Slang möter Morgan Tollofsén-den mytomspunne löparen från Dorotea

Säg namnet Morgan Tollofsén till någon löpare föddd 1970 och du ser fruktan och respekt i blicken. Morgan är utan konkurrens den störste löparlegenden född 1970. Han presenterade sig första gången 1983 när han vann Lilla Lidingöloppet och sade tack och adjö  efter DN-galan 1992. Den korta och framgångsrika karriären och sättet den slutade på har gett upphov till mycket spekulationer och teorier. SVM ringde upp Morgan hemma i Vilhelmina en vanlig måndagskväll för att gå igenom karriären och varför han slutade springa. 

Tjena Morgan! Det var inte igår.
-He he. det är sant. 

Har du läst något på Sportviminns?
-Jag har läst en del sista året o kollat lite bilder så jag känner igen folk från förr

Du är vårt mest önskade intervjuobjekt och av många ansedd som den kanske största legenden genom alla tider.
-Det var roligt att höra. 

Hur började det? Och varför blev det löpning med tanke på att Dorotea ligger en bit upp i landet?
-Jag åkte skidor från att jag var liten och det var skidor som gällde helt klart. Min pappa åkte skidor också. Vi sprang på sommaren men det var träning för skidåkningens skull. Jag var i bra Västerbottenklass men det var ett mkt starkt distrikt så ja vann inga guld. Jag var lite för svag i armarna för att klara mig 100% i skidorna. Tror att skidåkningen gjorde mkt för mig som löpare. Det gav en annan hårdhet och man man träna rätt hårt utan att det ger belastningsskador. Överhuvudtaget så höll man igång och tränade mkt året om. Jag höll på med skidor som huvudnummer tills jag var 15år.

 Men hur upptäckte du att du var bra på att springa?
När jag var 10 år startade en gammal löpare som heter Runer Olsson upp friidrottsträning i Dorotea och vi var 30personer som började i lilla Dorotea sedan var det väl bara jag kvar till slut. Rune tävlade med Dan Waern och man kan väl säga att den träning vi körde var mer vuxenträning och barnträning. Vi körde ganska hårt tror jag.  k

1983 vann du Lilla Lidingöloppet. Varför blev det Lidingöloppet för en ung norrlandsgrabb?
-Klubben skulle åka dit och det var ju ett stort lopp som man hört talas om. När jag kom ner fick jag en chock när jag såg att det var 300 man i startlistan. Axel Irestedt var ju den stora hjälten efter sina segrar och man var ju glad om man kunde hänga med honom så länge att man såg hans rygg. Men banan passade mig rätt bra eftersom jag tränade mkt i backar. Jag tog täten efter första backen och det höll in i mål. Anledningen till att jag ofta drog var att min tränare sa att jag inte hade någon spurt vilket jag trodde på i många år.
tvåa i loppet var Jonas Nilsson medan underbarnet Axel var trea. Reds anm.

Jag var liten och kort i växten medan Axel var en reslig karl redan då.

Vi har pratat om detta lopp med Axel som berättade att det brukade vara någon okänd löpare som stack iväg så han fäste inte notis om detta till en början. Men sedan blev han varse att det var något annat denna gång. Axel hade 5 raka segrar innan detta lopp och var storfavorit enligt alla.

Du vann Lidingöloppet 6gånger i rad varav två gånger som underårig i din klass(86-87). Har Lidingöloppet en plats i ditt löparhjärta?

Jo Lidingö var ju som ett genombrott för mig som Norrlänning -och vist var det alltid sommarens sista tävling vi hade ofta snö här uppe på den tiden…Jag var och sprang lidingö milen i somras och vist kommer minnena tillbaka. Jag kom ihåg att jag hade som mål att sprinta milen på 30.30 de sista junior åren men det lyckades jag aldrig med….kanske lite optimistiskt....

Du gjorde ju för att fortsätta 2,45 på 1000meter när du var 13år vilket är en kanontid.
Det stämmer bra och det beror på att det fanns lite bra folk i Norrland bland annat Mikael Paulsson som låg som en kloss i ryggen på mig så man fick kämpa hårt.

Nedan följer sverigestatisken för P13 1000meter 1983. Sanslöst bra tider kan sägas som en anmärkning.

1000meter 1983
P13
Jonas Nilsson, 2,45,13
Axel Irestedt, 2,45,32
Morgan Tollofsén 2,45,9
Mikael Paulsson, 2,46,4
Fredrik Johansson, 2,49,2

En annan tid som vi anser vara sanslöst bra är dina 9.04 som 13,5 åring:
Jag kommer väl ihåg det loppet. Det var i maj 1984 precis efter snölossningen häruppe. Vi hade knappt kunnat springa utan precis slutat med skidorna. Loppet gick i Umeå och jag gjorde ett sololopp med mina klubb och träningskompisar som 2:a o 3:a om jag minns rätt.

Det är faktiskt bara en man som slagit denna tid genom tiderna. Vet du vem?
Nej det vet jag inte.

Andreas Ahl gjorde 9,02 som P14 vilket förvisso var 2år före din tid

Om vi fortsätter på dina tidiga resultat så gjorde du även 2,40 på 1000m som P14 vilket alla som sprang 1000meter förr vet är en kanontid.
Det som inte är så känt apropå detta är att jag gillade uthållighet och sprang mkt 10km lopp och terränglopp även mot seniorer för att få motstånd redan när jag var 14. Det kan tyckas konstigt med tanke på 1000m tiden men jag sprang 10-20k ibland och tyckte verkligen om detta även om jag gick ner i sträckor längre fram.

Morgan som P14 1984. Redan då satte han skräck i de norrländska löparkollegorna. Löparna söderut fick frukta honom på avstånd om de inte valde att få pisk i Lidingöloppet. Bilden är från Sverigebästa 1984

Även här har vi topp 5 listan från den tiden och av dessa är det faktiskt en som höll hela vägen in i kaklet.

P14 1984
Jonas Nilsson, 2,39,24
Morgan Tollofsén, 2,40,72
Mikael Paulsson, 2,41,58
Axel Irestedt, 2,442,26
Anders Szalkai 2,42,87

Nästa sak att pricka av är ditt första terräng-SM i Malmö 1985. Berätta om detta.
Det var också tidigt på säsongen och vi åkte med tre man från Dorotea och vi skrällde genom att ta en silvermedalj i lag. Det var en jätteprestation och mina kompisar gjorde kanonlopp. Att jag själv skulle vinna var en chock eftersom jag var ett år yngre eller nästan två år yngre än vissa eftersom jag är född sent och var liten i växten. Även om jag växte till mig en del efter jag fyllt 13.

Mitt första liveminne av dig är att du vann USM 3000meter i Karlskrona 1985.
Jag gjorde inget bra lopp vill jag minnas. Jag drog direkt och fick en lucka på 60meter som jag höll hela vägen. Det var tungt och ingen bra tid vill jag minnas.

Du vann även Skol-SM på 3000meter men det känns nästan som ett mellanår för dig och att dina huvudkonkurrenter borde tagit chansen detta året
Kan hålla med om detta. Jag stod stilla och fick ingen direkt utveckling som 15-åring. Inte som jag hade haft åren innan

Nu pratar vi alltså om killen som vann alla tävlingar han sprang och alla USM/Skol-SM guld.

1986 var det ett klassiskt terräng-SM lopp i Mölndal. Vad minns du av detta loppet?
Skojar du. Vi var inte bra denna gången från Dorotea. Det var som vanligt tidigt på säsongen men jag var trött riktigt trött under loppet. DEssutom sprang jag in i ett träd när man skulle springa in på upploppet och slog i axeln och hade ont i flera veckor. Jag har nästan inget minne av loppet. Jag spydde efteråt och det var det flera andra som gjorde. Jag var helt slut och detta var nog ett av de värsta loppen. Det gick fort från början dessutom.

Klassisk bild från Sverigebästa 1986. Morgan drar en klunga för Magnus Arvidsson Väsby och barnstjärnan Axel Irestedt.

Detta loppet var Claes Nybergs debut i stora sammanhang. Hade du hört talas om honom?
Jag hade hört rykten om en ny kille som skulle vara riktigt vass.

Du var helt slut och kände dig dålig men kunde ändå stålsätta dig att vinna. Hade du en stark tävlingsinstinkt?
Mina träningskompisar var ett år äldre än mig och sämre på tävling men på träning var vi ganska jämna. Vi körde varannan intervall när vi tränade ihop. Men jag kunde pressa mig på tävling mer än dem.

Vad hette killarna du tränade med?
Patrik Gillgren och Martin Walej. Tyvärr tror jag de tjuvtränade lite för att komma närmare mig vilket nog knäckte dem lite.

Senare på säsongen 1986 gjorde du den fenomenala 8,22 tiden.
Det var mkt speciellt. Loppet gick i Umeå och jag hade precis flyttat dit för att börja på friidrottsgymnasiet vilket var ett stort steg när man kom från lilla Dorotea. Under våren hade min nye tränare Lars Rydell börjat ge mig program vilket gav en stor skillnad i träningsmängd både vad gäller kvalité och mängd. Men det kändes som kroppen var redo efter alla år av träning. Min kompis Åke Häger som var 2år äldre skulle också springa. Det var en GP i Umeå och de hade fått dit några duktiga columbianer som vi var rädda för. Vi hoppades på att göra 9 minuter i bästa fall och trodde vi skulle bli utskåpade. När loppet startade sprang vi o väntade o väntade på dem men till slut körde Åke och jag låg i rygg. Tiderna blev riktigt bra men vi tappade nog 5-7sekunder på den långsamma öppningen. Åke var vassare och slog mig i spurten

Det kanske framtida generationer skall vara nöjda med. 8,22 är inte lätt att slå för en P16 löpare....

Kommer du ihåg vilka tankar du hade eller vilka mål du hade vid denna tidpunkt?
Det var OS och VM som gällde helt klart. Vi hade en bra mentalitet i Umeå vid den tiden. Man siktade högt och det var många som sprang med Mikael Svensson, Urban Johansson, Åke Häger mfl. Många bra på samma ställe som sporrade varandra. Ibland körde vi omänskliga pass. Vi hade hög kvalite i träningen men samtidigt blev många skadade vilket var en baksida av allt detta.

Kommer du ihåg något pass?
Åke och jag körde en stege med kort vila där vi sprang 3000 meter under 9min och sedan 1000meter på sub 2,40 och 800meter under 2minuter men sedan orkade jag inte sista 400:ingen vilket Åke gjorde. Detta pass körde vi ett par veckor efter 8,22 loppet.

När jag gick i Halmstad florerade många rykten runt dig och dina pass. Ett rykte löd att du var enormt spänstig. Stämmer det?
Ja det stämde. Lars Rydell sa till mig."Säg vilken sträcka du vill satsa på så tränar jag dig för denna sträcka" Lars menade att jag kunde satsa på allt från 400meter och uppåt. Vi körde mkt häck, sprint, mångsteg och mycket annan hoppträning.

En annan myt om dig är från ett zonläger där Anders Szalkai var med och ni körde 6-8X 1000:ingar efter puls.
det stämmer. Jag började på 2,50 något och efter 20sekunder hade pulsen gått ner så det var dags igen. Jag avslutade på 2,35 vill jag minnas.

Ett pass vi fick rapporterat på fig i Halmstad var när du körde stege med 1500meter på 3,59, 1000meter på 2.32 och 800meter på 2,02 med en avslutade 400m på 52,5
Som sagt. Vi körde en del omänskliga pass vid denna tidpunkt.

Det mest knäckade med detta var att det var få löpare som gjorde sub 4 på  1500meter i Sverige i vår ålder vid detta tillfälle.

Några andra pass som du minns?
Jag hade en bana i Dorotea som jag var med o byggde på slutet av 70-talet. Vi la ut sågspån och sånt. Det är en väldigt kuperad bana över ca 5km. JAg tränade mycket där och som sagt det var mycket backar. När jag var 17år körde jag två 10km på den banan på 30,30. När jag i somras skulle testa ett varv allt vad jag kunde klarade jag precis 20minuter. Det är nästan slalombackar upp o ner.

Det är precis av den anledningen man inte skall springa på samma banor som när man var ung. Tiden var ju helt sanslöst bra förresten back then.

Hur tränade du? Har du en exempevecka från förr?
Här är en vecka från 1989
17/6  

Förmiddag 14 km lugnt
Eftermiddag 5 km  sen 6 ggr 3 min vila 2 min 4 km lugnt som avslut
18/6
15 km lugnt
Eftermiddag 10 km lugnt sen 5 ggr 400 meter vila 1 minut ….61 sek i snitt.
19/6
fartlek 55 min
20/6
3 km 10 ggr 1 min snabbt vila 2 min jogg
21/6
Förmiddag 10 km
Eftermiddag 6 mil cykel
22/6
Förmiddag 2 km uppv.  4 ggr 2 km backe
Eftermiddag 10 km
23/6
10 km i bra fart
24/6
5 ggr 400 meter vila 1 min snitt tid 59 sekunder (kolstybb)
25/6 vila

Andra lopp vi minns väl är JSM-87 där du efter en 3.03 öppning sa tack o hej och sprang i från alla för att vinna på 14,38 vilket var 24sek före tvåan. Minns du detta?
Inte så väl som när jag mötte Mattsson på 1500 meter.

Du menar USM-88?
Japp, Jag visste att MAttsson var bra och beslutade mig för att springa ifrån honom mitt i loppet.

Det är väl ett understatment eftersom Juhlin klockade dig på 54sekunder på varvet mellan 700-1100meter och första hundringen gick väl på 12,2 om jag minns rätt. Stämmer det?

Säger Juhlin det så är det nog så.

Senare det året kom finnkampen.
Jag hade varit sjuk mkt det året. Det gick rykten om att jag var skadad mkt vilket inte stämmer. Däremot var jag ofta sjuk. Jag la mig i ryggen  på finnen vilket var tvärtemot min vanliga taktik och det gick mkt lätt. Sedan stack jag sista 200meterna. Tiden blev 8,16 vilket var en tid jag var jättenöjd med efter de förberedelser jag haft. Att jag slog Arto Kuusisto som varit medaljör på JEM var ett kvitto. Dessutom hade jag slagit honom i spurten trots att jag alltid trott att jag saknade spurt. Det var ett uppvaknande.

Juhlin skrev något i referatet efteråt att "finnen kände bara vinddraget"Vad var du för sjuk förresten?
Mkt halsont, feber och förkylningar. Träningen kunde bli riktigt lidande i långa perioder bland annat på vintrarna.

Varför blev du sjuk så mkt?
Har funderat mkt på detta genom åren. Kan bero på att jag åt för lite och för sällan samt att jag vilade för lite. Vi gick på skolan och åt lunch. Sedan tränade vi efter skolan utan att äta emellan och tränade 2-3 timmar för att äta middag vid klockan 20-21. Tänk om man hade haft pulver och sådant som de har idag.

Om vi hoppar fram till det gyllene året 1988. Det finns ett lopp som alltid kommer upp när ditt namn nämns och det är 7,57 loppet.
Det är mitt allra bästa lopp. Förberedelserna var speciella. Jag tränade själv efter att ha varit sjuk under vintern. VI åkte till Portugal på läger och jag tränade bara själv hela tiden och det fortsatte när jag kom hem. Jag var på elljusspåret i Dorotea och körde mitt eget race och byggde upp mig. Jag körde lugnt och stressade inte. Jag sprang ett DM på 15000meter på runt 3,58 någon vecka  före och var långt ifrån någon storform. Jag hade inte kört något direkt tempo.  Tävlingen var en stor tävling i Umeå dit man bjöd in löpare. Det var uinder sommaren så jag åkte med mina föräldrar till Umeå och när vi kom dit satt det posters med Sven Nylander och andra med reklam för loppet. På en bild var jag med och jag undrade varför. Det gav lite puls. Vårt lopp var näst sista loppet. Det var svalt ute. Det var löpare från halva klotet bland annat Patrik Sang som varit OS 3:a men även Johnny D som väl gjorde sin bästa säsong. Vi var uppvärmda och stod på linjen men fick vänta eftersom Sang sprungit vilse på uppvärmningen. Till slut kom vi gång och Johnny tog täten. Jag la mig u ryggen på honom för jag hade känt något på uppvärmningen. Det kändes riktigt bra. Mitt mål var att slå Johnny. Benen var lätta. Fältet sprack upp och det var Johnny, jag, Patrik Sang och en kines med 1k kvar. Jag kom ihåg klockringningen men minns inget av sista varvet. Det var en total utmattning. Jag låg 3-4:a tror jag. Men in på upploppet jagade jag Johnny och sistas 50meter gjorde jag en urvridning och lyckades slå honom och kom in i rygg på Sang.  Helt klart mitt livs lopp.

Du borde nästan varit världsetta med denna tid?
Jag var världsetta men fick inte veta det förrän långt efter som tur var. Jag hade då en ny tränare som hette Yngve Nilsson som berättade detta. Min gamle tränare Lars Rydell gick tragiskt bort i cancer.

Sedan kom det berömda JVM.et i Sudbury eller var detta lopp före 3000m loppet?
Efter 3000m loppet åkte jag till Kvarnsveden för att springa 5000meter. Fast kroppen var sliten efter 3000m loppet. Umeå loppet satt i kroppen i ett par veckor. Jag var spak under 5000m loppet men vann loppet trots att Janne Jonsson och en utländsk löpare som gjort sub 14 var med o sprang. Min tid var runt 14.16-14,18. Sedan bar det iväg till Kanada

Där minns jag efter reportage i friidrott att det var varmt för mig att Juhlin skrev att det var "35 grader i skuggan som inte fanns på löparbanan"
Först vill jag säga att jag var bättre än den placering jag fick. Jag hade fobi för värme vilket inte är så konstigt när man är från Norrland där det jämn är kallt. I Sudbury slogs värmerekordet och det var en värmebölja de aldrig varit inärheten av innan. Det gick inte att springa. Jag gjorde 14,14 i försöken vilket var ett maxlopp. Sedan blev jag rädd och passiv i finalen. Rädd för värmen alltså. Jag blev bäste icke afrikan men var grymt missnöjd efteråt.  Jag hade räknat med medalj men jag var inte inärheten. Tittar man på tiderna ser man att de var riktigt dåliga pga värmen. Tom afrikanerna tuppade av efteråt. Alla låg utslagna i istältet efter loppet.

Du borde väl kunnat gjort sub 14 i ett bra lopp i rätt väder detta året?
Jag är helt säker på att jag hade klarat Sub 14min ifall jag kört rätt lopp i rätt väder.

Men du vann väl inne SM detta året också?
Det stämmer och det var också en överraskning. SM gick i Haparanda och ni från söder tyckte det var dyrt att åka dit så det var väl inte alla som kom dit. Jag slogs mot han Örjan Hemström som var duktig på den tiden. Tack vare detta fick jag springa en innelandslamp också. Jag gjorde  8,08 men kom bara tvåa efter en duktig finne som var vass på hinder. Kommer inte ihåg namnet dock. Loppet gick i Tammerfors där de hade en nästan fullängdsbana vill jag minnas runt 360 meter medan Haparanda hade en 200meters bana. Det var kul lopp eftersom jag precis fyllt 17år i december så var det ju rätt uppmärksammat när jag vann guldet och tiden 8,08 gjorde jag i slutet på februari 1988.

Var inte du med på den berömda resan till Kenya som man sett på TV och hört mycket skrönor ifrån?
IBM-projektet hette det. Vi var ett gäng som fick sponsring för att kunna satsa. Det var mycket pengar inblandat i detta. Men efter ett tag kändes det mer som ett idrottsmedicinskt program där vi hela tiden testades på allt. Det var prover på precis allt. När vi åkte till Kenya kändes det mest som ett forskningsprojekt på hur man skulle klara hög höjd.

Stämmer det att det var en 12åring som sprang med er på passen?
Det var långt ifrån det värsta även om det stämmer. Han sprang med oss varje morgon när vi körde morgonjogg vid 6 på morgonen. Han stod o flinade och sprang med oss. Efter några dar fick han ett par skor vilket gjorde honom överlycklig. Dagen efter stod hans bror också på plats. Hans bror hade fel på ena benet. Det var som det var förlamat och bara hängde med. Vi tänkte att vad är detta? Vi kan ju inte dra runt på honom eftersom vi är här för att träna för att bli bättre. Han haltade sig med oss i ca 8-10km med i princip ett ben och det måste ha gjort grymt ont. Till slut förstod vi varför han utsatte sig för detta. Han ville också få ett par skor som sin bror. Han hade väl sett när brorsan kom hem med ett par skor efter sitt pass med oss. Det var en omtumlande upplevelse som gav perspektiv. Det var en helt ny värld.

Sprang ni inte också en stafett på någon skola?
Det var nästan ännu värre. Vi skulle till St Patrick High den berömda skolan på studiebesök och den ligger på 4000meters höjd. Det är jobbigt att bara vara på den höjden utan att springa. Vi var ju ganska bra löpare med mig, Mats Erixon, Patrik Nilsson, Östen Buskas mfl. Det var en stafett och det bara vällde in löpare från alla håll o kanter. Från byar långt ifrån kom folk för att springa. Det enda laget som hade skor förutom oss var St Patricks lag. Jag ansågs snabb i vårt lag och fick första sträckan. Jag hade gått banan innan och det var grusväg och på någon åker vi sprang. Jag hade tänkt gå ut lite lagom men när starten gick var det enda jag såg vita fotsulor framför mig. Jag låg sist och fick börja elda på för att tugga mig igenom fältet. Jag växlade som 3:a tror jag. Helt slut. Jag hade värmt upp dåligt också men att springa på 4000m höjd var tufft. Jag var ju inte så mycket äldre än dem men visst var det en omtumlande upplevelse. Många var 14-15år och man såg då vilka löpare det fanns. Det var en insikt efter den resan.

Vann du inte JSM i Örebro det året som enda framträdande?
Det tror jag inte att jag gjorde. Jag minns inte det.

Men JSM Gävle 1989 vann du iallafall på 3,46:
Var det så bra tid. Jag minns detta lopp men inte tiden. Kosken var tvåa den gången.

Men 1989 nådde du din karriärs höjdpunkt kanske`?
Jag var mkt sjuk under året och var tung i kroppen men åkte till Karslkrona för att springa 1500meter. Jag öppnade lugnt men borrrade mig framåt och sedan kampades jag med Östen Buskas som så ofta den sommaren. Han var något vassare och slog mig. Tiden 3,42,07 blev mitt pers.

Östen Buskas är sorgligt bortglömd:
Östen var en mycket speciell kille som jag delade rum med i Kenya. Man kunde inte tro att han var löpare. Han var dessutom väldigt trevlig.

JEM-1989 säger jag. Vad har du för kommentarer kring detta?
Jag låg etta på listan men var inte i stöten. Jag trodde på guld innan men var seg. Gjordet ett platt lopp i försöken och kom vidare på sista tid till finalen. Det kändes riktigt dåligt men sedan peppade Kent Claessons tränare mig och la upp taktiken inför finalen.

Du menar HÅPE, Håkan Pettersson den kanske störste tränare som funnits.
Helt riktigt så hette han. Jag kom in på upploppet i bra tempo men tog helt slut sista 20-30meter meterna och hade loppet varit lite längre hade jag inte blivit 3:a.

Du var bara 15/100 från guldet. Kunde du inte pressat dig?
Jag gjorde precis allt och klarade mig precis i mål.

Att bli 3:a på JEM 1500meter är ingen dålig prestation. Jag minns från reportaget i friidrott att du hade vänt dig om 100 gånger på upploppet.
Jag var så trött och rädd att förlora bronset så jag tittade nog mer bakåt än framåt tyvärr.Det var en stor prestation trots allt. Jag kunde inte gå efteråt. Det dröjde 2 timmar innan jag orkade gå ner efteråt. Normalt joggade man ner ganska direkt efter ett lopp men efter detta lopp orkade jag inte ens jogga utan fick gå. Det var något fel i kroppen.


Om vi hoppar fram igen så hittade igen så undrar vi när slutade du?
Inför 1991 satade jag hårt och tränade på. Jag fick mitt första barn 1991 och kom till SM i Helsingborg  redo att prestera bra men där gick det riktigt dåligt. ett katastroflopp. Sedan tränade jag inför 1992 och sprang i Kvarnsveden där jag gjorde 3,48 och vann b-finalen och det kändes riktigt bra med en vass avslutning.  Efter loppet kom den nye killen Patrik Johansson och sa till mig att det började lika något igen. Det var tungt i början men vände sedan i loppet. Sedan åkte jag till DN-galan och trodde på 3,46. I omklädningsrummet satt Johnny Kroon som skulle göra sitt sista lopp. Det var något konstigt över detta för det kändes som det var mitt sista lopp också. Jag kom sedan totalsist i b-finalen på 4,02 och Johnny var näst sist. Efter loppet ringde jag till min fru och sa "nu slutar jag" Hon hade stöttat mig hårt under vintern så jag kunde träna på. 4,02 var verklligen uselt.

Man kan säga att du slutade som en förlorare?
He he. Helt klart. jag tänkte dock inte sluta för alltid utan ta ett år med helvila för att vila ut kroppen för det var något som var fel. Jag hade något liknande Per Elofsson. Kroppen fungerade inte som den skulle. Jag tog massa prover som visade att det var massa saker som var fel i kroppen. Den behövde läkas ut.  Under ett år tog jag helvila och tränade bara styrka. Det har gått mycket rykten om att jag var mkt skadad men det var inte fallet. Jag var sjuk alldeles för mycket.

Jag minns faktiskt inte att du sprang SM i Helsingborg eller att du avslutade med att göra 4,02.

Nedan ser vi Morgans resultatutveckling på 1500meter-5000meter under den fantastiska juniorkarriären.

Resultatutveckling.
                            1500m          3000m                      5000m
1983
1984                                         9,04,38
1985                                         8,54,36
1986                     3,59,33         8,22,80                   14,46,36
1987                     3,53,60         8,16,49                   14,38,21
1988                     3,46,99         7,57,22                   14,14,60
1989                     3,42,07
1990                     3,52,91
1991                     3,49,53
1992                         ?

Notera att Morgan är född i december 1970 och nästan ett år yngre än vad som sägs ovan när vissa tider noterats.
Fetstilade tider är sverigebästa/Svenska rekord för aktuell ålder

Vad hände sedan? Har du varje år efter det tänkt. Nästa år då skall jag....
I början kanske men sedan försvann det. Jag försökte komma tillbaks 1997-1998 men det gick inte. Av de sista 20åren har jag kanske tränat 3år totalt. Jag har helvilat och inte gjort något alls. Jag är en av eller på kille och måste ha mål för att träna. Jag kan inte träna utan ha något att sikta på.

Vad väger du idag?
Under 70kg faktiskt. Men jag har börjat träna igen sedan 6 månader tillbaka:

Vad säger du? Comeback?
Jag satsar på Stockholm Marathon och har tränat ca 6 månader nu. Det har alltid varit en dröm för mig att köra Stockholm. Det börjar kännas rätt så bra. Jag sprang faktiskt en mil på band idag på 36minuter. Jag ligger mellan 5-7 mil lugn distans men ingen kvalité. Det är först nu som jag kan vara vän med att träna på detta sättet. Jag är inget sportfreak egentligen.

Vad har du för mål med maran?
3 timmar skall jag bara göra men sedan får vi se.

Du kanske kan satsa på att slå Szalkai som befinner sig i hissen?
He he...

Har du koll på friiidrotten sedan du slutade?
Ingenting faktiskt.

Känner du till dina efterföljare Olle Walleräng och Johan Rogestedt?
Det första namnet har jag hört men inte det andra.

Han vann UVM på 800meter i år och sprang som 16-åring 800meter på 1,50.
oj, det var inte dåligt. Det låter dock som att han tränar en del kvalite för att göra de tiderna. Även om han är en talang så tror jag att han kört en del hårda pass.

Är du emot kvalité?
Tycker inte att man skall köra det i unga år som vi gjorde.

Ångrar du själv något?
Jag har tänkt mycket på detta efteråt.När man är yngre skall man inte ta det så allvarligt. På 80-talet kördes mycket vuxenträning på barn vilket nog inte var det bästa. Jag skulle ätit bättre och vilat mer. En dags vila på en månad är för lite. Fast det var inte ok att vila på 80-talet. Hade jag vilat mer hade jag varit på topp vid 25 istället och orkat mer. Det var hårdare mentalitet på 80-talet på något sätt.

Är det samma råd du ger till Johan o andra nya "Morgan"
Absolut. Ät bra och vila och satsa långsiktigt och träna inte så mycket kvalite. Hade jag fått göra om min karriär så vet jag vad jag gjort annorlunda. Förr sa man att man inte kunde öka träningen mer än 5-10% om året och det stämmer nog bra. Jag tror att dagens tränare är bättre än dåtidens.

Hur menar du?
Förr var det status att ha bra aktiva juniorer/ungdomar och man syntes via dessa och stressade fram resultaten. Jag tror det är annorlunda idag. Mot slutet blev jag min egen tränare vilket var ett resultat av att det inte gick så bra och då började man att söka efter nytt. Så blir det när det inte funkar.

Detta ämne har varit under lupp sista året bland annat i RW artikeln Huset utan framgång som tar upp just detta ämne med att tränare fokuserar på att deras aktiva skall vara bra när de går i skolan.



Aproå Runners world så var du i ett klassiskt reportage i Springtime som hette "den nye gärderud" Hur var detta?
Det var mycket speciellt. Det kom en farbror till mig som jag inte minns namnet på följde mig i två dagar. Han brann för löpning och intervjuade alla i min närhet och skrev ett reportage. Jag var mycket omskriven i lokaltidningen VK så däruppe var jag van att vara i pressen men detta var annorlunda och något som många pratade om länge.

Vi gissar att det var Nils Lodin som skrev reportaget. Kanske dags för en repris 20år senare? Hur som helst så minns jag att det stod att du drack massa apelsinmer.
Det kommer jag ihåg och att jag åt bananer.

Hur många barn har du förresten?
4 stycken som är 18,17, 13 och 8år. De är så stora nu att det är lättare att sticka ut och träna en mil. De klarar sig själva numera. Jag har satsat hårt på familjen och mitt jobb istället för löpningen sedan jag slutade. Mina föräldrar peppade mig men de hetsade mig aldrig. När man ser TV4 programmet  om unga talanger blir man mörkrädd. Särskilt men killen som spelar tennis. I mitt fall var det nästan tvärtom att jag smygtränade.

Det stod i reportaget att du smet ut genom fönstret för att träna.
Så var det nästan iallafall.

Har du kontakt med några löpare från förr?
Åke Häger och Urban Johansson och Micke Svensson. Åke var mycket skadad som löpare och är naprapat idag.

Vad gör du själv idag?
jag är säljare på Fjällräven. Jag var faktiskt med o startade upp Foppatoffeln i Sverige och var säljchef för denna.

När man googlar dig så dyker det ju upp massa artiklar som handlar om dina tider och rekord. Har det varit en hjälp när du sökt jobb?
Absolut, jag har haft stor nytta av detta. Både när det gäller att fokusera och prestera men även att det varit lättare att få jobben. Norrland är litet vilket är en fördel och man känner till varandra.

Den kanske viktigaste frågan. SVMM 2010. Kommer du?
Svar JA. Jag hade tänkt på det redan i år men det funkade inte då men nästa år kommer jag defintivit. För 7-8 år sedan hade jag aldrig ställt upp på något sådant eftersom jag var en av eller på kille men nu känner jag mig redo att göra detta. Det skall bli riktigt kul.

Ett stort tack Morgan. Nu har vi stulit 1,45 timmar av ditt liv.
Tack själva. Detta fick mig att minnas massa saker jag själv glömt bort.

Morgan Tollofsén är en av de största löparbegåvningar som sverige skådat. Det är bara Morgan och Patrik johansson som jag trott lika mkt på som framtida mästerskapsmedaljörer. Ingen av dessa blev medaljörer på seniornivå men Morgan hade en fantastisk juniorkarriär. Han vann alla USM/JSM och Skol-SM lopp han ställde upp i och vann 6 raka Lidingölopp. Detta kryddades med 6 plats i JVM på 5000meter, inne-SM guld och JEM trea på 1500meter. Morgan förlorade nästan aldrig och ansågs som en oslagbar vålnad från Norrland. Morgan hade tränare som körde hårt med honom och kanske för hårt vad gäller kvalité i unga år. Det slarvades med kost och vila vilket kostade Morgan sjukdomar som så småningom ledde till att kroppen tog slut. En lärdom till alla yngre nya Morgan talanger. Ät riktigt och vila ordentligt och kör långsiktig träning. Vi på SVM är oerhört glada att vi fick prata med den i våra ögon störste löparlegend som funnits i Sverige.

/Slang

Övriga intervjuer
Christer Ryman
Ola Butcher Torstensson
Uffe Rönner
Niklas Snipen Källmén
Lill Noppe på besök i Kalmar
Doktor The pratar ut efter maran
En snabbis med Anders Wonka
Inför säsongen med Killkenny
Johan Kullingsjö-levande legend
Jonas Frans Hagelin-kungen av Laholm
Johnny Jönsson-slitvargen från SK Graal
Janne Johansson-den röda mannen från Växjö