Fintarn Laselle Kåserar-The last run from Fintarn or....?
Fintarn Laselle flyter fram på banan.
SVMM i Norrköping var en minnesvärd säsongsavslutning av året 2010 som för min egen del annars kan sammanfattas som ett idrottsligt fiasko. Trots en del bakslag de senaste åren och en aning sviktande motivation knöt jag näven i byxfickan i vintras och gick "all in" en sista gång. Det gick åt helvete. Först kom gubbvaden, sen hälseneinflammation och slutligen pajade ryggen. Kanske ville jag för mycket. Måhända tränade jag fel. Eller så har jag bara blivit äldre...
Fintarn provar gubbvadsstrumpor vid fyllda 28år.
När Henrik Skoog efter förra säsongen deklarerade att han skulle lägga skorna på hyllan förstod jag att något i grunden håller på att ändras.
Henrik Skoog i färd med att äta sin tredje raka korv som åskådare på SM 2010.
Min årgång löpare, 79-orna var stark. Kanske den starkaste någonsin... Där fanns den oslagbare Mikael Öhman ifrån Bollebygd. Tränad av Dan Waern himself och slitstark som få. Rikard Pell som var en legend redan som 17-åring efter att ha spurtat ner landslagslöparen Kenneth Tholen i en vårtävling på Enskede. Senare på året gjorde han ett minnesvärt lopp på JSM i Helsingborg där han ifrån spets i blåsiga förhållanden sprang på 1.50.5. Det sjuka var att han var pressad hela vägen in av en annan 17-åring. Mikael Öhman kom in på 1.50.7.
Ricky Pell-en av de grymma 79:orna.
Ifrån min egen klubb Tureberg fanns Thomas Byrberg. En supertalang i mina ögon som vars rygg jag allt för ofta fick finna mig att stirra in i på upploppet.På de längre sträckorna. Henrik och Mustafa såklart, men även de urstarka tvillingarna Bergström. Konkurrensen var stentuff vilket med all säkerhet bidrog till att många lyckades bra även på seniornivå. Mikael och Thomas slutade för flera år sedan. Henrik som sagt ifjol och Rikard kastade efter flera problemfyllda år in handsken nyligen.
Kvar är endast den bäste.
Jag minns det som igår när jag för första gången såg Musse. Det var på USM 1995 och vi sprang emot varandra på 3000m. Hans ena skosnöre hade släppt och jag minns att jag retade mig på hans ryckiga tempo. Han vann inte det loppet, men det dröjde inte länge...
79-ornas fortlevnad vilar nu på honom.
Picken lever vidare när en efter en av de berömda 79:orna lägger skorna på hyllan.
Förutom mina ovan nämnda årskamrater så har en hel del andra legender nu också lämnat de stora arenorna. Jag tänker på Skalle-Per, Freppa ( eller...?) , Risse, Sjökan, Klintan, Rehnborg och Oskar Käck. Stora personligheter som alla inspirerat och motiverat mig genom åren.
Vad minns jag starkast: Loppen? Träningslägren? Festerna? Jag kan inte säga men det är inte utan att jag blir lite nostalgisk eller som Springsteen säger: Glory days, well they pass you bye...
Ett stort tack till er alla!
Så, är det slut nu?
Jag vill helst inte ta orden i min mun. Kanske finns det ett sista stort lopp kvar i benen...En sak är i alla fall säker. Det är inte längre som förut. Löpare kommer och går och när applåderna tystnar finns där bara minnena kvar. Minnen av en tid som flytt.
"oh wild was the world
and wild we burned
we were kings of the streets
not yet beaten by defeats
but now it's hard to see
through a fog of memories
but I remember
when we were winning"
/ John Laselle
RSS för kommentarer
