7.48.44 , 14.15.09, 8403 och 6142, detta är tal som för gemene man kanske inte betyder någonting. Annat är det för dom som är förunnade att inneha en urtvättad FIG Halmstad-dress på en hedersplats hemma i garderoben. Det här är nämligen resultaten av de svenska rekord som innehas av medlemmar i denna exklusiva klubb. Henrik Dagård tror jag dom flesta som någon gång slötittat på tv-shop eller följt såpan Vita lögner känner till. I den såpan vill jag minnas att han kom in och levererade sin replik på ett sätt som gjort Ernst Hugo grön av avund. Är det förresten någon som har en inspelning så får ni gärna slå en signal. Kent "klefen" Claesson som är innehavare av inomhusrekordet på 3000m förstod man tidigt att han skulle bli duktig, fantastiska tider redan som ung trots att träningsfliten inte alltid var på topp. Många gånger lurade han pappa Erland att han varit ute och tränat när han egentligen bara fuktat sina träningskläder under vattenkranen och istället lyssnat på Dire Straits läsandes Buster.
Jag tror dock inte det är många som känner till hans övriga karriärer. I höstas gav han sig in i skivbranschen släppte en singel med covern "De sista ljuva åren", denna blev givetvis en succé och han blev lovad en plats i Fame Factory. Tyvärr kunde han inte ställa upp av familjära skäl och hans plats gick till istället Sara Löfgren. Några år tidigare hade även Klef försökt sig på att lyckas i poker världen. Dessvärre sluta detta i fiasko då han i en skum vindsvåning på Storgatan i Växjö förlorade stora pengar till hinderräven Joel Sölve. I stort vredesmod och med tårar rinnande ner för kinderna sågs han åka därifrån i sin Peugeot.

Senast jag träffade den fjärde av rekordhållarna nämligen Vetlanda pöjken Johan var på Hasses bröllop i höstas, här hade han dagen till ära dykt upp i en kavaj som han fiskat upp från botten av tvättkorgen. Att den inte blivit tvättat eller styrkt sedan midsommarfirandet på Strand hotell i Borgholm var dock inget som bekymrade honom. Annars är denna Bertil verkligen en kille att lita på, jag minns en gång att han lånat en kavaj utav pedanten och den oerhört snåla Hasse. Bertil hade innerligt lovat Hasse att bara ha den vid det tillfället och inte ut och supa i den. Tro fanken att Hasse blev lite pytt när han i Göteborgs vimmel en sen natt träffar på Bertil iklädd hans kavaj, tilläggas skall väl även att kavajen inte direkt längre var i det skick som gamla pedant Hasse hade lämnat över den. Bertil fick sedan betala tillbaks med att i USA fixa Hasses nuvarande fru åt honom, är man vänner så är man.

Till trots alla dessa rekordhållare så måste jag skicka en tanke till den i Halmstad som imponerade mest på mig nämligen Christian Karlsson. När man släppte ut denna kille i skogen var han verkligen som en kalv på grönbete. Med allra största säkerhet hade han blivit vår främsta terränglöpare genom tiderna om han inte krossat sitt knä på en orienteringstävling. Trots dessa ville han inte bryta utan tog sig som den kämpe han är igenom loppet jag säger bara släng dig i väggen Gunde. Jag tror många med mig minns hans Lidingölopp där han krossade banrekordet på 15km, men ännu värre när han som ung pojkspoling i Berlin vägrade släppa en Polsk landslagslöpare på en kraftigt kuperad terrängrunda. Där sprang han även fortare än vad jag och Hasse gjorde som blev etta och tvåa över 3 km detta trots att han själv sprang 4ggr så långt. Som avslutning vill jag bara säga att jag tycker synd om alla framtida löpare som inte får chansen att utvecklas i Sveriges bästa Fig genom tiderna istället får dom nu slänga iväg sin talang på ett B-alternativ.