|
Av de som gick på figet under min tid fanns det en lysande stjärna vad
gäller löpning. Denna stjärna är den som står ensam kvar när alla andra slutat
springa. Det är självfallet Kent Claesson som fortfarande är aktiv och
gör det bra. Trots att Kent levt ett vanligt liv med arbete och studier har han ändå
satsat med minst 12 pass i veckan. Kent har förvisso inte levet ett asketliv men de
tillfällen Kent varit berusad på annat en endorfiner är mkt få.
Kent Claesson anno 2005. Bister över Slangs närvaro
Jag hade "oturen" att tävla samtidigt som Kent och tänkte ge en bild av hur
det kändes att vara aktiv redan fått starten av hans karriär och delge er lite av de
höjdpunkter jag sett. När folk pratar om tidernas figgare och legender etc finns det en
man som måste lyftas fram. Inte för hans roliga upptåg med lärare som han skändat etc
utan för hans fantastiska löpförmåga - Kent Claesson. Ingen ex figgare kan mäta sig
med hans förmåga att ge sitt yttersta och prestera överraskande resultat. Många har
sett Kent springa sönder finnar i finnkampen men hur många har upplevt känslan av
vanmakt av att växa upp som löpare med Kent som stoppkloss?
För ett par veckor sedan sprang Kent sitt första marathon. Resultatet blev 2,17
efter en 1,06,42 avslutning sista halvan. Många är överraskade och har skrivit
spaltmeter med inlägg om Kents succédebut. Kan bara hålla med. Ett fantastiskt resultat
för en debutant. Kents avslutning mm gör att jag tror att han blir den förste svensk
att spränga 2,10 vallen. Men jag blev inte överraskad eftersom jag mött Kent redan i
ungdomsåren och han har alltid överraskat mig. Jag har hittat några milstolpar i Kents
karriär. Det kanske inte är de loppen som ni rankar högst men vid dessa tillfällen har
jag reagerat och insett att Kent inte är en vanlig dussinfiggare. Vid varje sådant
tillfälle har man varit tvungen att flytta fram Kents positioner. Jag tänkte således ge
min bild av Kent som löpare ifrån de första ungdomsåren och hur det kändes att ha
denna övermäktiga motståndare. När våra löpmässiga vägar skiljdes åt genom A och
C-heat slutar min betraktelse.......
De tidiga åren
Kent är uppväxt i Skillingaryds socken. Detta är ett starkt löpfäste
och byarna runt har fostrat många duktiga löpare. Främst tack vare mkt blandad träning
i unga år där skidåkning, orientering leder folk in i löparspåren. Det finns en stark
kultur av terränglöpning och framförallt finns det mkt bra terräng att träna i runt
omkring. Kent visade inga stora friidrottskvaliteer förrän han som 14-åring sprang
1000meter på 2,49. Han var då rankad tvåa i Småland bland P14 efter Kjell Karlsson
från Sommenbygden. Dessutom var han slagen av den 13-årige Jesper Skantz från Vaggeryd.
Detta var första tillfället jag noterade Kents namn. Själv var jag ett år äldre och
hade gått från medelmåttiga 3,03 på 1000m som 14-åring till 4,20 på 1500m samt 9,28
på 3000m o 4,46 på hinder som 15-åring. Hade dessutom gjort lite goda SM-insatser så
jag tittade mest uppåt mot mina jämnåriga kamrater såsom Szalkai, Kronkvist,
Tollefsen. Med andra ord så fäste jag inget större vikt vid Kent just då. Dessutom var
vi ju inte i samma klass. Året efter däremot fick jag mina fiskar varma. Det började
redan under vårens terräng-dm där Kent sprang sönder fältet och tog en lätt seger i
P16. Han hade dock sämre tid än segraren i P14 Jesper Skantz. En notis från det loppet
som avverkades i snö är att Ola Torstenssson från Eksjö gick i kortbyxor mer än en
timme innan start när vi andra höll på att frysa ihjäl. Detta var första gången
Slang fick smaka på Claessons batong. Men eftersom jag hade varit på ett läger i Split
så kunde jag för mig själv skylla på detta. Jag gjorde inget bra lopp. Det gjorde jag
heller inte på SM då jag blev 25:a. Men jag lyckades faktiskt slå Kent denna gång och
ordningen var återställd i mitt sinne. Trots att Kent måste anses lovande stod han
ändå i skuggan av den mångfacetterade superstjärnan Jesper Skantz. Jesper bodde i
grannbyn och fick lokalpressens öga på sig eftersom han var ett år yngre. Jesper var en
barnstjärna av mer klassiskt snitt. Kent fick finna sig att slå ur underläge. 
Tränaren Kent
Första chocken...
Första chocken kom samma år i Oskarshamn där den traditionsrika
matchen mellan Östergötland och Småland ägde rum. Östergötland hade mkt duktiga
löpare i vår klass och den stora stjärnan var Magnus Johansson. Han var ett underbarn
som hade krossat allt och alla under sina lopp i Lidingö etc. Det skulle bli en klar
seger för honom. Han drog iväg som en raket från start och hade en jättelucka till
Kent. Men efterhand började Kent ta in och lyckades med en finndödarspurt slå Magnus o
få tiden 9,11. Slang var helt chockad! Jag hade inte lyckats att slå mina 9,28 som
15-åring utan stod och stampade på 9,28 även detta år. Kent hade presenterat sig.
Sedan fortsatte Kent av bara farten att göra 9,01 på Skol-SM och knipa ett brons bakom
Claes Nyberg(8,38) samt Magnus Johansson(8,43). I mina ögon var det grymt bra av Kent att
göra 9,01. Själv gjorde jag 9,08 i P16 tack vare Håkkes goda drillning. Sedan sökte
Kent till FIG och var den lysande stjärnan på testerna tillsammans med Mattias Lundin.
Kents plats var självklar och det var en riktig statusgrej att få in Kent. Jag tror
personligen att Kents inhopp på figget gjorde att Skantz mfl följde efter och tack vare
att Jesper började så började många andra talanger från Småland. Kent var den
första riktiga stjärnan i smålandsgenerationen. Han följdes senare av supertalangerna
Skantz, Björk samt de mkt duktiga löparna Sudden, Swärdh, Runesson, Jönsson,
Johannesson dvs alla de bästa sökte Halmstad FIG iallafall om man kom från Småland.
Min analys är att Kent banade väg för dem.
Kanonlopp 1
När året blev 1987 så har jag tre stora minnen av Kent. Dels är det
första loppet för honom som ”Intagen” Det är Rydbruk och den stora tävlingen
ALJ-open. Kent springer 3000meter på 8,53 och Håkke är stolt som en tupp över sin
kommande adept. Slang är helt under isen efter en mkt lyckad terrängsäsong. Hade fått
överträningstecken vilket jag i o för sig inte fattade då. När jag stod bredvid
Håkke och såg Kent springa på en i mina ögon otroligt bra tid kände man onekligen en
stolthet. Skall en sådan stjärna börja hos oss i Halmstad. Det var viktigt att ha
förebilder som Kent dvs personer som sprang fort och vann segrar åt Håkkes gäng. Vi
var underdogs och slogs mot de etablerade skolorna som ex FIG Växjö. Men denna chock var
noll och inget mot vad som hände senare detta år. Kent sprang in på 8,34 på 3000m i en
tävling i Norpan. Han satte sina pratglada klubbkamrater på plats och han pulveriserade
smålandsrekordet på 8,48. Det var en fantomtid. Hade det inte funnits en året före vid
namn Morgan hade Kent slagit svenskt rekord. Morgan gjorde som bekant 8,22. Kent gled in
som tvåa genom tiderna. Sedan blev han dock nerpetad av Classe Nyberg som gjorde 8,30 som
purung 16-åring. Trist för Kent att vara trea genom tiderna och ändå bara tvåa i sin
klass.
Ingen löpning=ändå bäst!
När figåret 1987-1988 inleddes kom Håkke fram till Slang som hade
misslyckats helt med bansäsongen 1987. Enda bra loppet var för övrigt Lidingöloppet
där jag gjorde 34,37 på sista milen. Håkke sa ”nu eller aldrig” Slang fick
ett hårt program och började äta gröt. Märkte snabbt att jag blev starkare och bytte
dessutom klubb till Högby IF. Jag tränade som en gnu hela vintern o sprang mkt bra på
långintervallerna. Kent däremot var skadad och fick cykla och springa i vatten utan att
kunna träna. När det var 3 veckor kvar till terräng-SM gjorde Kent sitt första
löpträning. Han följde med Slang till simstadion för långintervaller. Slang kände
sig säker på att springa ifrån Kent men ack så jag bedrog mig. Kent tackade för
sällskapet och sprang sönder Slang efter blott en veckas träning. Slang blev återigen
överraskad av Kent eller ”spöket från Skillingaryd” Helgen efter var det dags
för terräng-DM för Småland en mkt prestigefylld tävling. Redan på morgonen skedde en
stor skräll. Den självklare vinnaren Jesper Skantz blev trea slagen av Patrik Johansson
från Brittatorp en helt okänd 16-åring. Dessutom blev han slagen av Sudden. Jesper blev
mkt irriterad och sa att han citat ”var 72:a i Sverige eftersom det finns 24
distrikt”. I P18 kände sig Slang seg men försökte hänga så mkt det gick. Efter
ett varv låg Slang tvåa efter Kent. Avståndet var inte stort utan det höll sig in i
mål. Har för mig att vi hade 18,03 och 18.06. Vet att det skiljde tre sekunder över de
6km. Detta var en vecka innan SM. Kent var helt uträknad. På SM lyckades han ändå
knipa en 5:e plats trots sin obefintliga träning: En 5:E plats var inte dåligt eftersom
det fanns många mkt duktiga löpare i 70-71 klassen. 
Charmören Kent
Kanonlopp 2
Men det största Kentminnet detta år kommer på Kents favvisbana i
Oskarshamn. Det är dags för debut på sträckan 5000meter. Smålanseliten är samlad med
Mikael Magito i spetsen. Den alltid lika försiktige och blygsamma Mikael hade lagt upp
taktiken mot en bra tid. Efter några varv när fältet hade samlat sig såg man att bland
tätgruppens mkt duktiga löpare låg Kent och sprang med. Slang som hade gjort 15,23(en
mkt bra tid för att vara Slang) funderade lite innan loppet på ifall Kent verkligen
skulle slå denna tid. Efter ytterligare några varv insåg jag mfl åskådare att Kent
kommer nog göra dröm 15 i sitt första lopp på 5000meter. Efter ett tag när Kent
fortsatte haka på Magito började jag fundera på ifall inte Kent skulle kunna slå
smålandsrekordet som min klubbkamrat Benny Nilsson hade på 14,45. När sedan Kent tackar
Mikael Magito för sällskapet och springer i mål som segrare på 14,37 är jag
förstummad. Ingen vinterträning och sedan springer han som 17-åring in på 14,37 i sitt
livs första 5000m-lopp. En mästare är född.Med denna tid är en av de bästa
17-åringarna genom tiderna. Bäst tiderna är Hasse Segerfelt med 14,33. För 16 år
sedan såg saker och ting annorlunda ut. Vid denna tid 1988 var DM en viktig tävling så
självfallet ställde Kent trots sin överlägsenhet upp i P18 på DM (Skogsvallen,
Nässjö) Kent vann på 15,17 medan Slang var tvåa på 15,56. Kent besegrade även sina
klubbkompisar Bamse och ”Kalle på landet”. Dessa var terrängkungar i M22 med
bla Lag-SM-guld men fick se sig slagna av sin 5-år yngre klubbpolare. En rolig detalj om
Kents 14,37 lopp är att hans klubbpolare åkte land och rike runt för att försöka slå
Kents tid efter detta lopp. Minns flera lopp detta år när Bamse öppnade i tokfart bara
för att slå Kents tid. Detta lyckades såklart inte utan jag tror de gjorde strax under
15.
Reflektioner och fler minnen!
Det man noterade rätt snabbt att Kent gjorde ett superlopp varje år.
Dels gjorde som sagt 8,34 som 16-åring och resten av loppen var inte i närheten
tidsmässigt. Året efter när Kent gjorde 14,37 så gällde samma sak. Tror dock att Kent
gjorde under 15 ytterligare en gång på USM. Men tendensen var klar. Kent körde ett
chocklopp varje år. När Kent blev 18 år skedde detta lopp i Nyköping. Kent sprang in
på 14,22 vilket självfallet är en supertid för en 18-åring men ändå en bit ifrån
Sverigebästa. Året efter skedde samma sak Kent gjorde sin bästa tid i Nyköping med
14,20. Vi pratar 1990 och Kent går samtidigt ut sitt tredje år på Samhällsvetenskaplig
vid vårt stolta FIG Halmstad. Kent hade strategiskt valt att bo ca 50 meter från skolan.
Kent hade då efter god förhandling med Håkke lyckats att förlänga sin tid på figget
till 4år dvs han gick Samhälle på 4 år istället för 3. Hur många figgare har haft
denna målmedvetenhet att satsa på träningen? För att få mindre studietid per vecka
går man ett år längre. Kents sista år på figget blir 1990-1991. Just 1991 börjar det
hända rejäla saker. Dels leker Kent hem JSM-terrängen i Skövde över 8km på en grym
tid. En liten rund kille från Vetlanda blir för övrigt 4:a. På 14:e plats springer
Slang in på behörigt avstånd från Kent. Den stora chocken kommer längre fram och
platsen för detta är Nyköping. Vad annars? Kent hade valt att lägga sitt superlopp
till Nyköping även detta år. Jag är helt säker på att Kent bestämde sig innan
året. ”Ok., jag ger Nyköping ett tredje storlopp” Så Kent sprang som i trans
och tiden blev helt fenomenala 13,52. Jag tror inte ens Kent fyllt 20 vilket gör Kent
till den förste tonåring att springa 5000meter under 14min. Kent springer sönder
svenska rekordet för M20. Denna klass dvs M20 var en officiell rekordklass förr i tiden.
Bland löparna som blev nerpetade i listan kan nämnas Anders Gärderud(13,56). Även
detta år blev det ett superlopp och de andra resultaten var inte i närheten.
Vinnaren Kent
Det finns dock ett annat minne från detta år och det är Karlskrona GP.
Det var grymt många anmälda på 1500m däribland Kent. Man kan se detta som en fin
skiljeväg mellan Kent och Slang då man åtminstone tidigare hade fått springa samma
lopp som Kent. Den dörren var stängd och markeringen glasklar. Kent sprang i A-heatet
och som han sprang. Det såg ut som Kent sprang allt vad han kunde från början och
ändå höll han farten ända in i mål. Klockan stannade på 3,45. Kent var känd för
att vara långsam på 1500meter. Men tiden 3,45 är ju mkt bra. I D-heatet springer Johan
Bertil in på 3,55 efter ett fint sololopp. Slang hamnar i c-heatet och lyckas inte göra
under 4 denna gången heller. Kent Claesson stod på topp detta år vad gäller 5000m
löpning dvs samma år som han lämnar FIG.
Kent flyttar sedan till Växjö och byter coach till en rikskänd fd
förbundskapten. I Växjö hamnar Kent trots sina tider i skuggan av fixstjärnan Patrik
Johansson. Kent har chockat mig på ”distans” efter detta vid några
tillfällen. Här tänker jag självfallet på hans 7,48 inomhus på 3000meter. Dessutom
på 13,31 loppet och även hans finndödarlopp. Här blev han även känd utanför den
innersta kretsen. En arbetskompis på mitt förra jobb berättade på en kurs att hans
absoluta idrottsidol var Kent Claesson. Just för hans fina finnkampslopp. Måste säga
att det gjorde att min jobbarpolare steg i graderna. Annars fick Kent ingen uppmärksamhet
för sina 7,48 på 3000meter. Om Kent varit ute efter mediauppmärksamhet skulle han
sprungit Stockholm Marathon eller något liknande lopp och inte valt ett okänt lopp i
Tyskland. Ett banlopp utomlands väcker ingen uppmärksamhet inte ens med denna fina tid.
Uppmärksamhet kontra talang!
Kent är som sagt från Skillingaryd ett öde han även delar med Mikael
Svensson som är fotbollsspelare i Southampton. Det är rätt intressant att se på hur
olika ödets lotter kan vara för två idrottstalanger. Båda flyttade från Skillingaryd
till Halmstad. Där slog de igenom på allvar. Här efter gick Mikael Svensson till
Frankrike som proffs medan Kent via omvägen Växjö har hamnat i kungliga huvudstaden.
Efter detta har Mikael Svensson gått vidare till England och Premier League. Kent har
utbildat sig till gymnastiklärare och arbetar idag som tränare i Spårvägen. Trots
detta har Kent legat i och tränat hela tiden. Han har tvingats att studera och arbeta
för att få råd till att träna. Mikael Svensson tränar säkerligen fem gånger i
veckan + en match och tycker säkert att han tränar stenhårt. Till råga på allt är
han proffs och vilar mellan passen. Skulle tro att Kent kör och har kört ca 12 pass i
veckan de sista 10 åren. Dessutom har han skött arbete/studier och ersättningen han
fått utöver sin lön är minimal med fotbollsmått sett. En normal division 4 spelare
har nog bättre ersättning än Kent. Mikael Svensson som i mina ögon är en sämre
talang än Kent. Han har dessutom inte tränat i närheten av Kents mängder. Mikaels
årslön lär ligga på några miljoner. Idrotten är inte rättvis såklart. Ingen får
betalt för det slit du lägger ner. Det handlar om att välja ”rätt”sport för
att tjäna de stora pengarna såsom golf, fotboll ,hockey, amerikansk fotboll, baseboll
etc. Därför tycker jag att Kent är ett föredöme av stora mått. Han är en mkt stor
idrottstalang som redan i unga år sprang på resultat som är häpnadsväckande bra. Han
har trots sin talang satsat och tränat utan att göra det för pengarna. Jag vet inte vad
Kents drivkraft kan sägas vara men vi kan vara helt överens om att det inte är
pengarna. Han har varit på elitnivå sedan 1985 vilket innebär att Kent varit aktiv i
snart 20år. Att i dagens värld se kunnat satsa så utan att se dollartecken framför
ögonen är befriande att se. När vi var 15-16 år var vi många som sprang och satsade
hårt. En efter en har droppat av men den störste är kvar och det är Kent Claesson. En
hård satsning som fortsatt år från år. Många som står vid sidan om stör sig på
karaktärsmänniskor som Kent som inte lyder råden att sluta springa och i deras ögon
göra något mer vettigt istället. Antar att dessa skeptiker menar golf eller
tv-tittande. Kent gör det han tycker är roligt och älskar att göra . En avslutande
anekdot i detta ämne hämtar jag från Halmstad. Kent hade fått en bil från Pillows
Motor där det stod "Kent Claesson kör en bil från Pillows motor i
Skillingaryd" Det var en vacker röd Peugeut. Texten var inte så diskret så de
flesta fäste notis om denna text. Några Halmstadsmänniskor gick förbi bilen och
utbrast "Vem faaan är Kent Claesson"
Framtiden!
Baserat på historien så har Kent alltid varit en löpare som gjort ett
kanonlopp varje år. Jag tror att marathon kan passa Kent perfekt. De flesta
marathonlöpare tävlar få lopp per år. Kent kan sålede tillämpa sin klassiska
”enlopps” modell fullt ut som marathonlöpare. Finns ingen press att tävla mkt
utan man kan fokusera på några få lopp. Alternativt vill Kent ändå slå det svenska
rekordet på 5000meter. Även om 13,31 är en bra tid så tror jag Kent vill gå ner dit
han har kapacitet till nämligen att äntligen peta ner Gärderud. Mitt råd som
betraktare är då att se till att det blir en tävling i Nyköping och satsa på detta
lopp som du gjorde förr. Du kommer överraska alla med att göra 13,15. Sedan tror jag
att Kent den dagen han slutar(om han slutar) kommer bli en duktig tränare och för
första gången på länge kommer det finnas en tränare som har lite erfarenhet både av
att vara ungdomsstjärna, ha skademotgångar samt satsa hårt och ändå ha ett vanligt
liv.
Micke Slang Larsson
|
