedan körde hundringen mellan 700 och 800 på 12,3 gjorde han nog ungefär vad en människa som jag kan klara av att se utan att få någon form av löpningskåtslag. Men jag har ändå upplevt större.

Jag inser att ämnet är subjektivt. Jag har andra kandidater till det bästa lopp jag sett. Marathonloppet i OS 1988 när Bordin tar slut, hängs av, och ändå kommer tillbaka och vinner är en, 800-loppet i OS 84 när Cruz segdrog ifrån Coe och gänget är en, en viss marockans sanslösa dubbel i OS 2004 är två, Fermin Cachos OS-guld på 1500 inför en fanatisk hemmapublik 1992 är en. Det finns säkert dussintals andra. Men nedanstående är för mig störst.

1999 var jag i Spanien. Var nedbjuden som någon form av Toyboy för Anders Szalkai. Hjälpte till lite med det formella eftersom jag pratar spanska, men i det stora hela gjorde jag (som vanligt) så lite som möjligt. Från vår basecamp vid kusten gjorde vi exkursioner till Sevilla och tävlingarna. Såg t ex 1500-semin. De tre spanjorerna Estevez, Cacho och Diaz imponerade enormt. El Guerrouj såg lysande ut och Ngeny om möjligt än bättre. Och de spanska tidningarna drog igång. Estevez, mannen med medeldistansvärldens coolaste strumpor, sade rätt ut att han tänkte vinna. Cacho, mannen som springer 1500 meter tittandes mer bakåt än framåt sade sanningsenligt att han tänkte hänga med till upploppet och där hade han visat tidigare (typ i Barcelona 1992) vad han kunde göra med publikan i ryggen. Ngeny sade inte mycket men alla visste att han var kapabel att göra en bit under 3.30. Och det gör inte vem som.

El Guerrouj sade nada, åtminstone enligt spanska tidningar. Han visste att om han lät det gå långsamt var Cacho och Estevez grymma på upploppet, och att både spanjorer och kenyaner säkert var beredda att stänga in honom, som kenyanerna gjorde med Morcelli 1992. Han visste också att om han drog i hög fart skulle nog Ngeny hänga med, och att ha legat bakom i 1400 meter är lättare än att ha dragit. Hicham had it tough.

På läktaren var det också tufft. Jag hade på dagen besökt den fantastiska Mezquitan i Cordoba, druckit ett glas rödtjut till lunchen i 44 grader och sol, sovit ruset det framkallade av mig i bilen, vaknat i en hundragradersbil, kört tillbaka till Sevilla, och hamnat bland svenskarna på läktaren. Ärkemuschen Janne Bengtsson och jag försökte innan start ringa till Slang men vi kom inte fram. Tur var väl det. Stämningen gick så att säga inte att förmedla. Det var 35 grader varmt och jag frös, jag darrade, spanjorerna (det var halvtomt alla kvällar förutom denna) var i fucking extas. Startskottet gick, loppet syns på filmen.

Hicham tar starten, låter sin landsman dra i världsrekordfart, tar över efter 800. Läktarna är galna. Ngeny har slagläge, Cacho hänger på, Estevez springer ifatt. Äktarna är galna. Men det hjälper inte. Hicham El Guerrouj segdrar ifrån de övriga och trots att han bara joggar och vinkar andra halvan av upploppet springer han på 3.27 i ett mästerskapslopp. Alla de fyra närmast (Ngeny, Estevez, Cacho och Diaz) gör lopp precis på nivån de kan och är ändå fullkomligt utklassade. För ett bättre lopp än såhär gör man inte. Jag funderar dock på ett liknande genomförande under VSM på Öland i nästa vecka.

För övrigt träffade jag Reyes Estevez på ett utedisco i Sevilla (världens vackraste stad) några dagar senare. Patetiskt att en svensk fick förklara vem han var för de svagbegåvade servitriserna, men inte hjälpte det. De tyckte att han var för packad för att handla öl ändå. Det var den epilogen.
MAX ANJA

Slang inlägg 2010-07-25
Den svarta söndagen. Förlust mot Dif för första gången på hundra år och sedan misär och elände runt mitt ben. En berättigad fråga. Vad faan är det som händer? Kört 8dagar cykel som den samlade expertisen föreslagit. Varje morgon 60min stenhård cykel före frukost där det ligger litervis med svett under cykeln. Igår skulle jag löptesta men testet gick åt helvete för att prata klarspråk. Det värkte mer än före rehabveckan och det gjorde grymt ont.  Värken var på denna nivån att det positiva i sammanhanget är att jag absolut inte har något annat val än rehab. Det går inte att springa. Not a chance. Det som oroar mig är att det gör ondare än innan jag började med rehab. Dessutom är det kraftigt ömt på benet under knäet vilket inte varit fallet innan. Riktigt ömt. Varför har jag även fått ont på benet under knäet? Det känns ingenting när jag cyklar men det gör ont när jag går och springa är uteslutet.

Årets ena mål VSM känns oerhört långt borta vilket är skit. Jag är i bra fysisk form med mina egna mått men kan inte ens vara med o leka. Drog på mig pulsbältet för första gången på många år förra veckan och såg att jag hade 39 i puls när jag satt o drack the innan morgoncyklingen. Förr låg jag kring 35 i vilopuls vilket känns som en trolig vilopuls även idag. Mina träningstider och känslan har varit kanon hela våren fram till nu bortsett från det förbannade benet. Men nu är det slut finito för denna gång. Träffade förresten en finsk sjukgymnast på en fest härförleden. Hon verkar i Bryssel och hade flera marockanska marathonlöpare bland sina kunder. Hon kände och klämde och pratade om aduktorerna i låret. Där skulle jag massera stenhårt med knytnävarna 30gånger varje kväll. Tydligen hade dessa muskler med fästena under knäet att göra och det var en vanlig löpskada.  Hennes prognos var att det kommer krävas sina veckor. Hon är en finsk mirakelsjukgymnast och hade mer koll än någon av de andra jag brukar besöka. Fast hur troligt hade det varit om de bästa i branschen hade bott i Kalmar. Snusförnuftiga råd eller kommentarer som ”det var ju det jag sa du har kört för hårt” orkar jag inte höra på. Jag har haft kontrollen nästan hela tiden och bara för några veckor sedan var smärtan borta. Men något har gått snett på slutet och nu är det som det är.

Det jag måste göra är att stålsätta mig och inte som de andra åren när jag enkom vilat vid skador. Nu är jag igång och cyklar och får helt enkelt fortsätta med detta tills jag är bättre. Bara inte cyklingen gör att läkningen tar längre tid. Nackdel med cykling är att det är 1)tråkigt 2) kräver mer tid 3) benen tar slut före pulsen gått upp till någon speciellt hög nivå. Idag var jag överlycklig då jag låg över 150 sista halvtimmen. Toppen är 157 hittills. Trodde mig ha haft 195 men det måste varit fel på mätaren på gymets cykel. Eftersom jag utgår från att jag kommer få cykla länge blir det en investering i en källarcykel. Skall man köpa en spinningcykel, ergometercykel(Monark) eller? Mina cykelkompisar i Kalmar rekommenderar en Monark ergometer. Har även tagit ur min Miyata MTB ur garaget och fräschat upp denna i cykelaffären och använt den för första gången sedan 2001. MTB är ganska kul även om Kalmar helt saknar backar. Mitt fokus nu är att hålla igång för att minimera tappet och se till att vikten håller sig på rätt nivå dvs Sub 80. Hade en invägning på 75,8 i veckan. En hel del grillfester och tillställningar i slutet av veckan gör att jag säkert är lite tyngre idag.

C Run skrev en gång att världen har blivit galen och det är bara att hålla med. Helt jävla galen skulle jag vilja tillstå.

/Slang

Johan Bertil inlägg 2010-07-20
Det är nu två veckor sedan jag biktade mig senast... jag har varit bitter och tungsint med anledning av den hälseneinflammation jag så "oturligt" dragit på mig. Sen är det ju juli med alla risker det innebär för en löpare utan karaktär likt mig. Grill, grill, öl och vin står på menyn var eviga dag och jag lyckades dra på mig 2 kilo under bara det senaste veckoslutet då famljen gästades av diverse släktingar. Både träning och kostföring blir lite skakigt under semestertider... längtar efter augusti!

Situationen med hälsenan är just idag rätt bra. Klarar av att springa distans i 4.30 tempo med endast lite känning i senan och inget haltande dagen efter. Har varit två svängar till en naprapat i Köping som rätat upp ryggen och det i kombination med tåhäv och strech gör att jag nu känner att jag har full kontroll på skadan. Ser dock inte att jag kommer kunna köra kvalité i löpform närmaste månaden kommer dock testa lite tröskel på band redan under nästa vecka. Jag fick en gång den något tvivelaktiga komplimangen "du är mycket bra på att ta motgångar", en skada är en motgång och jag kan på mitt eget naiva sätt se detta som något positivt.

Skadan i hälsenan tvingar mig att fokusera på styrka för vader och bål samt streching, dessutom tvingar det mig till att variera träningen med annat än bara löpning. Min vinst av att vara skadad blir således att jag kommer öka rörlighet, bli starkare samt fokusera mer på löpteknik än vad jag hade gjort oskadad. Resultatet kommer bli en vinst över Max Anja i SVMM utan tvivel. Se filmen nedan där jag demonstrerar hur ett riktigt tåhävspass går till.

Senaste två veckorna har blivit halv bra mängdmässigt, bara skrapat ihop 130K i juli so far. Men med tanke på att senan smällde den 1e juli så är det bättre än inget. Maj slutade på 230K och juni på 250K, siktar på att få ihop minst 200K i juli för samvetets skull. Måste redan idag ta det tråkiga beslutet att skippa VSM på Öland i augusti. Bana kan det inte komma att bli tal om innan SVMM... bana är det absolut sämsta min hälsena vet. Istället siktar jag på tävlingarna nedan.

Tävlingsplanering
- Midnattsloppet Stockholm 10K 14/8
- VP-milen Vetlanda 10K 20/8 (osäkert om det funkar tidsmässigt)
- Stockholm Halvmarathon 21K 11/9
- Lidingöloppet 30K 25/9
- SVMM 3K 2/10

Troligen kommer jag också försöka få in ett par av Broarna runt i Norpan och funderar på Blodomloppet i Västerås och KK-joggen i Katrineholm under augusti. Senan får avgöra hur många lopp jag kan köra under augusti, klart är att jag behöver springa lopp för att bli "bra" och senan brukar inte klaga på brödrostlopp av någon konstig anledning.

/JOHAN BERTIL

Max inlägg 2010-07-19
För den som följer denna blogg lär det vara uppenbart att de tre skribenterna har olika kvaliteter. Bertil är den enda av oss som har varit en bra löpare, Slang har den klart främsta förmågan att gå all-in på vad han nu bestämmer sig för att gå all-in på, och jag var den som var i bäst form när uppsnacket för SVMM 2010 drog igång (dvs timmarna efter att SVMM 2009 hade avgjorts). Givetvis hade jag gärna haft mina medbloggares förtjänster, men jag undrar om det inte är min nämnda förtjänst som gör att jag just nu är hel och de är skadade. Eller är det bara en slump och något som kommer att ändras på inom kort.

Det är stort, stort, stort att Gert Möller kommer till SVMM.

SVMM-jesus aka Gert Möller

Inte så mycket att rapportera om träningsmässigt. Veckan inleddes stenhårt men sedan kom familjen tillbaka och prioriterades. På veckans fem sista dagar blev det bara två pass. 8 km i torsdags morse, där jag verkligen kände mig som 80 år gammal och funderade på att avbryta passet under varenda meter, samt 14 km under lördagen, med en fartökning mitt i. Max Perssons kropp uppvisade för övrigt under det senare passet den överlägset bästa känslan de senaste veckorna. Kändes lätt t o m från start i de gamla benen. Kan vara ett tecken på att jag gått för hårt. Kan också vara ett tecken på att jag gått alldeles lagom hårt. Om jag känner mig fräsch efter tre dagars lätt träning kan jag inte vara alldeles nertränad.

Veckans träning. 4 pass, 51 km. Formen är förmodligen relativt god, men jag ogillar att jag tränat för lite på slutet.

Slutet av veckan har till viss del även tillbringats på några av Malmös krogar. Jag hoppas kunna återkomma till detta men kan väl sammanfatta med att en femrätters middag, inkl vinmeny, på Blooms in the Park är en upplevelse att rekommendera (men inte om man är rädd för kalvtestiklar), att Möllan by evening är svårslaget, och att Lilla Torg har alla förutsättningar att vara ett helt lysande krogområde, men lyckas inte ta dem.

Max Persson filar för övrigt på att anmäla sig till veteran-SM på hedervärda Öland. Måndag före klockan 12 borde jag bestämma mig. 1500, 5000 eller strunta i det hela. Ni kommer att få veta, men det kan dröja ett tag efterom färden gåt mot norska fjällen snart. Tillsammans med en annan familj (också med tre döttrar) sätter vi oss i en stuga högt upp där fjällskogen övergår i kalfjäll. Internetskugga och möjligen telefonskugga. Ska gå lite fjällrundor med barnen, men sedan blir det mest öl och filosoferande på altanen där man ser hur långt som helst över fjällvärlden. Fast har man ett SVMM att tänka på lär det bli en och annan löprunda också. Next stop backträning. 300 höjdmeter ner till bommen. Jag räknar med att ha ont i framsidorna av låren kommande vecka…

MAX ANJA

Slang inlägg 2010-07-16

Bubblan har brustit och jag är besegrad av smärta. Veckan inleddes med två distanspass följt av en 9k morgondistans på tisdag där jag haltade hela vägen. Onsdagen skulle varit vila men en sammanstrålning i Norpan med Zigge, Wonka o Berra fick ut mig på en runda där jag haltade rätt ordentligt. 22minuter haltning blev det. I torsdags åkte jag hem till mitt band och pressade mig till 8smärtsamma k . På eftermiddagen fick jag svar av kalmars guru nr 1 Kjell Svensson som ansåg att en kortisonspruta var vansklig pga stället där inflammationen sitter har många senor som fäster.  Hans råd blev en rehabvecka för att se vad som händer. Han ordinerade cykel eller wet west. Därför inleddes denna fredag med 60min hård cykel på gymet och jag svettades floder. Tiden går verkligen sakta när man cyklar samtidigt som det är jobbigt värre för låren. Jag tar en vecka i taget och siktar på att köra en timme rehab varje dag tom fredag den 23 juli o sedan testjogga för att känna efter. Denna inflammation kommer aldrig släppa på en vecka men jag måste få kontroll på smärtan. Idag har jag enormt ont även när jag går och får halta mig fram i vardagen. Detta trots voltaren intag skall sägas.  Dörren är ännu öppen för VSM och jag har inte gett upp ännu även om hinder känns avlägset.

En helt annan sak. Vilket 800m lopp igår! Hur kul som helst. Misstänker att många dunkade Joni i ryggen igår med all rätt. Han gjorde det storartat. MC såg riktigt fin ut till 700m kvar. Sprang hur avslappnat som helst i mina ögon tills sista 100m. Enligt uppgift hade MC magproblem under dagen och kunde inte göra sig själv rättvisa. Vi får hoppas att MC, Joni och Asplund är taggade inför EM. Skall bli kul att följa dem på 800meter.  Thobias Ekhamre är en tuff pjäs som öppnade på 51,6 enligt Supermuschens klocka. Jag gillar hans kompromisslösa inställning och tuffa löpning. 1500meter var dock ett riktigt sorgebarn. Ett perfekt lopp och inga svenskar som är med därframme. Trist och tråkigt.

Eftersom jag inte har så mycket träning att rapportera vill jag ge lite personliga reflektioner rörande EM uttagningarna. Det är många uttagna till EM vilket är helt rätt men varför blir inte Rachid Benjira uttagen? Man får ta ut 6 marathonlöpare till laget och vi har nöjt oss med 4. Är det någon som tror att alla 4 kommer fullfölja och ge oss en lagtid? Stefan Olsson ser o verkar väldigt snäll och vänlig men jag är skeptisk till om han är rätt man i rollen som förbundskapten.  Redan förra året gav han tecken på att vara svag i sin roll. Man måste klara av att avspisa många av de hel-halv och kvartsfigurer som agerar i kulisserna. Ingen lätt sak för en snäll och konflikträdd? kille. Angelica Bengtsson historien var minst sagt pinsam.

Andra personer som varit gränsen är Skalle Per. Varför inte honom ett WC på hinder? Om det är möjligt alltså. Jag kan ha fel i det jag skriver eftersom det baseras på min känsla och jag hoppas att Stefan växer in i rollen. Försök inte försköna utan var ärlig med prestationer så får du respekt. Allt är inte bra även om folk är snälla och gör sitt bästa. Att skilja på sak och person är en bra början.

Så i egenskap av föredetting  och medioker medelmåtta laddar jag för minst 6dagar till med rehab. Samtidigt som jag läser på lite om skador.

Rehab bok 1

Rehab bok 2

Fysiskt tror jag inte att man tappar så mycket av att cykla eller köra annan rehab men mentalt är det tuffare. Men då får man lyssna på Kenta och ta sig samman. Till  sist. VC loppet avgjordes igår. Har sprungit detta 3gånger. 1982 på 39minuter, 1986 på 32 minuter och 1991 på 28,13 vilket räckte till en 21:a plats.I år hade det gett en 3:e plats!!!. 21:an i år hade 32,29. Touche!

/Slang

Max Anja inlägg 2010-07-14

Training camp Mellbystrand är över för den här gången. Har övergått i Training Camp Malmö. Till skillnad från sådana som Zigge (hans senaste inlägg avslöjar en vekhet jag inte trodde fanns i den hjärnan) och Slang har jag betydligt lättare att träna när jag har semester än annars. Så jag kör på när jag kan, dvs nu.

Sista hårda passet i Mellby blev 3*2,5 km på slingan. Vila en minut. 16 sekunder bättre i snitt än vid samma pass en dryg vecka tidigare, trots att jag inte var lika trött. Delvis berodde nog förbättringen på att det första passet kördes halv åtta på morgonen, men jag vågar ändå tro att 10 dagars hårdträning också gjort mig starkare. Lördagen blev en lugn tolva före frukost, och söndagen chockade jag min kropp med att vila. Är inte van vid det längre.

Veckosammanfattning: 6 pass, 81 km. Formen är stigande.

Alla som klagar över värmen kan dra åt helvete för övrigt. I love it. Dessutom springer man snabbare.

Innevarande vecka inleds med att vara gräsänkling. Skall jobba några dagar mitt i sexveckorsledigheten. Att man ringer upp Pundarn för en träff när familjen är 30 mil bort låter naturligtvis normalt, men att man gör det för att träffas och köra ett banpass på stadion visar att the times are a-changing. Som tur är är de som tränar där så unga (dvs, jag är så gammal) att de inte på något sätt kan relatera till mig som fd friidrottare. Bara Jörgen Becke, FIG-ledare, hade guts att meddela det uppenbara: ”du har kommit fel”.

Men det hade jag inte. Efter devisen att ”om man vill bli bra på bowling ska man inte träna dart” är jag nu tvungen att komma igång och köra bana. Det är nämligen 3000 m bana som jag vill bli bra på. Men skulle jag gå in och maxa 3000 m bana skulle mina vader gå åt helvete på samma sätt som när jag körde banpass med Szalkai (två månaders vila blev det). Särskilt om jag körde i spikar. Så jag hade bestämt mig för att börja försiktigt. Allt syftar på att lära mig springa i drygt 3.10-fart (mitt mål är sub 9.40 på SVMM), så jag ville nu köra sexhundringar på 1.54, dvs 3.10-fart. Ville inte bli för trött och ville till varje pris slippa få någon som helst känning i vaderna. Första gick på 1.50 och jag förbannade min bittra fartkänsla. P, som hade skrutit över sin, drog den andra på 1.49. Hans fartkänsla kan dra åt helvete. Inte hade jag någon hjälp i motvinden heller, han är typ en tredjedel så bred som jag. P körde en till innan han lade ner eftersom ”farten inte var något problem men kroppen kändes inte bra” (jag fattade inte vad han menade). Själv körde jag fem, det totala resultatet blev 1.50, 1.49, 1.51, 1.52, 1.52. Färre än jag tänkt, men snabbare än jag tänkt, och faktiskt lättare än jag vågat hoppats. Och inget kändes i vaderna. Faktiskt var jag så pigg i dem att jag på tisdagen kunde köra 21 km distans. Man får passa på som gräsänkling.

Som gräsänkling får man även passa på att äta ordentligt. Med hustrun hemma får jag aldrig äta surkål (vi diskuterar fortfarande om jag borde fått beställa det på den franska restaurangen på vår första bröllopsdag), så det blir det oftast när jag är ensam. Här med starka serbiska korvar, skånska tomater, stark ajvar, samt majs och bönor i vinäger. Och en Fullers 1845, vilken inte passade något vidare. Rauchbier från Bamberg är det perfekta.

Mat för en gräsänkling efter ett 21-km-pass

Pundarns förtjusande särbo Marie var med som hejaklack/barnpassare under banpasset. När P efter passet meddelade att Jörgen Zaki skulle hem till honom på poker och skickade Marie att köpa ”Marabou polka samt coca-cola och kakor och sådant som han gillar” kände jag igen den pundarianska misären. Fast det låter nyttigare än mycket jag sett honom inta.

Banpass regerar enligt ovan. Nu handlar det om att få med så många som möjligt, utan att gå sönder. Det innebär att maxpass och spikskopass dröjer. Men jag skall trappa upp och trappa upp. För det är bana jag vill bli bra på. Motsägelsefullt att åka på höghöjdsläger till norska fjällen nästa vecka då? Förmodligen, men det får det vara värt, det är fint där - trots norrmännen.
/Max Anja

Slang inlägg 2010-07-13

Måndag den 12 juli och precis nybadad när detta  börjar skrivas. En kvav morgon gjorde att dagens feelgood jogg var tung som spark i röven av Quasimodo. Jag svettades som en örn i mina nya barnarbetargkläder som Doktor C var snäll och skänkte till mig.

Finbesök på Drag

Fam Doktor C var på besök i stugan ihelgen och vi sprang en fin sub 4 morgonjogg över 30minuter, ett 40minuters distpass i strax över 4 samt diagonaler på Berga Hood IP.

Slang och Doc bjuder på en homoerotisk bild efter morgonpass

Efter uppvärmningen och enorm smärta var det nära att jag gav upp. Smärtan hade nästan besegrat mig. Jag hade försökt köra stegring utan att klara det. Tog på mig knäskydd och tänkte testa en intervall för att se om det gick över. Vi hade värmt upp ca 3k och luften stod nästan still. Smärtan gjorde sig påmind men släppte efter första och jag kunde köra 10stycken med Doktorn. Joggen lite snabbare än vanligt. Vila 3minuter och ny smärta. Sedan körde jag 8 till vilket var planerat.

En trött Doc efter diagonaler

Känslan i kroppen på detta pass 3 av diagonaler var bättre än de tidigare och återhämtningen gick snabbare. Eftersom jag skulle belöna mig själv med en pizza på kvällen i Kalmar passade jag på att köra dagens feelgood pass på kvällen. 7 lätta k och smärtan var lägre än dagen före. Är det gräseffekten månne? Veckan summeras till 3 pass med 3x3km tröskel med 1min vila, 10x2minuter med 1min vila samt diagonaler och sedan ett antal feelgoodpass. Som ni märker saknas bana. Jag kommer nog inte träna någon bana eftersom det gör för ont samtidigt som det är tråkigt. Sedan är det meckigt också. Måste parera tider etc efter Kalmar FF:s tider och annat som är på Fredde. Jag vill ha spontan träning.

Mina nya barnarbetarkläder by  Doc

Det intressanta är att gårdagens feelgoodpass smärtade mindre än veckans övriga pass vilket är ett mönster från varje gång jag kört gräsdiagonaler.  Hur ont har jag egentligen kanske ni undrar? Mentalt känns det som att tvingas lyssna på Sahlin, Kent, Winnerbäck, Ulf Lundell på repeat under ledning av Gry Forsell o Mark Levengood. Fysiskt är nivån 18 på Slangsmärtskala samma sak som att ha  en infekterad visdomstand, mandingobesök i pastejköket, rotfyllning utan bedövning, tusen getingstick i halsen och att bli skållad av kokande olja.  Detta gäller när jag äter voltaren alltså. Utan detta skulle träning vara helt omöjlig. Nivå 1 på smärtskalan är när man har lika ont som en allsvensk fotbollsspelare som missar en match pga skada. Denna vecka har jag legat runt 15-18 de flesta passen. Idag låg det på en 3:a vilket är otroligt b ra.  Dagens andra pass över 10k i lugn tempo kändes dock sådär. Sista 2-3km hade vek sig benet flera gånger.

När detta fortsätter att skrivas har det blivit tisdag och dagens enda pass före frukost över ca 9k gick rent ut sagt skit. Det smärtade enormt från början och släppte aldrig. Jag stålsatte mig och pressade mig 9k men detta var årets sämsta pass rent smärtmässigt. Det håller inte längre skall sägas. Bubblan är på väg att brista. Normalt sett haltar jag ca 3-5minuter men idag var det i princip i 9k. Kroppen känns hur fin som helst men vad spelar det för roll. Dagsvikten på 77,3kg trots en hel del extra kcal varje dag är också hur bra som helst men inte benet. Det satans underbenet och den förbannade inflammationen som aldrig ger med sig. Efter dagens enda pass har jag haltat som en rysk sjöman som fått påhälsning i pastejköket. Trots att jag ätit smärtstillande. Tankarna är många just nu och min envishet kommer sannolikt driva mig i sank även denna gång. Jag har helt tappat kontrollen på skadan och läget är allt annat än ljust. Det jag ändå tar med mig är att jag förra veckan hade tre bra kvalitetspass där särskilt 3x3k visar på att jag är tröskelstark. Skulle dock behöva speeda upp några pass för att vara iform för VSM. Men hinder. Är det möjligt med benet?  Inte idag men om jag vilar i en månad kanske? Eller ännu värre cyklar och kör stairmaster. Fy faan vad trist. Löpning är överlägset enklast och bäst. Synd att du är skadad där säger någon. Om det inte varit där hade det varit någonannstans. Mitt egensinniga löpsteg kostar mycket helt klart. Har man en bristning kan man inte springa med denna skada handlar det om att tåla riktig smärta men jag är över gränsen nu. I alla fall just denna dag.

Får lyssna på denna låt imorgon o ta nya tag.

/Slang

Max Anja inlägg 2010-07-09

Så, då var man 40. Får börja med att tacka för alla hyllningar och gratulationer, här på sidan och på andra ställen. Fest i lördags gjorde att slutet av förra träningsveckan blev sådär. Fredagen hade jag inte tid för löpning i syltandet och saftandet, lördagen fick jag ihop 6 km, mer om dem senare, och löpning på söndagen var inte aktuellt av uppenbar anledning. Så i måndags fortsatte det avbrutna träningslägret.

40-årsfesten var en tillställning i sommarstugans trädgård med 35 vuxna och ungefär lika många barn på 8 år eller yngre. Höjdpunkten kom tidigt, när de flesta gästerna var och badade peggade Nils Henrik, Slang, Frans, en kompis till Frans, samt jag själv upp för en runda i skogen. Slang var ivrig att visa sin viktnedgång och sprang med bar överkropp, Hagge var inte sitt vanliga knotiga och kutiga jag utan en kula stack fram under tröjan. Nils Henrik var den enda som vågade påpeka. Jag hängde bara med första 3 km innan jag sprang hem och lagade mat men hann under tiden se att Slang har kvar sin fantastiska blandning av sittande och studsande steg. Men han verkar stark. Hagge verkar inte 100 men kommer säkert framemot hösten. Festen hade naturligtvis svårt att matcha detta, men Anders Szalkai dök upp och tog två glas vatten så mycket var räddat. Och resten var också bra, om än inte söndagen.

Slang gav mig, som den schangtila människa han är, en massa fint vin. Givetvis delvis i syfte att störa min träning inför SVMM. Funderar på att inte gå på det och inte öppna någon av flaskorna förrän efter, men eftersom jag ändå inte kommer att kunna hålla något sådant är det bara att inse att jag gått i fällan och korka upp. Mina försök att servera honom fet mat och mycket dryck gick naturligtvis åt helvete. Han är för smart för sådant.

Måndagens träning bestod av intervaller på slingan. 6*ca 1 km (olika långa). Det gick förbannat segt. Öppnade första 4 sekunder snabbare än på motsvarande när jag körde 6 km utan någon vila. Var helt slut redan efter den och värre blev det. Var så irriterad att jag körde två extra bara för att jävlas med kroppen. Förmodligen dumt som att ge Bertil sprit.

Tisdagen var bättre. 23 km före frukost börjar bli mitt nya favoritpass. Sprang förbi Lagan och hela vägen ner till Genevadsån. Ett namn som borde framkalla lyckokänslor hos alla fd Halmstadsfigare. Magiskt landskap mellan sanddyner och strandskog, ljung och blommor växer i grytorna. Nästan ingen var ute, tyvärr var de som var det folk med lösa rabieshundar. Sprang tillbaka på stranden (delvis i alla fall) för att slippa bli attackerad, de låg med all säkerhet i bakhåll. Min yoghurt, full med jordgubbar, honung, valnötter och Nils Henriks müsli var alldeles underbar sedan. Liksom familjeutflykt till Hovs Hallar och Torekov, inklusive fiskmiddag med Marstons Oyster Stout på rökeriet i hamnen. Det är man värd efter ett sådant morgonpass.

Men ett sådant pass ger ändå en viss slitenhet. ”Mussenivå” som Slang uttryckte det från sitt glashus. Onsdagen blev en lugn mil där kroppen gjorde ont första 8 eller så. Föll inte för frestelsen att fortsätta sedan. Annars känner jag verkligen att den ökade träningen för med sig en stelhet jag inte är van vid, och som främst märks i att jag måste värma upp hur lång som helst för att hitta någon form av flyt i steget. 4 km idag kändes inte tillräckligt. Men 10*ca 250 på slingan med 250 joggvila gick helt ok ändå. Klart bättre än måndagens intervallpass. Den relativt långa vilan skall ge utrymme att springa riktigt (på min usla nivå givetvis) fort, men det är svårt med det underlaget. Åtminstone för mig. Som sagt, nöjd ändå.

Det blir väl si och så med uppdateringar såhär under semester, men en veckosammanfattning från förra veckan kommer här ändå: 6 pass, 51 km, formen verkar god. Och denna veckan har förutsättningar att bli bättre. Och på måndag planeras banträning med Pundarn. Det är goda dagar.

Max Anja

Bertil inlägg 2010-07-08

Så har jag klivit in i de skadades skara... inte helt oväntat kanske? Men desto mer orättvist! Jag var ju som bekant i London några dagar vid midsommar och knalla runt hela dagarna, dagen efter hemkomst löpte jag 15K med sega ben. Med 3K kvar kände jag att det stramade obehagligt i vänster hälsena och dagen efter haltade jag som värsta cowboyen... Bestämde mig på studs att likt min idol och ledstjärna Slangen strunta i detta faktum och träna på som vanligt efter några dagars vila körde jag en lätt distans med resultatet hälta i dagarna två.
Behöver ge mig tillbaka till ritbordet och skissa på ett nytt upplägg innehållande träning utan löpning ett tag framöver dock med distans då jag ändå tycker att jag har "kontroll" på senan.

Min förhoppning är att mycket kan avhjälpas av ett besök hos rygghälsan som är inbokat då jag känner att jag är helt sned i ryggen. Besökte dem idag för att boka tid varpå tjejen i kassan på pekade att min högra axel är ca 3 cm högre än den vänstra. Jag har ju alltid gått lite som Quasimodo så därför har säkert ingen annan reflekterat över saken. Men en snedbelastning är såklart inget vidare för den träning jag chockat kroppen med på sistone.

Bertil eller Quasimodo?

Planen är således; Behandling hos Naprapat, distans med kontroll på sena, långpass på cykel, kvalité i mosse eller på cross trainer, vadhäv och strech plus lite voltarén salva som grädde på moset. Känner mig vid gott mod och fast besluten att häva skiten snabbt. Jag har erfarenhet av att dras med skabbiga vader och hälsenor från min aktiva tid då varje säsong kantades av problem. Jag kunde ju tex aldrig springa SM på bana om det blev försök på 3000mHinder. Minns SM i Sollentuna då jag från hemmaplan spänt avvaktade avprickningen till försöken, det året blev det för ovanlighetens skull tillräckligt många för att köra försök och SM ställdes in för den haltande köttbulle löparen...

Sommarn finns även på min sida av Köping. Har färdigställt baren på altanen genom att slipa och lacka bardisken och måla upp den lite. Allt för att ölen ska smaka lite lite bättre. Ikväll togs sommarens första öl i Bertils Bar, alla SVM-läsare som passerar Köping denna sommar är välkomna, lovar att ölpumpen hålls laddad!

Bertils Bar på Köpings baksida - Välkommen!

/Bertil

Slang inlägg 2010-07-05

Min rådgivare Supermuschen har sagt att det är viktigt att ha kontroll på sin skada. Jag hade kontrollen ett tag men nu känns det som jag förlorat denna.  Vissa dagar i veckan har det inte känts ett dugg men i slutet av veckan gjorde det mycket ont.  Idag var eftermiddagspasset katastrof med ordentlig smärta och sista 500m fick jag några spasmryck i benet. Kändes som jag var stelbent.

Kändes dock kanon efter gräsintervallerna i torsdags. Tog det lugnt i fredagsmorse med en feelgood morgonjogg på lätta ben. Denna kördes på band med  AC:n på . Sval och fin luft. Något som inte kan sägas om lördagens feelgoodpass i Mellbystrand .

Max Anja reste ett tält för att fira sin stora dag

Ett Pre Max Anja Pärsons 40års fest pass. Deltagare. Max Anja, Nils Henrik Persson, Bajs Frans, Bajs Frans kompis och undertecknad. Det var som uppgjort för ett bånkapass men jag hade bestämt att inte låta mig provoceras. Enligt devisen.
” Du skola aldrig hetsspringa dagen efter utgång”.

Max Anja och Frans.

Max Anja såg lätt och fin ut när  han ledde truppen första 3km innan hans excentriske fader den forne stjärnläkaren Nils H Persson tog över taktpinnen och lurade med Frans och mig på 4km extra strandlöp. Först ville den gode NHP köra i den mjuka sanden vilket inte gynnade Frans och Slangs tunga kroppar så Frans flöt ner i den hårdare sanden nära vattnet. NHP som väger runt 60 pannor flög över sanden. Det var synnerligen varmt och rak motvind så vi fick kämpa. Efter ett tag kom vi till ett nakenbad och där vi fick kämpa ännu mer för att inte må ännu sämre än vad vi redan gjorde. Passet slutade efter ca 8km och då väntade bad. För NHP var det självklart att vi skulle bada nakna men både jag o Frans kände att vi inte kunde marknadsföra oss såväl efter löpningen så vi valde badbyxor på. Tyvärr hade vi glömt ta med våra Bjarnebyxor utan fick bada i Sub4 shortsen. Kan man dra några slutsatser av passet? Inte fler än att jag gärna är i samma form som Nils Henrik Persson när jag är 65år.

Nils Henrik Persson-smalare än sin son.

Nisse gjorde 2,32,27 i London Marathon 1982 efter blott 4år löpning med snitt på 5mil i veckan. I år gjorde han 2,36 på 800meter i ett veteranlopp. Inte dåligt det heller samt 1,30 på en halvmara i Danmark där han feelgood sprang tills det var 3k kvar.

På fredagen var vi ute i Tylösand bland Halmstads stekare och annat löst folk,

Hälleflundran satt som en smäck

Restaurang Salt bjöd på sönderpepprad mat för alla utom Slang som inmundigade en Hälleflundra som smakade fint. Har Fredrik Ljungberg en brorsa måste han jobba där. Personen som serverade var mer lik Ljungberg än vad han själv är för att citera Carolina Klan.

Maestro Ted på restaurang Salt by the sea. Bakom syns ett gäng stekare.

Hotellet är lite amerikanskt på det sättet att man bjuder fina allmänna utrymmen men rummen bjuder inte på något extra. Fam Slang fick Stig Helmer annexet där man hade följande fina utsikt.

Utsikten från Annexet på Gessle hotellet

Vi funderade på om discot endast skulle spela Gessle låtar för att ge honom stimpengar men det var faktiskt lite annan musik också konstigt nog.

Efter hemkomsten i söndags körde jag en 3x3km tröskel med 1min vila på bandet. I sval och skön AC temp. Bra bandtempo vilket såklart inte skall jämföras med att springa ute i 30 graders värme. En fundering är det bättre att plåga sig ute i värmen och kanske inte klara ett sådant pass eller är det bättre att köra inne och klara det i bra fart? Skall man tävla ute i värme så är det väl givet.  Jag får kritik för att jag tränar på band men det är helt enkelt så att valet för mig är istället vila. Det är inte så att jag väljer bort bana eller andra underlag utan benet mår mycket bättre på bandet.  Det är klart att det inte är optimalt om man skall tävla på bana eller terräng att träna band. Men hellre bandträning än ingen träning alls säger jag. Jag håller ju i alla fall vikten och får bra träning även om det inte är samma som ute såklart. Då hade jag inte klarat träna samma mängd och blivit väsentligt mer sliten.  Om jag ens klarat genomföra passen. Min bedömning är att jag hade fått sänka träningsmängden 30%-40% och stryka kvalitén om jag helt valt bort bandpassen.

Denna vecka inleddes med morgonjogg där benet värkte satan första biten och gjorde lagom ont resten av passet. Luften var extremt kvav vilket är något jag ogillar som pesten. Får man inte luft ordentligt är det helt enkelt bajs att springa. Kommer vara inkvarterad i sommarstugan denna veckan så det kommer bli en prövning att tvingas till uteträning ifall luften är lika kvav resten av veckan.  Dagarna här ute visar dock att det finns många skogsstigar att springa på enligt Kingismodellen.

Tyvärr brukar semester innebära misär i träningshänseende för mig.  Min träning funkar bäst i vardagslunken och alla rutinbyten som blir under semester och alla frestelser som finns varje dag är inte bra för mig. Det som hänt sista åren är att jag blivit skadad eller blivit förkyld och tappat tre-fyra veckor. Min semester börjar om några timmar så om en vecka har vi en bra indikation. Fällorna är många, vin, whisky, västerbottenost, all annan ost, glass, glass och glass, grillad korv, feta såser som jag egentligen inte gillar etc samt att man tappar några pass. Egentligen borde jag öka träningen för att kompensera det väntade ökande kcalintaget.

Veckan som varit kan sammafattas i ett ord. FEELGOOD. Totalt 86km med 8x2minuter(1min vila), 3x3km tröskel (1min vila)och 2(8xdiagonaler) som veckans höjdpunkter. Resten har varit lugn löpning. Oron börjar komma att jag blott en simpel bandlöpare är. Man blir bra på det man tränar sägs det.  Jag måste nog testa mig själv snart någonstans. Men som benet mådde idag får jag vara glad om jag klarar av att klippa en hinderbock utan att svimma av smärta. Detta gäller med full voltarendopning. Kan säga att dagens andra pass ”sprangs” med tunga skor, utan tajta sleeves och utan voltaren i kroppen. Många onda ting på en gång och misären vet inga gränser. Min sjukgymnast Hasse ”Tjabba” Åden grät när han under dagens behandling fick höra om sandlöpningen. Det sämsta av det sämsta att springa i mjuksand med min skada. Just det jag var nybehandlad när jag sprang andra passet med både nålar och ström på en gång. En kombobehandling.

Mirakeldoktor Ådén behandlar

En låt jag glömt känns passande i mitt sinnestilltånd och som en bra avslutning.. Tack Pundarn.

/Slang

Slang inlägg 2010-07-02

Igår var en stor dag på alla vis. 1:e juli. Max Anja fyllde 40år. Känns som igår när man såg den överviktige skåningen för första gången på innerplan på Västra Mark inför USM 1985. Han stod i sällskap med Tricke Thulin den gången en man som för övrigt fyller 40år idag. Max anja och jag möttes på 1500m Hinder det USM:et. Det slutade med att jag blev trea och Max fyra efter segraren Jonas Nilsson och tvåan Rickard ”knäcka sig själv” Melin från Limpan. Ett par timmar efter hinderloppet väntade 3000meter och jag sprang faktiskt även det loppet medan Max Anja stod över. Om jag inte minns fel gjorde jag 9,49 efter en fin 3,08 avslutning med hinderloppet i benen. Hinderloppet gick på 4,46,64. En tid  som tom missades i smålandsstatistiken. Då sprang vi med vuxenhinder även i 15års klassen. Nu springer de med damhinder så tiderna kan inte jämföras. Hur som helst så har det biivit några dueller genom åren. Såklart minns jag Skol-SM 85 där Max Anja hade 4,21,08 och jag 4,20,51 på 1500meter medan Max Anja slog mig på 3k med 9,24 mot 9,28. Året efter gjorde Max Anja 9,04 medan jag gjorde 9,08. Den mest minnesvärda spurten torde vara Hais.spelen 1985 i P16 A-heatet när Max anja och jag på behörigt avstånd från täten spurtade som dårar sista 300meter och låg sida vid sida sista 100. Jag skäms att säga det men jag förlorade med 3/100 med 4,27,62 mot 4,27,65. Max Anja låg före mig med ett varv kvar men jag gick om för att göra en tid sista 300 vilket var bra för vår tid men dåligt för att slå Max Anja. Mina 1500meters lopp som 15-åring var först ÖM på kolstybb 4,39,9 sedan gjorde jag 4,27,65 i Hais spelen, 4,26 i Europiaden i Malmö, 4,22 i LM i Oskarshamn och sedan 4,20,51 i Skol-SM…….ganska ok utveckling det året.

Idag skulle jag inte våga gissa vad jag gör på 1500meter. Man skulle ju kunna hedra Max och köra ett testlopp över sträckan. Testlopp är Max Anjas signum. I min värld tyder det på att han är osäker på sin form och sin träning. Är man säker på sin träning behövs inga testlopp eller lopp för dagen D heller. Litar man på vad man gör går man in den aktuella dagen och presterar utan att springa testlopp på fulldistans. En kompis sprang 21,097 km testlopp två veckor före Fiskvarvet. Eller rättare sagt 1,5 vecka. Såklart undrade jag varför vilket jag också gör rörande Max Anjas otaliga testlopp. Jag tror Max Anja är mycket rädd inför vad som komma skall och måste ha kontinuerliga kvitton på sin form för att ge honom trygghet.   Kan vara på en plats med ett avslöjande.

persson
Max Anja som ung och Max Anja nyss fyllda 40år!

När jag var hemma hos Klubben och grillade i måndags frågade Klubben vem jag helst ville slå i loppet om jag bara fick välja en.  Gissa vad jag svarade:  Max Anja är min måltavla i år och jag hoppas kunna jaga honom in i mål och spurta om honom som Frans gjorde 2009. Det är min Prefontaine film.  Jag visualiserar att jag är Frans och att jag har hans fjäderlätta steg och lätt bajsnödiga hållning när jag trycker ner Max Anja in mot målet. Klubben undrade såklart varför jag inte svarade Berra men Max Anja var ju 20sekunder före Berra 2009 så självfallet måste man sikta mot stjärnorna och Berra ser jag som en löpare på en helt annan nivå ifall han tränat. Lite som Messi vs Henrik Rydström. Samma sak med VSM. Jag säger som MC och Sunneborn på sin tid. Jag springer för GULD på hinder. Tror jag inte att jag kan vinna så kan jag lika gärna ge upp innan och feelgood löpa sträckan. Jag har ingen aning om hur bra de andra är och jag skiter i vilket. Up in the back and run for your life är det som gäller..  Har man som jag varit i träsket och vänt vet man vad det innebär att vara trött som en gnu och knappt klara att jogga 10 minuter. Den tröttheten jag kände på fjolårets lopp kan aldrig överträffas. Det är min trygghet.  Det kan aldrig bli värre inte ens med bängsyra och tre varv kvar på hinder. Det som räddar mig mentalt är att jag är snabbare med än utan hinder. Jag älskar hinderbockarna och särskilt vattengraven. Tänker såklart inte träna hinder en gång innan dagen D. ”All in” Som motvikt till Max Anja och Berra tror jag inte att jag kör några lopp innan. Jag går in den dagen och levererar och återkommer den 2 oktober med triumfen och sedan blir det 30-årig HP på mitt rum om Max Anja ligger besegrad på Borgsmo.

I onsdags var jag seg som ett skållat ollon efter dagens andra pass som blev ett värmepass över 14km. Jag kände mig sänkt resten av kvällen och när jag vaknade på torsdagsmorgonen så ströks feelgoodjoggen. Istället gjorde jag något som jag inte gillar. Jag körde på lunchen. Denna gång blev det 30min distans och 2x8 diagonaler med direkt jogg kortsidan. Detta pass är tuffare än vad det låter. För mig är det väsentligt mer ångest att värma upp inför detta pass än samtliga andra. Man vet att man kommer bli äckligt trött och sedan är det osäkerheten eftersom det är blott andra liknande passet på 12år. Löpekonomin känns bra och det känns som jag driver på bra men jag tycker att återhämtningen är långsam. Lite som när jag körde 200:ingar det enda banpasset. Jag flåsade rätt bra vilket jag inte gör alls i samma omfattning efter mina 2minutare eller tröskelpass. Hur eller hur är detta nyttig träning som är precis vad jag behöver för att kunna stå upp både i VSM och SVMM.  Jag är riktigt trött efteråt med bra känsla. Denna vecka har jag bestämt att gå på känsla vilket gjorde att efter hamburgertallrik på Harrys Kalmar och ett glas skumpa åkte jag  hem och distade en mil. Kändes ok och rätt bra i benet. Denna morgon blev det en feelgoodmorgonjogg som kändes riktigt bra. Kände ingenting i benet. Självfallet har jag tagit voltaren men innan har de trots detta gjort grymt ont. Är det återigen diagonaler barfota på gräs som gjort att det inte känns något dagen efter?

Helgens träning kommer helt gå på känsla och hur jag återhämtar mig efter  två festkvällar. Förr var det inga problem direkt.

En helt annan sak. I min värld är Oskar Käck en 13,30 löpare så jag blir alltid förvånad när det står 13,45 och pers. Fritösen kör hårt med sina pojkar. För hårt? Johan Wallerstein är från Vittsjö vilket är något som förpliktar. Men 1500meter. Varför sprang inte Risse? Per Sjögren bröt loppet tyvärr men är som förebild såklart värd en bild.

Per Sjögren

Sedan undrar vi om Stefan Olsson pissat i det blå skåpet efter att ha plockat ut Anton Asplund. Höll på att skriva Alvar först. Den numera framlidne veteranen från Borgholm. Ekhamre, Walldén, Jaako. Hur tänkte du Olsson?

En nöjd Käck i finskjortan efter loppet i Sollentuna

En helt annan sak. Min bloggkollega Anja skriver ofta vad vi andra tränat samtidigt som hans egen träning baissas. Det som skiljer är att jag kör feelgoodmorgonjoggar i välbefinnande och förbränningssyfte. Dessa oftast 7k pass är inte primärt ”träningspass”  Jag har ofta gått tidigare på morgonen och nu springer jag. I rena träningspass ligger vi nog om inte lika snarare åt övervikt för Anja som kör långpass som vi andra kör 7k pass.  Jag vill alltså påstå att Max Anja tränar mest om vi pratar träningspass. Pratar vi feelgoodpass så leder jag överlägset.  Apropå att leda kan jag meddela att onsdagens interimsvägning slutade på 77,3kg. Smaka på den. Snart är jag sub 70 igen!

Fick också höra av min spion i Norpan att Haren planerar att äga mig och förnedra mig på VSM hinder. Vi tävlar ju inte i samma klass eftersom Haren kör i juniorklassen men jag hoppas såklart att vi står på samma linje i samma heat. Det är väl ingen rusning till hinderloppet direkt. Kom precis på att IS Götas stjärna Peter Hinsell är född 1970 och jag lär få äta mycket gräs för att piska upp honom men det är bättre att” lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”

En sista sak. Låten Roxanne med Sting/Police är verkligen vedervärdig. Inte lika kass som Triads "Tänd ett ljus" som i mitt tycke är världens sämsta låt men inte långt ifrån.

TFGM

Slang

Max Anja inlägg 2010-07-01

Glömde ju summeringen av den förra pissveckan. Tre pass, 33 km. Ingen aning om formen. Nog därom.

Söndag kväll omgrupperade familjen till Halland. I Mellbystrand har familjen haft sommarställen sedan min farmors far byggde ett 1917. När jag var liten bodde farmor och farfar här och numera har mina föräldrar och ett gäng andra släktingar hus här. Sedan jag fick barn har jag börjat tillbringa en del av somrarna här igen. Och åter börjat springa på de slingor där jag började löpträna innan jag överhuvudtaget hade för mig att börja springa i en klubb. I skogen finns 3 glädjemätta slingor på 2.5, 4 och 6 km, samt en helt fantastisk runda ner mot Lagans mynning som nog är 8.5 ungefär. Tallbarr och grus, som jag egentligen tycker är för freaks som orienterare eller terränglöpare, men som jag gillar just här.

Sveriges längsta strand (säger de här i alla fall). Skogen med mina slingor i nederkant av bilden

Måndag morgon var det dags att ta igen förra veckans debacle. Intervaller på programmet. 07.00 var jag i skogen. Min plan var 4 varv på 2,5-slingan med 1 minuts vila. Men jag kände redan på den första att det inte skulle hålla. De senaste åren har jag verkligen börjat uppskatta att springa före frukost, särskilt på sommaren, och 23 km var en bit kaka för någon vecka sedan. Men att springa fort funkade inte. Planen var 3,30-fart vilket jag fixade på första. Bestämde mig efter känslan att bara köra 3 st men kunde ändå inte hålla farten. Flytet fanns inte där. Kände mig besviken några sekunder, men när jag satt i tallskogen, med solen strilande ner, med sex veckors semester framför mig, insåg jag att det faktiskt var jävligt bra allting. Jag insåg också att det inte blir fler kvalitetspass på morgnarna.

Sveriges främste brödrostlöpare Bertils vackra fru Saralynn är med i Facebookgruppen ”Vi som vill ha Max i Köping”. Jag är tacksam för detta men tror nog att hon egentligen klarar sig med Bertil. Linda har inte nämnt något om att skapa en grupp som heter typ ”Vi som vill ha Johan Bertil Swärdh i Malmö”.

Tisdagen var det dags för dubbelpass. Det har jag nog inte kört sedan 1992. 9 km med start 06.30 inledde. Ner till Lagans mynning, spegelblankt hav, hed och tallskog. Underbart. Jordgubbarna till frukost smakar ännu bättre sedan. Sedan strandliv med familjen innan det var dags för dagens andra pass. Uppvärmning med 7-åriga Selma och sedan 5*250 med 250 joggvila på slingan. Meningen att det skulle gå fort, eftersom det inte är kontrollmätt vet jag inte hur fort det faktiskt gick. Men det kändes inget vidare. Onsdagen krävde lugnt, med tanke på vad som komma skulle. 7 km jogg med Nils Henrik. 6-km-slingan uppmättes med hans GPS till 5.83 km. Fast han litar inte själv på den.

Torsdagen gällde test på ovan nämnda 5.83-slinga. Laholmsloppet går på den. 2007 hade jag 21.47 där i ett lopp som nog var vad jag kunde just då. Ifjor var jag i bra form men gjorde ett för dagen dåligt lopp, 21.41. Idag satsade jag på att slå det, väl medveten att jag brukar ha svårt att springa i närheten av lika snabbt på träning som på tävling. Men det gick över förväntan. 20.51 helt ensam förutom att Nils Henrik gjorde en heroisk insats när han drog större delen av den femte kilometern. Jag är nöjd med detta, jag är på gång….

Och visst ja, idag fyller jag visst 40 år, hur fan det nu gått till. En god öl, en Bedarö Bitter från Nynäshamn, väntade efter löprundan. Nu blir det tårta, bad, en drink (gin tonic tror jag) på stranden, lite goda ostar, en grillad lax med mamma Evas specialsås, en sydafrikansk wild yeast chardonnay, mer jordgubbar, och en bra whisky framåt kvällen. Det skall bli bra…

MAX ANJA 40 ÅR

Bertil inlägg 2010-06-30

Nylandad efter fyra heldagar i ett helvetiskt hett London. Tjockare igen efter konstant ätande och öldrickande men med mer sug efter löpning än på länge. Återkommer till detaljerna om London senare och inleder med att återberätta intrycken från mintts senaste lopp som löptes dagen innan midsommarafton.

Midsommarloppet i Munktorp
Förra veckan inriktades som jag nämnt tidigare på VO2-max träning med ett par intervallpass och tanken var att jag skulle köra backe på löpbandet, men det passet byttes mot en tävling som jag av en slump hittade i lokaltidningen. Arrangemanget som heter Midsommarloppet har arrangerats i hela 28 år men är i princip okänt och omöjligt att hitta i någon tävlingskalender. Loppet löps i Munktorp, ca 12 km öster om Köping. Jag plockade in frugan och styvsonen Noel i bilen och körde lätt stressad, sen i vanlig ordning.

Innan start slogs jag av hur nojjig man blir som löpare då man inte varit med och tävlat på ett tag. Flertalet av de som såg mer "seriösa" ut och körde stegringar innan start kändes som stora väldslöpare, speciellt en asiatisk man med väldefinerade vader och avklippt linne som slutade strax ovanför naveln. Båda klasserna 5 och 8K startade samtidigt och jag chockades över den lätt överdrivna rusningen första 500 metrarna. Jag la mig i rygg på asiaten och fick verkligen sträcka ut för att hänga med. Efter den första rusningen så försvann asiaten och jag kunde konstatera att han kanske inte motsvarade den nivå av löpare jag hade haussat upp honom till innan start. Banan gick på ömsom grusväg och ömsom riktigt risig skogsstig med en satans massa rötter, hur man kan lägga en banan på dessa stigar istället för på de fina grusvägarna övergår mitt förstånd. Borde marknadsfört loppet som Trail running så hade säkert busslaster med trendiga mulitsportare från huvudstaden vallfärdat till loppet.
Efter ca 3K delade sig 5an från 8an och endast en av löparna framför mig valde långa banan. Jag hade ca 50 meter fram till honom och höll det avståndet fint. Vid 5K började jag tro på att benen skulla hålla hela vägen till mål och ökade farten, plockade direkt in halva avståndet till ledaren, bara för att efter en halv km känna en lätt kramp i baksidan av låret... slog av på takten igen, stannande och strechade snabbt och hittade en fart där låret inte behövde ansträngas så mycket. Tänkte att det vore just snyggt att behöva bryta Midsommarloppet i Munktorp och såg istället till att springa så fort jag behövde för att hålla mig kvar som tvåa i loppet vilket jag klarade av in i mål. Lite bilder från loppet nedan. Missa inte heller min artikel om loppet i Magazine24>>

Bertil spurtar mot mål.

Bertil i samspråk med segraren Simon Hedlund som gav intryck av att vara en ganska intetsägande person, snudd på otrevlig faktiskt...

I speakerbåset satt ingen mindre än Klipp-Olle, den gamle polisen som förra hösten vigde herr och fru Johan Bertil Swärdh.

London
Resan till London blev allt annat än träning. Knallade runt på stan och tittade på saker och brände massa pengar på onödiga saker, sånt man gör på semestern. Lyckades löpa ett par pass på 7-8 K tidiga morgonar innan familjen vaknat. Kan tillägga att det var mellan 30-35 grader varmt i London under helgen vilket gjorde att jag var rätt sliten på dessa passen.

Veckan som gått
Senaste veckan har inte inneburit någon vidare träning, allra minst de senaste fem dagarna i London. Nu känner jag min plufsig och otränad igen... ska ändra på det med ett långpass ikväll!

Johan Bertil

Max Anja inlägg 2010-06-30

Putäll på er grevar och baroner! Max Persson har semester, om man nu har det med tre barn och en fru. Men denna semester återkommer vi till. Nu skall jag berätta om förra veckan, en pissvecka träningsmässigt för övrigt.

Jag går alltid på semester i början på juli. I år hade jag sedan länge på förekommen anledning bestämt mig för att gå till midsommar. Inga kunder gjorde detsamma så plötsligt fick jag jobba typ dubbelt jämfört med vad jag tänkt. Och till slut går det ut över träningen då. Det är för jävligt men så är det. Tre pass fick jag till förra veckan. Två av dem var slutförda klockan 07.00, det tredje (det enda intervallpasset) påbörjades klockan 20.45. Jag snittade fem timmars sömn, vilket jag inte klarar, jag var på jobbet 07.30 på midsommardagen, mina ögon gick i kors och jag skrev mina rapporter sämre än vampyrromantikförfattare, och jag försökte sköta en familj. Det gick sådär. Under tiden sprang Slang 100 km. Fan vad synd det är om mig.

En bitter vecka för Max Anja

Men i alla fall. Tisdag 20.45 skippade jag en VM-match (förträngt vilken eftersom jag inte hunnit se de andra heller) och stack ut och körde mina intervaller. 3*2 km (den är 1970 m så det är bara att lägga på 7 sekunder på tiderna) med start var nionde minut. För någon vecka sedan hade jag ett snitt på 7.01. I tisdags hade jag 6.48, snabbast på den sista. Det är inte så jävla bra, men det är en rejäl förbättring. Kan möjligen bero på de lätta barnarbetarskor som Nils Henrik hittade i en låda och lämnade till mig. Att de är lätta förvånar inte eftersom de saknar stötdämpning och förmodligen även sula. Men fortare gick det i alla fall, och lättare kändes det också. Slang frågade om detta var ett tröskelpass, och jag kan meddela att det var det inte. Jag kör inga tröskelpass. Trösklar sitter i dörrar. Jag springer. That´s it.

Övriga 2 pass utfördes 06.00 midsommarafton respektive 06.00 på söndagen. Kändes förvånansvärt bra. Så bra att jag sedan dess har fått för mig att prova att springa intervaller före frukost (det gick åt helvete), men det tar vi upp i nästa (dvs denna) veckas inlägg, det kommer att skrivas på torsdag. Det kommer att vara en inledande rapport från mitt träningsläger i Mellbystrand. Denna dag sägs det även att jag blir ett decennium äldre, men det kan väl ingen tro.

Avslutar med att gå vidare med bilder på mina fantastiska bloggvänner (eftersom förra veckan inte gav något av värde att skriva om). Bertil kom jag på med nävarna i syltburken, när han intog otillåtna medel i syfte att förbättra sina odds inför SVMM. Min look-alike-bild på Slang försvann tyvärr eftersom jag glömde ta en bild på min imploderade petflaska innan jag åkte iväg till Mellby.

Fuske Bertil!

Slang Inlägg 2010-06-28

Måndag morgon efter midsommarhelgen. Normalt en dag med betraktelse och ångest men nuförtiden är det nästan som en vanlig måndag. Denna måndag hände något märkligt. Jag kände ingenting i benet. Varför undrar jag såklart? Har jag månne vilat som vissa rådgivare tycker jag skulle göra. Svar Nej. Har jag månne sprungit som en feelgood löpare i veckan? Svar nej. Sanningen är att jag krossar Zigge denna veckan och även mig själv. Slog nytt rekord sedan 1998 med exakt 100K. Känns helt obeskrivligt. Särskilt som jag fått med ett pass med 2minutersintervaller, Ett tröskelpass över 3x3k med 1min vila i bra fart. Hur bra undrar ni kanske? Detta pass gjordes igår och benet smärtade under denna resa vilket gör dagens noll smärta som än mer märklig. I lördags körde jag för första gången sedan 1998 diagonaler. Såklart från tips från min träningsguru Zigge. Jag tillbringade helgen i den nya sommarstugan som ser ut såhär från framsidan.
.

Nära denna ligger platsen Rockneby. Dit åkte jag för att springa mina diagonaler. När jag kom dit noterade jag att stängseln runt denna arena var större än de runt Nou Camp. Det fanns möjligheter att klättra över men jag valde att sätta mig i bilen och köra 5k till Läckeby mest för att gräsmattan såg oinbjudande ut i Rockneby. Varför stängda idrottsplatser?. I Läckeby var det öppet och mattan var mjuk och fin. Bestämde mig för att köra två stycken serier om 8 i varje med direktjogg långs kortsidan. Det flöt på rätt bra och det kändes eftersom det var minst sagt ovant. Självfallet körde jag barfota. Midsommaraftonen fick jag ihop 15k före frukost. Midsommarafton tillbringade jag förresten på detta ställe.

Nej, det är inte mitt ställe. Endast gäst

Helt okej skulle jag vilja säga.

Denna vecka väntar Max Perssons 40-års fest i Mellbystrand samt lite andra festligheter så jag tar nog en softare vecka för att inte drabbas av både hybris och annat. Hade tänkt vila idag men det blev en feelgood morgonjogg som tidigare nämnts. Massagebesök och grill hemma hos Klubben ikväll.

Silver Balck och Tour Tomas

Igårkväll var det också grill men denna gång med två hyfsade cyklister. Sebbe Balck som tog SM-silver i tempo i helgen och Tomas Löfkvist som dietar inför Touren i sitt nya Team. Det är sant att han skall bli lättare inför loppet och äter lite kcal just nu.

Mr Kaka och Mr Venice Beach 1992

Även Kakan och den forne bb stjärnan Janne fanns på sittningen. Såklart en del träningssnack till den utmärkta menyn signerad värden som dock inte syns i bild pga köksbesök.  Var det månne potatisgratängen som gav mig en smärtfri morgonjogg eller hans hembakade surdegsbröd? Ni vet väl annars att gratäng är en av de största farsoterna som finns. Begreppet gratängröv borde läggas på minnet. Något som ofta drabbar folk som träffar sin nya partner där just gratäng ofta intas flitigt i början av förhållandet och den flyter ofta ned och sätter sig på just baken. Så spana efter gratängröv i sommar.

Förresten. Snart semester och då brukar jag alltid få problem med träningen. Måste se möjligheterna denna semester och inte tappa fokus.

/Slang

Bertil inlägg 2010-06-23

Snart midsommarafton vilket i år inte kommer firas traditionellt på Sören Bertils gård i Vetlanda utan i London. Familjen lyfter på midsommaraftonskväll för fem dagars turistande och skräpmat. Självfallet en otroligt dåligt planerad semester sett ur träningsperspektiv men ett par pass ska allt hinnas med.

Förra veckans träning blev medium och jag skrapade ihop 60K med 2 vilodagar. Tappade helt plötsligt motivationen i fredags och har inte återfunnit den ännu. Innevarande vecka är samtidigt tidsmässigt krånglig att hitta tiden för träning utöver lunchen. Beslutade mig med anledning av dålig motivation och tidsbrist att satsa på Cellulärs "VO2max-boost" vilken bla ska ha fått Algers att se en ny vår och lyfta sig flera nivåer för några år sen. Det innebär i korthet att man kör tre dagar i rad med enbart VO2max träning, dvs intervall i olika former. Har förlagt intervallerna till bandet på jobbets gym, placerat i litet rum med dålig ventilation och ca 24-25 grader, vilket gör att jag samtidigt svettas som en gris...
Körde 1-minuters intervaller i mådags och 6 ggr 1K i 3.20 fart igår. Känns bra men lite "okontrollerat" då farten är högre, 1 minutarna kördes i 3 min fart och där har jag ingen kontroll what so ever.
Dagens pass har jag inte beslutat om än, funderar på backe, tänkte testa Lamas backpass som Patrik Engström kört och skrivit om på sin blogg - Finns att beskåda här - kommer onekligen bli tufft! Återkommer med rapport om jag överlever...

För att återfå motivationen blir det en orgie i löparfilmer under kvällen. Först ut är den bästa av dem alla så klart, Without Limits om den störste Prefontaine. Kanske ett par öl med?

/Bertil

Max Anja inlägg 2010-06-22

En snabbis för att rapportera veckan som gick. Helgen gick, som för alla vettiga människor, i I-wanna-be-Anders-Szalkai-kultens tecken. Detta innefattar naturligtvis 400-intervaller samt ett långpass före frukost som kanske får någon av bloggens läsare att kalla mig pajas. Skulle glädja mig.

Profilbild på Max Anja

11.30 sharp lördag förmiddag mötte jag Tobias Pundarn Illebo i Pildammsparken. Det lär finnas en facebookgrupp (jag är inte med i detta satans verktyg) för sådana som körde intervaller i Pildammarna på vintern, men bara sprintrar är med där, och jag minns att de aldrig var i Pildammarna utan värmde sig i diverse hallar. Klena människor. Men själv har jag kört en miljard pass där. Min målsättning med de här fyrahundringarna är (förutom att vara som Anders Szalkai) som sagt att lära mig springa i tänkt tävlingstempo. Pundarn såg lätt ut som vanligt och hetsade mig att köra första på 72. Inte i några drömmar tänker jag mig att jag skall kunna springa 3000 meter på 9 minuter i höst. Dessutom var jag seg som Kim Källström under loppet. Men farten höll hyfsat. De tre kommande (med start varannan minut) gick på 74, 73, 73. Sedan unnade jag mig en minut extra vila medan Pundarn unnade sig att vila femman och sexan. Jag tappade fart igen, 75 på de två, och började förskräckt fundera på om jag är beroende av Pundarn för min träning. Detta visade sig vara fallet eftersom han hjälpte mig till 73 sekunder på de två sista. MAI:s guru Lasse Jonsson såg minst sagt förvånad ut när han cyklade förbi och såg vilka gubbar som var ute och körde. Ryktet säger att Pundarn på stående fot fick en inbjudan att springa stafett-SM 2011.

Med ett snitt på under 74 och en vetskap att jag brukar köra ca 3 sekunder snabbare i spikar på bana var jag rejält nöjd med passet. Det märks att jag vill vara Anders Szalkai eftersom jag skrivit ut varje enskild tid ovan. Det märks att jag inte är Anders Szalkai eftersom jag inte skrivit ut hundradelarna. Pundarn blir för övrigt livsfarlig i år. Fast hans bristande karaktär har vunnit över honom förr.

Söndag morgon blev det 23 km före frukost och det kändes hur lätt som helst. Solen sken, Max var glad. Hetsad av Slang funderade han på att köra ett pass på eftermiddagen också, men lät bli. Även måndagen blev vila. Stramar lite, lite i baksidan av låret. Är inte orolig, men med tanke på att jag just kört min tyngsta vecka sedan åtminstone 1996 känns det som att viss försiktighet kan vara vettig. Misstänker att det kan bli forcerad försiktighet några dagar nu. Går på semester på torsdag och har en miljard saker att göra tills dess. Men i morgon blir det intervaller.

Veckosammanfattning: 82 km, 6 pass, stigande form.

/Max Anja

Slang Inlägg 2010-06-21

”Släppet” är ett uttryck som Zigge skall ha cred för. Första ”släppet” för mig kom ett par veckor efter Torremolinos lägret. Ihelgen fick jag ett nytt släpp. Vilade i fredags och satsade på 15k morgonjogg före frukost i lördags morse. Bästa sättet att starta helgen på. Körde denna utan att vara direkt ansträngd. Vissa morgnar är det ju segt som ett skållat ollon att springa men just denna morgon flöt det lätt som en plätt. Under eftermiddagen körde jag sedan till Västerviks utkanter för en whiskykväll med JSM 2:an från 1987 i P18 Håkan Ekström Sommenbygdens SK. Legend som även kallas ”spöket från Sommenbygden” åsyftandes att jag aldrig slagit honom.  Var ett par sekunder efter honom i M22 8k terräng DM 1989 som närmast. Blev även duktigt förnedrad under fjolårets SVMM av Håkan. Vi hade planerat en lätt 7k distans innan whiskyn skulle komma på bordet. Håkan drog iväg på en fin skogsrunda och hans GPS ljöd fint efter varje k. Märkte dock efter ca 3k att andhämtningen blev tyngre och tyngre från hans sida och Håkan bad sedan om nåd som det så vackert heter efter 4-5k. Vi sänkte farten och joggade sedan nästa k innan sista hamnade runt 3,40. Det är såklart ingen speciellt men känslan var extremt lätt och det kändes som jag inte behövde anstränga mig. Jag är väl medveten om att Håkan fick en tankeställare och förmodligen kommer äta upp mig den 2oktober. Men just denna dag fick jag känna mig stark i alla fall. Här märktes onekligen viktens betydelse. Håkan hade mängdrekord sedan 91 just denna vecka med ca 9mil men väger idagsläget 10kg mer än mig. Det är tufft att slå någon som väger 10kg mer så jag tror Håkan kommer in tuonn som en rögad ål den 2 oktober redo att försvara sin svit.

Spöket från Sommenbygden är glad som en speleman. Han vet att Slang
kommer få tugga grus den 2 oktober.

Söndagen blev därför tröskelpass. Här blev jag före start inspirerad av att se den store Colting springa förbi mitt hus med kalmars triathletstjärnor  i släptåg. Den positiva känslan från gårdagen förstärktes under detta pass. Hade en tid på passet som snart gör att jag kan kallas löpare igen. Mindre än minuten kvar trots kontrollerat tempo. Detta är en fördel när man kör själv på träning. Man öppnar lugnt och stegrar farten. I en tävling är det ju ofta tvärtom. Jag inbillar mig att jag som gamling och att jag inte kört så mkt snabbare intervaller är mer känslig för ”för snabb” öppning än förr. Lite som förr när det gjordes mjölksyratester. Jag hade extremt låga värden på 3,25-3,30 fart men sedan sköt min kurva mer rakt upp i jämförelse med ex Mäster Kents. Min enda talang förutom att vara snabbare med än utan hinder kanske kan sägas vara just detta. Hade lätt för att direkt från dörren springa ut i 3,25-3,30 fart och springa en mil med bra flyt. Kunde även under mina senare år springa 18-20k distanser i denna fart. Bla inför det Berlinmarathon jag skulle sprungit -98 men fisk avstå pga gubbvad.  Vet inte om det handlar om löpekonomi eller att jag hittade ett bra flyt i detta tempo.  Idag känner jag mig också relativt bra tränad för 10k men känner en viss osäkerhet för kortare sträckor vilket såklart beror på träningen som gjorts fram till nu. Det är inte säkert att min stora förbättring på 10k idag ger fullt utslag på 3k.  Högre fart kan ge syra och syra ger plötslig död. Idag kan jag springa avspänt i 3,30-3,45 och ha full kontroll i alla fall upp till en mil.  Jag kommer dock inte säga ”jag är god för X eller Y” i en tävling eftersom väder, vind, dagsform och framförallt hur loppet löps kan sänka den bäste och sämste med.

Tyvärr krockar Max Anja Perssons 40-års fest med DM 10k. Hade varit kul att få en tid och täppa igen munnen på många belackare i min omgivning. Siktar nog istället på att springa Fintarns coola lopp i Stockholms förorter. Ett lopp jag stödjer till 100% i tanke och tycker de förtjänar många deltagare. Ett sånt lopp som känns lite extra så att det tom kan locka en tävlingsskygg person som mig.   Kanske är 10k också en sträcka man borde vara med på i VSM istället men där krävs några minuter till för att inte bli helt förnedrad vad jag kan se av fjolårets listor. Staffan Johansson är ju en hård jävel. Får hoppas jag kan speeda upp lite mer en gång i veckan och höja självförtroende och känsla även i högre farter. Man slår inga Max Persson och Pundare i 3,30 tempo direkt i alla fall inte över 3k.

Tävla ja. Denna fråga kommer hela tiden. Skall du inte tävla snart?  Skall du vara med i Järnmannen? Jag kommer på mig själv med att tänka att bortsett från VSM och SVMM o ”Fintarloppet” är jag inte sugen på några direkta lopp. Man vill inte binda upp sig för lopp i nuläget. Det måste vara något speciellt. Lite ”been there done that” känsla infinner sig så det gäller att isåfall hitta utmaningar. Det är rätt kontroversiellt att inte tävla varje helg märker jag. Samtidigt ju längre det dröjer desto större fall kan väntas i premiären. Det krävs alltid några lopp för att komma igång. Folk måste ju kunna träna utan att behöva tävla. Jag känner rätt stor glädje i mina träningspass skall sägas.

Mina sista aktiva år var jag grymt trött på att åka iväg på lopp helg efter helg även om jag gillade att träna. Drog därför ner antalet lopp till ett minimum. Snacket började gå att jag var rädd för att tävla och att jag endast vågade vara med när jag var på topp. Det skall sägas att det gällde lokalt i Kalmar och ingen annanstans eftersom mitt namn knappast skrämde någon norr om ölandsbron. Sanningen var att jag tävlat sedan jag var liten och sprungit loppen och mött folket och gjort det hela flera varv. Är man 28år är det inte lika kul som när man var 16år att åka till Rosenbomsspelen. Hörde ett rykte när jag dök upp en gång lokalt på ett lopp ”är han med så är han bra” ”han ställer inte upp annars”. Idag börjar suget återkomma så smått skall sägas eftersom det var så länge sedan man tävlade att det nästan känns som nyhetens behag.  För mig krävs att sköldkörtelvärdena är ok annars är det meningslöst för då orkar jag ingenting. Idag känns det som den är under kontroll eftersom mina pass går lätt och orken finns. Har blivit föreslagen otal lopp som ex Veteran ÖM. Japp, ölandsmästerskap för veteraner. HIF har flera duktiga M40 löpare så det är förvisso konkurrens men sexigheten i tävlingen är väl sådär. Förr gick loppen före allt. Idag är det tvärtom.  Har jag en familjegrej/kompisgrej inbokad så går denna såklart före alla lopp. Däremot gör jag allt för att in mina träningspass. Det är dock lättare eftersom man kan flytta på starttider och sträcka etc o anpassa det till vardagen ganska enkelt.  Jag har bestämt att inte låta mig stressas av någon utan jag är med när jag känner för det och om jag känner för det. Jag har inget att bevisa känner jag fast jag borde känna så efter mitt debacle 2009.

Jag är kanske en ”feelgood löpare” innerst inne? Tänk om jag vaknar imorgon med överdimensionerad bakdel, illasittande tajts, gps klocka, vätskebälte och de senaste asics skorna för 2495kr o en dröm om att bli chefredaktör på Runners World.  Minsta prat om anorexia, voltaren eller hård träning får mitt feelgood jag att explodera i näthat. Som självutnämnd ledare för feelgoodlöparna i Sverige reagerar jag på orättvisa krönikor som inte visar tillräcklig respekt. Jag är en även en flitig resenär på Springtimes resor till Monte Groda och får nyfunna löparvänner. Jag har även noll självinsikt och tror mig veta hur löpning skall bedrivas. Att jag sedan själv springer i 6min per km trots träning varje dag är bara för att jag är feelgood. Jag säger som George i Seinfeld ”världarna får inte kollidera” C Run har ett omöjligt uppdrag. Det går inte att tillfredsställa alla löpare i krönikor. Det var lättare på Nils Lodins dagar när det inte fanns feelgood. Bara hård eller hårdare löpning.

Förra veckan samlade 75k vilket jag är nöjd med eftersom jag fick med alla viktiga saker, 1 pass över 15k, 1 tröskelpass, 1 intervallpass med längre intervaller och ett 1 intervallpass i miniformat på bana samt 1,5 styrkepass. Banpasset kostade dock lite eftersom benet värkte ordentligt efteråt. Gårdagens tröskel kostade också hård smärta men som tidigare nämnts. Det måste göra ont att träna.  Kom precis på att när det går riktigt lätt är det ofta en infektion på gång så jag måste äta en strepsils i förebyggande syfte precis nu. Sedan är det dags för dagens andra voltaren. Måste ju klara dagens andra pass. En måndag är ingen måndag utan en dubbel.

Ny vecka och ny träning.

Max Anja inlägg 2010-06-19

Den här bloggen har naturligtvis alla förutsättningar att utvecklas till ett forum för att håna varandra för hur mycket eller litet man tränar. När jag via en annan kommunikationsväg i veckan meddelade Slang att jag inte sprungit 70 km på en vecka sedan 1996 fick jag ett hånskratt till svar. Tyvärr är det sant, jag svär dyrt och heligt att jag inte sprungit 70 km på en vecka sedan 1996. Förhoppningsvis gäller inte detta på söndag, jag är på god väg.

Den heltidsarbetande trebarnsfaderns löpträning är inte alltid optimal. Förutom det ständiga underskottet på sömn, exponeringen för miljarder dagisbakterier och den allmänna tidsbristen tycker jag att avsaknaden av tidiga kvällar är det tuffaste. En vanlig vardag är timmarna mellan 17 och 19 den tid jag har med de två yngsta av mina döttrar (den äldsta är väl uppe till halv nio). Det är också den tid jag egentligen skulle vilja träna på. Men även om jag, inspirerad av mina medbloggare, flyttat upp daglig löpning många pinnhack i livets prioritetsordning så vill jag inte att det skall gå ut över min familj. Så nu testar jag mig fram med andra tider.

När jag kom hem från jobbet i måndags var jag förbannat hungrig. Föll för frestelsen och åt med familjen. Två och en halv timme senare var klockan halv nio och jag hade läge att komma ut. Under mina 8*400 (start varannan minut, en minuts extra vila efter den fjärde) mumlade jag oavbrutet den store guruns mantra, det viktigaste för varje löpare, ”varför i helvete åt jag blomkålen? Varför i helvete åt jag blomkålen?”. Men jag körde på. Var duschad vid 10, inte nära att somna före midnatt. Blomkålsmagen var ungefär som för gänget i Picassos Äventyr om någon av bloggens mer kultiverade läsare sett denna film.

Nästa kväll kom jag ut vid 8. En lugn timmes distans var tänkt, men solen sken, staden levde, Ribban var fullt med folk, benen var pigga, och det blev 19 km istället. Hungrig efteråt. Några mackor, för uppe i varv för att somna före midnatt igen. Men mycket nöjd med det faktum att 19 km inte känns som ett långpass längre. Kände mig inte ett dugg sliten trots ovanan att köra så långt. Det är bra.

Min 7-åriga dotter uppvisar oanade och uppskattade republikanska talanger när hon principiellt kallar kungafamiljen för ”ett gäng figurer” och när hon fick frågan om hon skulle se på prinsessbröllop i TV svarade ”jag skall nog hålla upp en bu-skylt eller något”. Det är inte jag som inspirerat henne till detta, men stolt är jag.

Onsdagen var avsatt till att jobba över och fick bli veckans vilodag. Somnade tidigt. På torsdagen var en jobbaktivitet inplanerad på kvällen. Fick bli morgonpass. Ställde klockan på 05.30, fick två småflickor (de är sjukt morgonpigga) med mig upp. 05.57 lämnade jag det perssonska residenset för en mils löpning. Det var underbart. Solen sken, det var varmt, rådjur sprang på fälten precis i stadsgränsen, havet låg blankt, benen kändes bra. Mer sådant tänkte jag då. Fast jag blev mer tveksam när jag under eftermiddagen fick gå på en kombination av 17 koppar kaffe och en massa choklad för att kunna hålla mig vaken på kontoret. Håller inte i längden. Måste lära mig att sova mindre. På fredagen slängde jag in en 8 km och några 100 metersruscher i anslutning till att jag kom hem. Det känns nog lite lättare att springa vid den tiden än väldigt sent eller väldigt tidigt. Sedan väntade grillen och ripasson. Och den Anchor Liberty Ale som inspirerar det här författandet.

Inser att jag måste följa upp fyrahundringarna från i måndags. Som jag nämnt innan tror jag på att träna på just det som man vill bli bra på. Och det jag vill lära mig nu är att springa avspänt och naturligt i ungefär 3.10-fart per km, med syfte att springa 3000 på sub 9.40 den dagen när allt gäller i oktober. Och eftersom Anders Szalkai blivit Sveriges bäste marathonlöpare enbart genom att köra fyrahundringar får man väl hänga på. Resultatet kan väl sammanfattas med att det hade blivit ett ganska bra 3000 om jag kört i den farten, men med tanke på att jag maxade de sista sex loppen så har jag nog en bit kvar till dess. Men ändå finns en viss tillförsikt. Nu skall jag köra samma pass, bara snabbare, med fler intervaller, samt med kortare vila så blir detta riktigt bra. Imorgon går vi vidare på trenden (fan vad fyrahundringar är trendiga) och kör ett liknande pass igen. Den här gången med Tobias Pundarn Illebo. När mina kollegor frotterar sig med chefredaktörer, stureplansprofiler, marathonmästare, 800-mästare, harar och Marcus Grönrosar får jag ta vad jag får tag i. Och det är väl typ Pundarn. Innan dess skall jag på hustruns krav tas ut på stan för att ekiperas. Om jag kan köra ett bra pass efter det är jag verkligen på gång.

Vem som är bäst på att springa av oss tre bloggare får framtiden utvisa. Att mina kollegor är vackrare än jag är dock tveklöst. Inlägget avslutas därför med bilder på dem och deras lookalikes, helt till deras ära. Happy helg!

Slang?                                          Streckgubbe?

 

Bertil?                                         Diego Armando?

Slang inlägg 2010-06-18

Precis hemkommen från behandling hos rehabHasse. Min sjukgymnast som tidigare körde KFF och Barbro Thorell. Han hade även Anders A Gärderud som gympalärare och är med som rehab team kring mångkampslandslaget tillsammans med sin kollega palmgren.  Väl i behandlingsrummet stötte jag på en gammal bekant som hade hört min ljuva stämma genom väggen. Såhär ser han ut ut anno 2010.

My name is Bond. Nils Gunnar James Bond Schäfer

Gunnar James Bond Schäfer som han numera heter. Känd från 100 höjdare och ett otal tidningsartiklar efter sitt namnbyte till James Bond. Gunnar har ett bondmuseum i Nybro med bilar etc från bondfilmerna men även Nybro Bildelar. Ett företag som vann flera stafetter back then. Mycket tack vare Jimmy Björk som var ankare i laget.  Gunnar satsar också på VSM.

Vaknade i vanlig ordning tidigt på morgonen i torsdags. Trots en sen läggning efter en trevlig kväll på Roffes kök. Här syns två av deltagarna på sittningen.  Szacke och C Run.

Marathon.se vs Runners World

Det började med MC och jag och växte sedan. Här ses MC och C Run diskutera citaten i den mycket läsvärda artikeln om MC. Bilderna höll sedvanligt hög klass skall sägas.

MC och C Run i diskussion kring artikeln i nya RW. Det skall sägas att MC drack alkoholfri Jever till maten ifall någon undrar.

Körde  även denna torsdag feelgood morgonjogg . Denna gång på Clarion Signs spaavdelning högst upp med fin utsikt mot Kungsholmen och Nubbes våning.  Passet kändes lätt vilket inte kan sägas om onsdagens asfaltsmil. Benet spökade ordentligt och smärtade rejält. Sprang in på stadion under passet och fick se det stora antalet som skulle springa medieruset. C Run i keps och BG Nilensjö i läckra oranga PUMA skor.

http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash1/hs489.ash1/26757_109754089058367_100000713280581_116358_2111822_n.jpg

Precis dessa skor som jag invigde igår när jag klev ner på Fredriksskans. Ett tryggt ställe att återvända till eftersom det är samma ledare som fanns där 1985. Tomas Lindén som fostrade Arnold och Barbro Thorell var såklart på plats och såg nya talanger och skrek ”kör nu Hannes” istället för ”kör nu Nicke” som ekade förr. Fast inte lika högt som Wibergs farsa som på grov stockholmska skrek ”KÖR NU NICKE” på sin då 12årige son.

Jag hade bestämt att göra ett testa på bana pass. 5 flyt 200 Ingar med kort vila och sedan 5x100meter. Inte för mycket eller för snabbt så jag får någon otäck bristning. Benet värkte tyvärr en del men jag sprang iväg och klockan visade 32,9 på första väldigt kontollerat. Nästa på 33,2. Sedan följde 32,5, 32,5 och 32,3 innan jag klev över på 100:ingarna och smärtan var  nu  ganska hög.  Körde igenom dessa.

Kom efter passet på att jag skulle träffa styrketräningskillen för första gången på länge samma kväll. Kändes sådär eftersom jag redan tränat två pass. Väl där så hamnade vi i en halvtimmes diskussion runt att jag borde vila för att läka skadan medan jag såklart hade annan åsikt. Fick mitt nya program efter att han i princip strukit samtliga övningar utom chins och dips och det blev aldrig någon träning. Enligt hans åsikt fick inte muskeln jobba alls vilket såklart fick mig att fråga ifall jag skulle sluta gå och istället välja kryckor. Tyvärr förstår inte personer som tränar vanligt folk hur idioter som jag tänker och fungerar. Han är duktig och faktiskt utsedd till bäst i sverige på just detta men han är feelgood i detta tänk.  Alla snusförnuftiga råd gick igenom mig lika snabbt som ett politiskt utspel.  Benet känns mkt sämre efter intervaller men ett par pass i veckan borde gå att fixa. Benet mår väsentligt sämre av asfalt. Löpning handlar om att tåla smärta och den som inte har ont någonstans tränar inte tillräckligt hårt är min åsikt. Jag är så gammal att tiden är knapp. VSM 2011 känns långt borta. Det är nu eller aldrig på något sätt. Nästa år kommer jag att ha andra mål om kroppen är hel. Mål som handlar om att springa längre än 3000meter. Som tur är träffade jag Calle på Fredriksskans igår som ville testa mig på 400meter. Där andra ser problem ser Calle möjligheter. Jag sa dock ja till 400m häck test nästa vecka. Något som sjukgymnasten under dagens sittning fick chocken av att höra. ”det är ju faktiskt det absolut värsta du kan göra med benet” "häck. Ja där går gränsen".  Styrketräningskillen säger att jag kan få men av att springa. Sjukgymnasten säger att jag inte kan få men. Gissa vem jag lyssnar på.

hasse Ådén the man the myth.

En sak som jag funderat lite på är varför många triathleter är relativt “bitiga” på överkroppen. Inte bitiga som i Bodybuildare men väsentligt mer bitiga än löpare. Simningen säger någon men detta är ju bara en knapp timme av tiden. Den stora delen är cykel och löpning och där borde inte en bitig överkropp vara till nytta. Minns att Claes Björling som gjorde fina 2,47 i Kalmar Ironman såg rätt krallig ut också. Till skillnad från SA som har sin stiliga löparkropp i behåll.

/Slang

Slang inlägg 2010-06-17

En dag på gymet

Företeelsen gym ger många löpare ångest. Många av rent förutfattade meningar medan andra får verklig ångest att plocka på sig Sub4 byxorna och kliva innanför väggarna på ett gym. Redan i Fik Färjestaden pratades det mkt gym men inte förrän i Muschjö blev det stryka på gym och Idrottskliniken. Fortsatte i Kalmar med löpstyrka på gym i några år innan det blev mer allvar.  När jag la löparskorna på hyllan 98 och hade ett idrottsmässigt  viloår blev gymet en plats där jag bedrev min huvudträning de kommande nio-tio åren. Det började att jag o en jobbarpolare gick dit två gånger i veckan före jobbet innan jag tog det stora steget att våga mig dit på kvällen. På morgonen är det enkom gamlingar eller medelålders diton som ”tränar”. På kvällen tränar gymets number 1. Enligt enkelhackordning. Ju större desto högre i ranking. Dock inte stor som i fet. Som mest tränade jag 6gånger i veckan och det blev en ny värld där 50% handlade om vad du gjorde emellan i form av ätande. I början får man snabba resultat vilket triggar igång fortsättningen. Det var också skönt att gå in och köra styrka i början eftersom det var mkt enklare än att springa hårda intervaller i snålblåst och regn. Sedan fick man träningskicken även på gymet. Mina första 8-9 gymår höll jag mig på samma gym. Ett typiskt gym med ett fåtal ”vältränade” jämför med begreppet elit. Valde motsägelsefullt nog när jag började trappar ner och byta fokus att byta gym till ett gym som ansågs samla de riktiga freaksen och stora biffarna i Kalmar. Ett gym som ligger nära min bostad. Som alltid med rykten var dessa kraftigt överdrivna. Även här är övervägande delen vanligt folk .

My place to be sedan 3 år tillbaka.

Gymhackordningen ser väl ut ungefär såhär :Först kommer gymen på atletklubbar-ofta källargym med magnesium där folk tränar styrka med betoning på styrka. Många har stora magar med lyfter ton. Sedan finns det sk hardcoregym där de fåtal byggare som finns samlas. Sedan kommer fitnessanläggningarna typ Sats etc och därefter stora satan Nautilus som ofta är bundis med kommunen. Sedan följer feta greta gymet Friskis o Svettis.  Mitt nuvarande gym kan klassificeras som hardcoregym. Det finns ingen spinning, aerobics etc däremot blomstrar solariesolningen fortfarande. Gymet är i perfekt skick och mer välstädat än en operationssal. Gängse förbudsskyltar och stor försäljning av pulver och byggarkläder. Riktigt bra utrustning och de som är på plats tränar hårt. Plockar man inte undan sina vikter hamnar på ståplats i Kalmarsund

Hardcore med vikter för alla tom muskelfinnen

På 80-talet var byggning riktigt stort relativt sett och SM samlade många deltagare. Idag är denna sport minimal trots att fler tränar än någonsin på gym. Många stora killar ”freaks” har bra kunskap om träning men eftersom de flesta gym i den övre hackordningen effektivt eliminerar bort dessa genom att helt sonika strunta i att köpa in tunga hantlar och vikter så förpassas de till atletklubbar eller hardcoregymen i de mån dessa finns.  Dock är det väldigt få som använder sin träning till att vilja tävla i bodybuilding även om man är superseriös med kost och träning. Gymen är rädda för att få in dessa som kunder eftersom de tror att de skrämmer vanligt folk. Istället borde kanske vanligt folk vara glada över att någon som lyckats med sin träning finns tillhands för frågor och inspiration. Jämför detta med löpning där ordet ”freaks” även börjat användas om dedikerade löpare. Kommer vi få samma utveckling här månne där den duktige och snabbe löparen som kör hårda pass anses vara ett problem och fryses ut från lopp etc  genom att man plockar bort priser etc? Feta greta ges makten i både bloggvärlden och när det gäller att tycka och tänka kring träning. De tidningar som finns kommer visa upp en riktig löpare i varje nummer så Feta Greta kan läsas och skrämmas av hur personen lever och tränar ungefär som i tidningen Body. Verkliga experter som Szalkai kallas pajas av någon som läst på internet om olika kostmetoder etc. Jag tror vi står inför ett vägskäl där  pengarna kommer styra. Pengarna finns inte hos freaksen eftersom vill ha saker och gruppen är försvinnande liten. Pengarna finns hos massan och de är dessa som produkterna kommer skräddarsys för.  På gymen vill man ha företagskunder som i bästa fall tränar en gång i veckan och som köper PT tjänsterför 1000kr i timmen. De stora arrangörerna av lopp som Midnattsloppet, Fiskvarvet satsar minimalt på” freaksen”. Fiskvarvet har fått dit lite kenyanska löpare för showens skull.  Pengarna tjänas på Feta Greta som betalar en lax för att springa och ytterligare 500kr på tillbehör i form av tröjor och träningsprogram.  Freaksen som gör 2,25 vill ha 2 lax för att starta skrattar man åt. Kalkylen är enkel.

Jag är inte säker på att Feelgood/Feta Greta boomen kommer att ge bättre löpare. Det kan mkt väl bli som i byggning att en riktig löpare som tränar hårt och svettas anses onormal. Jag minns när en kompis som vi kan kalla Johan Balck körde stenhård cykel på mitt förra gym så sveten sprutade. Folk stod och tisslade och tasslade över hans bristande respekt. Samma sak om någon råkar stöna under ett hård knöböjs pass. Då blir man tillsagd. Detta kan skrämma gym Greta och hennes 8 väninnor som har kafferep på lårcurlsmaskinen. Så håll koll på utvecklingen. Om några år kanske Uhris mfl är freaks som endast tillåts springa på cykelvägar i ngn förort och tävla på ensliga banlopp i Huddinge.

Sedan december månad kör jag ett löpprogram som innebär konstiga övningar jämfört med mina träningskamrater på hardcoregymet. Självfallet föranleder detta mycket frågor men tro det eller ej så får man positiva kommentarer trots att 99% kör klassisk gymstyrka med 6-8reps och 3-4 set per övningar med 2 -3 muskelgrupper per pass. Mina utfallssteg är lika konstiga som när någon kör lugn distans på en friidrottsbana.

Just denna dag körde jag följande

Pass 2                                 Vecka           Sets               Reps             Tempo          Vila

A1. Utfallssteg                   1-4                 3                    10-12             4020              10

A2. Enbens lårcurl              1-4                 3                    6-8                 6010              60

B1. Latsdrag överfattat      1-4                 3                    10-12             3010              10

B2. Stå enarms hantelpress 1-4                 3                    10-12             3010              60

C1. Stående vadpress         1-4                 3                    max               1210              10

C2. Fällkniv med boll         1-4                 3                    max               2010              60

D1. Sidböjningar                1-4                 3                    13-15             3010              10

D2. Svankningar                 1-4                 3                    20-25             2010              60

/Slang

Bertil inlägg 2010-06-16

Efter en händelserik och inspirerande kväll i Tjalves klubbhus så känns behovet att dela med sig stort. Dagen till ära har jag haft förmånen att delta på Lidingöloppets nysatsning "Tour Lindingöloppet" innehållande en mycket givande föreläsning av den störste muschen i landet Peter Cellulär Holgersson. Som sig bör när Cellulär pratar träning så blir det en del VO2 max och till min stora glädje ritades även en muskelcell upp på tavlan. Det blev en kavalkad av fysiologiska termer framförda på ett smakfullt och imponerande pedagogiskt sätt vilket gjorde att även en sinnesslö person som jag hängde med bra. Tour Lidingöloppet hade samlat hela 75 pers i Norpan vilka först roades av Cellulär följt av ett gemensamt löppass i Vrinneviskogen. Arrangören hade på modernt manér utsett 6 st farthållare med marathonesset Markus Grönroos som ansvarig för den snabbaste "4 min/km-gruppen". Styv i korken ställde jag mig självfallet bakom Grönroos, jag blev den ende ståendes bakom den slimmade tjalvestjärnan. Vi startade upp i moderat 4,15 tempo som uppvärmning innan Grönroos efter 1,5K sa "nu kör vi"... Helt oberörd pratade den färske 2,38 löparen om hans planerade start i Vätternrundan medan jag flåsade fram "ja", "nej" och "vad bra". Grönroos lyckades dock släpa runt Bertil Mangs på strax under 40 min på den krävande milbanan. Nöjd med passet som firades med pizza och folköl hemma hos Haren.
Läs om Tour Lindingöloppet och träffa den nye stjärnan Anders Pantzare>>

Hyllning till den meste DM-medaljören i Östergötland
Tidigare nämnde Anders Pantzare aka David Haren Pantzare tog hela fem medlajer vid DM i Östergötland som avgjordes måndag och tisdag denna veckan på SVMM-arenan Borgsmo i Norrköping. Haren ställde upp i 3000mHinder (11.40), Längd (4,87), 400mHäck (68,xx), Höjdhopp (1,45 med saxning) samt sist men inte minst Slägga där den grove Haren ursinnigt kastade släggan hela 12,79 m. Den ädlaste av medljerna tog han i grenen 400mHäck, nedan visas den pampiga prisutdelningen då Haren får ta emot guldmedaljen och även får Stadens nyckel av borgmästaren i Norpan.
Se artikel från DM på Folkbladet.se>>

Finns även en filmsekvens från guldloppet att beskåda på Harens Facebooksida som fö är filmat av årets blivande Hare på SVMM, vem det är förblir såklart en hemlighet.

En glad Hare på den plats han hör hemma.

/Johan Bertil (fortfarande v22)

Bertil inlägg 2010-06-14

Inleder denna gång för omväxlings skull att prata träning istället för att raljera om massa nonsens som mina bloggkollegors tillkortakommanden. De är bägge två mycket fina och godartade män.

Veckan som gick slutade på totalt 61,5K vilket innefattade hela två vilodagar, den första planerad, den andra resultatet av en pissig dag. Jag fick till mitt första riktiga kvalitetspass då jag under fredagens lunch körde 6*1K med en minuts vila på bandet. Satte farten till 3,20 och det kändes bra i 5,5 intervall, sedan lackade svetten duktigt i min Sune Mangs-panna. Mest positivt är avsaknaden av stelhet i vader och att intet gubbvad synts till so far. Sista passet i veckan under söndagen blev det planerade långpasset på 20K. Kändes som jag fick ett "släpp" som Zigge skulle uttryckt det, efter ca 15K kunde jag öka tempot och snitta strax över 4 min/km, iofs på plan asfalt men ändå. Kändes som jag kunde fortsatt ett par mil till minst. Veckan kan sammanfattas i en känsla av att vara Jonas Buud.

Läste först ikväll juninumret av RW och inledde som sig bör med C Runs ledare. Blev först förbannad men sansade mig till slut och kom fram till att jag höll med... det som stack i ögonen var meningen "Det är värdelöst och brist på engagemang om man ställer in". Menade C Run att jag är en oengagerad löpare som emellanåt prioriterar bort ett pass till förmån för familj eller jobb? Men han måste väl ändå förstå att jag gör mitt bästa för att pressa in pass på lunch eller sena kvällar?! Jag kom till slut fram till att jag inte bör räkna mig in till de värdelösas skara, i alla fall inte för tillfället. Istället väljer jag att bli inspirerad och knyter näven i fickan och prioriterar löpningen mer. Läser man vidare i tidningen får man också en redovisning över en normal Linus Nilsson-träningsvecka på ca 20 mil, det om något gör mig jävligt sugen på att träna hårt igen.

Avslutar med att gratulera David Nilsson till segern och den fina tiden på Broloppet! Även min gamle sambo Lars Ynners insats är kul att se, kanske signar han nu en plats till SVMM i oktober?

/Johan Bertil (v22)

 

Slang inlägg 2010-06-14

Att sätta epitet på folk för att öka pressen på dessa är välkänd Högbytaktik. Varje år inför Kyrkstafetten målades motståndet upp som världsmästare som tränade mer än oss för att vi skulle kunna slå ur underläge.  Varje stafett överraskade vi vilket berodde på att vi alltid var på topp när det gällde som mest dvs Ölands Kyrkstafett, Nybro Runt, Kalmar Runt. Pingstafetten vann vi en gång. Precis alla hejjade på Eksjö eller BTk och såg ner på de förhatliga Högbylöparna. Det var faktiskt löpare som aldrig tävlade annat än i stafett och mindre namnkunniga än motståndet men släppte aldrig sina ryggar. Ser att det fungerar så även idag fast nu är det högbylöpare som sätter epitet på varandra som ex ”elitlöpare” om någon för att markera att denne är ett annat väsen som man inte kan konkurrera mot.

Att kalla folk för ”storsatsande bloggkollegor” är ett pinsamt försök av Max Anja att göra samma sak. Att säga att jag o Berra satsar hårdare än honom är såklart ett skämt men ett smart sätt för Max att anta ”underdogrollen” när det är han som med sin höga svansföring och 9,57 lopp från förra året som är den jagade draken. Om jag slår honom så kommer det öppnas finwhiskey i slangsviten på Grand kan jag lova på stört. Max är ingen underdog. Han tränar tom under familjeutflykterna. Däremot vet vi att han beundrar två personer på jorden. Raul Gonzales Blanco och Jörgen ”Nu kör vi Jörgen” Zaki.  Vi hoppas såklart att båda kommer till SVMM även om den sistnämnde är lite mer trolig. Här hoppas vi att Nubbe och Jörgen kan försonas i baren efter 11år sedan de debatterade i gästboken inför Sista loppet. Det var roligt då vill jag minnas.

Igår var det dags för något jag sagt nej till i flera år. Studsmatta. Det fulaste som finns. Som alltid är jag svag som en Max Persson i bänkpressen och gav vika. Igår skulle skiten monteras och min bror Sonny Video idag snarare Sonny leksak eftersom han är leksakshandlare i Solna Centrum. Som sådan vet man ju hur en studsmatta skall monteras.  Efter ett tag såg det ut såhär.

Studsmattan-det fulaste som finns i en blogg nära dig

104 välspända fjädrar, trappa och nätet som alla curlingföräldrar måste sätta upp för att inget skall kunna hända. Tänk om man trillar ner 0,5meter i gräset. Jag säger bara David Eberhard. Läs och njut av dennes träffsäkra analys av oss ”I trygghetsnarkomanernas land” heter boken. Lysande bra. Sedan finns även en nyare variant som heter” Ingen tar skit i de lättkränktas land”

Apropå skit så skrivs det mycket negativa kommentarer i forum och under bloggar av anonyma svennar som kallar sig Bert, Chrille, Per, Svenne etc.  Szacke kallades pajas för att han kolhydratladdade inför maran. Förmodligen av någon som aldrig sprungit marathon.  C Run fick samma behandling igår i ett inlägg som refuserades. Helt riktigt. Att skriva svar till någon som är anonym eller skriver med falskt alias är inte roligt eftersom den personen inte tar någon risk. Denne kan häva ur sig vad som helst i skydd av sin falska identitet. Mitt råd till RW är att stävja detta genom att köra Facebookmodellen där alla har sitt namn och sin bild vid sitt inlägg. Inte lika lätt att vara kaxig när man är offentlig. Många tar helt bort möjligheten att kommentera som ex Patrik Ekwall eftersom de blev nerlusade med negativa inlägg.

Just negativa är många personer som på typiskt kalmarsätt svarar när man säger att David Nilsson vann Broloppet på 1,05,33 ”men det var ju medvind” Jaså säger jag. Var David den enda med medvind? Istället för att glädjas åt prestationen letar man fel. Spring själva och se om ni gör 1,05,33 i medvind.

Kul att se Kingis film från Sayo. Per Sjögren som gör 4,40 på träning på 1500meter gör 3,50 när det gäller. Klart bättre än motsatsen. Noterade även att Elmar Engholm gjorde 3,52-3,53. Med en farsa som torde vara sveriges mest underskattade löpare genom tiderna finns lite att ta av. I Pojkar 13 vanns 600meter på rekortid av en kille från Ununge med efternamn Tholen. Den nya generationen är här.

Veckans mängd blev 91km!  Trots riktigt ont i benet bitvis. Igår sprang jag 15km där hela passet var en plåga. Segt och ont.  Trots mainstream fart. Men för att nå över dröm 90k var jag tvungen att genomföra passet.  Jag kör en hel del småpass som kan sägas vara ”feelgood” pass i den bemärkelsen att jag tycker hela dagen går lättare ifall man springer en morgonjogg. Jag tror inte det ger så mycket rent resultatmässigt men är bra för vikten och för välbefinnandet. Det är de hårda passen som fostrar. Dock kände jag tyvärr att efter mina 15st 200m intervaller i England att benet mådde riktigt illa efter det passet. Värken var på en ny nivå. Får fundera på om jag skall dista och ha lagom ont eller vila mer och gå all in några pass i veckan och dista resten.

Ny vecka och nya k

/Slang

Max Anja inlägg 2010-06-14

En utebliven träningsvecka är också en träningsvecka som Slangs och Kent Claessons favorit Uffe Lundell skulle ha sagt. Men i mitt fall är det tveksamt. Ett enda pass, 12 km idag, får ses som noll. Särskilt om man jämför med mina storsatsande bloggkollegor. På tal om dem vill jag redan nu utnämna Bertil till årets brödrostlöpare efter att han ställt upp i och vunnit ett lopp med hela 15 deltagare. Rätt stort faktiskt.

Dagens pass gjordes för en gångs skull i skogsmiljö. Familjeutflykt med korvgrillning och hela paketet. En av papporna försvann ut på slingan första knappa timmen. Njuter verkligen av att springa i skogen trots att Malmö med all rätt kallas parkernas stad. Om någon av er lyckas hitta en inspelning av örhänget "Sommar i parkernas stad" kan ni förresten meddela mig. Även om ovanan att springa upp och ner känns i låren kändes det rätt lätt. Men jag tappar det där flytet jag vill ha när det vankas korta branta backar. Att man får ta i uppför dem är en sak men det tar väl lång tid efter innanjag springer avspänt igen. Kanske får träna på det där. Eller så ger jag bara fan i det. Jag är ingen jävla terränglöpare/orienterare/hinderlöpare eller så. Men jag ska springa mer i skogen. Utflykt nästa helg också? Pappa borta två timmar då?

Broloppet avgjordes utan mig men med många. Träffade Ronny Olsson och Jörgen Zaki i samma tält. En medaljör på EM inomhus på 1500 och en som blev avtrampad skon när han tyckte att han hade chansen. "Jag blir så jävla lack" är en TV-klassiker . Ronny lät måttligt intresserad av att medverka på SVMM medan Zaki motvilligt gick med på att han inte har en enda anledning att inte komma. Fast han lovade inget ändå, den jäveln. Mest imponerande i broloppet var för övrigt Lars Ynner. 1.17 när man satsar på 1.23 är förutom imponerande löpmässigt en klockren kandidat till årets baissare. Min kusin Johan, som på sin brors studentfest kvällen innan fick för sig att ta min nummerlapp (lite Anders Szalkai i Paris över det) och förde "Max Persson, Sweco" till 1.36 skall också ha cred.

Hade ju lovat att skriva om testlopp men det är fotbolls-VM och Tyskland imponerar så jag har inte tid. Tar min historia om von Kasperzuck istället.

Göran Kronqvist, som jag mötte första gången så sent som 1981 (han vann) berättade om någon form av tillställning som Mölndal och Kongahälla (eller tävlade PVK för Mölndal då?) haft ihop. Von Kasperzuck hade då efter diverse gatlopp på fyllan berättat om sin vision inför VM 1995. Att han skulle vinna 800-loppet var liksom givet men sedan börjar det fina. Istället för en svensk flagga skulle i Von Kasperzucks version Von Kasperzuck själv hissas upp, till ljudet av den svenska nationalsången, med hela världens brudar skrikande hysteriskt nedanför (det senare är väl det mest orealistiska). Jag har aldrig sett detta förfarande med någon idrottare men sörjer verkligen att det inte blev verklighet. Istället vann en danskkenyan, med en norrman som bronsmedaljör. Outgrundliga äro livets vändningar. Så är även Von Kasperzuck.

Ovanstående visar att bristande realism hos löpare fanns även förr. Fast då gömde de skyldiga sig bakom fyllor.

Veckans träning: 1 pass, 12 km. Avrundas till noll.

Form: Tveksam. Men nu jävlar börjar det om.

/Max Anja

Slang inlägg 2010-06-11

Fredagkväll och jag passerar just Malmö. Tänker på mina sex flaskor sydafrikanskt vin som ligger och längtar efter mig i Max källare. Varför har jag inte styrt upp att han lämnar dessa kan man undra. Åker tåg. Jag har åkt mkt tåg i mitt liv. Började redan 86 med veckovisa resor från Halmstad till Kaelmar. Kalmar är en avkrok för er som inte redan visste det. Det är långt till precis allt utom till VSM 2010. Tåget och jag har inte haft ett lyckligt år tillsammans just detta år.

Just nu gör det riktigt ont i benet eftersom jag är drogfri sedan klockan 5 i morse. Japp då tog jag mitt senaste piller. Efter en sen kväll bestämde jag att just denna morgon skulle jag springa 3(5x200meter) med 30 sek vila. Stack utan klockan 6,50 för uppvärmning och genomförde sedan det tänkta passet. Såklart inte i Pundarfart men 36sek känns ok denna arla morgon.  Benet kändes ok men jag var rejält flåsig efter varje intervall. Kan ha berott på den sena kvällen eller månne på att jag igår fick känning av halsebola. Paniken var total eftersom jag bodde mitt ute i obygden. En kille förbarmade sig över mig och gav mig skjuts till ett apotek.  Där öppnade sig en ny värld. Som strepsilsmissbrukare kändes det stort att mötas av en hel hylla strepsilspiller som inte finns i Sverige. Svårt att välja.

Safning med jordgubb men även Strepsils cool som nyhet

Sedan bad jag om det starkaste de hade för begynnande halsebola. Behind the disk fann hon ett spray som var det bästa. Öppnade burken och tog fem snabba spray och höll på att smälla av. Sicket raketspray. Jag hade redan tagit beslutet att vila på torsdag em pga begynnande ebola. Resor och att hälsa på hundra personer är ingen bra kombination.  Dock gav sprayen och mina nyinköpta strepsils mig det hopp jag behövde och jag kunde alltså köra mina intervaller.

Rekommenderas för begynnande halsebola

I onsdags vågade jag mig utanför hotellet och jag gjorde en Kingis där jag upptäckte platsen löpandes. Fick veta att Elton John bodde några hundrameter därifrån eller hade hus. En sådan kille har väl ett hus i varje by. Bara en sådan sak. Sprang på en backig asfaltsväg där bilarna körde som på södra öland. Men efter ett tag öppnade sig nästan himlen. En stor park dök upp. En gigantisk park. Men kanonlöparstigar. Jag skulle påstå att det var en typisk ”dogging” park. Det var dock tidigt på dagen så jag såg ingen aktivitet men med tät skog fanns det fina gömslen. Även mkt parkeringsmöjligheter. Resan dit gick extremt lätt men väl i skogen så fick jag problem med andningen. Kändes tungt. Säkert pga pollen. Hade tyvärr missat att plocka fram pollenpillret. Missbrukare. Självfallet.

Resa från Heathrow. Hade planerat att lägga vantarna på en ipadda men denna var ”out of stock”. Fick istället trösta mig med en 30-årig HP. Okej, HP är inte min absoluta favorit men en 30-åring är inget man snyter sig ur näsan.  HP är onekligen bra whisky. Dessutom var det rea på just denna om någon undrar och tycker jag är oansvarig o borde köpt dåtidens ”finwhisky”  Chivas Regal. The times are a changin som någon sjöng.

Ligger o väntar i kassen brevid. Tar jag rätt skalp på SVMM
kommer resterna delas ut. Om det blir några efter sommaren
skall sägas.

Fick äta fredagsmiddag på Kastrup. En överprissatt och ganska vanlig dansk korv med bröd blev middagen. Inget bra val men  på fredagkvällar äter jag som en vanlig man. Både fett, kolhydrater och proteiner. Varför söker vi oss alltid efter den lilla extra detaljen i allting vi gör. Minns när Musch Janne var och studerade varför Vebjörn Rodal lyckats bli så bra. Till slut fann han svaret och åkte hem tilll sina adepter i Muschsjö och basunerade ut svaret ”Vebjörn kör extra hög skipping” En revolution såklart och visst borde vi fattat detta. Han måste ju träna annorlunda än oss och just detta skulle göra att vi också gjorde 1,42. Ibland gäller det mat. Någon äter gröt, någon äter lax och spenat. Att dessa sedan tränar 46 timmar i veckan är inte lika viktigt i sammanhanget men just en detalj rycks ur och lyfts fram till en förklaring och efterföljare kommer på studs. Det är såhär man skall göra. Kontinuitet är nog viktigare. Den träningen som sker varje dag och som inte är lika sexig som ett speciellt intervallpass eller en hög skipping pratas det aldrig om. Bara detaljerna. Superpasset X. Detta gäller faktiskt i nästan alla sammanhang. Fokus på detaljer istället för det stora.

Såg att Michel Torneus hoppade 7,79 i längd när han fick chansen i Diamantgalan. Inget höjdarresultat direkt och tyvärr känns det som han är en underperformer när det gäller. Det är så med vissa idrottare. De blir sämre i större tävlingar helt enkelt o ofta bättre på träning  eller i småtävlingar när ingen ser dem.  Glömde skriva att Michel är säkert världens snällaste kille och jag hoppas såklart att han hoppar långt men han gjorde inte det igår. Vissa däremot är kassa på träning men alltid bättre på tävling. Per Sjögren är ett sådant exempel. Stämmer hans maxtusingar på 2,57 är det starkt att göra 3,51 på 1500meter. Skön kille helt klart. En ung Kent Claesson var likadan. Vissa klarar att springa distans en hel vinter och en gång i veckan löpa 8x3minuter men klarar ändå att springa 1000meter på 2,24 i första tävlingen. Japp, Johan Bertil. Själv måste jag springa i sk överfart för att kunna tro att jag kan springa en viss sträcka på en viss tid. Berra kan mala distans men ändå prestera på alla sträckor. Märkligt även om han såklart är en större talang. Det handlar om att tro på sig själv. Inte som i Muschsjö för i tiden när en god träningskompis på frågan hur träningen gick svarade ”inte så bra-har bara legat på 100k i veckan” Han behövde över 12 mil för att känna att han tränat en vecka. Annars kände han sig kass och värdelös och trodde inte på några resultat.

Förresten hotellet jag vill rekommendera heter Pennyhill park.

Fredagsvinet eller lördagsvinet rekommenderar jag en fin Zinfandel från Seghesio för 175 bagis. Den har skruvkork men är trots detta ett kanonvin. Vet att många tror motsatsen.

/Slang

Max Anja inlägg 2010-06-10

I den här bloggen blir man ju beskylld för både det ena av det andra av såväl Kruskakli som Barbequemaster (den som gissar vilka som gömmer sig bakom de smeknamnen kan skicka in rätt lösning till vinnare@sportviminns.se så vinner ni inte ett fint pris). Tid kommer säkert för att bemöta det, men den tiden är inte nu. Istället announcement:

Det blir inget brolopp för Max Henrik Persson. Den magsjuka jag skrev om senast var ett litet kurr jämfört med vad jag drabbades av på måndagen. Topp fem vidriga dagar det senaste decenniet. Värre än AIK:s sm-guld och Ted Gärdestad. Jag är nu tillbaka såtillvida att jag kan leva ett normalt liv, om jag har en toalett i närheten, men löpning skulle ofrånkomligen innebära bruna innerbyxor i shortsen. Dessutom kunde jag inte äta och dricka på över två dygn. Att ens försöka ge sig på ett (för mig) långlopp några dagar efter det vore helt idiotiskt. Min stab av läkare håller med.

Max Anja är det första fallet hittills som bryter mot påståendet i bilden

Jag vill för övrigt tacka för den flod av deltagande och kondoleanser som strömmat in genom alla möjliga medier sedan jag offentliggjorde hur synd det var om mig i söndags. Tack alla! Dvs Slang.

Till slut skall sägas att även om det hade varit kul att springa över bron är jag inte särdeles bitter. Det är den andre oktober som gäller och då på en helt annan distans. Nu handlar det om att börja träna inför detta. T ex vill jag så snart som möjligt komma igång och köra på bana. Det kräver en långsam implementering och noggrann strategi om gubbvad skall undvikas. Om en vecka eller så skall denna vara utarbetad.

Eftersom denna veckans sammanfattning kommer att vara mycket kort och enkelt utförd kommer nästa inlägg till stor del att handla om hur jag ser på fenomenet "Testlopp". Jag misstänker att åklagaren från Södertörn, Jerker Aplund, kommer att få en framskjuten plats i detta inlägg.

/Max Anja

Slang inlägg 2010-06-0

Efter en bra helg vill man såklart börja veckan med bra träning. Måndagen innebar därför en morgonjogg över 6,5k. Ganska segt i benen skall sägas. Eftersom resa med tillhörande fet konferens mat och dryck skall intas i veckan var det lika bra att göra ett intervallfrest. Mäktade med att följa planen med 8x2min med 1 min vila. Jag gillar 2min intervaller eftersom du kan gå betydligt fortare än på dito 3minuters. Nöjd med känslan och tempot även om benet strejkade på första intervallen. Vet att Pundarn är intresserad av tiderna  men jag bjuder inte på detta idag. Tisdagen innebar dito morgonjogg men blott 5k vilket är det kortaste jag kört i år. Normalt är morgonjogg minst 30minuter. Resa till England väntade så jag ville bara få lite genomblödning . Efter sedvanligt lyckat flyg med SAS och taxiresa nådde vi hotellet in the middle of ingenting ”Savill Court Hotel and Spa”. Ett typiskt hotell på bygden utanför London som synes.

The place to be in the middle of ingenting

Inte lika vasst som förra årets dito hotell som jag verkligen kan rekommendera men ändå good enough. Måste bara komma på namnet. Har förresten åkt 30 resor med SAS i år och varje gång har de kommit i tid vilket kan jämföras med vissa tågresor där 3 av 3 resor inneburit förseningar och ståplats etc.  Väl framme tog och jag en löprunda.  Ett aber var att jag endast ätit en energikaka förutom frukost. Självfallet tackade jag nej till flygplansmackorna som erbjöds. Valde gymet och tecnhogym bandet istället för att göra som Kingis och upptäcka orten löpandes. Som uppfödd på asfalt och vändrundor och med världens näst sämsta lokalsinne håller jag mig gärna på säker mark.

TG har fina och gedigna band med en uppenbar nackdel. De är hårda som asfalt jämfört med mitt band där man kan reglera mattan. Ger mig bättre steg och mer svikt vilket passar bättre när smärtan gör sig påmind. Stumma band är inte min melodi just nu. En ganska seg mil avverkades. Mkt för att det var varmt som i en smeröv som det ofta är i källaren på ”hotellgym”.  Gym innebar ofta ett mindre rum med ett par band, en cykel och en multimaskin.  Dock nöjd med att ha kört två pass även denna dag.

En av mina bloggkollegor anklagar mig för att förespråka testlopp vilket är helt fel. Jag skyr testlopp.  En kort promenad till kvällens middag på en lokal pub. Schyst mat och bra vin. Gick lite mer all in än en vanlig lax och broccoli tisdag även om jag såklart valde lax till förrätt. Till denna serverades dock en fet och god rösti. Stackars servitrisen förresten som smällde en fin fransos i golvet. Beställde en ostbricka till efterrätt. Ganska gedigen eller hur?

Nej, det gick inte att äta denna mängd ost.

Det är mycket frågor om kost just nu och min åsikt är att var och en måste hitta en modell som passar individen bäst baserat på sitt liv och leverne. Har man småbarn kanske det inte passar att gå all in i en egen diet medan en singel torde ha större möjligheter att gå ”all in”. Jag har testat en del genom åren även om jag aldrig testat extremvarianter tycker jag det är intressant att läsa om de som testar.  Jag ligger rätt lågt på kolhydrater i veckorna men äter mer av dessa på helgerna.  Mina helgpass går också mycket lättare vilket kanske beror på att man är mer utvilad etc men kan också bero på fyllda kolhydratförråd. Ligger man lågt måndag-fredagkväll får man säkert en pusheffekt till lördagen och söndagens pass när man är ”påfylld” . Jag önskar att jag kunde lika mycket om kost när jag var yngre aktiv. Jag skötte det bra i Halmstad där jag var intresserad medan det senare nästan blev en sport att göra tvärtom.  Idag föredrar jag ”ren” mat i veckorna och sparar gärna skräpet till helgen. Den modellen funkar bra för mig. Frukost är min musli med två ägg och Brämhults juice. Den enda juice jag dricker. Det är därför jag tycker det flesta hotell har överskattad frukost eftersom det är mycket skräp på frukostbordet. Dålig juice och dålig skinka etc. Luftbröd. ”Scandicfrukost”  kan man kalla det.

http://www.barometern.se/nyheter/oland/krogarpar-tar-over-halltorps-gastgiveri(1959673).gm

Det var för övrigt han som gav mig denna overall i 40-års present samt AB Power
Bara en sådan sak. Japp det är Kakan som skymtar till höger.

En annan sak. Noterade att flera löpare som kört SM fått sträckan 42,77km på sina Garmins. Visst snurrar man en del vid vätskekontroller och alla har ju inte Rymans talang att slicka linjen men lite märkligt är det allt. Att GPS:er inte funkar vid höga hus och i skog är jag väl medveten om. Första modellen jag testade mätte 200m fel på en kontrollmätt sträcka av 1960meter. Testade sedan en modell som sades vara bättre men även denna mätte fel jämfört med kontrollmätta rundor. I mina ögon är det meningslöst att ha en GPS om den inte klarar att göra sitt jobb. Det som jag tycker är konstigt är att normalt mäter den för kort sträcka under dessa förhållanden så att maran är längre är onekligen lite mysko. Fast jag vet inte såklart inte om löparnas GPS hittat rätt löpväg. Stämmer löpt sträcka  i ”GPS sträcka” med bansträckningen? Hur lång är banan enligt officiell banmätning? 42195+42meter?

/Slang

Bertil inlägg 2010-06-09

Att pumpa luft i en trasig Slang...
Jag är imponerad av Slangs disciplin att springa 84K en vecka med kraftig smärta i benet. Han springer till massörer och sjukgymnaster samt stoppar i sig omåttliga mängder piller för att nå sitt mål i oktober. Slang är extremt målinriktad och förtjänar utan tvivel att nå sitt mål genom att spurta in i mål på SVMM med en bra tid och med sina ärkerivaler bakom sig. Men det är inte utan att jag får en känsla av att han pumpar luft i en trasig Slang… Sunt förnuft säger vila, alternativt annan träning till dess att inflammationen i benet läkt ut. Att efter 15 års frånvaro från löpträning på daglig basis mata in kilometrar likt en ung Runar Höiom får håret att resa sig på ryggen och resultatet kan bli detsamma som en frontalkrock med en turistbuss på Ölandsbron i 170 knyck – katastrof!
Jag ber till alla sjukgymnaster i Småland varje kväll för att Slangs ben ska helas och att han snart flyter fram längs stigarna på Svinö med lösa axlar igen.

Har Slangen pyspunka?

Panikträning och testlopp suger!
Visst är det så att jag i och med detta uttalande kastar sten i glashus men jag tycker att mina medbloggare är som stirriga kärringar. Att var och varannan dag köra testlopp på 3K på 10.30 för att få ett kvitto på sin form visar prov på att dem är grymt stressade av sina konkurrenters eller varandras framgångar i träningen, alternativt extremt osäkra på sig själva. Slang skrev tidigare att ”man är inte bättre än sitt senaste pass”, vilket tydligt beskriver deras mentalitet. Har de inte ett kvitto på sin form som är yngre än 2 dagar, ja då blir de sjukt osäkra och sätter in olika ”panikpass” för att återigen få ett nytt kvitto att de är på rätt väg. Personligen vet jag att formen kommer efter en längre period av bra och jämn träning, det kallas av många muschar för kontinuitet. Eftersom jag gillar poker skulle jag beskriva det som att Max och Slang går All in på varje giv oavsett vad de har på hand (oftast inget) medan jag sitter lugnt och väntar på par i Ess och sedan plockar dem på varenda marker de har.

Status
Summerar förra veckan till dryga 70K löpning, mest distans. Ett pass på bandet med lite högre tempo också, ca 8K i 3.45-4 min/k. Bra känsla om än lite mosig i lårens framsida. Målet i juni är totalt 300K vilket blir 10K per dag. Har också lyckats vila en dag per vecka och kör intensivt 2-3 dagar beroende på hur jobbsituationen ser ut. Jag hade en grym marathon-abstinens i lördags då jag avnjöt SM framför tvn. Jag har ju bara ett brutet Stockholm Marathon i bagaget och vill verkligen planera in en mara inom det närmaste året.

/Bertil

Max Anja inlägg 2010-06-07

”Den friske löparen har många önskningar, den sjuke bara en”, sade en vis man med fallenhet för klyschor en gång. Och jävlar vad det stämmer. Efter att det som i går eftermiddag sågs som sviter efter ett bra pass utvecklats till sprängande huvudvärk, halsont och sjuka svettningar under gårdagskvällen och natten trodde man att det inte kunde bli värre. Jag hade ringt läkare (jag har mina läkare i familjen, vilket underlättar ibland) och fått lovat att jag kunde få penicillin på sekunden när halsflussen skulle bryta ut. Men det bidde ingen halsfluss. Istället har dagen ägnats åt ett oerhört stort antal toalettbesök och att försöka hålla god min under ett kalas. Magen är verkligen totalpajad och skulle jag försöka springa en meter skulle jag få slänga kalsongerna. Orkade inte äta kvällsmat. Har inte en möjlighet att inte jobba imorgon och måste springa. Imodium kan bli lösningen. Eller en jävla kork.

Halsflusstendenserna, huvudvärken, svettningarna och allt det andra har väl egentligen inte blivit bättre. Jag har bara glömt bort dem när annat tagit över. Men vi går händelserna i förväg, tillbaks till veckans träning.

I tisdags kväll hade jag alltså sprungit 4 dagar i rad, sammanlagt 54 km. Jag ansåg mig vara värd att vila (fast jag gillar Enkvist seniors uttryck ”att vila är en skam för löpningen”) på onsdagen och gick och ölade istället. På torsdagen gjorde ett och annat (dvs barnens nycker) att jag inte kom ut i skorna förrän vid nio på kvällen. Det är alltid ett helvete att anpassa ätandet på tidiga kvällen. Rapade kyckling och var seg trots vilodagen. Bestämde mig ändå för att köra något lite snabbare än den tänkta milen. Det blev tre gånger 2 km, med två minuters vila. Första på 6,53 var lite snabbare än jag tänkt mig och lite snabbare än vad jag kunde hålla för. Men 7,08 (fegade lite) och 7,03 på de andra var ändå helt ok. Detta är inte direkt kommunal elitklass (tack Bertil), men det är oerhört mycket bättre än vad jag hade gjort för tre veckor sedan.

Fredagen blev vila igen. Studentfest hos grannarna istället. Mycket trevligt naturligtvis, men man har legat av sig. Var i säng före midnatt, gick upp med Vera vid 06.00, då höll festen fortfarande på. Papporna till studentskorna drack Jägermeister och dansen höll på att klinga ner. Att det var jag och inte de som kände mig sliten är nog något jag skall fundera på. Och skämmas över.

Jag vill ansluta mig till hyllningarna av Anders Szalkai, som gjorde en helt fantastisk prestation i Stockholm. Men nog fan är det just för att han är motionär som vi unisont hyllar honom. Om han tränat på heltid, satsat på EM, och sprungit på 2.26 hade vi väl snarare hånat honom. Eller?

Vidare till träningen.  Heleneholms klassiske mångkampstränare Kenneth Riggberger sade en gång ”vill du bli bra på bowling, varför tränar du då dart?”. I en del fall kan det nog ligga något i det. Och eftersom det jag närmast skall göra är att springa 21 km i kring 4-min-tempo bestämde jag mig för att göra något liknande. Joggade upp 2 km, och sprang sedan drygt 16 km i Pildammsparken. Första elva som en klocka i 3,59-fart (skilde 4 sekunder mellan snabbaste och långsammaste varvet på 2,7 km), sedan ökade jag något och sprang sista 5 på 19,12. Det mest positiva med passet var inte att jag klarade av att springa det på de tider jag tänkt mig, utan att jag inte behövde trycka på för att göra det. Innan har 4,00 känts som snabblöpning, denna gång var det distans. Jag känner mig alltid lättare i värme, så det kan ha varit det. Det får gärna bli varmt på lördag också.

Största frågetecknet inför Broloppet är naturligtvis ändå distansen. Jag har inte sprungit 21 km någon gång i år, och antalet pass över 15 km har inte varit särskilt många. Söndagen var därför vikt åt ett 20 km pass i lugn takt (jag misstänkte att jag skulle ha lördagen i benen). Av detta blev som nämnts ovan intet. Jävla mage, jävla ebola. Nu skall jag se till och bli frisk, och helst försöka ge mig ut på i alla fall två pass den kommande veckan. Sedan får vi se om det blir något brolopp och vad målsättningen i så fall blir. Offentliggörs förmodligen på fredag eller så.

Om det intresserar någon har jag varit på dass två gånger sedan detta inlägget påbörjades. Jag hoppas att ni alla också haft en trevlig helg.

Veckan som gått: 4 pass, 47 km

Form: Osäker

/Max Anja

Slang inlägg 2010-06-06

Vilken helg! Motionären och oldboysen A Wonka visade att "gammal är äldst" En underbar floskel som bara måste skrivas en dag som denna. Fick lite 1993 vibbar när Szalkai gjorde gårdagens lopp. Då satt jag i bilen på väg till blåshålet Nässjö för att springa DM 1500meter i samma bil som Micke Andersson. Vi hörde radioreferatet och den då bittre Anders A Gärderuds kommentarer om hur dumt den 23 årige Szacke sprang som försökte hänga med. Gärderud var bitter på Szacke sedan han som 19åring bröt mot förbundets gyllene regel" marathon springs aldrig före 30 och blott då du uthärdat många medelmåttsår på bana" Historien kan ni annars kan ni läsa här. Gårdagens lopp var en överraskning för de flesta skulle jag tro. Det som var trist eller supertrist var att Patrik Engström fick feber och inte kunde springa. Först bristning och sedan feber är inte roligt. Jag lider med Patrik som tränat bra och som dessutom jobbar heltid och sitter på en tvåbarns familj. En sak som kräver planering och man känner extra med Patrik. Eftersom en sådan satsning onekligen kräver sin man. Börjar det månne ljusna på breddfronten? 290 man under 3 timmar är väl bättre än de senaste åren? Dock inte riktigt de + 1300 som gjorde sub 3 1983.

För egen del vilade jag från löpning i fredags men gick all in på ett styrkepass. Ett kanonpass som jag fått hjälp av en duktig kille att planera upp. För er som inte kör utfallssteg. Börja med detta. Ni behöver inte ens ett gym. FUnkar bra hemma på gräsmattan. Detta första pass på länge visade att utfallssteg är effektiva. Fick kraftig träningsvärk redan efter två serier med 20 steg. Körde  ändå bara med en 8kg vikt i varje näve denna comeback över tre serier.  Styrkepasset innebär kort vila och framförallt sakta i den exentriska farten. I lårcurlen handlar det om 6sekunder i neråt fasen. Känns skönt i baksidan. Inom stryka är uförandet allt och vikten underordnat. Gör man fel så tränar man iallafall inte den muskel man tänkt träna.

Fredagkvällen innebar även invigning av Weber Gasol grillen. EFter många om och men så funkade det. Det visade sig att släktingars goda omdöme att köpa den färdigmonterad innebar vissa buggfixar. Kvällen till ära dracks Chateau Musar det libanesiska i mina ögon mycket goda vinet. "Try it you like it"

Lördagmorgonen hade jag bestämt 15k och det skulle gå sub 4min. Körde 20,07,19,49,19,30 i sällskap med AC/DC. Funkar bra att springa till dessa såklart även om vissa gitarrsolon kan vara enerverande och man skulle vilja stanna och byta låt men det är bara att härda ut. Jag gillar att ha musik när jag springer snabbare. Rätt låtar hjälper till. Här gillar jag särskilt Pulp "Common People" samt "Tyst för fan och "Vad skall du bli" i samband med snabbare löpning. Kör jag distans vill jag ha något som har lagom fart. Bruce Springsteen "Born in the Usa" skivan är utmärkt distansmusik. Demian undrar någon? Demian är inte klockren löpmusik. Just nu är mina topp tre Demian 1: Stiernan och Karriären, 2. Man borde vara bög och 3. Expressen.

Lördagkväll ny grillfest och ny dricka. En Masi Campifiorin från 98 som de hade plockat från en gammal vinkällare där vinerna höll på att ta stryk. Samt Tenuta St Antonios La Bandina. Även dillvinets okrönte konung. La Rioja Alta 904 från 95. Under denna sekund blir jag uppringd av KB(Kallingebonnen) som är på gästspel i Kalmar och vill ha en lokal guide. VI bestämde klockan 9 på söndagen för en distansrunda.

KB(Kallingebonnen) efter utfört pass.

1 timme distans med start på Stensö i Kalmar och enkom på stigar och på klassisk Kalmarterräng samt Kalmar Midsommarlopp mark blev utfallet. Vi passerade även Kalmars ena fiasko Salvebyn. Något jag inte upplyste KB om. Ville inte skämmas mer än nödvändigt. KB tävlar för en av de klassiska klubbarna. En klubb som ligger varmt om hjärtat iallafall i nostaglihänseende eftersom den hyst legender som Kosken, Peter Olsson, Patrik Nilsson, Joel Johansson, Anders Elg, Klas PErsson. Mattias Persson., Branko Rovina, Per Johan Pajje Svensson, Porshult, Per Stjernberg mfl. Tittar vi ännu längre tillbaka är ju listan längre till antalet än Fanderduns kursade bolag. Idag är klubben förstörd av stavhopparmannen. När Carl Johan Ekelund levde så blomstrade KA2 IF.  Den sympatiske och genomtrevlige KB gör debut i årets SVMM till vår stora glädje. Det gjorde ont i underbenet under passet och inte ens voltaren kunde hjälpa mig. Det är trist när man inte får ut steget utan haltar till.

Födelsedagsfirande och trädgårdsarbete väntade sedan innan jag kände att ett pass till behövs idag. Kände mig lugn och behaglig till mods och tog sällskap av Elton John under 7k i lugn och behaglig 4,30 fart med låg ansträngning. Det kändes riktigt bra och benet gjorde inte så ont heller. Summa summarum 84k denna vecka är inte illa pinkat av en halt gubbe. Jag vill tacka Doktor Mengele Ådén, OS Massören samt Lennart Taune för detta. Lennart fixade receptet som jag mig julklappen nedan.

Serveras bäst i 100 pack.

Hörde via bloggkungen om gårdagens ruskiga incident. Ja ämnet kom upp idag när KB sa att C Runs blogg är grym. "Även de korta inläggen är så intressanta" Det är väl otivelaktigt så att C Run spelar i en egen bloggdivision långt över alla andra. Den ruskiga incidenten är det som hände 400m från RW centret där Daniel Woldu hade fallit ihop och fått hjärtstillestånd. Ruggiga scener utspelade sig framför C Runs ögon.  Hoppas att Daniel återhämtar sig snabbt säger jag. Daniel gick verkligen all in i loppet.

Snart dags för tredje grillningen på tre dagar. Börjar jag månne bli manisk?. Hur som helst är det svårt att hålla vikten med denna kosten så det gäller att öka träningen. Nästa vecka innebär en del resande och tisdag-Fredag är jag i Windsor. Bara en sådan sak. Hoppas det finns band på hotellet eller en golfbana som man kan springa på.

/Slang

Slang inlägg 2010-06-03

Idag kom äntligen besked från MR och det visade att det inte var några skelettförändringar men inflammation hade kunnat skönjas högt upp vid benet nära knäet. Precis vad jag trodde. Skönt besked även om det inte förändrar något. Läkarens avslutaden kommentar "behöver du mer inflammationsdämpande medicin" Han förstod att jag var en Pillerthriller redan efter ett besök. Jag svarade och önskade ett 100 pack Voltaren eller starkare piller om det fanns. Varför 100 pack undrar ni? Jo denna dos ingår i högkostnadsskyddet och finns på apoteken. Mindre förpackningar kostar lika mkt och då erbjuds man substitut istället. Så begär alltid 100 pack av riktiga Voltaren. C Run berättade att det fanns 4ggr starkare Voltaren i Portugal. Borde åka dit och handla. Är det därför alla åker till  Monte Groda?

Jag har märkt att när jag springer i mina Puma Eutopia 2 har jag mindre ont än i mina tyngre och mer uppbyggda Brooks skor. I Onsdags morse tog tag en Voltis och körde en morgonjogg utei Wtrås över ca6-7k. På frukosten såg man många slagna hjältar från gårkvällens konferenssupande bland de som var på maskindagarna. Kom hem till Kalmar vid halvsju på kvällen och klev ner på bandet när barnet somnat och körde en tung 9k där jag låg i distansfart även om en smärre ökning till 4,05 gjordes sista 2k. Rätt ont i benet. Efter passen blir det därför ström.

Mycket ström på liten yta.

Imorse ny morgonjogg över 6,5k. Kände ingen större smärta tack vare kamrat voltaren. På lunchen väntade min sjukgymnast Hasse Ådén en stor kalmarprofil som nyttjar ström och nålar och behandlar därför effektivt 2-3 samtidigt. Tidigare verksam i KFF men nu egen och som sagt en profil med mycket humor.

Fint väder vardet ikväll och då måste man vara ute. Vädertjatet vet inga gränser just nu och varmt väder innebär mycket måsten. Tex att packa upp grillen från plasten som skylt den sedan 19 januari. Fast för att grilla måste man skaffa gasol. Sedan finns det ingen bruksanvisning heller. Jobbigt.

Beviset. Grillen är framme och plasten borta. Bara gasolen som fattas. Notera
att man kan koka mat på plattan till vänster. Vart är världen på väg?

Även denna kväll klev jag ner och gjorde 10k i källaren. Mitt sällskap var Ebba Grön på hög volym. TYst för fan och Mona Tumbas Slim Club samt Vad skall du bli gav mig en skjuts ikväll. Körde även denna kväll i distansfart. Smärtan var under kontroll. Vill även förtydliga att Krax Max skrev om en jämförelse mellan hans 10,30 ute och mina på band. Jag undrar var jag sagt eller skrivit att detta pass gjordes på band?

Min taktik är att medicinera, köra minst tre gånger med massör och sjk gymnast varje vecka samt träna på. Har inte kört styrka på ett tag pga skadan och förkylning. Kan säga att det nästan är farligare för kroppen att styrketräna än att springa närman är förkyld. Imorgon är det dock dags att kliva in på gymet igen. Eller köra hemma.

Många dricker vin och gärna finare viner eftersom det är mycker fester nu. Har fått lite frågor kring Amarone. Kan här rekommendera 32145. Zenatos amarone för 379kr. En bra producent och en kanon Amarone. Inget sommarvin kanske men söker ni en god amarone blir ni inte besvikna. Drick den inte för ung bara.  Vill man inte gå hela vägen eller vill man välja ett enklare vin så kan systervinet Zenato Ripassa med nr 12324 för 179kr verkligen rekommenderas. Det är en fantastisk ripasso. Varför inte börja med detta och avsluta fredagskvällen med lite ostar och Amarone.

Vägde in mig idag och låg sub 79kg idag. Fortfarande går det neråt. Bra!

/Slang

Max Anja inlägg 2010-06-02

För tre veckor sedan kunde jag inte springa fem km. Igår fick jag dåligt samvete för att jag bara körde en lugn mil, kändes nästan som att jag hoppade över träningen. Saker ändras snabbt, men som ni vet går det ännu snabbare att ändras på andra hållet. Frågan är inte om utan när.

De fyra senaste dagarna har jag sprungit 54 km, där två av passen gått i tänkt tävlingsfart i Broloppet. Slang kommenterade via sms med uttryck som "låter sinnes", "sjuk", "noll planering runt träningen", samt "noll koll". Dessutom insinuerade han att liknande gällde för Johan Bertils träningsplanering. Berra skulle jag naturligtvis aldrig ta något ansvar för, men själv följer jag en tydlig plan. Möjligen är den idiotisk och leder till katastrof, miljöförstöring, världskrig och gubbvad, men tydlig är den.

En känd forumskribent frågar om man måste ha kört en mara för att vara en riktig löpare. Om så vore fallet skulle rätt många riktigt bra löpare inte vara riktiga löpare. Typ Usain Bolt. Däremot är jag nog lite inne på Zatopeks citat "den som vill lära sig något om livet han springer marathon". Åtminstone lärde jag mig en del om hur man mår för jävligt. För övrigt har jag gjort båda mina maror under den långa period i mitt liv när jag inte såg mig som en löpare.

Max Anja tränar styrka

På tal om marathon satsar jag och pappa Nils Henrik på Medoc 2011. Min målsättning är att ta det så lugnt att jag skall vilja ha champagne och ostron vid "vätskekontrollen" efter 37 km. Någon som ska med?

Jag har ätit på Jensens Böfhus två gånger (en i Malmö, en i Danmark) och det har inte vid något av tillfällena varit uselt. Det har varit tråkigt och meningslöst men faktiskt inte uselt. Betyg någonstans mellan en och två slangar (jag hoppas jag får låna epitetet av dess upphovsman när jag sätter betyg). För övrigt har jag inte ätit på McHolms restaurang på 12 år, så jag är i alla fall bättre än Slang på något.

Om man (vilket känns som mer än troligt) ligger efter Johan Bertil halvvägs in i SVMM kan detta åtgärdas med ett samtal från hans då höggravida hustru. SaraLynn-imitatörer kan redan nu kontakta mig. Om Bertil avbryter loppet och sätter sig i en taxi mot sjukhuset utgår viss ersättning.

Så var det då det där med Slangs löpband. Han missuppfattar mig å de grövsta. Jag gillar Slangs löpband och är grymt avundsjuk på honom för möjligheten att springa i hemmet omgiven och hyllad av lekande döttrar. Vackert som i en Jehovas-annons. Bandlöpning var länge inget för mig (jag springer sjukt tungt på band, t o m värre än när jag springer på vanligt vis), men jag har sällan dömt ut andra som sysslar med det, och den gångna vintern har till stor del fått mig att tro att  jag till och med kan dra nytta av det. Fast det var Slang själv som drog in jämförelsen mellan mina 10.30 i Pildammsparken (där jag bara jämförde med mig själv) med hans 2*10.30 på band (i sitt inlägg 27/5). Det är svårt att jämföra plommon och persikor. Eftersom Slang i sitt senare inlägg helt uppenbart visar att han egentligen håller med mig i sakfrågan, att bandtider inte rakt av kan översättas till bantider, avstår jag från sågning. Istället hyllar jag både Slang och hans löpband. Motsatsen kommer säkert.

Benen känns slitna på just det sätt jag önskat mig. Just känslan jag letat efter. I helgen blir det två långpass igen, helst ett pass där kring 15 km går i 4-minutersfart. Jag tycker att jag anstränger mig lite, lite väl mycket när jag springer i den farten för att det skall kännas helt tryggt inför Broloppet. Men fixar jag 15 km ensam på träning så borde 21 km på tävling kunna gå. När jag skall pussla in passen bland studentskivor och släktbesök i helgen vete helvete, men det skall gå. För nu börjar jag känns mig som något som liknar en löpare igen. Det firar jag med ett gäng afterwork-öl på Green Lion Inn idag.
/Max Anja

Slang inlägg 2010-06-01

Gick denna morgon upp innan jag gick och la mig. Frukosten med 80 gram Slangmusli och två ägg satt som en smäck. Fakiren till Fjollträsk. Egentligen är det ingen fakir längre eftersom avgången är 06,25. Stora fina plan och som alltid trevlig personal på Kalmar Airport. Bra start på dagen. Efter dagens slut gjorde jag det förbjudna. Sög i mig en Voltaren och väntade 1,5 timmar sedan tog jag mig till närmsta gym Njoy som det fyndigt hette. 9 våningen i ett av Wt stans otal gallerier. Bytte band tre gånger innan start. Kändes direkt att resan inte skulle bli rolig. Efter 2minuter hade jag redan kollat på klockan tre gånger. Segt som ett skållat ollon. Varmt och dålig luft. Smärtan i benet under kontroll och hanterbar. Tack Voltaren. Såg dessutom till min glädje att Doktor C kommit hem från USA. Förrådet är snart slut. Fick absolut inget gratis under passet. 10k i 4,30 tempo som gick segt, segt, segt. Dock har jag sprungit en hel mil.  Man skola glädjas över utförd träning. Alltid något. Men oj vad man tappar  som gamling säger jag. Känns som jag tappat 2-3minuter på milen på 3 veckor. Nu kommer det bli några tunga pass innan det flyter igen. Ännu inget svar på MR så jag kör med Voltaren dopning och behandling. Massage, nålar och egen ström. Möjligt att det är ogjort arbete men svaret kommer förhoppnings snart. Hotellet i Wtrås(First Hotel Plaza) gav mig ett riktigt stort rum. Hotellet är fullbokat pga någon maskinmässa/konferens vilket gjort att hela hotellet lyser finlandsfärja fast med bara medelålders män som dricker fulöll i korridoren i plastmugg. Valde att äta utanför hotellet vilket såklart var ett misstag. Har alltid tittat snett på Jensens Böfhus men eftersom några släktingar med video efternamn hyllat stället så klev jag in för att testa eftersom det låg strategiskt brevid hotellet. Förrätt torr lax, torr sallad, Betyg överkorsad Slang, Huvudrätt paradrätten Oxfile med bearnaisesås och någon form av friterad potatis. Oxfilen var liten, torr och smaklös, Åt inte potatisen. De grillade grönsakerna var mer brända än Slangs underben. Betyg överkorsad Slang.

Ingen hit. Fick maten på Skansenskolan att framstå som Era ora

Trevlig personal men lyd mitt råd och håll er undan från Jensens Böfhus i Wtrås. Är alla Jensens lika usla så förstår jag inte hur kedjan kan gå runt. Kan stolt meddela att jag inte  besökt Mc Holms restaurang på 7år förresten. Har sagt att jag aldrig skall äta där mer i hela mitt liv eftersom jag skyr stället som pesten.

Såg till min stora glädje att Patrik Engströms lår verkar läka till helgens lopp. Nu skall inför SM skickas ut till en stor SVM profil.

/Slang

Slang inlägg 2010-05-31

Fyra dagars ebolahelvila har genomförts sedan senaste blogguppdateringen. Torsdag-Söndag låg jag o bittrade dels som tidigare nämnts på Clarion Sign för att sedan flytta ut till att bittra i Sigtuna där en släkting tog studenten på Sigtunas Humnanistiska läroverks IB linje.

I saw the sign and it opened up my mind.

Fint skall det vara.Sigtuna är ett speciellt ställe. Det känns inavlat och sockersött på samma gång. Allt är fint i Sigtuna. Innerstaden känns som hämtad ur en Astrid Lindgren bok. Små, små butiker där kvinnor förverkligar sig själva genom att sälja Odd Molly kläder medan deras män drar in kulorna på sitt jobb i stan. Det som är extra nice i Sigtuna är poolside invid Mälaren o solen skiner alltid där.

Poolside.

Allt är som sagt fint i Sigtuna även vädret. Stadens cafeer ser inte ut som i Kalmar.

RC heter stället

Allt är som sagt fint i Sigtuna. Det som inte är lika fint är mitt underben. Efter 4 dagars helvila dvs utan rehab, ström eller något sprang jag idag 30minuter i 4,48 per km i en puls av 122 slag per minut. Det gjorde trots eller tack vare vilan ont. Efter passet åkte jag till min masssör. Peter "OS Massören" Larsson. Som gick all in på benet. Peter är även massör åt Tomas Löfkvist och är ibland inhyrd för att massera på läger eller som tidigare nämnts OS. Även Kalmar FF får njuta av den hårde brandmannens håriga händer.

En inte helt rättvisande bild på OS massören

300 bagis känns nästan gratis med tanke på vad andra tar som inte är hälften så bra. Rekordet är 1200kr utanför London på ett hotell som jag glömt namnet på. Jag kollade aldrig innan jag la mig på britsen skall sägas. Massagen var inte dålig men knappast värd 1200kr även om stället var megafint. Englands Rugbylag brukade ladda där tydligen så mkt minns jag. Glömde nämna att Niklas Wikegård var på examensfesten. Självfallet frågade jag hur det gick med löpningen och han vilade pga hammartå. Ni som läser RW kanske minns att han var med i ett reportage som löpare.

Krax Max gillar inte mitt band. Han fnyser varje gång det kommer på tal. Max tror att jag översätter bandtider till verkliga tider men så korkad är jag inte. Däremot kan man jämföra sin form på band precis som på andra ställen om man håller sig till samma band. Springer man en mil 6minuter snabbare på bandet i år än förra året är det sannolikt för att man är bättre. Särskilt om detta förstärks ute. Den andra fördelen med band är att man kan träna mer eftersom det sliter mycket mindre. När man går ut på asfalt på bara några pass kommer det skador som aldrig inträffar på band.

Max som själv tränar på glädjemätta rundor i en av malmös otal parker skall kanske knipa näbb. Men springer man på samma glädjemätta runda vid test så blir också detta en jämförelse. Så 3k kanske bara är 2,9k men ger åtminstone en fingervisning.

Inget resultat från MR ännu. Ev kommer det imorgon. MR var inte alls som i House. Mitt huvud låg tom utanför tunneln vilket såklart var en besvikelse. Hade hoppats på att ligga trångt och längta  ut. MR gjordes på sabbatsberg som ligger blott 700meter från Clarion Stordalen. Ibland har man tur.

Imorgon blir det fakiren till Arlanda och sedan buss till WTrås för två dagar i Jonas Nilssons och Patrik Juhlins stad. Menar såklart löparen och inte hockeyspelarens.

Har sett att alla bloggare skriver hur mkt de sprungit förra veckan. Slang: 17k samt 4k gång. 5 helvilodagar och blott ett halvt styrkepass. Fick ju en benmaskin i födelsedagspresent. Se nedan.  En riktig hardocre maskin som synes.

Denna 40-års present har jag faktiskt använt.

Maten blir ju inte riktigt som man vill när man är borta men denna gång är jag mkt nöjd med utbudet eftersom det bjöds på lax alla dagar från studentbuffén. Ni som inte testat och insett storheten i 200gram rökt lax och en broccolikvast till lunch. Testa och känn mättnad, pigghet som ett resultat. Aldrig mer feta luncher som gör en bukstinn och orsakar koma.

Min kost har såklart bestått av lax och broccoli även denna dag även om kvällen bjöd nystekt entrecoté.
Kvällens middag på pannan och i grytan sipprar broccolin.

Varför grillade jag inte kan man undra? Kanske för att grillen ligger inplastad i samma emballage som jag fick den i 40-års present. En riktig solsidangrill med fler brännare än jag kan räkna till. Frågan är dock om man vågar plocka av plasten. Man kanske blir manisk även när det gäller grillning. Kan faktiskt se mig själv grilla dagarna i ända.

Är det otacksamt att inte tagit av emballaget på dryga 4 månader?

Imorgon är en annan dag och jag hoppas på positivt besked från MR. När jag är som bittrast brukar jag tänka på Direktör Trygg o genast mår man lite bättre.

/Slang

MAX ANJA PÄRSONS INLÄGG 2010-05-31

Von Kasperzuck, som även om motsatsen kan framstå är ganska hedervärd, undrar om man måste blogga för att få springa SVMM. Han börjar i fel ända. Istället är det så att det förmodligen kommer att bli så att man måste springa SVMM för att få blogga. Jurister arbetar nu med att plocka fram huruvida det skall gälla nationellt eller worldwide, om en facebook-sida kan kallas en blogg (det kan bli så att samtliga FB-användare tvingas infinna sig, men förmodligen inte), samt om vi egentligen vill att människor som Blondinbella, Robert Laul och Kasperzuck möter upp i Norrköping. Besked kommer snart på en löpsedel nära dig. Appropå Kasperzuck skall jag inom några inlägg berätta om en historia om honom som jag fått höra av Göran Kronkvist.

Om vi övergår till träning så upptäckte jag nyligen att det är dags för brolopp om två veckor. I fredags hade jag inte sprungit längre än 15 km i år så jag torde sakna mängd. Jag har heller inte sprungit särskilt mycket i den fart jag hoppas springa (4 min per km första halvan och sedan får vi se). På vardagarna blir det sällan tid/ork för långpass så denna helg och nästa helg kändes fullständigt avgörande för att få någon form av grundmängd. Det skall börjas i tid. Av någon anledning skall jag under dessa två helger besöka fem stycken fester. Allt kompliceras av sådant.

I fredags var det pensionsfest för min pappa. Nils Henrik Persson. När jag började springa 1980 var han 35 år, och började också. Tre år senare gjorde han 2.32 på maraton, efter att ha tränat ungefär 4 mil i veckan i några år. Det skulle nästan ge SM-guld idag. För någon vecka sedan vann han Skånes DM på 800 i M65 på 2.36.90. Hans kommentarer var två: ”Jag slog alla i M60, som sades vara ett getingbo”, samt ”Jag var i ett heat med gamla gubbar, undrar varför jag hamnat där”. Om festen kan sägas att jag själv aldrig lär få vara med om liknande hyllningar och superlativer samt att den slutade lite väl sent för att det skulle vara bekvämt att gå upp med två döttrar klockan 05.52 dagen efter. Men konjaken var god.

Lördagen var en lång dags färd mot träning. I det vidriga gränslandet där jag inte på något sätt är bakfull nog att kunna motivera för mig själv att ”det är nog inte nyttigt att träna när jag mår så här” men är tillräckligt seg för att inte vilja springa. Men det blev rätt bra. 16 km där sista 12 gick på 47 minuter. Kändes rätt lätt också. Smolken var skavsåren på insidan av låren. Dessa har alltid kommit när jag sprungit längre pass i kortbyxor. Vissa illvilliga människor påstår att detta beror på att jag skulle vara fet, eller i alla fall ha feta ben, men sanningen är att jag är bland det mest kobenta som skådats och att mina lår skrapade mot varandra även när jag vägde 59 kilo.

Det bör i sammanhanget påpekas att många av dessa illvilliga människor själva är tämligen feta och borde lära sig allmän hyfs och att inte kasta saker i de glashus de förmodligen bor. Dessutom kan de dra åt helvete allihop. Till dagens långpass (under mellantiden hade jag arrangerat två stycken barnkalas (Vera fyllde två i fredags). Detta sliter mer än löpningen. Try it and you will know. 14 ungar låter mer än en motorväg och dessuom äter man mycket flottig kor som man kan rapa upp när man springerv)  hade jag i alla fall klippt av ett par gamla fina mörkblå craftlångkalsonger jag kunde ha under shortsen. De funkar, inget blod alls rann längs med benen och dessutom var jag jävligt snygg i dem. 19 km i 4.30 fart blev det. Förvånansvärt lätt kändes det. Belönade mig med en bit jordgubbstårta, en weissbier, en portion rökt lax med färskpotatis, sparris och hollandaisesås (83 % fett), ett par glas vitt vin, några chokladbitar, samt en flaska belgiskt klosteröl på typ 11 procent. Det var jag värd.

Angående mina medbloggares inlägg (jag har en känsla att den här bloggen huvudsakligen kommer att handla om att vi kastar skit på varandra, vilket skall sägas förmodligen är intressantare än att vi skriver om vår feta-greta-träning) vill jag meddela att jag aldrig har refuserat HJÄLTEN Pontus Wernbloom. Han är den enda från Kungälv jag gillat sedan Kasperzuck. Men detta gör mig nog bara än mindre lämpad att fixa pressen från SVM:s kräsna läsarkrets. Men Slang (visst är han gullig när han dryper av svårslagen självömkan) är knappast den att klaga på när Berra går igång. Att han klagar över sin bristande talang och löparkarriär i det bloggsällskapet han befinner sig är inget annat än ett stort jävla skämt. Han är Bekele kontra två ordinära motionärer. Fan för honom.

Sammanlagt vecka 20: Fyra pass. 51 km. Stigande form.

I nästa inlägg skall jag berätta om hur jag ser på Slangs löpband.

/Max Anja

Bertil aka Sune Mangs inlägg 2010-05-30

Sune Bertil Mangs stiger in i SVMM-bloggen.
Då var det dags för den krumme och något fetlagde Bertil att debutera i bloggen. Den trogne SVM-läsaren minns Bertils blogg från 2008 då jag under ett halvårs tid satsade "allt" på Stockholm marathon, en satsning som sedermera misslyckades fatalt då jag bröt maran efter ca 29K. Har nu slickat såren under två långa år och vågar i sällskap med Max Anja och Slang blotta mig i en blogg igen. Denna gång inför den inte allt lika krävande distansen 3000m på Borgsmo den andra oktober i höst. Känns inte så riskabelt alls faktiskt. Men det finns såklart en del mörka moln på himlen som kan komma att sätta käppar i hjulet. Dessa kommer jag redogöra för vad det lider. Dagens inlägg blir en chans för dig käre läsare att lära känna Sune Bertil lite närmare.

Vem är Sune Bertil Mangs?
Jag är en bitter före detta löpare som aldrig blev något och som har sportviminns.se som kanal för att uttrycka min bitterhet gentemot allehanda löpare som gör något bättre än mig alternativt utger sig för att vara något som de inte är, enligt mitt sätt att se på saken (som såklart är bara en massa bull shit...)
En del kallar mig freak, andra verkar tycka att jag är en glad och trevlig karaktär.

Löparen Sune Bertil
Som sagt blev jag aldrig något och är därför extremt bitter. Det jag presterade under min löparkarriär kan sammanfattas i ett 20 tal SM-medaljer, den ädlaste i guld plockades 1996 då jag vann 3000mHinder på SM i Karlskrona efter en hård spurt mot Patrik Flink. Jag hade ett svenskt "ful-rekord" under 9 år på den udda distansen 5000m inomhus satt i samma lopp som Haile Gebreselassie slog världsrekord. Det roligaste med detta rekord var att jag hamnade på Expressens innelista som etta (Sjöberg kom fyra) med motiveringen "han mötte Haile Gebreselassie flera gånger". Jag blev varvad några gånger, den sista under den leende etiopierns ärevarv... Rekordet var 14.15 och slogs av Musse för ett par år sen. Liter pers finns nedan. Ångrar idag att jag inte satsade på triathlon, där verkar ju alla kunna bli något utan att ens prestera ett skit... nu blev jag visst en bitter föredetting som aldrig blev något igen... sorry!

Satsningen mot SVMM 2010
Under vintern har jag inte tränat ett skit. Jag var nöjd med förra årets SVMM då jag lyckades spurta ned en C Run med ryggskott och landade på 10.16. Officiellt började jag löpa igen i början på maj och är en tydlig "allt eller inget" personlighet. Dvs antingen ingen träning alls eller träning varje dag. Jag går i Slangs fotspår och har i skrivande stund reggat 81K denna veckan. Räknar med ett par gubbvader under sommaren och hoppas de stabiliserat sig till någon gång i september då jag ska vässa formen med banintervaller. Målet i årets SVMM blir att slå Max, Slang, C Run, Max, Max och Max. För att göra detta bör jag löpa runt 9.30 och det ska inte vara några större problem.

Som avslutning kan jag rapportera in en seger i gårdagens Björnlunken över 18K. Loppet löptes mellan Stora Sundby till Kungsör och ett glatt gäng på ca 15 pers stod på linjen. Snittade strax under 4 min per km vilket får anses bra efter bara några veckors löpträning. Loppet gick på Sörmlandsleden vilket innebär snirkliga små stigar med massa rötter och sten. Bra för benen, dåligt för tempot. Första pris var den kanske fulaste plakett jag någonsin sett. Resultat hittar ni här>>

Hårda fakta

Namn: Bertil
Född:  9 november 1972
Vikt: 71 kg
Längd: 175 cm
Intressen: Skaffa barn och swinga
Pers: 800meter: 1,54, 1500meter: 3,46, 3000m:8,05, 2000m hinder:5,41,26- 3000m hinder:8,39, 5000meter: 14,16, Halvmara 1,06.31
Meriter: SM guld 3000mHi 96, osv.

Slang inlägg 2010-05-27

Bitter in Fjollträsk.
Jo jag är bitter som en örn.   Tidig uppgång för morgonflyget till Fjollträsk. Hade funderat på en tidig morgonjogg dvs runt 0420 o sedan klämma in ett andra pass mellan konferensens slut och före besöket i skumpabaren men insåg att det inte var en bra idé. Känslan var sådär i kroppen. Efter landning började dagen med ett besök på Sophiahemmet och jag ordinerades en MR för mitt ben som skall utföras imorgon bitti. Tack Skandia för ert stöd. Varje sekund som gick av dagen började jag snora mer och mer och huvudet blev tyngre och tyngre.  En Ebolaförkylning hade tagit över kroppen. Jag trodde jag klarat mig efter att ha räddat halsen som spökade i måndags-tisdags när jag sprang 10 lätt k över 4,30 fart i en puls av 125(max 192) igårkväll. Kollar normalt sett aldrig pulsen när jag springer annars utan går på känsla. Vid ebola är det dock bra att scanna av så att man kan legitimera sin dumhet att träna på ett mer konkret sätt. Apropå puls minns jag en stafett i Målilla där jag sprang och vann första sträckan för hundra år sedan. Slog då en kalmartriathlet med drygt 2minuter och jag minns än idag hans kommentar ” jag såg pulsen 180 och fattade då att jag sprang för fort o sänkte farten” Måste vara bättre att inte veta tänkte jag och låta känslan styra istället men vi är alla olika.

Hur som helst äger Ebolan nu min kropp och jag ligger bitter på det hotellrum jag tvingas dela med en kollega  pga hotellet är fullt av folk. Kan inte vara hotellkris i Fjollträsk direkt.  Rummet har till råga på allt endast en dubbelsäng dock två täcken konstigt nog denna dag. Jag ligger i min bittra ensamhet och äter ekologiska cashew nötter från Saltå Kvarn som fanns i minibaren medans de andra i mitt gang dricker champagne och äter trerätters tre våningar ner.

Funderade på förkylningar och träning. Normalt sett innebär ebolatillstånd att man är osäker på träning eller inte. Idag fanns inga tvivel. Troligen inte imorgon heller eftersom jag har bestämt att låta skiten läka ut och inte tappa tre veckor till.  Finns det egentligen några bra tumreglar för träna eller inte träna? C Run kör den hårda Örebrostilen. Alltid träning medan andra vilar bara de snorar en gång. Själv är jag mer vilsen än vanligt när det handlar om förkylningsebola. Har ingen linje jag står för utan går på min dåliga känsla vilket alltid blir fel.

Krax Max har bönat och bett bakom kulisserna att få komma in i SVMM bloggen och hans meriter som Real Madrid skribent och Offsidemästrare talar sitt tydliga språk såklart. Men klarar han pressen att skriva på denna sajt?  Det är en sak att refusera en ung Pontus Wernblom mot att ta risken här. Även om det såklart stressar mig att Krax Max sprang 3k över 10,30 så gjorde jag ju själv två 10,30 lopp inlagt i en fartlek  över 10k härförleden. Det är dock historia nu. Man är inte bättre än sitt senaste pass.

Max hade  som alla minns hög svansföring inför 2009års SVMM men levererade i paritet med detta. Hans skalp är det många som vill plocka detta året. Vi minns alla hans utflykt till Norpan under förra sommaren vilken påminde  om när Gunder Hägg visade upp sig i Usa på 40-talet. Gunder kom som en stjärna och förnedrade de inhemska löparna precis som Max gjorde med Muskelfinnen och Fet Berra. Jo ni läste rätt. Fet. Berras mage var större än någonsin .  Faktiskt riktigt stor. Kolla bilden här.

Notera även ansiktet som er en viss Sune Mangs vibb. Ni vet typ bankmän man möter på gymen som har smala ben, smala armar och sedan när de drar av sig tröjan spänner magen som värsta Peter Harrysson magen.  Berras fru är gravid sägs det men frågan är om det inte är någon skenhistoria på gång.  Jag blev dessutom smittad med ebola i fiskestugan där jag delade rum med just Berra. Börjar ana oråd. Sedan har vi  hans träning. ”Berra ran 7,87km in a pace of 4,45 per km” fler gånger om dagen på Facebook. Denna vecka har mängden duggat som regnet en midsommar i Eksjö för honom vilket bara kan sluta på ett sätt. Som tur är grillar han oftare än Floyd och dricker definitivt mer öl än vad Floyd någonsin gjort.

Som präktig 40+ måste jag berätta att jag gör min egen musli som en Per Morberg wannabee. Har kommit över ett grymt recept som är så nyttigt och gott att gröten inte visat sig på mitt frukostbord sedan i januari.  Havregryn, dinkelflingor, hirsflingor, solrosfrön, pumpakärnor, hasselnötter, mandel, valnötter, gojibär , linfrön hela. (Fråga inte om linfröna eftersom det kräver två timmars utläggning om varför de är hela och inte krossade) Rapsolja, flytande honung, vatten. Såhär sexig ser smeten ut.

Efter 20 minuter och 4-5 omrörningar i 200 graders värme ser den såhär god ut.

Egen musli, nyttigare, godare, dyrare.

MR imorgon. Första gången i ett rör. Har sett Dr House och undrar om jag kommer få klaustrofobi i röret. Den som lever får se. Jag vill träna nu och vara lika vass som Bill Krohn när jag är 52år.

Till er som äter fredagspizza imorgon rekommenderar jag en flaska Monti Garbi för att dränka era sorger. 99 bagis. Själv kommer jag befinna mig i Sigtuna o dricka vin imorgon om hälsan är med mig.

/Slang

MAX INLÄGG 2010-05-27

När Slang startar en blogg om Feta-Greta-träning inför ett lopp i Norrköping i oktober finns två vägar att gå. Man kan antingen rått hånskratta åt denna patetiska 40-årskris, eller kan man lägga sig på knä och böna och be att få vara med. Jag gjorde det senare. Ögonblicket efter att Slang storsint meddelat att jag får vara med på ett hörn (typ jag är hans sidekick tills han tröttnar på mig) ringde jag och sade upp mig från min gärning som fotbollsbloggare på Eurosport. Istället kommer ni bland alla Slangs lysande alster få läsa om hur min träning i allmänhet och inför SVMM i synnerhet går. Och däremellan kommer jag att hylla och häckla min (eller mina, vem vet om fler snyltar sig in) medbloggare och allt annat som jag kommer på kan vara värt att hylla eller häckla. Likt min förebild lovar jag att i fortsättningen inte vara lika långrandig som i denna uppstart.

Så, vem är Max Persson?

Jag är årsbarn med Slang, men ännu inte 40 (a month to go). Bor i Malmö, är gift och har tre döttrar (som sammanlagt håller på med 726 olika aktiviteter, vilket menligt inverkar på min träning). Jag sprang för Heleneholm och MAI på 80- och 90-talen. 1991 gjorde jag 3.57 på 1500 meter och 15.02 på 5000 m. Mina benhinneproblem blev sedan värre, operation följde, men det blev aldrig riktigt bra. Sommaren 1992 bestämde jag mig för att all satsning var över och sedan dess har jag bara tävlat på motions- eller SVMM-nivå. Jag har hela tiden sprungit åtminstone någon gång i veckan. 1996 sprang jag Berlin Marathon på 2.54, 2006 sprang jag Stockholm Marathon på 3.33 och ett 15 km-lopp i Spanien på strax under 58 minuter. 2007 tog jag en bejublad delad (med Bajs-Hagelin) seger i Laholmsloppet. 21.47 på 6 glädjemätta km. Mina kontakter med tävlingsfriidrott har varit relativt få även om jag naturligtvis sett mästerskap på TV och håller hjälplig kontakt med en del så kallade vänner från den så kallade aktiva tiden.

Max spurtar mot en fin tid sub 10 min i SVMM 2009

Att träna seriöst (dvs minst tre-fyra gånger i veckan mer eller mindre varje vecka) har dock varit förbehållt semestertider. Efter SVMM 2008, där jag var nöjd med mina 10.24, bestämde jag mig för att försöka träna mer. Det har hållit i perioder. Förra våren och sommaren låg jag ofta upp mot fem pass per vecka, med en förnedring av Johan Bertil och Jorma på Borgsmo IP i juli som absolut höjdpunkt. Sedan fick jag helt logiskt symptom motsvarande en gravid kvinnas, sprang inte en meter på en månad och fegtränade fram till SVMM. Väl där var jag mycket nöjd med 9.57 trots att den fegt löpande Bajs-Hagelin smet förbi på upploppet. Under perioden mellan dessa två SVMM hade jag faktiskt gått ner 6-7 kg vilket kanske var huvudförklaringen till förbättringen. Laddad var jag i alla fall, och träningen från november till februari gick över förväntan trots den vidriga vintern. När jag sedan i ett anfall av hybris körde intervaller i spikar med den store Anders Szalkai gick vaden mer eller mindre av. Under 2.5 månader hjälpte ingenting, varje gång jag trodde det var bra gick det åt helvete igen. I förra veckan hittade jag de Alindrin-piller jag tog när jag hade foglossningar inför SVMM 2009. De funkade. Efter att ha varit helt smärtfri under ett joggpass, två entimmarspass, en korpmatch i fotboll, samt en 2*5 km ”snabbdistans” har jag nu bestämt mig för att jag är frisk. I måndags inleddes därmed den riktiga träningen. Givetvis med att vila för att kunna se MFF-Brommapojkarna (2-1). Den riktiga träningen är också det jag kommer att rapportera om här framöver. Via kommenterade veckosammanfattningar, och kanske något annat inlägg när något gått bra eller dåligt. Inspirerad av Slang kommer jag säkert även att nämna något om vikt, kost och dryck. Min särskilda vurm ligger för extrema ölsorter som så få som möjligt hört talas om, men jag stoppar generellt i mig vad jag kommer åt. I dagsläget väger jag ca 66 kg på morgnarna.

Max gillar öl, kan det bli hans fall?

Hur är då formen och vad tänker jag mig av året? I fjor vid denna tid sprang jag 3 km i the classic Pildammsparken på 10.39. Snabbdistans där jag blir trött men utan syra och utan spurt. När jag sedan någon vecka senare sprang ett millopp kunde jag utan större problem öppna i denna fart utan att tvärdö. Sådan har jag alltid varit, träning en sak, tävling en annan. Ikväll, med start 20.30, där jag ätit lunch 11.30 och sedan bara kört kaffe (tre koppar under kundmöte i Trelleborg), bestämde jag mig för att testa motsvarande. Hur mycket sämre än i fjor var jag? Jag har helt uppenbart tränat dåligt i två månader, men lite nytta borde jag ha av vinterträningen. Även om jag är sämre nu kanske jag kan ta igen det relativt snabbt? Men det gick fortare än för ett år sedan. 10.30. Vad det betyder i tid på bana just nu har jag inte en susning om. Men på 3 km hälften asfalt, hälften grus är jag alltså bättre än för ett år sedan innan träningen kommit igång. Jag säger inte att jag kommer att klara det, men min målsättning inför SVMM får därmed stå kvar jämfört med vad jag slängde ur mig vid årsskiftet. Jag satsar på att springa under 9.40. Jag klarar det inte nu, men jag hoppas klara det i oktober. Om det är realistiskt vet jag inte, men realism är väl inte alltid det mest kännetecknande för bloggande löpare? SVMM är egentligen årets enda mål, men om två veckor skall jag ta mig genom Broloppets halvmarathon. Tidsmål där har jag inga, men min tänkta öppningshastighet kommer att offentliggöras här före start. Kanske kan det också bli en start på VSM, det är inte beslutat än. Men oavsett det är det som sagt SVMM som gäller.

Och, som ni förstår: Det är SVMM-bloggen som gäller.

SLANG INLÄGG 2010-05-24

Dags att starta upp min "träningsblogg" inför SVMM den 2oktober samt VSM på hemmaplan i Löttorp den 6-8 augusti. Detta första inlägg är långt mycket längre än vad de kommande kommer bli. Uppdateringen blir förhoppningsvis varje vecka eller kanske oftare om det finns något vettigt att säga.

Det är för det första ett dåligt omen att kalla något för blogg på denna sajt. Alla som bloggat här har misslyckats eller inte ens kommit till start skall sägas. Muskelfinnen bröt sin mara (DNF), Zigge kom inte till start(DNS) Berrra gjorde en fin (DNF) efter första halvan på 1,19 i sitt försök. Denna gången handlar det om 3 futtiga men grymt jobbiga kilometrar som skall avverkas på anrika Borgsmo IP där storheter som Magnus Härdin och Timo Järvinen sprungit varv på varv back then.  DNF borde inte vara möjligt men däremot DNS såklart. I alla fall när det gäller mig som genom att vara korkad och envis drar på mig skador och sjukdomar. Jag borde såklart som folk i  min omgivning säger inse att jag är 40år och inte ”20 längre”. Tänk om jag vore 20 på den tiden var jag en arg ung man. Idag ser jag mig som snäll och from som ett lamm.

OM SVM

Eftersom vi till vår glädje kunnat se att antalet besökare på sajten ökat med 50% sedan motsvarande vecka förra året förstår jag att vi fått många nya läsare vilket är roligt. Därför känns det viktigt att göra en recap som kanske kan kännas tjatig för folk som följt sajten i snart 7år. Sportviminns slogan lyder ”med lösa axlar mot framtida segrar” vilket är en slogan som har sitt ursprung i vår mentor och ledsagare HÅPE:s rop under tävlingarna förr "lösa axlar" hörde ofta från HÅPE:s lena mun och vårt budskap har tidigare varit att vara en böld i röven på etablissemanget. Vi har dock blivit snällare med åren och idag handlar det mer om att göra intervjuer och skriva om gamla legender och nya legender som är i sina glans dagar. Så vi är inte så mycket böld längre. Vi skriver gärna om folk som inte förekommer så flitigt i andra löparalster. Sajten innehåller ironi och sarkasmer i ganska stora doser vilket känsliga läsare varnas för. Det som skrivs skall göras med glimten i ögat. Man måste inte ta allt på allvar. Men ibland blir det dock helt fel där humorn är borta och det blir angrepp under vår nivå. Här är jag den förste att skämmas för några ogenomtänkta inlägg senaste tiden som verkligen blev helt fel och mot allt vad jag står för som person. Att slå på någon som ligger är fegt och ogint och faktiskt vidrigt på alla vis.  Att slå på etablisssemanget är en sak men inte mot enskilda personer som inte tillhör etablissemanget. Nog om det.

Kommer man in på vår sajt från ett feta greta forum/feelgood forum så kan tonläget i debatten såklart vara annorlunda här. Sporviminns är inte en eller två personer utan det är alla som läser och deltar på sajten vilket är väldigt många personer. Det finns ansvariga i botten men sportviminns läsare som är väldigt många  är allt ifrån nuvarande superelitlöpare till förbundstränare till fd förbundskaptener till näringslivspontentater till bönder till gamla legender till motionärer m.m Så knappast en homogen grupp av människor mer än att man sannolikt gillar löpning i en eller annan form.  Listan är ett populärt inslag som vi dock slutat med periodvis men önskemålen om dess fortsättning  duggar alltid tätt. Många som hängts ut på svarta listan har rest sig och blivit skribenter. Inte minst Lorensio Lamas Nesi som gick från svarta listan till innelistan genom hårt arbete.

Slang flankerad av MC efter en hård duvning i Ursvik. Visar också spännvidden
bland SVM läsarna från superelit till motionär. Slang tackar även Doktor C för sponsring
av den rödvita tröjan.

Om Slang

Själv är jag alltså 40år gammal trebarnsfar som siktar på SVMM och VSM detta år. SVMM är det stora målet såklart. Inte minst efter fjolårets debacle med 11,28. Frågan är om någon varit så trött som jag efter att ha sprungit 3k i den farten.  Peter Celluär Holgerssons fantastiska bilder visar detta. Som ex nedan.

Helt slut efter 3k på 11,28. Verkligen helt totalt slut.

Ni som finns på facebook har sett att min träningsdos ökat ordentligt men det är allt enligt planen.  En recap om min träningsstatus för att ni skall vara med från början. Efter 9års hel löparvila  och då menar jag inte ens ett pass om året vissa av dessa år sprang jag SVMM på 2000m Hinder 2007 på 7,39 efter ett fint fall i vattengraven. Innan den tävlingen körde jag ett fåtal pass.  Efter detta vilade jag hela hösten och sprang den sedvanliga julaftonsjoggen i kalmar. Efter detta pass insåg jag att jag måste komma igång. Tränade därför igång under januari-maj 2008 innan vaden brast och sedan baksidan och sedan var det höst och en ny viloperiod till julafton. Efter detta på det igen. Det gick tungt som krut vilket förklarades av att jag hade kronisk inflammation i sköldkörteln. Fick livslång medicinering och efter 14 månader av levaxin knaprande är mina värden ännu inte okej. Hur som helst så upprepade sig samma procedur från 2008.. Ny skada i början på sommaren och ny vilaoperiod. Denna gång hängde jag dock i och genomförde SVMM med tunga ben. Hösten 2009 tittade jag på mina 92kg och insåg att det går inte att springa med denna vikt. Jag började då att göra en plan som sa 4-5 mil i veckan. Jag kämpade hela hösten och lyckades med slitna ben klara 4mil per vecka. Samtidigt ändrade jag styrkeupplägg. Istället för att köra gymstyrka kontaktade jag en kille i Kalmar som gjorde ett anpassat program. Detta för att undvika bristningar. Han filmade mig och gjorde sedan ett mkt tufft program med kort vila och relativt många upprepningar samt sakta i den excentriska fasen. Mkt benövningar såklart där utfallsstegen var ett kärt återseende.

Efter en tre veckors förkylningsperiod i januari var det dags för Precamp i Torremolinos. Jag bestämde innan att jag skall springa 8mil den veckan vilket var dubbelt så mkt jag gjort någon vecka sedan 1998. De flesta passen var bekväma 40minuters pass men  samtidigt var betongen hård. Jag vilade rutinerat sista dagen och även första dagen vid hemkomsten. Innan dess hade vi  även dragit igång Biggest looser tävlingen vilket stressade mig till att hålla igång och man fick ett mål. Jag kom sedan igång efter Torremolinos och träningen flöt  på bra vilket till stor del beror på ”mitt” löpband. Bandet är sponsrat av Szalkai och jag är honom evigt tacksam för detta eftersom det varit enormt användbart. Har man tre barn så är det rätt smidigt att gå ner i källaren och springa och barnen kan hänga på och leka. För er som funderar  och vill lägga pengar på detta så kan jag verkligen rekommendera ett band hemma. Det sjuka är att jag inte tycker det är tråkigt ens längre tvärtom. Sätt på bra musik och kör igång. Du kan styra farten och det är perfekt för tröskel och långintervaller enligt min uppfattning.   Du slipper även möta lösa hundar. Gym funkar såklart också men för den som vill ha smidigheten är ett band hemma guld. Dock bör man väl scanna marknaden så att man köper rätt band och de bra banden är inte gratis tyvärr.

Träningen efter Precamp i februari fram till förra lördagen flöt kanon utan några sjukdvilodagar. Vissa veckor tom över Pre camp mängden. Dessutom hade jag fått bra respons på Tröskelpass både ute och på band.  Något har hänt då jag är mycket starkare och jag är ca 6min snabbare på en lugn distans mil med samma ansträngningsgrad som tidigare. Jag trodde därför att sköldkörteln var helt ok men det fattades fortfarande en del till rätt värde. Vikten har såklart betydelse och redan efter 5 tappade kilon märktes stor skillnad. Under sista tiden(månaden) har jag haft ont i underbenet och jag har bedövat detta med Voltaren och kört på. Såklart korkat men jag kommer aldrig lära mig hur gammal jag än blir att inte springa skadad även om jag denna gång hade prerehab en gång per vecka. Lite ont gör det ju att springa och det är inte alltid enkelt att avgöra om det är skada eller något annat.

Förra helgen så blev det dock några asfaltpass och smärtan hade nu eskalerat så att benet värkte som att det var av. Snabba ryck med utökad rehab från en gång per vecka under våren till 4 gånger förra veckan. Inledde sedan denna veckan med en hård brandmannamassage vilket verkar gett bra effekt. Var ett tag rädd att det var stressfraktur. Sedan för att  utesluta skador på benet har  jag dock även  en röntgen tid inbokad nästa vecka kombinerat med besök hos läkare på Sophiahemmet på torsdag denna vecka.

Förra veckan blev således en rehab vecka. Där jag körde tre pass med 60min på en Crosstrainer. Fick inte den puls jag ville utan nådde ca 125 när jag stod i så mycket jag orkade. Har någon tips på hur man bäst  nyttjar denna vore jag tacksam?.  Det blev även ett pass på cykel på det lokala gymet. Cykel är brutalt tråkigt. Samma sak där. Svårt att få upp pulsen märkte jag. Jag får syra direkt jag börjar cykla och sedan handlar det bara om att uthärda. Testade att springa på lördagen i skogen vid fiskestugan och det gjorde ont som bara den under och efter 40min passet.

I söndags fick jag ihop 30min band med mindre smärta och då sprang jag i de lättare skorna Puma Eutopia 2. En supersko skall sägas. Det kändes lättare på bandet vilket kan bero på att jag gjorde bandmattan mer ”soft” med en lätt knapptryckning. Men även skorna kan ha spelat in.

Gårdagsmorgonens före jobbet brandmannamassage där Peter "OS massören" Larsson gick all in med mitt underben gav positiva signaler och tom Peter var nöjd. Sprang 30minuter band igår igen med mindre känningar än innan. Dock vaknade jag med ont i halsen så det luktar vila pga halsebola. Tyvärr brukar halsebola vara långvarigt på mig men det kanske är bra så benet får återhämta sig. Annars hade jag gått "all in" redan idag skall sägas. För man lär sig ju aldrig.  Till sist är jag nöjd med att mina barns gympafröken tyckte att jag blivit smal , Oj vad smal du blivit. Men mindre nöjd med att jag blir kallad manisk pga träningen ”Du har blivit manisk” Varför kallas man manisk för att man tränar mer än 2gånger i veckan.  Känner folk sig hotade eller vad handlar det om? Äter man nyttigt dvs inte kebabrulle eller pizza till lunch kallas man manisk eller får man frågan om man bantar. Är det fel att bry sig om vad man stoppar i sig? Sedan gillar jag pizza men äter inte det till vardags. Pizzakoma är ingen höjdare vid kl 14 en tisdag. För att stressa mig själv att inte gå upp i vikt av allt vin jag kommer dricka i sommar kommer jag dock redovisa vikten då och då i kommande inlägg. Väl mött och ursäkta det ostrukturerade och långa inlägget. Hårda fakta nedan.

Träna hårt.

/Slang

Hårda fakta

Namn: Slang
Född:  19 januari 1970
Vikt: 79,1 kg
Längd: 187 cm
Intressen: YP, Jan Majlard, Kalmar FF
Pers: 800meter: 2,01, 1500meter: 4,03, 3000m:8,41, 400m häck:60,78, 2000m hinder:5,56,26- 3000m hinder:9,27, 5000meter: 15,18
Meriter: USM brons hinder, J-landskamp hinder-89

Största merit i livet: Att jag är den levande person som drabbats av gubbvad flest gånger. Första gången redan 1998. Senaste gången i maj 2008. Räknar det till 22 gubbvader totalt.
Största merit i löpning: Mitt dopp i sista graven i SVMM 2007. Helt under vattnet i 4sekunder måste vara någon form av rekord. Finns dessutom på film.

Slang från den gamla goda löpartiden när han var hälften så gammal