För några år sedan fick vi upp ögonen för namnet Johan Rogestedt som sågs göra fina tider i P14 klassen(2007) bla 2,02 på 800meter. Vilket följdes upp med 1,55, 5,38 samt 4,17 på 1500mH som 15-åring 2008.. Bra tider som 14-15åringar har andra gjort före Johan men av någon anledning började vi följa Johans framfart på avstånd. Redan ett år senare hade Johan gjort något som ansågs omöjligt för en svensk genom att bli Ungdomsvärldsmästare i U17 på 800meter och där besegrades killar som hade 5sekunder bättre pers och till råga på allt var äldre. Att se loppet med den franske kommentatorn ger rysningar i hela kroppen. Segern uppmärksammades tom på IAAFs hemsida.http://www.iaaf.org/WYC09/news/newsid=51933.html Där framgår att Johan är förste europe som lyckas vinna 800meter i U17 VM.
Johan gjorde helt klart ett bragdlopp och visar att ingenting är omöjligt. En vinnare hade presenterat sig på allvar i yppersta konkurrens. Sverige har haft JEM-guld och medaljer förut men i löpning är det 100gånger svårare att bli världsmästare särskilt på en av de tuffaste distanserna som just 800meter måste sägas vara. Vi var rädda för att Johans namn skulle brännas ut i media som superlöfte och få en hel nations press på sina axlar men det har Johan klarat sig ifrån säkert tack vare sin egen framtoning men även tack vare duktiga rådgivare. Det är inte lätt att vara ensamt löparunderbarn i Sverige vilket många före Johan fått erfara. Johan hade en fin inomhussäsong 2010-2011 där han gjorde fina 3,46 på 1500meter i sin landskampsdebut samt tog ISM-guldet på 1500meter. Första senior-SM medaljen kom dock redan förra sommaren då han som 17-åring tog SM-silver bakom sensationen Karin från Spåret. SVM tyckte det var dags att intervjua ett av svensk löpnings största framtidsnamn någonsin inför utesäsongen 2011.
Klassisk bild från SM försöken 2010. Johan säkert till final.(foto by Berra)
Berätta gärna hur det började. Varför blev det löpning? Märkte du tidigt att du hade "talang" relativt andra löpare?
Jag har alltid var intresserad av idrott och motion, och därför sysslat med många olika idrotter genom åren, såväl inom klubbverksamhet som på ”egen hand”. Inledningsvis var min stora dröm att bli fotbollsproffs, och jag spelade totalt i tio år från och med fyra års ålder. Eftersom jag växte upp under den tiden när den (riktiga?) Ronaldo sprang ifrån allt och alla, det gick rykten om hur många gånger Håkan Mild slagit beep-testet och jag gång på gång fick se den kortvuxne chilenaren Marcelo Salas vinna luftdueller sin längd till trots insåg jag snabbt att friidrott var ett sätt att nå dessa kvalitéer. Därmed började jag friidrotta hösten ”-05”, alltså 12 år gammal.
Dessutom hade jag tidigare sprungit Göteborgsvarvet som tolvåring, DM som ”utomtävlan” i ”Kasperland” och lite andra terräng-lopp. Även om jag inte vann dessa insåg jag att jag hade viss fallenhet för friidrott i allmänhet, och då med löpning i synnerhet. Successivt började resultaten på löparbanan göra att mitt fokus försköts däråt, trots att jag hade framgång även på fotbollsplanen.
Hur tränade du som liten pojk? Distans, snabbhet, intervaller eller rentav något helt annat?
I och med att jag alternerade friidrott och fotboll under mina inledande år (2005-2007) var min träning ganska varierad. Även om jag fokuserade på löpning blev det en del annat också (höjd, längd och tresteg). Då jag inledningsvis enbart tränade friidrott tre gånger i veckan blev det en del kvalitet på dessa pass, med allt ifrån 1000-metare till 150 metare med såväl kort som lång vila. Därmed blev distansen aningen nedprioriterad, men den ”aeroba-biten” erhölls i samband med andra idrotter.
Vilka andra sporter har du sysslat med?
Förutom tidigare nämnda fotboll och friidrott har jag spelat innebandy, pingis och golf. Dessutom en del basket på egen hand på somrarna.
Vilka är dina främsta drivkrafter som löpare?
Bra fråga faktiskt. Jag skulle kunna vara lite ”mainstream” och svara att jag ”vill se hur bra jag kan bli”, men man skulle också kunna formulera det som att jag ständigt är på jakt efter att utveckla mig inte bara som löpare utan även som person. Friidrott är sannerligen mycket mer än bara träning, det är också att kunna planera, se samband mellan olika typer av träning och ha en förmåga att analysera resultat och taktiker. Drivkraften är därför att erhålla så stor insikt i friidrotten som möjligt, för att därigenom kunna optimera min egen prestation.
Hur ser en vanlig offseason träningsvecka ut för dig? Vilka är dina nyckelpass?
På hösten skulle en träningsvecka kunna se ut:
Måndag em – Distans 8 km + löpskolning + bålstyrka 25 min
Tisdag fm – Morgonjogg 5 km
Tisdag em – intervall 8x1000 med 1 min vila
Onsdag – Distans 10 km + sprint 2x5x60
Torsdag fm – morgonjogg 5 km
Torsdag em – Tröskel 10 min + 3x5 min intervall 90s vila + bålstyrka 15 min
Fredag – vila
Lördag fm – 3x(4-3-1) 90-60-45 min vila med 3x200 meter backe mellan setten
Lördag em – cykel 30-40 min + gym.
Gymmet innefattar 6x8 frivändningar
6x12 halva benböj
3x15 hamstring-curl
3x15 bencurl (för framsidan)
+ bålstyrka 20 min
Söndag – klassiskt långpass (?) á la 65-80 min
Totalt 9 pass med total volym på ca 85 km.
Styrketräningen görs med lättare vikter och som synes lite fler reps. Bålstyrkan brukar bestå av totalt 15 övningar där 5 är för magen, 4 för ryggen, 3 för armarna och 3 statiska övningar för hela bålen.
Ibland lägger jag in lite extra alternativpass (cykel eller simning), och ofta blir totala antalet pass 10-11.
I en hård träningsperiod brukar det vara skönt att lägga in exempelvis:
8x200 + 4x400 + 8x200 + 4x400 med 30s mellan 200 och 45 mellan 400 (2 sp) i 1500 ca 1500 fart (29 resp 61-62). Detta är lite av ett nyckelpass över hela hösten sett, då det dels ger en indikation på hur kroppen är men också hur bra träningen har flutit på.
En glad Johan efter ISM där han tog GULD(foto by Peter Holgersson)
PÅ SVM har vi haft en livlig träningsdebatt. Hur ser din egen träningsfilosfi ut?
Som ni säkert förstått är jag väldigt intresserad av träning och friidrottens komplexitet. Därmed ska jag försöka hålla mig kortfattat på denna fråga. Jag tror att medeldistanslöpning är en så invecklad idrottsgren att man vore naiv om höll till en ytterlighet allt för starkt. Att exempelvis bygga en framgångsrik 800-meterslöpare på enbart snabbhet tror jag inte på, men inte heller att man kan göra 1,44 på enbart bra aerob-kapacitet. Till viss del förstår jag dock tanken med att bygga en smal löpare kring en av dessa ytterligheter, som på beställning kan göra 1,46 i ett idealiskt lopp. Det finns säkert ett par löpare som ligger kring just 1,46, och håller sig till en ytterlighet. Om personen i fråga emellertid vill nå längre än så måste han/hon besitta förmågan att springa alla typer av lopp. Därmed måste det finnas inslag av alla beståndsdelar i träningen, och alla ska få sin tid i träningen. Ofta blir det så att medeldistansare gör spänsten och styrkan lite för att den ”bara-ska-göras”. I mina ögon är den lika viktig som de andra delarna, trots att de tillsammans i det hela kanske bara utgör 15%.
Det jag vill komma till med detta är att olika kvaliteter sätts på prov i olika sammanhang, och för att bli en komplett löpare måste man behärska alla dessa kvaliteter. Att kunna ligga bakom en hare och göra 1,43-lopp på löpande band i Rieti/Hengelo/Heusden Zolder är en imponerande förmåga i sig, men att kunna dra den andra av två VM-semifinaler själv från start till en finalplats via 1,45,9 är minst lika imponerande. Därmed går det inte att nöta enbart aerob alt anaerob träning, för att på den vägen försöka intala sig själv att den ”andra delen kommer senare”.
Istället tror jag på en bredd, där man från 14-15 års ålder inleder denna breda träning med sprint, spänst, styrka och distanslöpning, samt de nästan tabustämplade mjölksyreintervallerna. Just mjölksyran har på senare år blivit oerhört kontroversiell och i mångas ögon är den en del av träningen som enbart bör förekomma under senare delen av karriären. Personligen anser jag istället att den, liksom alla de andra tidigare listade komponenterna, ska få sin del. Att successivt implementera mjölksyra i träningen är i mångt och mycket essentiellt, då medeldistans praktiskt taget bygger på att kunna springa med syretyngda ben. Därmed är det inget fel att träna mjölksyra med 14-15 åringar, bara de andra delarna får sin tid!
Vilka rådgivare/muschar är inblandade i ditt upplägg?
För närvarande har Ulf Friberg huvudansvaret, med min första friidrottstränare Ronny Lindh som kontakt på hemmaplan. Ronny hjälper mig även med sprintträningen. Träningsprogram och tävlingsupplägg sköter jag emellertid tillsammans med Ulf. Hittills är detta ett upplägg som jag är väldigt nöjd med, och som förhoppningsvis kan fortsätta framöver.
Hur har träningen gått under vintern? Några skador eller sjukdomar som spökar?
Sedan jag åkte på en hälseneskada som spolierade stora delar av föregående säsong har jag varit väldigt försiktig med att träna för mycket, och istället ha fokus på att vara hel. Detta resulterade i en väldigt bra period från september till mars, där träningen flöt på helt enligt plan med en terrängsäsong som komplement i byggande av det berömda ”aeroba-huset” och en kortare inomhussäsong som kulminerade i mitt första ISM-guld. Dittills var allt frid och fröjd. Men dessvärre, precis som förra året, hann jag knappt börja vårträningen innan jag fick ont i senan igen (denna gång den andra!). Skillnaden i år är att jag har varit väldigt försiktig med både träning inomhus, total volym och i övergångsfasen mellan inne och ute. Därmed känns det just nu väldigt snopet att jag fick ont igen, trots att jag varit nästan manisk med alla detaljer.
Nu visade det sig dock att skadan inte var lika farlig som förra året (då 10 veckor helt utan löpning), och efter 3-4 veckor kunde jag köra på hyffsat igen. Förhoppningsvis kan jag klara mig utan skador fram till sommaren nu!
Vilka officiella mål har du inför säsongen 2011? Tider, mästerskap?
I sommar har jag sagt att det enbart är ett enda mål som gäller, JEM i Tallinn i slutet på juli. Därmed ligger också träningsfokus på att ha en ordentlig formtopp då, vilket gör att säsongsupptakten kanske inte kommer generera lika mycket som tidigare år. Å andra sidan hoppas jag att detta ska betala tillbaka sig med en medalj på EM.
Annars går jag in i säsongen med samma motto som vanligt: ”Fokus ligger på att vinna, tiderna får komma med vinsterna”. I realiteten innebär det alltså att jag hellre vinner Karlstad GP på 1,48,7 än kommer sexa på 1,47,9.
Sen finns det givetvis andra tävlingar som ska bli roliga att springa, så som SM (revanschsugen efter förra året) och förhoppningsvis en första senior-finnkampsstart. Kanske även en skidsprint à la 3x1000 på SVMM som avrundning.
Är det 800meter eller 1500meter du ser som din främsta gren i framtiden om du spekulerar lite kring detta?
På sikt vet jag faktiskt inte vilket gren jag kommer att satsa på. För tillfället är det dock 800 som står i fokus, dels för att jag anser mig själv som vassare på den distansen men också för att jag tycker det är roligare att springa. Snabbheten har jag, men det är uthålligheten som saknas just nu, så därför känns det logiskt. Detta kan ju dock ändras med tiden, men för närvarande är det så tankegångarna går.
Att springa taktiskt och energisnålt i försök är viktigt för framtidens mästerskap.
Hur långt fram ser du idag när vi pratar målbilder och kommande mästerskap? Kan du redan nu peka ut ett seniormästerskap där du skall vara med och konkurrera?
Som ni säkert redan har förstått har jag ett långsiktigt tänk i min träning, men vill ändå nå framgång på vägen. Därför har jag såväl JEM i sommar som OS-finalen 2024 som målbilder när jag sliter mig igenom hårda träningspass.
Enligt mediaträningens principer vore det dock dumt av mig att peka ut en tävling eller ett datum jag ska vara på toppen. Å andra sidan tycker jag att det vore dumt att sticka under stolen med att jag ofta visualiserar mig själv i finaler i stora framtida mästerskap, så som OS och VM. Vad beträffar OS så passar förmodligen 2020 bäst rent åldersmässigt, men givetvis vill jag vara med och fightas redan i Rio 2016 och om jag skulle få chansen skulle jag inte tacka nej till London….
Du är ju av många ansedd som ett löparunderbarn med all rätt. Känner du någon press pga detta eller blir du snarare taggad?
Att få epitetet ”underbarn” ser jag bara som roligt och ett erkännande för mig själv att jag gjort mycket rätt hittills i min karriär. Att få kvitto på att man är på rätt väg är alltid välkommet, på samma sätt som jag gärna tar emot konstruktiv kritik!
Har du googlat åldersrekord och försökt att slå dessa rekord sedan? Eller är du ointresserad?
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har koll på löparrekorden för olika åldrar, och gärna ser mitt eget namn på dessa listor. Å andra sidan är det ganska skönt att vara löpare eftersom det allt finns några som skenar i väg och gör nästan imaginära resultat i ung ålder. Att jag ska göra 1,43 i sommar är ju i mångt och mycket helt befängt, så jag har nog mer koll på rekorden än försöker slå dem.
Sen ställer jag mig ibland frågan vad de som hade dessa rekord gjorde för fel (för de är få som blir riktigt bra senare). Svaret på detta har ju blivit livligt debatterat här på SVM, så jag tror jag lämnar det upp till er att skapa er egen uppfattning om det!
Morgan Tollofsén, Olle Walleräng, Mattias Claesson är klassiska juniorstjärnor. Har du fått några råd inför framtiden från dessa?
Inte några rekord från dem personligen, mer än det man läst i olika intervjuer med dem. Jag tror säkert att det finns en del att lära hos dem, och vid tillfälle skulle jag gärna lyssna på vad de har att säga!
Har du och dina rådgivare pratat om hur ni skall undvika den klassiska svenska stagnationen som verkar drabba alla svenska löpartalanger efter 19-20års åldern?
Nu blev jag ändå tvungen att svara på denna fråga, men givetvis har detta kommit på tal. Det vi gjort för att förebygga detta är helt enkelt att lägga en långsiktig grund. I praktiken innebär detta att vi prioriterar en bredd, där jag som löpare ska kunna springa alla typer av 800-lopp, vilket i sin tur fodrar att jag har såväl uthålligheten att kunna springa tre snabba lopp på tre dagar i mästerskap som förmågan att vinna lopp i finnkampen där 600 passeras på 1,28. Alltså är träningen varierad med såväl aeroba intervaller som sprintträning styrka och spänst! Jag antar att ni gärna vill veta om jag kör specifika mjölskyreintervaller, och med handen på hjärtat så kör jag faktiskt inte så mycket sådant. På en hel sommarsäsong förekommer det uppskattningsvis 5 pass med riktig 800-kvalitet. Detta varvas med andra typer av intervallpass, där framförallt förmågan att springa avslappnat i höga farter ligger i fokus.
Exempel på sådan träning är att man ligger kring 200-400 meter, gör en 12-20 reps och har ganska kort vila. I och med distansen är så kort kan man ligga på i höga farter, trots att man tar ner vilan. På den vägen förhindrar man allt för stor mjölksyrebildning då det istället är hjärtat som får jobba. Å andra sidan kan dessa 200 metare gå ner på 26-27, och då når man ändå 800 metersfart och följaktligen förmågan att springa avslappnat i dessa farter. Skillnaden mot mjölksyreträningen är att vi inte ökar på vilan från 45-1 min upp till 3 min, eftersom träningen då helt plötsligt blir just mer specifik. 200:ringarna kommer då med all säkerhet att gå ner mot 24-25, och träningens syfte blir istället att bada i mjölksyra i farter som dessutom inte är relevanta, då 24-25 är farter jag inte springer i (än i alla fall J) på 800.
En tung spurt mellan vinterns giganter Johan och Johan. Denna gång vann Rogestedt med 18/100.(foto Peter Holgersson)
Har du någon teori varför så många genom åren lovande löpare inte klarat av att ta steget fullt ut som seniorer?
Fortsättningsvis tror jag det finns olika orsaker till de ”ungdomsstjärnorna” som inte slår ut. Då man som person väljer att prioritera olika aspekter av livet är anledningarna väldigt individuella. Om man som 17-19 åring gör en stor kraftansträngning för att nå bra resultat finns det givetvis en risk att man som 20 åring känner att det sociala livet har fått stå i skuggan. Om man har dessa preferenser finns det ju givetvis chansen (eller risken) att man väljer att prioritera bort friidrotten ett tag, och följaktligen slutar leverera på hög nivå. Att senare komma igång igen fordrar ett oerhört starkt psyke, då löpare man tidigare lekt med plötsligt är på samma nivå.
Sen finns det ju andra aspekter, så som skolan, som tar tid och kan rangordnas högre än löpningen.
Den största orsaken tror jag emellertid är att man får en negativ rekyl efter flera år av framgång. Man skulle kunna säga att det är då de bra faller bort, och bara de bästa blir kvar. De som kan klara dessa motgångar har i mina ögon alla chanser att bli riktigt bra seniorlöpare. I Sverige finns det stundtals antydningar på att det är ”fel” att låta ungdomar leverera bra resultat. Jag ser det istället som att duktiga ungdomar tidigt har visat att de besitter förmågan att just leverera, med andra ord ena halvan av en duktig löpare. Den andra halvan sätts på prov under motgångar och prioriteringsfaser, som ofta kommer lite senare i karrären (under just 19-21 års åldern).
Vi har noterat att du har Kongahällalegenden Peter Kaspersson som en vän. Är Kasper engagerad i ditt team eller bara en vanlig wannabee/stalker? :-) Det måste känts bra när du redan som mycket ung sprang fortare än Kaspers pers på 800meter?
Kasper är numer tränare för en grupp här i Stenungsund, så det är på den vägen jag lärt känna honom. Alltid kul att prata lite löpning med honom, eftersom han själv varit aktiv. Sen känns det ju givetvis extra skönt att jag sprang intervaller i hans persfart när jag var lika gammal som han var när han satte det.
Hur ser det ut på sponsorsidan? Vilka företag stöttar din satsning?
Just nu är det klädföretaget Craft och Hello Sweden
Under innefinnkampen satt jag i soffan och förbannade din ungdomliga orutin under sista varvet. Kände du själv att du hade kunnat vinna om du hade sparat lite på din fina spurt?
Givetvis är jag lite arg på att jag gjorde som jag gjorde, speciellt med tanke på att det var ett så bra lopp. Med en bättre avslutning hade jag kanske gjort ner under 3,45. Hur som helst så gör jag hellre ett sådant misstag i en sådan tävling än på ett mästerskap, och vanligtvis brukar jag lära av de felaktiga beslut jag gör. I VM-semifinalen till exempel gjorde jag en stor taktisk miss i sista kurvan när jag blev instängd efter lite feg löpning. Detta misstag har jag inte gjort om sedan dess, så förhoppningsvis tar man in lite av det folk säger till mig.
Har du förresten några löparidoler?
Egentligen inte. Gillar ju löpare som springer bra taktiskt, men eftersom de framgångsrika på löparscenen ofta inte stannar under en längre tid är det svårt att fästa sig vid någon. Sen gillar jag även löpare som visar upp en bra bredd, som har bra pers på 400 men även visat framfötterna på 3000 eller varför inte 5 km stadslopp. Förslag på löpare som uppfyller dessa kriterier mottages tacksamt!
Sitter du och kollar löparklipp på youtube på kvällarna? Har du isåfall något favoritklipp att dela med dig av?
Jag kollar en hel del youtube, och framförallt på mäktiga avslutningar. Lagats avslutning på 5000 från en GP-tävling i London är en favorit. 51,5 sista 400 är verkligen vasst!
Vilka löparsajter besöker du frekvent?
Förutom friidrott.se, iaaf.org och european-athletics.com gillar jag givetvis SVM, men också marathon.se och nya lopningforalla.se har givit intressant läsning.
Hur går dina tankar kring vad du skall göra när du slutar gymnasiet? Kommer du plugga vidare i Sverige eller flytta utomlands eller rentav göra en heltidssatsning?
Just nu lutar det mesta åt att det blir en kombinerad satsning på friidrott och studier. Friidrotten vill jag ge en ärlig chans, men att bara träna skulle nog göra mig rastlös. Därför hade jag tänkt att fortsätta studera ett tag, och just nu lutar det åt fysik på Chalmers i Göteborg. Är nöjd med hur saker är i den riktiga huvudstaden (där ju Sveriges just nu formsvagaste mesta mästare IFK huserar) och jag känner väl inte att en flytt skulle främja mitt idrottande. När dessutom chansen till en riktigt bra utbildning finns på hemmaplan känns det som ett bra beslut. Men vi får se, det är ett år tills jag måste bestämma mig!
SVM tackar Johan Rogestedt för intervjun. En kille som vi håller tummarna stenhårt för framöver. Av intervjusvaren förstår alla läsare att Johan är så långt ifrån begreppet korkad idrottsman som man kan komma. Johan skall snart ta det tuffa steget från junior till senior och med tanke på hur få som lyckats ta det klivet kanske det tom kan gynna Johan. Man borde som superlöfte slå ur underläge egentligen i denna situationen eftersom så få klarat steget förut. Det är inte lätt att hålla balansen mellan korsiktiga juniormål och de långsiktiga seniormålen men vi tror och hoppas att Johan lyckas i denna strävan.
RSS för kommentarer
skriven av Max Persson, April 25, 2011
-
- +0
-
-
skriven av Mattias, April 25, 2011
-
- +1
-
-
skriven av Peter, April 25, 2011
Säger det mest om Blåvitt eller KFF...?
-
- +0
-
-
skriven av Peter Kaspersson, April 25, 2011
Förhoppningarna om framgångar fick ställas till mina kidz istället som jag började träna i Stenungsunds Friidrott. Skulle jag hjälpa dom att bli det jag inte blev? Pojken har nu gett upp friidrotten och satsar på pingis istället och tösa prioriterar just nu brottning framför friidrotten. :(
Nästa förhoppning blir då att träna någon annan till framgångar istället. I vår lilla klubb med total avsaknad av resurser dyker det upp den största löpartalangen på mycket länge och det på den för mig ädlaste distansen 800m. En extremt "saftig köttbit" att få sätta tänderna i...!
Tyvärr är han inte med i min grupp så jag får nöja mig med att bara få känna den goda doften från när några andra lyckligt lottade tränare får grilla det "saftiga köttstycket"!
Så nära, men utan att kunna påverka nämnvärt. Lite småfrustrerande!
-
- +0
-
-
skriven av Robert Le, April 26, 2011
Jag tycker som vanligt helt annorlunda men när jag läser den här intervjun så hoppas jag nästan att jag har fel:)
-
- +0
-
-
skriven av Daniel Norberg, April 26, 2011
Max ska dock inte känna sig slagen och ligga lågt med inlägg. Jag finner dina alster mkt läsvärda och din träning långtifrån patetisk. Tvärtemot faktiskt.
Ska bli intressant att få läsa om hur kroppen och knoppen mått efter helenholmsäventyret och hur du ser på den kommande starten i Köpenhamn.
-
- +0
-
-
