Som vanligt duggar DNS:erna tätt under TSM vilket gör att redaktionens tips säkert ter sig skrattretande dåligt för de som sitter med facit vilka som inte kommer springa. Olle Walleräng gjorde DNS liksom Susanne Grimfors av de profilstarka namnen. Totalt kom endast 48 löpare till start i TSM trots att loppet i år gick i Uppsala.  Ännu färre i manliga 12k loppet vilket är alarmerande. Min tes är att vi i framtiden kommer få en promille elit som kommer vara en sub grupp och resten är motionärer av varierande slag.

En gles inledning av manliga 12km banan.(foto CG NIlsson)

Tendenserna syns i allt fler sporter. Medelåldern i korpen sjunker medan lagen under eliten har svårt att få folk. Hellre spela för att det är kul i korpen eller division 6 än att tvingas träna i divison två . Tom lovande juniorer väljer att trappa ner och spela i en lägre division istället för att sträva uppåt. Samma sak syns i löpningen. Färre och färre som kan kallas elit men fler och fler motionärer. En av knäckfrågorna är att försöka vända detta. Det börjar redan på klubbledarnivå. Uppmuntra folk att åka på Terräng SM. Det går inte att ha samma kriterier som förr eftersom konkurrensen har förändrats. Men jag kan förstå en aktiv som hellre springer ett lokalt brödrostlopp och vinner ett pris och en liten bildtext i lokalpresen före att  komma 41a på 4k terräng SM. Idag finns det mer träningshjälp än någonsin tidigare. Allt är bättre förutom resultaten. Beror det på dålig grund, att folk tränar fel eller att de är lata och inte pressar de hårda passen eller vad?  Eller att det är för få som verkligen brinner för att lyckas som löpare? Uppsidan är såklart liten ifall man pratar pengar och materiell lycka. Man blir inte löpare för pengarnas skull direkt. Det måste finnas en inneboende drivkraft. Inte som hos fotbollsspelare Lantz i Kalmar FF som inte fick förnyat kontrakt i höstas. Han har inte tränat ett pass sedan Kalmar FF sa upp kontraktet trots att han sökte ny klubb. När han fick ny klubb var han inte redo att spela eftersom han inte tränat. Något jag verkligen kan säga att jag föraktar å det grövsta hos fotbollsspelare och något som också är vanligt hos de brassar Kalmar värvar. De kommer hit välgödda som julgrisar efter grillfester hela hösten i Brasilien. Söker man ny klubb gäller det väl att hålla sig i form eller kan de bara träna när de får betalt för att träna. Inte förrän Mjällby signade Lantz kontrakt med en peng och en sommarstuga i Hällevik började han träna igen. Hade det inte varit smartare att vara iform och direkt kunna gå in och konkurrera om en plats i laget?

David Nilsson ett framtidsnamn tog sin första SM medalj ihelgen. 

Detta problem finns inte inom friidrotten eftersom de som drivs av pengar sannolikt är få. Det som är viktigt just nu är att få tillbaka elitbredden. TSM 4k måste ha över 100 löpare så det blir lite tryck igen. 48 löpare är ju genant lite. Det måste jobbas på alla fronter för att skapa ett tryck igen. Ett tryck att få folk som visar talang att satsa lite hårdare. Det borde ju faktiskt kunna dyka upp lite nytt folk i o med alla brödrostlopp som slår rekord.  Klubbarna måste fånga upp dessa och sätta dem i träning i den mån det är möjligt.  Jag vill påstå att svensk löpning är i kris just nu. En kris som  måste brytas genom handlingskraft. Här kan alla påverka från löpartidningar, klubbar, muschar m.m. Se till att ordna roliga banlopp som bjuder in folk till att pröva på bana och skapa ett sug. Försök ”lura” in folk till tartanen så de upptäcker hur kul det är och stannar kvar. Arrangemangen måste göras proffsigare. Det börjar med SM och går neråt. I år tyckte jag Högby gjorde det bra med DM. Det kändes riktigt bra med årets upplägg. En proffsig bana som Calle slitit med och sedan ett snabbt och bra arrangemang och tom priser utöver de vanliga medaljerna som extra bonus. 

  SM tävlingarna är fast i en gammal struktur och massa regelverk men det går att göra mycket för att lyfta statusen. Förbundets marknadsföring existerar inte. Att sätta upp en skylt med Terräng-SM samma dag hjälper ju föga. Detta måste trummas in under lång tid. Man måste sälja med något annat än Terräng-SM. Folk vet inte vad terräng SM innebär. Upplev fart, kamp och trötthet i dess ädlaste form när svenska eliten gör upp i Uppsala stadspark.  Fixa kringarrangemang, öltält, underhålllning. Skapa ett riktigt event som lockar folk att komma och titta. Stör mig att vi inte gjorde det med DM. Folk som råkade gå förbi tyckte det var svinkul att se hur snabbt David sprang i verkligheten.  Jag tror att vi ser ner på vår egen sport ibland. Den är roligare än vad folk tror och framförallt går det alltid att sälja på något. Duellen, rekordhållaren, mästaren mfl. Kanske skall bjuda in Evy Palm nästa gång i K70?  Profiler behövs. Både unga och gamla. På ungdomssidan vimlar det av löften. Junior VM i hockey ses av en jättepublik på TV och även TV pucken men ingen visste att Napoleon Salomon sprang som en ung Zola Budd i lördags. Det irriterar mig.  Om våra klubbar kan ordna  anspråkslösa resultattävlingar som bjuder in även klubblösa men samtidigt lyfter man upp sina vanliga tävlingar till något större och något bättre. Less is more kanske. Samarbeta med andra föreningar för att förhindra krockar och samarbeta kring sträckor m.m så det inte blir dubbelt. Alla SM tävlingar skall vara årets arrangemang med bästa speakers, bästa ljud och en fest på alla plan. Det får vara slut på bonniga lösningar och event som motsvarar en division 3 match. Vi måste få SM till ett superevent som lockar folk till arenan. Lokal marknadsföring men också att göra tävlingarna intressanta och lyfta fram KAMPEN. Tighta tävlingar fredag kväll, lördag em och final direkt. Allt skall vara det bästa. Sedan kommer varenda friidrottare att slåss för att få springa SM nästa år.

Terräng.SM skall vara ett lopp med många deltagare där det blir startrusning och sedan en hård kamp på en tuff publikvänlig bana.

Uralbergs Uhris kör hårt med konkurrenterna.

Det är ingen tillfällighet att Stockholm Marathon, Lidingöloppet och Fiskvarvet växer och blir starkare och starkare. Loppen är del i ett event där hela familjen följer med och tar en weekend i staden. Man går på Grönan, Liseberg etc samtidigt som både barn och föräldrar kan springa. Det finns bra boende och arrangemangen är proffsiga. Det är en mängd kringaktiviteter vilket ger stor publik. Alla känner någon som som springer  känns det som.  Det är inte lätt för landsortslopp att slå detta men det är viktigt att hitta sin nisch. Eftersom alla lopp idag är 5 eller 10k och lättlöpta är det ingen egen nisch men det går att göra banor som är roliga för publik och tävlande.

Det skrivs om löpning överallt, nya löparsajter startas  men idag är tröskeln inte så hög för att bli omskriven för sina resultat. Förr vågar jag säga att man inte fick en rubrik ens i en lokaltidning om man inte gjorde sub 2,30 på maran eller motsvarande. Idag räcker 2,52 som kille för att bli omskriven på marathon.se.  Före internet var det tidningen Friidrott eller Springtime som gällde och där fanns inget utrymme för breddresultat. Kraven var höga för att ens få med sitt resultat. Idag har de flesta egna bloggar, egna sidor på funbeat där man lägger ut pulskurvor eller delar sin upplevelse med andra oavsett om milen löpts på 32 eller 46minuter.  Vad som är ”good enough” idag är helt annat än vad som var så för 20 år sedan. Är det månne detta som gör att folk inte känner sig manade att pressa sig ytterligare. Eller är det helt enkelt för få som tycker det är värt besväret att plåga sig några pass till i veckan för att bli lite bättre?

Om elitbredden fortsätter utarmas kommer denna subgrupp att bli gravis mindre och så småningom ätas upp av FG folket som kommer bli norm för alla lopp.

/Slang