Näste sommarpratare ut är något så ovanligt som en genompopulär musch. Tomas Strandberg som coachade talanger i MAI förr där många hade löparpsyken som skulle gjort Torsten Flinck avis men löpartalang som få. Uppdraget kan inte varit enkelt för Tomas på den tiden säger vi....
En svensk medeldistansare av internationell klass önskas
Inledning
Har fått förtroendet att skriva några rader på sidan utan något specifikt krav på tema. Har en historik inom friidrotten som aktiv medeldistansare, tränare, styrelsearbete och förälder.
Bestämde mig för en kort resume och fokusera lite extra på min period som tränare som väl är den som de flesta lärt känna mig ifrån.
Karriären
Kom in till MAI och friidrotten hösten 1979 som femtonåring. Nådde min topp som nittonåring och fick ihop följande noteringar: 1.55.17, 4.00.31 och 15.09. Jämför gärna mitt 1500 pers med tidigare sommarbloggare (läs Kingstedt).
Bredden var avsevärt högre på 80-talet så mina juniortider som idag säkert gett en och annan medalj räckte sällan till mer än i bästa fall finalplatser. Minns framförallt inomhus-SM i scandinavium där det i pojkar 18 var 7 försöksheat på 1500m 1982 och i män seniorer 800 var där fler försöksheat än finalplatser. Seger i Dagbladsstafetten (tyvärr nedlagd) blev därför sannolikt den största triumfen. Hur får vi tillbaka bredden i svensk löpning? Den krävs för en kontinuerligt anständig topp!
Coachrollen
1988 blev mitt sista år som aktiv då min jämnårige kollega Anders Ekelund bestämde sig för att cykla jorden runt och hans träningsgrupp således blev utan tränare. Avslutade min egen satsning och fick en grupp med grabbar födda 71-72 Numera maratonlöparen Max var nästan åldersmannen i gruppen (oftast men dock inte alltid ett föredöme) som lite senare kompletterades med ett gäng 73or däribland Tobias Illeboo(Pundarn).
Avgörande om man skall lyckas som tränare är att få aktiva med ambition och talang. Jag hade turen att få en grupp ambitiösa löpare ganska omgående. Efter något år som tränare ringde MAIs konsulent Gert Möller som på en skola hittat en kille han tyckte verkade intressant. Jag fick numret och ringde en kille som spelade handboll och hette Jörgen Zaki. Än idag tror jag min vän Gert ångrar att han inte ringde själv och fick Jörgen till sin egen grupp. Vi var många löptränare (Undertecknad, Gert, Ola Thorsson och Sven Kroon) och konkurrensen var tuff då de aktiva i princip själv valde i vilken grupp man skulle ingå. Efter två månaders träning sprang Jörgen som sjuttonåring i sitt livs andra 800 meters lopp på 1.54.9. Plötsligt var jag en bra tränare!
Under drygt 10 år följde jag sedan mina juniorer under deras seniorkarriär och fick uppleva många trevliga minnen. I MAI har stafetter alltid stått högt på prioriteringen och det svenska rekordet på 4x800 7.19 1996 i Huddinge är ett trevligt minne med Tobias (Pundarn), Joel, Tobbe J och Jörgen Zaki som sprang solo helt obesvärat på 1.47.8 på sistasträckan. Resten av denna säsong präglades sedan av jakten på en OS-biljett för Jörgen som det definitivt fanns kapacitet för denna sommar. Blåst, kyla och ryckiga lopp innebar att det bara blev en hög 3.38-40 lopp. Hade Jörgens fötter hållit för ordentlig träning är jag övertygad om att han slagit även utomhusrekordet på 1500m(har inomhusrekordet).
Mitt allra starkaste minne som tränare är nog ändå Finnkampen 1998 där jag var med som ledare. Joel Johansson var äntligen tillbaka efter några jobbiga mellanår och var i oerhört bra form inför hinderloppet som alla finnar, svenska kommentatorer och de flesta andra ”visste” skulle bli en finsk victoria. Jag ställde mig vid 200m starten där av någon anledning även stora delar av den finska ledartrojkan valt att placera sig. Loppet började illa då Johan Swärd föll på andra varvet och nu var det plötsligt 5-16 i TV-rutan. Henrik Skoog och Joel hängde dock på och 600kvar låg Joel fortfarande femma men med vettig kontakt och då skrek jag högt att loppet var slut och den svenska segern klar. Finnarna glodde oförstående och undrade nog om den svenske ledaren inte borde söka vård. Varvet senare förstod dom bättre när Joels explosion kom och segern blev enkel. Oerhört kul för Joel och jag får fortfarande gåshud när jag ser loppet.
Träning
Att ge rekommendationer hur man skall träna är svårt då många olika träningsmetodiker lett hela vägen fram till världselit. Den enda gemensamma nämnaren är sannolikt att man tränar mycket. Vill dock plocka fram några bitar jag tror på:
Mycket träning med kontinuitet
För att få ut sin maximala kapacitet krävs att man tränar mycket under många år. Jag tror inte att man skall vara rädd för att träna mycket redan i unga år. Det viktiga är vad man tränar och att det är kul. En bra start när man planerar ungdomsträningen är att man funderar är vilken träning man tror ger bäst resultat under högprestationsstadiet (normalt ca 22år och uppåt) och hur denna bör se ut.
Sedan lägger man en plan med kontinuerlig belastningsökning för att klara av att nå dit. På vägen läggs träningstid på att utveckla svagheter, bygga upp en styrka och kropp som skall tåla seniorträningen. Det enda man sedan kan vara säker på är att planera är en sak men att man kommer behöver parera på vägen. Det viktiga är att hålla sig till sin röda tråd och veta vart man vill.. Det är ibland lätt att influeras av hur andra utvecklats genom olika metodiker och sedan försöker man få in lite från allt man snappar upp och då är risken uppenbar att det blir pannkaka. Varje individ är specifik och det går inte att köra mycket snabbhet, mycket distans, mycket intervall, mycket styrka. Välj den väg som du tror passar dig.
Förbättra svagheter i ungdomen och förstärk styrkorna som senior
Ovan tes leder till denna tes. Lägg mycket tid under ungdomen på att utveckla de kvaliteer som inte kan prioriteras som senior och som är enklast att utveckla under ungdomsåren. Som senior tror jag mer på att ytterligare förbättra sina styrkor än att fortsätta jobba med sina brister tex snabbhet om du är en 1500m/5000m löpare som är något långsammare än dina jämnbördiga konkurrenter. Kapaciteten på 400m är definitivt inte överensstämmande med kapaciteten sista 400 på ett 1500m. Jonny Kroon är ett bra exempel på detta.
Löpare med självförtroende vinner
Det svåra för en tränare är att skapa pass där samtliga löpare kan gå ifrån fulla av självförtroende. Den löpare som är något sämre och alltid sliter sig igenom samma pass som sina kolleger, ifrånsprungen på tunga ben de sista loppen brukar sällan ställa sig på linjen som en vinnare även om kanske hans träningstider förbättrats. Att planera passen där individerna kör olika antal lopp eller olika längder på ett sätt så att alla kan genomföra passen med en bra känsla är en av tränarens viktigaste kompetenser.
Löpning i tävlingfart utvecklar bäst löpekonomi
Jag förespråkar också att träna ofta på att springa i den fart du skall tävla framförallt på sträckor 1500m och uppåt. För mig är det ett logiskt resonemang att utveckling av löpekonomi sker bäst i tävlingsfart, varken fortare eller långsammare.
Träning i tävlingsfart kan ske på många olika sätt och med olika syften och vara olika slitsamt. För tex Jörgen Zakis del var många olika pass i 58-60 fart:
-10x200 på grus/gräs på ca 28-29s med 90s jogg var ett rent återhämtningspass.
-8-10x400 på grus/gräs på 60s med 90s vila är ett tufft pass som aldrig ljuger om dagsformen.
-3x800 på bana på 1.56-2.00 med 6 min vila är ett helt annat pass, ofta som sista förberedelse 7-10 dgr före tävling, max 2 ggr/säsong.
Har även sett Jonny Kroon göra otaliga pass på 10x400 eller 15-30x200 där vila och antal varierat beroende på syfte och träningsperiod.
Kom hellre i form en vecka för tidigt än för sent
Har framförallt bland löpare en erfarenhet av att risken att komma i form för sent är avsevärt större än tvärtom. Det finns en ambition att träna hårt in i det sista och att formen planeras infinna sig på mästerskapsdagen. En formtopp brukar hålla i sig åtminstone 3-4 veckor så det är ingen katastrof om den infinner sig en vecka före mästerskapet. Tråkigare om den kommer veckan efter.
Avslutning
Är numera förälder och v. ordförande i Malmö AI och börjar följa löpningen lite mer igen. Hoppas precis som Kingstedt att familjerekorden snart skall ryka. Får ju höra att det numera finns ett SM-guld i familjen.
Daniel Terräng-SM i Uppsala
Hade själv haft Ola Thorsson som tränare och min egen tränarkarriär var mycket präglad av det jag lärde mig av Ola under min aktiva karriär och under många diskussioner på hotellrummen över en öl (jag bjöd på ölen och Ola på erfarenheter) när vi båda var tränare. Jag tror knappast det finns någon tränare med större kunskap om medeldistansträning i landet än Ola som nu även tränar nästa generation Strandberg.
Tycker det ser bättre ut än på länge för svensk medeldistans med ganska många yngre löpare som börjar komma ned på vettiga tider. Det är viktigt att det är några stycken så att respekten för tider ned mot/under 1.46/3.40 försvinner. 3.45 för en talangfull löpare är inget att vara nöjd med. Ambitionen måste sättas högre än så och förståelsen för vad som krävs måste finnas. Då kanske vi snart har en svensk medeldistansare.
Tomas Strandberg
RSS för kommentarer
