Super Muschen Zigges Blogg Mot NYCM 2010

2010-08-30

Det finns inte mycket att säga om veckans träning, och det av den enkla anledningen att jag knappt har tränat. Viloveckan var planerad men jag hade inte riktigt tänkt mig att den skulle innehålla hela fyra vilodagar. Men så blir det ibland och med facit i hand så var det nog rätt. Vila måndag och tisdag och sen grymt lätta ben på onsdagens morgonjogg gjorde att jag kände mig jäkligt sugen på Hälsoloppet. Men när startskottet hade gått så tog det ungefär tre meter innan jag förstod att loppet skulle bli en otrevlig upplevelse. Jag lyckades ju till slut vinna men känslan smakade surströmming och tiden var för långsam på den hyggligt snabba banan. Därför tog jag två vilodagar till innan jag gick på det igen. Men lördagens försök till kvalitet smakade ännu sämre och jag måste erkänna att jag blev lite störd över detta. Planen var att jag skulle köra långpass idag men veckans skräp gjorde att jag var i desperat behov av sällskap. Kingis & son var sugna att haka på och när även Daniel Woldo svarade ja på inbjudan så var lyckan total.

Zigge gör tummen upp. Flankeras av Kingis JR och Woldu. Bilden är stulen från Kingis

Tanken var att kroppen helt skulle få styra hårdheten i passet, och när första timmen hade avklarats så var vilobenen äntligen igång igen och sen gick det rätt snabbt i 17-18 km. Ganska ojämn fart och totalen var inget speciellt men känslan var desto bättre. Jag hade ingen svacka någon gång under passet och när äldste sonen vid hemkomsten frågade om jag hade marmelad i benen så kunde jag helt ärligt svara nej. Skräp hela veckan och sen ett bra pass sista dagen gör att jag känner mig redo för nästa steg i hårdkörningen. Nu måste jag bara se till att få lite fart på påkarna också, dags för tusingar alltså! En annan liten sak. Under de senaste månaderna har ett gäng duktiga löpare lagt ner sin löpning. Sjökan (har han verkligen det?), Rickard Pell, Per Jacobsen och nu senast Oskar Käck. Dags för ungtupparna att ta över eller ska man kanske göra en satsning på 5000/hinder nästa år? ZZZZ

Se den heta videon från träningspasset

 http://www.youtube.com/watch?v=P2bauCW50pk

Summering vecka 34:

70 km

4 pass

Känsla: vila, segt, vila, segt och sen bra

Plan för vecka 35: nu är det dags

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Vila kan vara farligt

-          Jag måste lära mig dricka i hög fart!

2010-08-24

Ett SM som demontränare är inget kul om man inte får med sig några medaljer hem, jag fick precis lära mig det då helgens SM var det första utan någon enda medalj i mitt baggage (ja alla mina aktiva lämnar in medaljerna till demonen efter prisceremonin). Men om jag anstränger mig och tänker bort själva syftet med helgens äventyr så ljusnar det dock en aning. Det är aldrig fel att tillbringa en helg med några sköna lirare från knivsöder och denna gång behagade ju dessutom Slang och Bertil att dyka. Deras sällskap gjorde helt klart att sorgen släppte en aning när Tobbe Ridderwall klantade sig i 800-försöken. Min egen träning, som självklart är viktigare än ett fjuttigt SM, gick också riktigt bra under helgen och det känns som att det äntligen börjar röra på sig en aning. Lördagens 35 km var givetvis höjdpunkten och även om farterna i slutet på passet inte är i närheten av Algers kravspecifikation så var jag väldigt nöjd själv. Speciellt nöjd var jag med sista 4 k som jag fick köra utomhus då löpbandet på Slangs gym stannade precis när jag hade knappat in den sista farthöjningen. Jag har Slang att tacka för utomhuskörningen då jag var på väg att ge upp där inne i gymmet. Han visade nämligen på oanade coachtakter då han röt till och beordrade ut mig för en sista tömning. Resten av lördagen var jag rätt spak och planen var att få in ett söndagspass på 25 lugna km men då passet kördes i grupp så blev det inte riktigt så. 25k så klart men inte fan var det lugnt. Passet gick först uppför i en evighet för att sedan avslutas i vansinnestempo med Daniel Woldo och efter detta känns en vilovecka som ett smart drag. En annan lite tokrolig sak med helgen var att jag blev trakasserad av Wonka som behagade skicka sms i tid och otid där han berättade om vilka fantastiska pass han hade kört. Givetvis fördömde han också mina pass under veckan och som en sista desperat åtgärd för att störa mig så skickade han över ett par tuss till Slang som skulle användas till att sänka mig i spritträsket under lördagskvällen. Detta misslyckades givetvis och det enda resultatet av den goda Wonkas fula knep är att jag nu vet helt säkert att han är skraj för torsk i NY. Någon gemensam träning med W verkar helt uteslutet men jag har lyckats skaffa mig en annan maratonlöpare som träningskompis och jag ser verkligen fram emot några tuffa pass med denna stenhårda kille. Nä nu är det dags för en exklusiv titt i min dagbok igen. Läs, njut och förundras!

Summering vecka 33:

170 km

10 pass

Känsla: God men på gränsen

Plan för vecka 34: lugnt och snabbt

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          En bra speaker på SM är aldrig fel, en dålig är alltid fel

-          Falun ska vara farligt men jag tyckte mest att det var jävligt backigt

2010-08-16

Det är tolv veckor kvar till NY och igår sprang jag i mål i Midnattsloppet på en tid som var 40 sekunder för långsamt, 40 sek för långsamt för att göra under 2.20 på maran alltså, förutsatt att jag fixar tre mil till i samma tempo vill säga... Jag måste erkänna att tanken svindlar en aning, och i bilen hem igår fick jag ta till ett knep som jag ibland brukar använda som tränare när en aktiv inte är helt nöjd med sin insats. Det var varmt som i en bakugn igår, banan var riktigt tuff, jag hade kanske kunnat ta ut lite mer (tveksamt hur mycket…), jag har tolv veckor kvar och jag har fortfarande ett par moment kvar som ska in i träningen o.s.v. När detta tankeexperiment hade malt klart i min skalle så var jag hemma igen och plötsligt kändes det fan möjligt. Jag tror dock att jag snart är helt ensam om att tro på det, men va fan det är ju det som är grejen! Nästa lopp på min väg mot NY kommer troligtvis bli Stockholm halvmaraton och där skulle jag gärna vilja komma under 1.10 för att känna att jag är på rätt väg. Då är det 8 veckor kvar till start och att då kunna hålla maratonfart i 21 km vore trevligt. Algers var ju lite hetsig tidigare i somras och hävdade att jag skulle behöva göra 1.07 i Stockholm men jag håller fast vid att det räcker att jag göra 2.19 i NY för att det hela ska anses som lyckat. NY kommer till 99 % handla om klockan och hur fort jag lyckas springa, men jag vill också spöa Wonka så klart. Han väljer ju att köra en lite mer diskret satsning än jag som innebär att han bara i undantagsfall lägger ut info på FB om sina träningsbravader. Och med tanke på hans senaste inlägg så kör han verkligen hårt och det känns som att vi börjar närma oss den magiska hösten 1995 då jag befann mig i England som låtsasstudent. Då skickade vi träningsrapporter via den nya flugan ”e-mail” varje vecka som innehöll både detaljerad information om träningsinnehåll och volym, men också den senaste invägningen fanns med som ett stående inslag. Jag gick igång på det stenhårt och det är få gånger som jag har skött min träning så bra som jag gjorde den hösten. Sackes klara skärpning i träningen nu kickar lika hårt som då och jag måste komma ihåg att tacka honom när succén är ett faktum den 7 november. Jag hoppas bara han vågar möta mig på träning några gånger innan NY också men det börjar kännas som att han håller sig undan…

Summering vecka 32:

151 km

9 pass

Känsla: sliten inledning men kul avslutning

Plan för vecka 33: hårt så in i helvete!

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Jag behöver sällskap!

-          Lorenzos sågning efter ML sved…

2010-08-09

Jag tänker inte tycka någonting denna vecka utan väljer i stället att helt koncentrera mig på mig själv. Förklaringen är enkel, jag har äntligen bestämt mig och träningen har därför gått bra och helt enligt plan, vilket är första gången sedan i vintras. Mat och sovklocka och ett extremt tight schema är fan inte fel om man vill kunna träna hårt och samtidigt återhämta sig hyggligt. Mitt liv fram till NY kommer från och med nu innehålla extremt lite saker som inte handlar om jobb, familj och träning (prioriteringsordningen kan ni räkna ut själva). Släktträffar och omotiverade resor för nöjes skull är alltså helt uteslutet innan den 7 november. Motivationen är äntligen på plats alltså och det faktum att både flyg och boende är bokat och klart kanske spelar in till viss del. Jag har dock ett litet problem som måste lösas innan NY, nämligen att fixa en startplats för mig och Sotaremil. Jag missförstod min amerikanska agent för sex veckor sedan och tog det för givet att han skulle lösa problemet, men efter ett samtal i fredags klargjorde han att det skulle kunna bli svårt. Att han kan fixa en plats i elitledet bredvid Meb och Geb hjälper ju föga om vi inte ens får plats i loppet. Krokarna är agnande och ligger ute så det hela löser sig nog inom kort men helt avslappnat känns det ju inte. Nedan kan ni se ett exklusivt urklipp ur min träningsdagbok, senaste veckan i detalj alltså! Träningen har lett till brutal smärta i varenda muskelfiber under midjan men på ett bra sätt, skavankerna med ryggen och de diffusa nervsmärtorna i låret är för tillfället helt borta. Skavankerna har i stället ersatts av lite svajig sömn och sviktande matlust, alltid ett gott tecken! HEPP

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          ZZZZZ i fredags kväll på Stadion. Men tydligen ännu värre om man lyssnade på SVT:s trötta killar framför tv:n

-          Att bestämma sig kan ta emot men man blir nästan alltid rikligt belönad!

2010-08-02

Slang har redan avhandlat EM så jag tänkte lämna det uppenbara ämnet i dagens uppdatering, men det går ju inte riktigt. Svenska laget har ju fått en hel del däng minst sagt och en medalj av Emma Green räddar ju inte äran, även om det är lite plåster på såren. Men om man är besviken och känner sig lite nere som svensk friidrottare så kan man i alla fall trösta sig med att TV4 och deras bevakning av EM har vunnit kalkonslaget med hästlängder. Att sända oändligt långa reprisserier samtidigt som det pågår intressanta aktiviteter live ute på banan är inte bara dåligt, det är fan totalt hjärndött. Det finns hur många exempel som helst men det värsta övertrampet måste ju ändå vara damernas maratonlopp där TV4 tyckte att stafettförsök utan svenska intressen var mycket viktigare än en sällsynt svensk medaljchans. Det är givetvis inte första gången som TV4 är kassa men de slog sitt eget personliga bottenrekord den gångna veckan! Vad gäller det idrottliga prestationerna så finns det som sagt inte så mycket att tillägga, och man brukar ju dessutom säga att man inte ska slå på den som ligger. På tal om att ligga ner så känns det snart som att jag borde göra det själv, för gott alltså! Jag har förvisso kört fyra riktigt bra kvalitetspass under veckan, även om lördagens tröskel var väl seg och långsam. Men jag missar ett antal pass och kommer inte upp vettig volym och denna vecka finns inga släktingar att skylla på. Precis som jag har nämnt tidigare så har jag problem med ryggen och höften vilket sätter sig i låren. Jag tror mig veta var problemet sitter men den enda som kan lösa det är på semester i två jävla veckor till, hur fan kan han! Terapeuten som manglade mig i veckan som gick trodde att jag hade en tumör i låret, på skämt så klart men det säger en del om hur mina lår känns när jag springer. Så vad gör man? Ska jag vila och vänta på att det lata geniet till naprapat ska behaga logga in igen eller ska jag testa en beprövad metod som ibland funkar men som otäckt ofta leder ner i ett mörkt hål, att köra hårdare när det tar emot helt enkelt? Eller ska jag bestämma mig för att jag har blivit för gammal och lägga om mitt liv därefter? Ett rätt lätt val. Jag måste skärpa disciplinen och börja trycka på varje dag, jag har känt efter för mycket helt enkelt! Första steget är redan taget i och med att jag har gjort en minutplanering för den närmaste veckan. Jobbtider, sov och mattider, family time och träningstider, allt finns med in i minsta detalj.

I morgon börjar min satsning mot NY 2010!

Summering vecka 30:

116 km

7 pass

Känsla: keff i benen och snart helt slut i skallen!

Plan för vecka 31: på skiten ännu hårdare

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Blir man inte lite tveksam när man får höra att vinnaren i herrarnas maratonlopp fick en blodpropp för ett år sedan…

-          Fy fan vad skönt att vara hemma igen och leva ett normalt onormalt liv igen!

2010-07-26

En stor vecka för SVM men ännu en liten skitvecka för mig. Även om kvällstidningar inte är något som man vill beblanda sig med så måste ju ändå SVM och dess driftiga grundare känna sig väldigt nöjda med att ha hamnat i Aftonslaskan. När dessutom dess klena konkurrent hakar på så måste lyckan ha varit total. En ickenyhet som helt skapats i de sommartorra journalisternas hjärnor men ändock. Träningsmässigt finns det nästan bara tråkigheter att rapportera. Min rygg har jävlats i en dryg månad och denna vecka satte sig skiten rejält i påkarna som stelnade till efter förra veckans goda tryck. En ok behandling i torsdags fixade till det hela ganska hyggligt och jag gick in hårt för att tokträna resten av veckan, vilket gick bra första två dagarna. Veckans sista pass som skulle ha blivit ett långpass blev dock en kort jogg i stället då varken benen eller skallen var med i matchen. Ska jag skylla på nåt förutom ryggen så får det bli mina bittra och stökiga släktingar som totalt har dränerat mig på motivation. Alla utom den närmaste familjen har iof lämnat fortet nu men det hindrar inte att vi har tidigarelagt hemresan, givetvis helt och hållet för att möjliggöra ett bättre flyt i min träning. Min nästa resa till löpningens svarta hål kommer garanterat inte att ske förrän efter NY! Det enda positiva med veckan rent träningsmässigt var gårdagens 20x400, som trots ganska blyga tider indikerar att jag inte är allt för långt bort från skamstandarden. Va fan säger man om USA:s senaste framgång som löparnation!? 3.30 på 1500 m är rätt bra på 1500 m och Wheating är bara 23 år och färsk från college. Pers med nästan sex sekunder är ju lite speciellt på den här nivån också! Med tanke på de andra killarnas prestationer, och speciellt Gregson som precis har fyllt 20 bast, så undrar man nästan om Monacos banor byggdes av samma firma som byggde Heusdens banor… Vad gör amerikanerna som inte européerna gör? De går framåt med stormsteg och har kanske aldrig tidigare varit så bra, samtidigt som Europa inte ens har tre omgångar på 1500 m för herrar på EM, detta trots en så klen kvaltid som 3.42! Nu är det tomt i min skalle och jag ska äta en päronsplit innan sängen. I morgon vankas det fartlek med sällskap!

Nej det är ä inte Johan Bertil bakom ratten även om det är likt

Summering vecka 29:

102 km

8 pass

Känsla: keff i ryggen och tom i skallen

Plan för vecka 30: på skiten

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          EM-bloggen har blivit nominerad till 2010 års humorpris

-          Semester med familjen är paradiset men fy fan för släkt!

-          SM i Falun får ligga i hårt om de ska slå tävlingen i traktorslalom i Hejnum!

2010-07-18

En jävla bra vecka är till ända och jag sitter i soffan med krampande vader och myser! En skakig inledning med dålig skalle följdes av en rätt jobbig resa till Karlstad via Stockholm och Norpan, men jag lyckades ta mig rakt igenom skiten och kom ut på andra sidan som en pånyttfödd löpare. Det är typ 23 gången jag återuppstår som springare och frågan är om inte detta blir den sista. Den hängde på en skör tråd i onsdags när jag avbröt ett pass på Borgsmo med Wonka redan efter en tusing, men jag lyckades ta mig samman på kvällen i Karlstad då jag fick till ett intensivt pass över 16 km och totalt loggade jag knappt 50 km på en 2 km lång skogsslinga en liten bit från Tingvalla innan jag åkte tillbaka till Gotland. Lördagens tröskelpass blev sen veckans höjdpunkt och det var under detta pass själva pånyttfödelsen ägde rum. Det åskade som i helvetet och jag var konstant livrädd, och kanske var adrenalinpåslaget en delförklaring till den bottenlösa känsla jag fick uppleva i det tropiska vädret. Jag hade inte planerat att springa i åska men jag kom i tidsnöd och var tvungen att gå ut, och när benen funkade så fint så ville jag inte avbryta. Det var en grymt skön känsla när jag till slut kom hem till det strömlösa huset. Ett hårt pass med fungerande kropp och jag var fortfarande vid liv! Priset för gårdagens pass fick jag betala idag på det stumma långpasset med värkande rygg och tomma vader, men det var det fan värt! Tillbaka till Karlstad. Manliga 800 m blev precis så spännande som jag hade hoppats även om Tobbe Puck inte lyckades förbättra sitt pers denna gång. Jag gladdes i stället åt Jonis kanonlopp på 800 m som kändes rätt mycket som ett äntligenlopp. Killen är Sveriges överlägset mest vältränade 800-löpare och det känns alltid extra kul när de mest ambitiösa lyckas. Självklart blev han uttagen till EM direkt efter målgång och detta utan att behöva tilldelas ett wildcard! Sverige har nu tre killar med i truppen på 800 m och jag undrar om detta någonsin har hänt tidigare? Manliga 800 m är just nu den enda grenen med en riktigt bra toppbredd på löpsidan och killarna är alla mer eller mindre unga, vilket är intressant. Att de dessutom verkar helt orädda för att mötas borgar för fler spännande lopp framöver och striden om Finnkampsplatserna i SM i Falun kan bli mästerskapets höjdpunkt. Men vänta nu, inte ska man ta ut medaljörerna på SM en vecka innan Finnkampen? Det känns som ett drömläge för en subjektiv uttagning av expertisen på området! På tal om uttagningar och den så länge rådande förbundskulturen så följde jag inläggsfloden med ett stort leende på mina läppar i veckan. Mitt inlägg om K-Lyfts snack om sig själv i tredjeperson var mest en liten notering om ett skojigt fenomen, men det tog ju en sjuhelvetes vänding när original-UK gjorde sitt lite obalanserade utspel i gb. UK var stor nog att be om ursäkt för ett par saker i sitt inlägg vilket säkert uppskattas av många trogna läsare och nog om det. Det intressanta är i stället de åsikter som ventilerades i gb angående förbundets principer vid uttagningar men även de strukturer som i stor utsträckning styr friidrottens utveckling i Sverige. Speciellt tänker jag på Slangs rekordlånga inlägg men även Ural och Bergman som alla träffade otäckt nära sanningen. Sicken tråkig avslutning det blev, men så får det bli för nu måste jag tanka inför morgondagens monsterpass.

Summering vecka 28:

150 km

9 pass

Känsla: slitit i skallen och kroppen men jag fixade biffen!

Plan för vecka 29: mata

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Sekunder, hundradelar och centimeter är bra mått, eller?

-          10000 m i Falun var långt borta för en vecka sedan men känns nu något närmare

2010-07-12

Släpp-dipp-släpp-dipp, det tar ju fan aldrig slut! Jävlar vad det har tagit emot i veckan i Västervik. Det har varit blytungt i skallen men passen har ändå bockats av enligt plan i värmen, men när jag i torsdags nästan drabbades av ett ryggskott så bar det av rakt ner i diket. Jag lyckades få tag i en olegitimerad kiropraktor i Västervik i fredags ett par timmar innan vi skulle sätta oss på båten. Han märkliga vadsmekningar hade jag kunnat vara utan men annars skötte han sig helt ok med tanke på den bristfälliga kompetensen. Eftersom båten gick till Gotland så hjälpte det så klart inte att ryggen kändes ok, träningen skulle ändå gå åt helvete under helgen. Vi skulle inte ha åkt till detta träningens hell hole förrän nu på tisdag men av olika anledningar, som ingen är god nog för en seriöst satsande maratonlöpare, så valde vi en tidigare överresa. Total punka på tröskeln på lördagen följdes av ett 5 km kort långpass under söndag eftermiddag. Jag kan skylla på ryggskott light eller 32 grader i skuggan, eller varför inte sega lår. Men det vore oärligt och ren lögn, jag är en klen jävla sopa som viker ner mig! Ungefär samma svajiga beteende som i vintras således och med det i ryggen så blir det hårdkörning nästa vecka. Jag tror jag ska börja med 3x5 km i morgon bitti och sen får vi se var veckan tar vägen. Jag måste erkänna att motivationen numera alltid är lite vekare än i fornstora dagar, kanske inte så konstigt med tanke på att det finns en jäkla massa andra roliga och viktiga saker som drar. En bra dag är det precis samma som förr i tiden men en dålig dag är skillnaden milsvid. Med tanke på att jag är en typ av löpare som nästan alltid har gasat mer än vad som är nyttigt i medgång så är det ibland en fördel att det svajar då träningen kan bli lite mer balanserad med en spontan latdag. Men det finns en gräns och den gränsen passerades idag när jag vek ner mig i värmen. Men jag börjar få en viss rutin på den här typen av åldersmannavekligheter och bästa metoden brukar vara full gas direkt efter ett psykbryt. Nästa vecka blir alltså en do or dye vecka, vilket kan bli intressant med tanke på fortsatt vistelse på Gotland och dessutom en resa till Karlstad via Stockholm och Norpan…

Vad mer kan man säga om veckan som gått annat än att det är varmt som i helvetet? Jo att det tydligen var mycket varmare i Belgien igår då den grymma tävlingen KBC Nacht genomfördes. 1.41.51 är en bra tid på 800 m och inte mycket att tillägga där men jag imponeras mer av Spårvägenbrudens 4.01 på 1500 m i sitt andra lopp på distansen. Hon debuterade i Sollentuna med 4.06 med monsteravslutning och seger och gjorde nu samma sak men med ännu snabbare avslutning och pers med fem sekunder. Det var t.o.m. bra nog för att nämnas på Friidrott.se vilket hon säkerligen känner sig mycket nöjd med! Att också Tobbe Grotta fick ett par ord måste innebära två saker: 1. Någon viktig webbperson på förbundet läser min blogg 2. Denna person har tagit åt sig av kritiken. Roligaste denna vecka är helt klart kvällens nyhet, eller ska jag kalla det rykte? Wonka ska tydligen ha loggat 17 mil denna vecka och det är uppenbart att han svalt betet inför NY! Detta får fungera som bränsle nästa vecka när jag sliter mig blå på de gotländska vägarna. Nu måste jag kolla på andra halvleken i nån halvintressant bollfinal och ladda för morgondagens grispass.

Fin bild från Gotland base camp men det är nåt fel. De har lagt asfalt på en av Sveriges finaste grusvägar. Bönderna är glada då det inte grusar men va fan det går ju inte att springa på!

Summering vecka 27:

110 km

9 pass

Känsla: lågt i skallen men bra genomfört, sedan b*ll* vid ankomst till Gotland!

Plan för vecka 28: så in i helvete mycket straff!

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Vätskebälte skulle sitta fint men fan heller!

-          Semester

2010-07-05

Släpp, dipp och släpp igen, ja så brukar det funka om man sköter sig. Veckan började kanon med ett förlösande och lite nervöst pass på Brajjens band. Detta följdes av en skön kombo bestående mycket jobb och träning fram till i torsdags då arbetsveckan kröntes av en supertävling i Sollentuna. För egen del så var givetvis Tobbe Grottbjörns kanonrace på 800 m höjdpunkten. Jag kan inte påstå att jag agerade som en cool coach efter det loppet och det var helt klart svårt att komma ner i varv på kvällskvisten. Det är bara att tacka arrangören för att de gav TG chansen, eller ska man kanske tacka Anton som hade sjukskrivit sig? Tobbes 1.48 och Robin Rohlens 1.49 i Sollentuna innebär att det nu finns fyra killar som har en rimlig chans att klara kvaltiden till EM. MC och Anton är ju redan uttagna vilket innebär att det bara finns en plats kvar, och det kan bli en riktigt intressant uttagning om två veckor då laget till Barcelona ska spikas. Det vore extremt kul om alla fyra klarar gränsen och allra helst går under 1.48, men jag skulle inte vilja vara den som ska tacka nej till tre av de fyra om så skulle ske. En annan höjdpunkt på tävlingen i Sollentuna tycker jag var när Spårvägens Abeba Arigawe debuterade på 1500 m och gjorde 4.06, detta med sista 600 på 1.32! Detta verkar dock inte vara bra nog för Friidrott.se som valde att inte nämna detta med ett enda ord, trots att tjejen tävlar för Spårvägen. Med risk för att tala i egen sak och låta som en bitter och navelskådande coach så undrar jag också hur man kan bortse från Tobbes genombrott som 800-löpare när man sammanfattar tävlingarna i Sollentuna? Samma sak gäller förresten det brutala loppet av den 22-åriga Nacerddine Hallil från Hässelby som sprang på 3.40 och slog pers med 6 sekunder på 1500 m. Ja ja, nog om detta.

 
Zigges basecamp

Veckan fortskred enligt plan med familjeresa till Västervik i fredags, och här måste jag nämna vårt lyckade lunchstopp i Söderköping. Jäklar vad fint det var vid kanalen där vi intog vår lunch. Stan ser ut som en riktigt smarrig bakelse och det är nästan så att vi funderar på att flytta dit, men vänta nu är det inte i Söderköping Järven bor? Resa med familj är kul som fan men det innebär alltid en viss ansträngning, speciellt om det är varmt som i en bakugn. Jag tog därför en öl vid svärmors pool i stället för att gå ut och springa i fredags vilket nog var ett klokt val. Svärmors lyxkåk kommer att vara basecamp de närmaste nio dagarna och med hennes barnsupport ska jag förhoppningsvis kunna peta in en hel del go träning. Sen bär det av till Gotland där det som vanligt kommer bli en stor utmaning att över huvud taget snöra på sig skorna. Men jag har gett mig fan på att sköta träningen denna gång då SM inte är allt för långt bort! Totalt sett kan jag summera en mycket bra vecka trots två missade utfyllnadspass. Tre riktiga kvalitetspass och en volym som börja närma sig skamgränsen gör att jag känner mig mycket nöjd, speciellt med tanke på helgens hjärnkamp för att komma ut på träning.

Summering vecka 26:

135 km

9 pass

Känsla: gött att vara på banan!

Plan för vecka 27: lite mer och lite snabbare

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Fotboll kan vara kul, i alla fall om matchen man tittar på liknar den mellan Spanien och Paraguay

-          Svensk GP funkar fint, om den körs i Sollentuna eller Karlstad vill säga!

2010-06-27

Efter släpp kommer alltid dipp. Veckan inleddes med en brutalt vidrig distans med Sotar-Emil. Benen kändes som skräp och magen skrek och jag insåg att sonens skit bokstavligt hade drabbat mig också. Helvila på tisdagen följdes av en konstig träningsdag på onsdagen med lätta ben på morgonen följt av blypåkar till middag. Det mönstret har hållit i sig hela veckan och jag börjar tro att jag är lite utbränd. Senaste veckorna har varit allt annat än lugna med konstiga arbetstider och noll lugn vilket verkar ha satt sig i systemet. Söndagen blev min tredje vilodag denna förlorade träningsvecka och förhoppningsvis ska det reda sig till måndag. Jag har sovit massor och stoppat i mig både det ena och andra i pillerväg för att säkra upp, så fan om det inte släpper igen. I mitt lite deppiga tillstånd på midsommarkvällen satt jag och gick igenom lite foton från back in the day, och jäklar vad mycket gladare jag blev. Nedan kan ni se några exempel på vad jag hittade i arkivet.

-bilden är från ett träningstävling arrangerad av Wonka original som man ser ryggen på som bossen på genomgången. Killen i de fula jeansshortsen är Fritösen

 Supermuschen springer fint i täten. Glädjande nog syns Flinken som fin tvåa.

Klassiskbild från målgången på 4x800 där Rovina senare blev diskad för att ha slängt pinnen och därmed missat ett brons för DNF IF. Enholm diskad när han stänger Supermuschen.

Wonka i sin finaste utstyrsel innan Puma kom in i bilden och räddade honom. Flankeras av Mustapha Nadoour

Zigge och Jåcke Johansson. Freppa står vid sidan om

Zigge brevid Lovinsson. Bakom syns bla bla Wagnsson och Micke Andersson

Summering vecka 25:

63 km

7 pass

Känsla: aj aj aj

Plan för vecka 26: uppstart!

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Även den snällaste magsjukan suger hårt

-          Skit är skit och kommer alltid att vara skit!

2010-06-21

En vanlig dag på kontoret

05.30

Uppstigning när vilden ställer sig upp i sängen och skriker. Jag borde sova längre

05.32

Blöja av och blöja på

05.37

Kaffe framför datorn

06.00

Tjafs med vilden framför tv:n

06.05

Supporttrupperna anländer och jag kan börja jobba

07.00

Äntligen dags för träning

08.30

Snabb frukost med sporten på bordet och ännu mer tjafs med vilden

08.45

Dagis

09.00

Arbete vid datorn

12.00

Lunch

12.30

Sömn

13.30

Arbete vid datorn

15.00

Träning

17.00

Middag och mer tjafs

18.00

Badning av vilde och städning efter dagens krig

19.30

Barnbrottning i soffan och dagens sista tjafs

20.00

Nattning

20.15

Jobb på ”kontoret” eller framför tv:n

23.00

Bingen

01.30

Första väckning

02.30

Andra väckning

02.48

Tredje väckning

03.30

Fjärde väckning

04.15

Femte väckning

05.30

Giv akt

Alla dagar ser inte exakt så här, ibland åker jag till det riktiga kontoret också, och ibland måste jag handla och tvätta också, men this is pretty much it. Veckan har annars varit bra med rätt hård träning enligt plan. Det känns som att benen suger i sig juicen som de ska men jag måste erkänna att jag blir lite otålig när jag ser tiderna på intervallerna, jag är kass! En tanke som har flugit runt i min skalle under veckans träningar är 30.59 på 10000 m i Falun. Jag kör hårt mot detta om Algers själv vågar ställa upp!? Det betyder inte att jag tror att jag måste lyckas med en sub 31 redan i augusti men det skulle vara kul med en utmaning. Bingedags, snart dags att gå upp!

Summering vecka 24:

128 km

10 pass

Känsla: det rör på sig

Plan för vecka 25: more

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Feta Greta har blivit galen!

-          Fotbolls-VM är enda tillfället när fotboll är kul, förutsatt att veklingarna verkligen ser till att spela boll!

2010-06-14

Ett liv utan snus är ett liv i frihet. Fy fan vad jag hatar snus! Jag har slutat typ 3430 gånger men alltid återgått till detta bisarrt pinsamma missbruk. Jag la av när vi väntade vårt första barn men trillade dit på ett läger i Monte Groda efter några månader. När nr 2 var på G i vintras slängde jag dosan igen och lyckades denna gång hålla upp i nästan sex månader innan jag återigen torskade på ett läger i Portugal. Jag fulsnusade lite i Portugal men efter ett par veckor hemma i Sverige då skadan vägrade ge med sig så lyckades jag komma upp i den vanliga vansinnesdosen igen. Men jag lovade mig själv denna gång att det bara var tillfälligt och att jag skulle lägga ner igen så fort jag blev frisk. Nu är jag frisk och dosan ligger i tunnan sen i fredags. Redan på fredag kväll så slog den äckliga abstinensen till som i mitt fall alltid består av svåra vallningar, mardrömmar (drömde att vår katt brann inne i vår bil i ett p-garage), 0 stubin och svår depression.

Supermuschen stoppar sina falukorvsfingrar i snusburken.

 Att träna skallen i bitar är dock en bra medicin och det gjorde jag både igår och idag och nu i kväll börjar det släppa en aning, jag tror i alla fall inte att världen ska gå under i morgon. Rent träningsmässigt så har veckan varit ett stort lyft då jag redan har fått det efterlängtade första släppet. Ett släpp innebär alltid i mitt fall att jag beter mig som att jag är mycket bättre än vad jag är vilket i sin tur leder till att jag ganska snabbt drabbas av en viss slitenhet i påkarna. Men hur som helst så är det uppenbart att jag är något mindre kass än vad jag var vid uppstarten förra hösten och det inspirerar så klart. Men nog om detta.

 Jag fattar inte vad de svenska löparna håller på med. Varför sticker plötsligt alla utomlands för att springa ett lopp? Om det inte finns lopp på rätt nivå hemma så är det givet rätt om man har möjlighet och själv håller hygglig nivå. Är man på proffsnivå likaså men varför lägga massa energi på en jobbig resa när det finns killar som tävlar på hemmaplan som springer skiten ur en? Jag fattar ingenting! Förbundet pushar stenhårt för nymodigheten Folksam challenge och hävdar att tävlingarna är viktiga som ”observation” inför Europacupen. Några grenar i Göteborg och Eskilstuna har också hållit bra kvalitet men det gäller knappast löpgrenarna som har varit minst sagt luftiga. Tävlingsarrangörerna i Sverige måste givetvis rycka upp sig då de har ett tänk idag som funkade fint för 20 år sedan men som för länge sedan har passerat bäst föredatum. Men det är fan inte hela sanningen, löparna tänker åt helvete fel också. Måste man ha utländska löpare bredvid sig på startlinjen för att kunna springa snabbt, då har man problem!

Summering vecka 23:

116 km

10 pass

Känsla: G

Plan för vecka 24: same same

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Sayo är trött

-          När en resa är viktigare än själva loppet så är det dags att lägga ner

2010-06-09

Förra veckan släppte Slang en pressrelease med ett ganska kortfattat innehåll. Jag misstänker att ni inte nöjer er med detta utan vill ha en mer detaljerad plan att sätta tänderna i, så här kommer den. Jag vet vad som funkade och vad som inte funkade fram till den ödesdigra veckan i mars då allt sket sig. Jag vore dum i huvudet om jag inte använde mig av de erfarenheterna mot NY. Jag kände mig lite stressad i januari då jag tyckte att jag hade tappat ett antal veckor p.g.a. vek skalle och en taskig snok. Det gjorde att jag pressade på lite för hårt för tidigt, både med volym och kvalitet. Det resulterade i en riktigt bra form redan i mitten på mars men också ett döende lår. Denna gång har jag 22 veckor kvar till impact vilket är rejält mycket kortare än när jag startade upp racet mot Stockholm. Men med vetskapen om vad tio veckor god träning gjorde i vintras i de jävliga förhållanden som rådde då så känns det ändå rätt lugnt. Grundidén nu är snarlik den jag hade i inför Stockholm men jag kommer att göra några saker lite annorlunda. Jag siktar på att köra större total volym än i vintras men jag kommer inte pressa in milen lika tidigt, och framförallt siktar jag på en större jämnhet vilket kräver lite mindre löpning till en början. Jag vill dock ha kvalitet i träningen redan inledningsvis och därmed börjar jag i en motsatt ända denna gång. Kvalitet först och volym sen helt enkelt. Den enkla planen skådas nedan och det är fritt fram att förundras, hånle, misstro eller helt enkelt säga, ”fan va bra den ser ut”. Ner i hålet och skrid till verket!


Tävling: Gissa röven, vems röv är det i mitten av bilden? Svara i gb.

Period 1 – vecka 22-25

10-12 mil/vecka

Spontankvalitet 2-3 ggr/vecka

Styrka 2 ggr/vecka

Pass på drygt 20 km

Period 2 – vecka 26-31

14-16 mil/vecka

Tröskel 1

Tröskel 2

Korta långintervaller

Backe

Styrka 2 ggr/vecka

Långpass 25-35 km

Period 3 – vecka 32-42

18-22 mil/vecka

Tröskel 1 (10-14 km)

Tröskel 2 (15-20 km)

Långintervaller

Backe

Styrka 2 ggr/vecka

Långpass 30-40 km ink. 3-4 testpass

Period 4 – vecka 43-44

Piano

Tänkbara tävlingar på vägen
Midnattsloppet                   14 augusti (vecka 32)

SM (10000 m)                    20 augusti (vecka 33)

Stockholm halvmaraton      11 september (vecka 36)

Lidingöloppet                     25 september (vecka 38)

SVMM                               2 oktober (vecka 39)

2010-06-07

Stockholm Stockholm stad i världen Stockholm Stockholm världens stad! En knäpp låt men passande denna vecka då Stockholm maraton precis har avklarats. Vilken lördag det blev! Ja inte bara bra så klart då Emil Lerdöl inte gick så bra som vi hade hoppats, men nästa år blir det medalj! Eftersom Anders ”Sacke Wonka” redan har fått galet mycket cred för sin prestation så fattar jag mig kort. 2.26 av en 40-taggare är ingen Svennetid och han är givetvis värd allt beröm med råge. Men jag hävdar bestämt att han skulle kunna springa 6-7 minuter fortare med hygglig träning, och jag hoppas verkligen att han ändrar sig angående min utmaning som han bestämt tackade nej till direkt efter loppet. Hur som helst så var det förbannat roligt att se och höra publikens reaktioner när han kom in på Stadion, killen är populär! Kanske borde jag fälla en provocerande kommentar angående den svenska standarden på maraton? Nej det uppenbara kan man vara utan. Då är det ju så mycket roligare att säga något positivt om den brutala Isabellah som slaktade hårt på Stockholms gator i lördags. Jag gillar henne stenhårt nämligen. Inga konstiga neurotiska drag eller träning på tom mage, bara en ruggigt hård träning med glatt humör och ett stänk av kaxighet. Mer sånt i svensk löpning, både på den kvinnliga och manliga sidan!

För att avrunda maratonsnacket så måste jag bara kommentera Algers inlägg i gästboken, som han för övrigt skrev kl 7 på morgonen dagen efter maran! Självklart finns det delmål på vägen mot NY och Stockholm halvmaraton är helt klart en tänkbar tävling. Sub 31 på SM på 10000 m känns dock långt borta men man vet aldrig… Jag har dock ett annat lopp innan NY som jag siktar på och om du hänger kvar och läser denna eminenta blogg så kommer du snart få veta vilket.

Snart är det sängdags men ett par saker angående Bislett måste jag klämma ur mig. Fredagens manliga 800 m gick rakt in på min fem-i-topplista över hårigaste medeldistanslopp jag sett. Rudisha är hemsk men i fredagens lopp imponerades jag mest över Kakis attityd, som är underbar att se i dessa annars rätt slätstrukna galatider. Han är alltid galet aggressiv när han tävlar men denna gång räckte inte hans toksnabba första 80 meter för att komma upp i täten och han hade stora problem att hänga på jätten från Kenya, det såg banne mig ut som att han maxade hela vägen! Han lyckades ju inte ta sig förbi Rudisha men det är riktigt häftigt att se hans tjurighet över hela sträckan. Och han belönades ju dessutom med ett nytt prydligt pers som verkade glädja rejält trots förlusten. Sen kunde jag inte låta bli att skratta mig fördärvad när jag hörde Gärderuds kommentar om Solinskys 12.56 på 5000 m. Hindermannen tyckte att det var en sensation eftersom killen hade ett pers på 13.12 innan Bislett, och Hård verkade inte ha bättre koll han eftersom han inte fyllde i med att berätta om Solinskys nysatta 26.59 på 10000 m! En försiktig research eller ett allmänt intresse för det man ska kommentera i SVT verkar inte vara ett krav. Jag bjöds på ett skratt till när Hård berättade att arrangören hade ”skrapat” ihop ett hyggligt fält i det manliga mileloppet. Lite konstigt kan jag tycka eftersom SVT borde pusha sina inköpta program i stället för att trashtalka en gren som innehöll några av världens absolut bästa 1500-löpare. Asbel Kiprop vann ju t.ex. OS i Peking..


Zigges vackra löpsteg en sommardag i WT-rås för två år sedan då han tog sig till SM final på 1500m

Hur har träningen gått då? Jo tack det rör på sig, om än i myrsteg. Jag loggade färre kilometer än Slang förra veckan vilket nästan fick mig att spy i morse, men denna vecka händer det! Jag fick ett släpp idag när jag var ute på en 8 km lång tuppfäktning runt Kungsholmen med ett par goa gubbar från RW, och det bådar gott för fortsättningen.
ZZZZZZZZZZ

Summering vecka 22:
77 km
7 pass
Känsla: -------- och så ett mycket litet släpp
Plan för vecka 23: 100+

Ett par noteringar från senaste dagarna:
- Webbsändningen från Sävedalen var inte den grymmaste jag sett, men jag diggar initiativet och jag hoppas fler tävlingar hakar på så att man slipper resa så mycket
- Stockholm är fetast, punkt!

 

PRESSMEDDELANDE från SUPERMUSCHEN ZIGGE

Året var 2010 och mannen på Bloggen hade precis misslyckats kapitalt med sin målsättning att ta medalj i Stockholm maraton. Han var skadad, sargad, sänkt till botten och den själsliga kollapsen lurade runt hörnet. Vad han inte visste var att det fanns ett nästan lika häftigt lopp på andra sidan Atlanten som han kunde springa. Men mitt i detta apokalyptiska tillstånd hörde han en röst i sitt huvud, ”du ska springa det stora loppet i väst och du ska springa fort som fan”. Mannen på Bloggen vaknade till och reste sig på nio. En ny plan började forma sig och den ser ut så här:

Tävling

ING New York City Maraton

När

7 november

Mål

2.19

Tillvägagångssätt

Mer, hårdare och smartare

Har han rökt på hemma i villaförorten undrar
många av hans fans?

2010-05-31

Super är fan veckans ord! Inte som i super, då jag som tvåbarnsfar och seriöst satsande löpare givetvis inte har tid med ett sådant destruktivt beteende. Utan super som i en förbannat bra vecka. Träningen har i och för sig gått totalt kass och jag har varit vaken i snart sju dygn i sträck men vad gör det när man får uppleva ännu ett guld på 4x800. Hässelby är alltid extra kul att spöa och denna gång gjorde killarna det på riktigt till skillnad mot förra året då Adnan ”The hated one” såg till att Hässelby blev diskade långt i efterhand p.g.a. en skittävling i Irak. Vi visste att det krävdes full raket hela vägen för att vi skulle lyckas slå Slaktaren från Sumpan på sista sträckan och det var precis vad som hände. Freppa sprang knappast sitt snabbaste lopp i karriären, men han visade fan att gammal ibland är äldst! En del andra roliga grejer med Stafett-SM också, bl.a. guld på den oftast sunkiga M22 3x800 som denna gång var riktigt bra. Tobbe Hockey lekte in 1.50 med larviga målgester sista 20 metrarna, vilket bådar gott inför de riktiga tävlingarna som kommer framöver, och sub 1.50-maffian kanske får passa sig. Inte för att jag har speciellt mycket att göra med de andra lag som ställde upp från Bajen, men det värmer ändå mitt vänsterhjärta en aning att vi totalt sett tog flest guld på hela mästerskapet. I övrigt kan man notera ett rekordstort antal diskningar vid årets stafettmästerskap, vilket delvis berodde på nitiska regeltolkningar men också på dåligt genomförda tävlingar av arrangören. Att inte ha växlingsfunktionärer som ställer upp löparna i rätt ordning på 4x800 är huvudlöst och pinsamt dåligt, och man kan ibland önska att inte bara aktiva och lag skulle kunna bli diskade. Givetvis ska en lastgammal storlöpare som Dirshe kunna reglerna men hade arrangören gjort sitt så hade det troligtvis inte diskats något lag igår på 4x800. Nu blev det fyra diskningar! Den lokala arrangören är inte den som ska hängas, utan det är givetvis Svenska friidrottsförbundet som inte fixar jobbet. Man kanske borde bli förvånad, men det blir inte jag. Det var inte många veckor sedan jag var på ett asfaltsmästerskap som kallades för Terräng-SM, och SM i Malmö förra sommaren finns också det i färskt minne. Inga smakförstärkare direkt… Nog om det tråkiga och tillbaka till den superba veckan.

 Jag hade i onsdags den stora äran att få springa lunch med C-Run från RW:s högkvarter på Kungsholmen. Jag hade laddat stenhårt och hoppades kunna valla den hårda mannen en aning mot slutet, för att kanske bli omnämnd i positiv dager på hans blogg. Efter lite tjöt och omklädning och en ny snus under läppen för C-Run (ja, han snusar när han springer!) så bar det av på ett varv runt holmen. Det gick åt helvete så klart då min kropp kändes som en fet Greta, och i stället för vallning så blev det böner från min sida om att få gå i uppförsbackarna. När jag sedan låg och slickade såren hemma i soffan på kvällen så kom det ett sms från C-Run där han meddelade att han precis avslutat dagens andra pass, ca dubbelt så långt som vårt pass runt Kungsholmen – jag blev fan knäckt! Ja ja, vi hade i alla fall vackert väder, och rätt trevligt också, i alla fall efter avslutad löpning.

 Den som har läst C-Runs blogg eller Kingis dito i veckan kanske har noterat att jag har anlagt ett ganska fult skägg. Det är givetvis ett slutspelsskägg som inte ska borstas av förrän jag har uppnått en viss nivå i träningen. Jag har inte bestämt vilken nivå som ska gälla, så här mottar jag gärna förslag.

Zigge med nya taliban looken.

En hög nivå kanske kan fungera bra som motivation till hårdkörning och skärpning i mitt just nu sunkiga glassätarliv. Flera personer undvek helt att hälsa på mig i helgen och jag kan inte bestämma mig för om det beror på att de inte kände igen mig eller om de helt enkelt inte vill kännas vid mig? Axel ”före detta barnarbetare som nyligen fick stryk av Yannick på Göteborgsvarvet” Lönnqvist tyckte att jag såg tjock ut så det kanske spelade in när det kom till folks ovilja att skaka hand, va fan vet ja! Mitt Hans Scheike-skägg ska bort hur som helst precis som midjan och en måndag är en förbannat bra dag att sätta igång på. Ner i bingen för ett par timmars sömn! HEPP

Summering vecka 21:

34 km

4 pass

Ingen kvalitet

Känsla: hemskt och otrevligt

Plan för vecka 22: sätt igång för fan!

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Man är löpare i själen när man pekar på nyplanterad ruccola och säger Voltaren

-          Stockholm är fem dagar bort och mitt medicinskåp är proppat med Cipramil

2010-05-23

Nu är det banne mig slut på gnället! Det är i runda slängar tio långa veckor sedan jag fick problem men denna vecka hände det som jag nästan inte trodde var möjligt, jag var plötsligt smärtfri! Sprutan som jag fick i knäet förra fredagen tog otäckt bra och min plastsvärfar har fått en guldklocka skickad till sig som tack för besväret. I tisdags var jag i princip smärtfri efter ett par oroliga dagar med mer ont än tidigare, men bara för att vara på den säkra sidan så fegade jag en dag extra innan jag testade en 18 minuter lång jogg i onsdags. Det kändes bra men jag noterade dock en liten sensation där sprutan hade gått in så jag kunde inte andas ut riktigt. Jag växte ett par centimeter till dagen efter då jag sprang 30 minuter utan problem, men den stora sensationen var ett faktum först i fredags då jag kunde genomföra ett pass bestående av 15x1 minut utan smärta! Det är alltid jävligt obehagligt att springa de första passen efter skada då man är så in i helvete orolig för att man inte ska vara frisk så jag är galet nöjd att detta är avklarat, och dessutom med gott resultat. Formen är självklart värdelös efter dessa tio mörka veckor, både p.g.a. missad träning men också p.g.a. den milda fettman som slagit till. Detta rör mig givetvis inte i ryggen men jag kan inte låta bli att förundras över hur snabbt en kropp kan degenerera rakt ner i helvetet. För att ge er en hint om det som nu blir min utgångspunkt inför höstens äventyr så kan jag berätta att mina 1-minutersintervaller gick i 3.35-3.40 min/km i fredags. Det säger givetvis ingenting i sig självt men om jag tillägger att min puls var klart över tröskel så kanske ni fattar hur mycket jag har torskat sen i mitten på mars! Då låg jag klart lägre i puls i en fart som var 20 sekunder snabbare per kilometer och dessutom i 20 km i ett sträck.. Jag var dock i ännu sämre skick när jag startade racet mot Stockholm i början på november och det känns ju skoj. Jag hade dessutom en jävligt knackig start med svajig motivation så jag tror inte att det ska behöva ta lika lång tid att komma tillbaka i den formen som jag hade i mars när jag nu sätter igång, förutsatt att jag håller mig frisk vill säga.. Nu när jag är friskförklarad så borde jag ju delge er den fortsatta planen som jag nämnde i tidigare inlägg men det tänker jag vänta med. Jag har inte fått någon bekräftelse från min agent nämligen och det känns meningslöst att berätta något som kanske inte kommer hända. Nästa vecka kanske..

Summering vecka 20:

42 km

5 pass

1 kvalitetspass

Känsla: tungt och lyckligt

Plan för vecka 21: rulla vidare

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Lycka är att inte ha ont någonstans

-          Olycka är idioter i grupp

2010-05-17

Jag börjar bli jävligt tjatig men faktum är att senaste veckan har sett ut precis som den föregående, ingen träning alltså! Det enda jag mäktat med är 14 minuters jogg före en behandling som endast gick ut på att provocera fram lite smärta. Jag lyckades väldigt bra med detta och förhoppningsvis vet jag nu vad problemet är. Det finns en liten ful muskel i knävecket som heter popliteus som verkar vara i jävligt dåligt skick. Vadmuskeln är inte i allt för bra skick den heller så jag har nu fått två jävligt obehagliga behandlingar som gått ut på att döda dessa två sopor till muskler. Själva smärtan sitter dock i baksidans infästning och då troligtvis i en slemsäck vilket också måste fixas. Detta kan ofta lösas snabbt och bra genom en spruta med löparens bästa vän kortison. Eftersom Dr Mr gick på semester redan i tisdags så begav jag mig till Västervik där jag har tillgång till hela sjukhusets expertis. Under den inledande läkarkonsultationen fick jag veta att det troligtvis skulle till en reumatolog för att skjuta knäet fullt med medicin, de ska tydligen vara de grymmaste kortisonsprutarna. Jag vägrade så klart då reumatolog är lika med reumatism vilket är det samma som ålderdom. Nog för att jag just nu känner mig gammal men fan inte så gammal! Efter lite dribbel fram och tillbaka så fick jag till slut en oskön spruta intryckt i knäet av min syntetiska svärfar. Även om han är doktor så kändes det lite olustigt innan han satte sprutan då han i normala fall arbetar med folks dåliga tarmar och inte är specialist på inflammerade slemsäckar på något sätt. När sprutan väl var satt så var lyckan dock total och jag undrar nästan om han hade blandat i nån juice i kanylen. Sedan dess har jag dock haft jävulskt ont vilket iof är normalt men jag vågar inte andas ut förrän det känns riktigt bra igen. Nog om detta tråkiga ämne!

Sprutan som som gav Zigge lite hopp

Jag mötte den gode Ahli igår på Lag-SM kvalet och han gav mig lite goda råd inför fortsättningen. Jag lyssnar självfallet inte på vem som helst men hans analys av mitt misslyckande kändes rätt vettig. Han tyckte först och främst att jag hade inlett satsningen för sent och enligt honom borde den ha startat redan för 6-7 år sedan. Ja det är ju lite svårt att göra något åt nu även om jag kanske håller med. Men han tyckte också att jag hade stegrat träningen för snabbt från mitt brutalt dåliga utgångsläge som jag hade i november. Det kan nog vara så och jag ska tänka på saken när jag snart sätter igång igen för man vill ju inte göra samma misstag två gånger!

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Världen är full av idioter

-          Suget är otäckt stort!

2010-05-10

Ännu en vecka utan vettig träning är till ända och det är givetvis det löjliga knävecket som sätter stopp. Ett besök hos en voodookille resulterade i brutal nattkramp i vaden vilket nästan ledde till gubbvad, och det med 5 minuters jogg i benen dagen innan, det du Fintarn! Tillbaka till voodoo och sen var det problemet ur världen och knävecket blev också en aning bättre. Jag har ju dock inget att stressa till nu så jag tar det riktigt varligt och har i stället kört en hel del jätterolig styrketräning som förhoppningsvis ska gagna mig längre fram när jag kan springa som vanligt igen. Man kan sammanfatta veckan som en tallrik havregrynsgröt utan sylt. Inte så jävla äckligt men fan inget att bjuda daten på. Bla bla bla som Max skrev i gästboken, jag skulle inte vilja läsa den här tråkiga texten själv så jag borde sluta här och gå ut och snickra lite på mitt hembygge i stället. Men ni vill väl veta hur min nya plan ser ut!? Tyvärr måste jag göra er besvikna, förhandlingarna drar ut på tiden och jag har inte fått klartecken från den stora mara som jag vill köra i höst. Min agent jobbar febrilt med saken och det hela borde vara klart inom kort. Men för att ni ska ha något att suga på så länge så kan jag i alla fall delge er en av mina målsättningar för nästa etapp i min maratontripp. Oavsett vilket lopp jag springer så kommer en av mina viktigaste målsättningar vara att slå den blivande världslöparens årsbästa på maraton med minst 30 minuter.

Det kanske inte blir så svårt tänker ni, men lyckas han få på hela skiten i Stockholm så kan det ju faktiskt krävas en rejäl insats från min sida i höst. 2.40 för honom skulle t.ex. innebära svenskt rekord för mig och det känns inte riktigt som att jag har tillräcklig talang för det, i alla fall inte fysisk talang. Men enligt svensk löpnings nya friska fläkt med den ”osvenska” inställningen så sitter ju allt i skallen vilket öppnar för fantastiska prestationer av mig, bara jag kan utveckla min inställning en aning. Då jag har vansinnigt svårt att se hur min mentala inställning ska kunna utvecklas till det bättre så har jag redan sökt professionell hjälp och det är givetvis min egen husdoktor Dr Lexus (ny miljövänlig på gång tydligen) som får den stora äran att jobba med min hjärna. Doktorn tvekade inte en sekund när han fick frågan och han har kommit en bit på väg i arbetet med att ta fram en ny behandlingsmetod för blivande världslöpare. Han har redan avslöjat att behandlingen kommer vara av en så kallad ”multikomplex” karaktär vilket innebär att det troligtvis kommer ingå elchocker, tung kemisk medicinering och i vissa svåra fall även långvarig freudiansk psykoanalys. Det här ger en helt ny dimension till det jag håller på med och jag ser verkligen fram emot att kunna springa fortare än vad som är fysiskt möjligt!

Själva bloggen ligger också i förhandlingsläge och Slangs småländska inställning sätter här lite käppar i hjulet. Jag har krävt en högst rimlig ersättning för min insats på SVM men det tog stopp direkt och eventuellt blir jag tvungen att flytta bloggen till en egen sida. Det är dock redan klart att det i så fall kommer länkas från SVM vilket känns tryggt. Min webbstab har också lite idéer om hur vi ska kunna utveckla bloggen då den snart riskerar att bli jävligt tråkig, om den nu inte redan är det. Men precis som med det rent idrottsliga och vad som kommer hända i höst så får ni ge er till tåls en aning.

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Osvenskt är ett jävligt korkat uttryck till att börja med men nu har det blivit ännu dummare

-          Cirkelträning i hemmamiljö är ungefär lika kul som en muskelbristning

-          Dum dummare är en bra film som förtjänar en uppföljare, varför inte med en löpare i huvudrollen?

2010-05-03

Senaste veckan kan sammanfattas som tung på fler än ett sätt. 5-6 veckor på latsidan har inte gjort att min form har utvecklats riktigt som jag önskar och låren tar omänskligt mycket stryk av vanlig lugn löpning. Men det är givetvis underbart att kunna springa hyggligt normalt igen. Dock jävlas mitt dåliga knäveck oroande mycket och detta i kombination med min katastrofala formstatus gör att jag redan nu har tagit beslutet att lägga ner satsningen mot SM 2010 i Stockholm. Sjukt tråkigt så klart men egentligen ett lätt beslut då jag inte tror mig hinna komma i tillräcklig form för att ens komma nära min målsättning, och än värre kanske t.o.m. få stryk av den blivande världslöparen från Studenterna. Många läsare kommer säkert slå en signal till Dr C för att få utskrivet lämplig psykofarmaka nu när de inte har något att titta på i Stockholm. Men för egen del hade jag den tyngsta depressionen redan nere i Portugal och jag håller som bäst på med utsättningen av de tunga medicinerna

Den excentriske Doktor C har medicinerat Zigge friskt sista dagarna

Vad hände egentligen den ödesdigra veckan i mars när projektet gick i tunnan? Att göra en lång utläggning i detta tråkiga ämne känns rätt patetiskt men några ord kan vara på sin plats. Jag tränade tillräckligt hårt och inriktningen var rätt så inget fel där. Men jag begick en ohygglig synd som en seriös löpare aldrig har råd med, jag slarvade och tog fel beslut i både planering och utförande! Jag har aldrig tyckt att körningen varit fel, galen eller på annat sätt störd men jag irriterar mig våldsamt på mitt misstag som nu har kostat mig ett par oförglömliga timmar i Stockholm i början på juni!

Jag gick ut och sa att jag skulle springa hyggligt fort i Stockholm, den mara jag rankar som den absolut största och viktigaste maran för en svensk, och sen skulle jag inte göra något mer. Nu när det har skitit sig och jag inte kan springa alls känns det lite märkligt då jag har tänkt på skiten varje dag sen i november förra året. Så vad ska jag göra nu? Med tanke på min låga ålder och att jag faktiskt var något på spåret i vintras så måste jag bara fortsätta, annars kommer jag sluta som en bitter och sur gubbe som hade kunnat men inte gjorde det. Dessutom har jag snackat en jävla massa om vad jag tränar och vad jag tror mig kunna prestera vilket gör mig till en snackare, och snackare som inte levererar är bland det värsta jag vet. Så vad är då min plan undrar ni säkert? Jag kan tyvärr inte berätta det i dagsläget då jag ligger i konfidentiella och mycket känsliga kontraktsförhandlingar. Om allt går i lås så kan jag dock lova en spektakulär höst med många spännande ögonblick för alla er där ute som vill mig väl. Nästa gång ni läser denna fantastiska blogg så ska den alltså förhoppningsvis innehålla en diger planering för stora äventyr i en inte allt för avlägsen framtid. Sluta deppa för fan det kommer mer!

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Man tappar form jävligt fort när man börjar närma sig 40!

-          Surt sa räven och knöt näven

-          26.59 är snabbt på 10000 m!

2010-04-25

Förra veckan hade jag svårt att hitta något roligt att skriva om men nu är det banne mig tvärt om, sicken vecka det har varit! Eftersom jag inte är på Carros nivå längre så fick jag snällt vänta en vecka på MR och ytterligare fem dagar på själva domen vilket innebar att jag skulle ha behövt vila en hel vecka till och det kanske utan anledning. Och med tanke på att smärtan i mitt ben i princip var helt borta redan för tio dagar sedan så kunde jag därför inte vänta längre än till i tisdags med att springa på riktigt igen (kök-vardagsrumsrundan x 40 förra helgen räknas inte..). Eftersom jag aldrig gör något överilat eller dumt vad gäller min egen träning så har jag givetvis stegrat löpningen under veckan enligt konstens alla regler. 25-30-35-50-60’ är veckans lottorad och det har gått som en dans. Missförstå mig inte, jag har knappast flugit fram men benet har inte jävlats och just nu är det fan en rekordvinst på lotto, oavsett hur fet och kass jag känner mig! Efter ett par nervösa löppass under veckan så fick jag i fredags äntligen svar på det jag har undrat över i mer än en månad och svaret var verkligen positivt, plåten var nämligen helt ren eller som Dr MR uttryckte det i sitt kortfattade sms ”MR utan anmärkning”. Nu när jag vet att det inte var en spricka så undrar jag ju så klart vad det har varit för en liten jävel där inne som stoppat seriös träning? Jag gissar att ett snett bäcken/rygg i kombination med 30 mils löpning och 6 kvalitetspass på tio dagar gjorde lårmuskeln och kanske själva benet överansträngt och att det sedan krävdes en seriös naprapat för att få det att släppa. Sk*t pi*s i helv*te att jag inte agerade rätt direkt! Men som ordspråket lyder ”man ska inte gråta över spilld träning” utan det är bara lära sig läxan och börja om.

På detta öststatsvackra hotell bodde Brajjen under TSM. Willy Wonka trivdes
som fisken i vattnet även om Pravda inte fanns i receptionen som utlovats.

 På terräng-SM nu i helgen var det flera fans som vågade sig fram och ställde frågan om jag fortfarande kör mot Stockholm. Frågan är inte helt lätt att svara på men jag gör nog som min mentor Slang rådde mig till igår, svingar vilt de närmaste veckorna och tar sedan ett sent beslut. Skulle jag fortsätta att köra på målsättningen SM-guld så hamnar jag dock otäckt nära den nivå av galenskap som RW:s nya bloggare befinner sig på. Jag har helt enkelt tappat för mycket och tiden är alldeles för knapp för att jag ska hinna göra det som krävs. I normala fall brukar ofullständig förberedelse eller sänkt målsättning sänka min motivation rejält. Jag har satt upp en målsättning som säkert många tycker är komisk och som jag själv är väl medveten om är svår att lyckas med och nu har jag åkt i diket. Senast jag satte upp en målsättning med samma svårighetsgrad var 2000 då jag gick all in med ambitionen att göra 3.37 på 1500 m och kvala till OS. Det gick ju inte riktigt och när jag sprang SM i Uppsala var jag så låg att Börjessons ord om att jag skulle ha chans på topp sex i finalen räckte för att jag skulle lova mig själv att aldrig tävla igen, ett löfte som jag har brutit och brutit och brutit.. Men med tanke på att jag aldrig har sprungit maran och maran jag siktar på råkar vara den absolut roligaste man kan springa som svensk så är läget lite annorlunda nu. Träna hårt skulle jag ha gjort från i morgon oavsett om jag skulle springa i Stockholm eller ej så motivation till hårdkörning är inget problem. Frågan är väl bara om jag vill ta risken att springa dåligt förberedd med allt vad det innebär.. 1-0 på Wonka kan räcka långt som motivation, likaså att spöa Colten men jag vet inte om det räcker men det visar sig framöver.

Vem är ägare till dessa vackra spiror?

Som bevis på att jag inte bara snackar utan faktiskt tränar på riktigt vill jag rekommendera en titt på min senaste uppladdning på utuben http://www.youtube.com/watch?v=cn5wS92kX4w&feature=channel. Den abrupta avslutningen berodde på chocken över att träffa på en livs levande Colting, en Colting som precis avslutat en stadig morgonrunda med Skooooog, Mäster och Tjärdal. Jag vet jag vet jag borde ha fortsatt filma och ställt några tuffa frågor till den superduktiga triathleten när jag hade chansen men jag tappade helt enkelt konceptet fullständigt.

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Terränglöpning ska utövas i terräng inte på ett asfalt

-          Terränglöpning är mycket roligare att titta på när man kan se löparna

-          Borås är inte fult

2010-04-20

Fan va trist att skriva när man inte har något att förtälja! Ska jag berätta att jag har haft den sjukaste smärtan i en visdomstand som någonsin har uppmätts, nej usch va trist. Eller ska jag berätta att jag har degraderats från supermusch till administratör i Brajjen, nej det är nog inte så smart med tanke på att Q läser detta! Va fan ska jag berätta då!? Jo jag var på MR idag och får svar om några dagar – spännande läsning! Äh jag ger upp. Gå in på länken http://www.youtube.com/watch?v=z_jf73Iwhfs i stället och kolla in årets svettigaste pass som troligtvis kommer skrämma Wonka till hemska skräckdrömmar i minst en vecka.

Den automatiska överviktskameran på våran våg knäppte denna bild i helgen, notera den äckliga dubbelhakan

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Smärta på fel ställe suger ap***

-          Smärta som släpper är paradiset!

2010-04-13

Det har nu gått en vecka sedan hemkomsten och livet leker verkligen. Snön är helt jävla borta även om jag måste erkänna att jag lekte Idas sommarvisa under helgen då jag spred ut snön på gräsmattan för snabbare smältning, det hade jag nog inte gjort om jag varit frisk.. Besöket hos Sveriges klart vassaste naprapat Christer Fernström gick mycket bra i fredags. Jag hade svårt att gå normalt när jag kom dit både pga lårskadan och den efterslängsinflammation i knävecket som jag drog på mig nere i Portugal när jag haltade fram på gräsbanan neddrogad av voltaren. Jag var inte smärtfri direkt efter behandlingen men dagen efter kände jag ingenting varken i låret eller knävecket när jag gick. Den gode Christer avslutade behandlingen med att säga att ”det här är ju ingen skada” vilket borde kunna lyfta vem som helst från marken av glädje. Jag är dock lite visare än så och min slutsats är i dagsläget att hade jag gått till Christer direkt när problemet uppstod så hade jag varit helt friskt idag. Tyvärr är det nog dock så att skavanken och snedställningen har hunnit sätta sig fint i skelettet och då krävs det också lite vila inte bara grymma behandlingar av naprapatgudar. Dr MR tittade på skiten igår och hade svårt att provocera fram något men det var i alla fall tillräckligt för en MR vilket ska bli kul. Jag har att se fram emot en skön tupplur i Cityakutens MR-rör någon gång denna vecka. Doktorn blev inte speciellt imponerad av min träningsdos som ledde till skadan utan tog sig i stället för ovanlighetens skull lite tid att berätta en historia om en riktigt galen patient som hade dragit på sig en stressfraktur genom att gå - gå ett varv runt England alltså. Jag vet inte om jag ska ta Doktorns kommentar ”du förstår vilket klientel jag har här” som en komplimang eller något annat..?

En lite rolig cykelhistoria från veckan som gick. Jag cyklade ikapp ett gäng från Spårvägen cykel i fredags när jag var ute på en riktigt rolig tur. Jag hade tänkt leka cyklist och ligga på rulle och kissa i farten och sånt dom gör på tourerna nere i Sydeuropa. Men redan efter någon minut så insåg jag att Spårvägen cykel är av samma skrot och korn som sina kollegor på löparbanan och bestämde mig för att köra ifrån dom i stället för att ligga kvar. Efter ett par kilometer så kom det dock två killar farande i en utbrytning och döm av min förvåning när jag vände mig om och såg Thomas ”UK” Engdal i full stridsmundering. Lite knäckande faktiskt med tanke på hans matchvikt men hans cykel är väl lite snabbare än min så jag får skylla på det. Jag fick hur som helst en inbjudan till ett 10-milspass på söndagen men hjälmtvånget räckte för att jag skulle välja singelkörning till förmån för lagtempo.

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Cykla tidigt en söndag morgon är rätt nice men skit i jämförelse

-          Kan Raggarn från Fez göra 2.21 så kan jag springa sub 2.20!

2010-04-07

I söndags hade jag vilat 7 dagar och bestämde mig då för ett litet test då benet faktiskt kändes klart bättre. 2 km jogg senare med inlagda drills och några flytlopp så var saken biff, benet är inte ok! Jag får konstiga signaler som pekar åt alla möjliga håll och jag säger i dagsläget att det är 50 % risk för stressfraktur och 50 % något annat skumt. Jag ska förhoppningsvis träffa Dr Snabb MR i morgon och genom honom kanske få ett svar på hur det ser ut där inne i benet. På fredag bär det sedan av till Trosa för ett besök hos en mycket speciell nervguru som kanske kan hitta på något magiskt men jag är faktiskt tveksam. Sista veckan nere i Portugal ägnades annars åt coachsysslor och familjeliv vilket är helt i sin ordning, dock hade det varit betydligt roligare stämning på vårat hotellrum om gubbjäveln hade kunnat springa. Emil Lerdöl och hans norska kollega Stryparn körde fortsatt mycket bra och lördagens långpass med snabba sista 20k var nog höjdpunkten. Fördel Sverige den dagen men annars ganska jämt i landskampen.

Emil spillde lite på sig själv när han pissade på norrbaggen

Träningsmässigt för egen del lyckades jag peta in lite styrka och två cykelpass vilket givetvis är åt helvete för dåligt. Chocken över att inte kunna springa har släppt nu och jag börjar faktiskt acceptera att detta är på väg att barka rakt ner i diket. En alternativ plan börjar dock ta form så det kanske kan bli lite småkul längre fram men många saker måste på plats först.

Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Jag lägger på mig när jag har ont..

-          Är Rune Larsson social eller?

Nedan finns fem länkar från ett långpass som ni kan njuta av. Håll tillgodo.http://www.youtube.com/watch?v=JvA9PnZ9RCk
http://www.youtube.com/watch?v=ZSNQt65oPWQ
http://www.youtube.com/watch?v=1hR2NnMZh0E
http://www.youtube.com/watch?v=Aopp5AaQkL4
http://www.youtube.com/watch?v=-LpJGfgxwNs

2010-03-31

Enligt en självupptagen idrottsmans blogglogik borde jag vänta ett par månader med en ny uppdatering eller åtminstone vänta tills jag känner mig frisk och stark som fan igen. Att jag väljer att göra tvärt om beror inte på att jag är en motsträvig jävel utan snarare på det översvallande stöd jag har fått under den senaste veckan från både fans och motståndare. Bland motståndare och fiender räknar jag givetvis in Wonka som jag har fantiserat om hur jag ska leka med i Stockholm och därmed skaffa mig ett ointagligt 1-0 på. Jag vet att han gör det samma så det är lugnt, vi kommer säkert dricka öl efter loppet i vanlig ordning oavsett hur det går, om det nu går för mig överhuvudtaget med tanke på mitt bekymmersamma tillstånd…

Ledsen kille tröstäter sig mätt på nutella och flingor.
Optimal tortyr med gräsbanan i bakgrunden, 20 m från balkongen

Så vad kan jag tänkas ha att berätta efter bara några dagar, dagar som dessutom inte innehållit någon vettig maratonträning? Jo jag kan berätta att norska löpare gillar mil och långsam tröskel mer än fart. Jag kan också berätta att norska löpares största problem är det samma som svenska skidåkare hade efter att Guden Svan lagt av, alla ska träna som den store och ingen lyckas. Varför gillar människan att leka följa Jon när ensamlekar är så mycket roligare? Emil Lerdahl genomförde ett riktigt vasst pass på 15 km igår men fick tjejspö av en ryska sista 2 km – hon måste vara bra! Jag kan också berätta att jag packade bilen full med familj idag och körde som en skållad råtta till Monte Groda för en brutalt plågsam behandling av den mytomspunna Daniel ”Hårt” Salov. Jag körde så fort på de krokiga rallyvägarna att min äldsta son spydde ner halva hyrbilen och min sambo fick stressutslag på kinderna. När vi väl kom fram så fick jag den jävligaste behandling jag någonsin har fått och Daniel fick lyfta tillbaka mig på bänken ett par gånger då jag krupit över kanten i ren desperation.

Supermusch under behandling

 Det kändes dock som en rätt sak att göra och det är alltid trevligt med en lugn familjeutflykt i främmande land. Totalt tillbringade vi en timme i Monte G och jag lyckades inte springa på allt för många legender men jag hann med ett snabbt hej till Daniel ”Porsche” Ekman. Intressant var dock att se Juventus, Milan och Evertons lag gå förbi i lobbyn, 12-åringar alltså! Tydligen VM för klubblag – fotboll är en härlig sport! Jag hälsade också på ML:s BB som hade valt att förlägga sin semester i MG – varför kan man undra? Han var hur som helst mäkta stolt över dagens fyra pass och starten på sin jakt på det gröna kortet. Enligt rykten så bor Mäster K med familj i hotellets penthouse, 200 kvm med takterrass och egen helikopterplatta – fan jag jobbar i fel klubb! Jag har hyrt cykel som inte bara ska användas som coachfärdmedel och bajsträningen inleddes idag med 1 timme innan frukost i hygglig fart. Resultat: ont i stjärten och blöt jord mellan tänderna. I morgon flyger min syster in från Sydafrika bara för att muntra upp mig och gjuta mod i mitt tunga sinne vilket känns bra. Summa summarum så har jag nog gjort vad jag kunnat de senaste dagarna för att påskynda läkningen i min sargade kropp – jag har inte gett upp!

 Ett par noteringar från senaste dagarna:

-          Jag är smickrad!

-          Det gör ont när man inte får äta voltaren

-          Att cykla bredvid en maratonlöpare som kör hårt gör ont i hjärtat!

2010-03-29

Vi har tillbringat en vecka i Portugal och det har varit kanon hittills på nästan alla sätt. Bra hotell både för löpare och familjer, fint väder nästan hela tiden och en tillfrisknad Emil Lerdahl på plats sedan i onsdags. Iof hade han 100 norrmän med sig i släptåg så det är ju inte bara positivt med hans ankomst men det är kul att få se sin adept för första gången på ett halvår och bra så klart om man vill göra lite nytta som tränare. Att nästan allt har varit bra betyder ju att något har varit dåligt och det är så klart mitt kassa ben som har stört friden. 14 skräpmil har det iof blivit men det har verkligen varit skräp. Ett halvdant försök till tempopass i måndags följdes av ett antal distanspass med ömmande vänsterben och först i lördags vågade jag mig på ett riktigt kvalitetspass igen men fick självklart avbryta. Sensationen i benet är tyvärr av sådan karaktär att den varken går att ignorera, bedöva eller springa vettigt med. Ren smärta brukar man kunna bemästra med olika hjälpmedel (voltaren, hästliniment etc) men isande, krampande och strålande smärta ner i låret är fan bökigt att ta. Jag har varit hyggligt hård mot mig själv under veckan som gått men det hjälper inte när benet totalt förstör löpekonomin som i sin tur ger syra på 3.15 min/km. Trots stretch, massage och ovan nämnda superkurer så har jag inte lyckats få tillräcklig kontroll på fanskapet och efter gårdagens avbrutna pass som redan innan var lite av sista chansen så har jag inte längre något val. Det är bara att lägga ner, bryta ihop och komma igen. Jag ger inte upp Stockholm riktigt ännu men det ser riktigt mörkt ut just nu och jag måste erkänna att det råder en dyster stämning innanför mitt pannben för tillfället. Lördagskvällen ägnades åt onyttig konsumtion och det mönstret höll i sig under söndagen men idag ska jag förhoppningsvis ha bölat klart. Och ska jag överhuvudtaget ha en chans att komma på rätt köl igen i tid till Stockholm så måste jag börja jobba nu oavsett hur trist det känns. Ett hårt pass cykel om dagen, helst innan frukost, vadhäv, bålstyrka och möjligtvis utfallssteg står på menyn. Hoppas jag får i mig skiten bara!

En stenhård kille som springer 14mil med ont i benet

Nästa sak jag måste ta tag i och bestämma mig för är om jag ska gå till Dr Ö med skavanken och eventuellt få veta om jag har en stressreaktion eller ej i lårbenet/höften? Jag tror inte att resultatet på en MR påverkar mitt agerande nämnvärt så svaret på frågan borde vara givet. Hade jag inte haft så många underåriga fans i min läsarskara så hade jag nu avslutat med alla skällsord, svordomar och könsord som jag kan men det får bli till mig själv när jag går och lägger mig i kväll.

Ett par noteringar från veckan som gick:

-          Jag älskar inte Portugal längre och speciellt inte Aldeias!

-          Jag gillar att springa..

Summering vecka 12:

140 km

12 pass

1 kvalitetspass

Känsla: mycket dålig!

Plan för vecka 13: sluta lipa och skärp till mig

2010-03-23

Efter en vecka som var den bästa hittills så måste det ju komma en vecka som är sämst! Jag hade redan förra veckan lite konstiga känningar i vänster lår-höft-säte och borde givetvis ha gjort något åt det i tid. Tidsbrist är fan ingen godkänd ursäkt i rådande läge men det var det som jag använde mot mig själv när jag sköt besöket hos ryggpojken framför mig i stället för att stryka allt oviktigt i kalendern och komma till skott. Jag skäms oändligt över mitt misstag och jag har lovat mig själv att det aldrig ska upprepas igen! Hur som helst så har jag varit orolig för att känningen, som snabbt utvecklades till ett totalt handikapp, skulle vara en stressfraktur i låret. Med tanke på hur jag reagerade på de fem behandlingar jag fick i veckan som gick så är det dock mer troligt att jag har att göra med en störd nerv i stjärtpartiet. På stenåldern hade jag liknande problem och jag har grym respekt för vad de kan ställa till med, men det går inte att jämföra med anorexisjukan som spelar i en helt annan katastrofdimension. Drar jag på mig en skelettskada sista två veckorna innan maran så går det nog att lösa men i dagsläget skulle det vara en dödsdom för hela projektet då jag har alldeles för många pass kvar att köra innan Stockholm. Ute i stugorna sitter det säkert en och annan tvivlare och hoppas just nu och även om man inte vill mig så pass ont så vill de flesta åtminstone ha rätt. Danne D fällde t.ex. en dräpare snabbare är snabbt i Huddinge förra onsdagen då jag avbröt passet redan efter första intervallen. ”Jag har ju sagt hela tiden att det inte kommer hålla hela vägen”… Fan att jag ska bli så nere och knäckt av såna kommentarer!

En syn vi hoppas slippa i år. Att SuperMuschen får stå med muschkamera o sponsorkläder vid sidan av banan

Är en skada ett tecken på att man har kört för hårt eller finns det en alternativ förklaring? Enkelt resonerat så har man alltid kört för hårt om man blir skadad så klart, i alla fall hårdare än vad kroppen klarade av med de förutsättningar man gav den. Men att resonera som skidåkarnas hovdoktor Dr Östberg gjorde en gång när jag konsulterade honom är enligt mitt sätt att se det helt förkastligt. Han hade ingen aning om vad som låg bakom mitt problem och kunde inte ställa en rimlig diagnos och hans enda kommentar blev då ”du har väl kört för hårt som vanligt”. Jo du det hade jag ju bevisligen men varför fick jag problem när jag tränade som jag gjorde, var det kosten, bristande återhämtning, nya övningar eller vad? Den som letar finner ofta svar och det gjorde jag också så klart och i mitt fall handlade det snarare om för lite träning på ett visst moment än att jag skulle ha tränat för hårt. Samma sak gäller för mig just nu, jag har inget val om jag ska lyckas med min målsättning i Stockholm. Det är bara att göra det jobb som krävs oavsett hur stor risken är. Jag måste dock vara extremt hängiven uppgiften och se till att inte slarva med saker som kan störa mina förberedelser. Slarv är just vad problemet i mitt ben handlar om och det är därför jag skäms men det innebär inte att jag har gjort fel i hårdkörningen eller att jag måste tänka om och ta steg tillbaka för att säkra. Många aktiva och tränare brukar använda ordet otur när det kommer till skador och sjukdomar. Som ni förstår så har jag inte mycket till övers för dessa kommentarer varken när jag själv eller de aktiva jag tränar får problem och självklart heller inte när det gäller andra. Framgång eller bristen på den samma handlar aldrig om tur eller otur utan bara om en jävla massa osexigt slit. Behandlingarna förra veckan och nu värmen i Portugal ska förhoppningsvis hjälpa till att få ordning på mitt ben så att jag kan återgå till planerad hårdkörning så snabbt som möjligt men just nu är läget lite bekymmersamt… Om du vill mig väl så håll tummarna för att tygen håller annars är det bara att sitta still i båten med den laddade pistolen…

Många sitter o väntar på att få trycka av.

Ett par noteringar från veckan som gick:

-          Jag älskar Portugal och speciellt Aldeias!

-          Grymt smickrande meddelande via Fäsbok från en erkänd friidrottsjournalist/författare/förläggare värmde i träningsmörkret!

Summering vecka 11:

49 km

6 pass

0 kvalitetspass

Känsla: halt!

Plan för vecka 12: hårt och bra i värmen

2010-03-16

Ännu en vecka närmare Stockholm och den kan enkelt sammanfattas som den bästa veckan hittills. Fyra bra kvalitetspass och en god volym som jag kom upp i utan att pressa ihjäl mig. Det roligaste passet förra veckan och kanske det roligaste på hela 2000-talet var helt klart 400-intervallerna med Wonka och hans mannar i onsdags. Snittåldern låg på ca 34 bast trots att bebisen Axel behagade dyka upp och sänka snittet. Själva passet gick rätt hyggligt för min del men det roligaste var faktiskt Wonkas mind games på sin hemsida senare på kvällen – ”maratondeff – för tidigt?”… Annars var lördagens långpass på Brajjens band det som jag var mest nöjd med. Jag hade inte tänkt springa så fort som jag gjorde men benen var pigga efter en vilodag och det var bara att ta för sig. Jag hade ingen riktig svacka under passet även om det så klart kostade på en aning sista 6-7 km. Magen fungerade också fint och testet med vattenblandad cola gick riktigt bra. Min tidigare tränare Mr Börjesson uttryckte misstro mot bandet när han fick höra om mitt pass och jag antar att det blir upp till bevis nere i Portugal då jag ska köra ett liknande pass på bar backe i stället för band. Då kommer jag ha sällskap av adept Lerdöl vilket kanske kompenserar för den eventuella nackdel som irl-löpning kan innebära gentemot band.

Jag har känt en tid att jag ligger bra till och längre fram i träningen än vad jag trodde skulle vara möjligt i mars månad. I min förra uppdatering nämnde jag därför att en höjning av ribban eventuellt var på gång. En högre målsättning än den ursprungliga har funnits i mitt eget huvud rätt länge nu och den har successivt förstärkts pass för pass. För min träning är detta kanon då min motivation kickar stenhårt på höga målsättningar och galna idéer. Men med tanke på att pistolerna redan är laddade med hånskratt så borde jag kanske hålla detta för mig själv? Men jag håller mig hellre till min linje och spelar med öppna kort då det är mycket roligare. Dessutom är det också så att bloggen och mina officiella målsättningar troligtvis var det som räddade mig i januari, jag hade troligtvis lagt ner helt om inte någon vetat om vad jag sysslade med. Skam är ett förbannat bra alternativt bränsle om man får slut på lust.. Så min nya och milt tillskärpta målsättning är alltså att jag ska vinna guld i Stockholm, det vill säga inte ha någon svensk före mig i målet inne på Stadion. Är jag dum i hela huvudet? Är jag kaxig och t.o.m. lite dryg eller lider jag av svår hybris? Kanske är det så eller så går det riktigt bra i Stockholm den 5 juni. Någon (eller en jävla massa..) kanske säger att det mesta talar emot att jag ska lyckas med min målsättning men jag ser det så klart i ett annat ljus, jag tycker att det är en massa saker som talar för. Jag måste träna perfekt hela vägen in, jag måste ha en bra dag och tur med skador och sjukdomar – bla bla bla. Allt handlar om motivation, tillräcklig talang och bra förberedelse. Motivationen är numera solid, talangen bör räcka och mitt träningsupplägg funkar uppenbarligen riktigt bra – jag är hemma! Eller…

 
Är det denna valör som kommer pryda Zigges medaljtavla hemma i Tullinge-Tumba?

Ett par noteringar från veckan som gick:

-          Lagat imponerande grymt på 3000 m och spanjoren var grymt irriterande, i övrigt verkar det ha varit ett rätt keff mästerskap i öknen

-          Lill-Lasses kommentar om utsugarlopp på hans hemsida är veckans roligaste!

-           

Måndag         Fm: Tempopass 15 km (49.54)

                      Em: Distans 54’

Tisdag           Fm: Distans 102’

                      Em: Vila

Onsdag         Fm: Distans 54’

                      Em: 18x400, V 45’

Torsdag         Fm: Distans

                      Em: Distans 16 km ink 10x200 backe

Fredag           Fm: Distans 66’

                      Em: Vila

Lördag          Fm: Långpass intensiv – 36 km. 22.15-19.00-18.45-17.02-16.48-16.30-16.13-1k nerjogg. Sista 30k på 1.44.11, sista 20k på 66.34 och sista 10k på 32.44.

                      Em: Vila

Söndag          Fm: Distans 70’

                      Em: Distans 70’

Summering vecka 10:

191 km

11 pass

4 kvalitetspass

Känsla: stark!

Plan för vecka 11: säkra upp en aning

2010-03-08

En liten men mörk svacka är äntligen till ända och förra veckans träning blev riktigt bra till slut, även om jag missade ett par pass beroende på olyckliga omständigheter. Volymen är inget att skryta med men jag måste säga att jag är extremt nöjd med de två kvalitetspass som jag fick in under andra halvan av veckan. Jag var nervös att jag skulle ha tappat en del under de två dåliga veckorna men på torsdagens 14x1000 så visade det sig att så inte var fallet. Jag har hela tiden jobbat med tre farter som utgångspunkt (maraton, halvmaraton och 10k) och ingen vecka hittills har jag missat att gå framåt på någon av dessa, bortsett från något brutet pass. Och jag missade alltså inte förra veckan heller utan lyckas spika både tusingarna och 3x4k i lördags och det känns så klart fläskigt gött! Om man tittar på de tre huvudsakliga kvalitéerna så ligger jag i dagsläget faktiskt längre fram än vad jag trodde att jag skulle göra vid den här tidpunkten, kanske dags att höja ribban en aning…!

Framförallt ger detta mig arbetsro och utrymme för lite extra fokus på en sak som jag inte har gnuggat ihjäl mig på ännu, nämligen långa långpass. Gårdagens 34k innan frukost var det längsta passet hittills och det duger så klart inte. Jag var dock väldigt nöjd med signalerna jag fick då jag aldrig har sprungit längre än 20k på tom mage tidigare. Bra flyt hela vägen trots riktigt öm hals och jag behövde inte börja jobba ordentligt förrän sista 20-30’. Det blir fler pass som detta fram till maran i syfte att anpassa kroppens energisystem för uppgiften. Dessa tomma pass ska också varvas med ca 5 stycken maratonsimuleringar och här måste man äta innan! Slutprovet ca 3 veckor innan maran kommer troligtvis att bestå av 36-38 km där 24-25 km ska gå i tävlingsfart (sista k snabbare), kan bli jobbigt..

Nu över till något helt annat, nämligen min tilltänkta tävlingssko i Stockholm den 5 juni. Jag har sprungit två kvalitetspass i denna supersko som troligtvis är den bästa maratondoja man kan få tag på i dagsläget. Jag har hittat min sko, solen skiner och snön smälter och om 11 dagar är det dags för träningsläger i Portugal – jag ser ljuset i tunneln!

Zigges nya kärlek är en barnarbetarsko. Skall denna sko hjälpa honom till SM-medaljen?

Summering vecka 9:

156 km

9 pass

2 kvalitetspass

Känsla: ok igen!

Plan för vecka 10: rulla på i god stil

2010-03-03

Borde Zigge ta till flaskan kanske?

Jag är halvvägs både i denna träningsperiod och i hela resan mot maran den 5 juni. Det hade ju därför varit trevligt att rapportera om en fantastisk träningsvecka med många kilometer i hög fart med god känsla. Men icke sa ja jävla nicke! Veckan började bra med ett starkt tröskelpass, men i torsdags kväll när jag precis skulle ställa mig på bandet för ännu ett svettigt intervallpass så ringde det hemifrån. Med facit i hand skulle jag inte ha tagit det samtalet för sen gick det käpprätt åt. Barnsjuka följt av pappasjuka blev veckans slutfacit. Jag som precis hade fått nya fina leksaker från Nike! Det har känts overkligt att vara sjuk nu och jag är rätt säker på att det ligger ett sabotage bakom. Mina grannar säger att de har sett en mager mörkhårig man med öststatsutseende smyga runt vårt hus, vem kan det vara?!

Besvikelsen över senaste tidens träning är oändlig och jag kan faktiskt inte förmå mig själv att skriva mer idag!

Summering vecka 8:

6 pass

1 kvalitetspass

Känsla: bra och sen sat*ns ja*vla sk*t!

Plan för vecka 9: precis så hårt som min skitmage tål!

2010-02-23

Jag berättade i mitt förra inlägg att jag har fått problem vid samtliga tillfällen då jag gått över 200 k på en vecka. Denna gång lyckades jag undvika sjukdom och skada men jag drog på mig en liten mättnadskänsla som satt i ända tills idag. Jag hade tänkt mata en riktigt tung vecka till men efter förra tisdagens tömmarpass med 18 km tröskel så blev det lite klister i både ben och skalle. Jag var ändå på väg mot en hygglig veckodos då jag under lördagen blev kontaktad av Wonkas hitman Niklas Rysjö när jag befann mig i Malmö. Jag gick såklart i fällan och en riktig vilovecka var därmed ett faktum. Jag har givetvis inte befunnit mig ute i Malmös nattliv kl 03.00 som den lögnaktiga Slakt-aj påstår men det trevliga restaurangbesöket med Puma-soldaten Rysjö gjorde mig ändå tillräckligt vek för att missa ett pass med Risse på söndag morgon.. Detta kommer givetvis inte att upprepas innan den 5 juni men jag inser nu fullt ut hur seriöst Wonka tar utmaningen. Han tränar såklart för dåligt och han vet vad det kommer att leda till och då känner han sig tvingad till fula knep, helt i klass med de tilltag vi brukar höra om i de amerikanska presidentvalen. Jag loggade alltså två vilodagar i förra veckan och inledde även denna vecka med en vilodag och innan dagens bandpass så kände jag mig rätt plufsig och kass. Efter 15 snabba kilometer så var jag dock tillbaka i normalläge igen och jag lägger nu förra veckans lågkonjunktur bakom mig. Inte ens 6 meter snö hemma i Tullinge eller det faktum att Slang, Kingen och annat löst folk åker på precamp till värmen i morgon påverkar min motivation denna vecka, Wonkas attacker fixar den plättlätt!

Summering vecka 7:

Mindre än gubbjäveln!

6 pass

2 kvalitetspass

Känsla:

Plan för vecka 8: rulla igång

2010-02-15

200k och nytt millenniumrekord och detta med bra kvalitet, vecka 6 var en bra vecka! Jag har fortfarande en bit kvar till all time high men det kanske jag lyckas med under denna vecka i Västervik. Max verkar tro att hårdare träning ska leda mig i fördärvet men jag kör enligt den enkla principen att mer och snabbare ger bättre resultat än långsammare och mindre. Jag måste dock erkänna att efter de tre tidigare tillfällena då jag har gått genom kilometervallen så har jag fått problem antingen i form av infektion eller skada. Men då var jag ung, dum och klen och nu är jag gammal, smart och hård vilket bör göra att de funkar bättre!

Denna syn är ett minne blott. Nu är det Supermuschen som tränar hårdast av alla.

Lata löpare brukar säga att kilometer inte är allt och det är såklart sant, speciellt om man tävlar på sträckor som är kortare än 42 kilometer. Men faktum är ändå att den som kan springa längst och snabbast med rätt balans i träningen är den som vinner. Kravet på balans gör att stor volym till priset av låg kvalitet inte är något eftersträvansvärt inte ens om man springer maraton, så vad är då rätt volym? Som det ser ut nu för min del så verkar det funka med 18-20 mil med lagom kvalitet men det kan ju så klart ändras om kvalitén höjs eller om återhämtningen blir störd av sömnbrist eller massor med resor. Om man tittar på vad andra har gjort så kan man se att maratonhistorien är full av kontraster. Vi har sett riktigt stora löpare som kört störda volymer med gott resultat men också duktiga löpare med mer humana veckodoser. Tanzaniern Juma Ikangaa t.ex. låg i Boulder på hög höjd och matade 35-milaveckor innan sin seger i New York maraton 1989. Han sprang då på 2.08 under en rejält varm dag i NY och det är fortfarande en av de bästa prestationerna i loppets historia. I kontrast till honom har vi den senaste vinnaren i NY Meb Keflezighi som är en riktig light weight med veckopers under 20 mil, och hans segertid var bara en minut långsammare än Jumas. Man ska alltid ta intervjuer med löpare där de berättar om sin träning med en nypa salt men Gebreselassie säger i en färsk intervju att han springer 3-5 timmar om dagen medan OS-vinnaren Wanjiru sägs springa klart under 20 mil i veckan. Återigen två rätt jämnsnabba killar med stora skillnader i träningsupplägg.

På hemmaplan har vi också bra exempel på kontraster i form av ettan och tvåan genom alla tider. Tvåan på listan Åke Biten körde bitvis upp mot 30 mil i veckan där han ibland la in 6 mil ink långintervaller på måndagar för att inte behöva förta sig resten av veckan.. Biten hade för övrigt platsat på min hårdinglista om jag hade haft äran att köra något pass med honom. Jag var rätt nära en gång i Portugal när han var på semester med en kompis men jag kom aldrig närmare än ett restaurangbesök där han för övrigt däckade vid matbordet.. Jag har aldrig hört talas om någon som kört kombinationen 35 km innan frukost och en halvback öl innan lunch, Det du Jorma! Men Biten är bara tvåa genom alla tider och ettan på listan Kjell-Erik ”Snåljåpen” Ståhl sprang aldrig mer än 14-16 mil i veckan. Men med tanke på att Kjell-Erik sprang en internationell mara i veckan året runt för att få ihop pengar till sin aktieportfölj så kanske han fick det han behövde ändå. Vad jag vill säga är att man inte kan påstå att man tränar seriöst för maraton om man inte springer en jävla massa, frågan är bara hur jävla mycket och hur snabbt!

Detta leder mig osökt in på en kommentar jag fick av en anställd i Brajan förra veckan. Han hörde om min träning och utbrast då att jag verkade lite manisk. Vissa blandar ihop mani med hängivenhet när det handlar om idrott och det ena kanske kan leda till det andra men skillnaden i betydelse är milsvid enligt mitt sätt att se det. Jag har t.ex. gått ner sex kilo sedan i november och planerar att gå ner minst två till innan startskottet går i juni. Just vikt är ett känsligt ämne för många och så fort man börjar prata om att gå ner i vikt så dyker ord som mani och anorexi upp. För mig handlar det dock om något helt annat, nämligen att jag tror att min tänkta tävlingsvikt underlättar för mig att nå mitt uppsatta mål. Jag kan förstå att svenne gurka har lite svårt att tugga i sig detta (typ svärmor som fäller kommentaren ”du som är så smal”) men faktum är att väldigt många löpare inte heller förstår vad det handlar om. Detta har jag fått bevisat för mig både tidigare när jag var aktiv och idag när jag jobbar som tränare. Jag ska inte sträcka mig så långt som att säga att jag blir sur på de som inte har förstått men all respekt till dom som fattat grejen oavsett om det innebär att de kliver åt sidan till förmån för roligare grejer eller om de väljer att prova den ultimata egokicken.

Jag hade tänkt avrunda med att berätta lite om mina intervalltider från förra veckan då jag faktiskt var rätt nöjd med dom, men efter Lill-Lars kanonlopp i Sevilla så känns det lite fjuttigt. Men lördagens intensivtröskel indikerar i alla fall att jag är på god väg mot det uppsatta målet då tiderna börjar krypa ganska nära det jag presterade på det glada 90-talet. Avslutningsvis så vill jag kommentera en del av de bilder som A. Wonka envisas med att lägga ut på sin hemsida. Han påstår att det är jag på bilderna vilket det givetvis inte är!

Måndag         Fm: Tempopass 17 km (15 km uppvärmning)

                      Em: Vila

Tisdag           Fm: Distans 73’

                      Em: Distans 70’ + 10x kort backe (sliten!)

Onsdag         Fm: Distans 70’

                      Em: Vila

Torsdag         Fm: Distans 64’

                      Em: 11x1000, V 65’ (slitit men helt ok)

Fredag           Fm: Distans 70’

                      Em: Vila

Lördag          Fm: 4000-3000-2000-2000-1000, V 2-1’

                      Em: Distans 66’

Söndag          Fm: Vila

                      Em: Distans 134’ (rätt snabbt bitvis)

Summering vecka 6:

200 km

10 pass

4 kvalitetspass

Känsla: god till mycket god!

Plan för vecka 7: mer av samma sak

2010-02-07

Riktigt bra vecka inget snack om saken! Jag missade det uppsatta målet med + 200 kilo när jag fick korta ner dagens långpass med hälften p.g.a. tidsbrist men nytt millenniumrekord och fyra kvalitetspass känns ändå som en rejäl portion träning. Jag var lite orolig för att jag hade gått över gränsen i onsdags när jag väggade distanspasset och tillbringade resten av dagen i fosterställning med lätt feber. Men torsdagens långintervaller med min yngsta adept gick att genomföra hyggligt enligt plan även om det krävdes en uppdelad förstaintervall för att komma igång, efter det så flöt resten av veckan fint. Mest nöjd är jag med lördagens tröskelpass i Huddinges fräscha hall. Kingis såg till att vi blev vip-hanterade i den annars stängda hallen (stängd för alla utom Huddinges aktiva alltså) och kanske var det vippen som gjorde att passet gick så pass mycket snabbare mot förra veckan på Bosön?

 Herr Slang har berättat för mig att det finns personer som undrar om jag verkligen tränar så lite som jag påstår och det kan jag faktiskt säga att jag gör! Inför den här träningsperioden hade jag lovat mig själv att inte pressa volymen för hårt för att säkra kvalitén men efter att ha läst om Isabellah Anderssons hårdkörning inför Dubai och nu dessutom kryddat med mina egna läsares tvivel så inser jag att jag måste trycka på lite till. Förutom min egen utmaning så känner jag mig nu också utmanad av både Wonka, Isabellah och bloggens läsare. Detta skänker så klart en extra krydda i min annars kalla och ensamma träningsvardag! Apropå C-Runs ledare i senaste numret av RW så kan jag meddela att jag idag har sjunkit så lågt att målviken för denna period redan är uppnådd. Drygt två kilo kvar till Stockholm alltså och jag måste nog bromsa upp raset om jag inte ska drabbas av något dåligt, typ kritik från känsliga personer..

 Reds anm: Blogggkingis smygfilmade Zigge under en träning. Ser mer här
http://www.youtube.com/watch?v=ic6g61Vpgr8
Kingis tillrop är som vanlig en extra krydda

Måndag         Fm: Distans 70’

                      Em: Tempopass 15 km

Tisdag           Fm: Distans 88’

                      Em: Distans 70’ + 13x kort backe

Onsdag         Fm: Distans 124’

                      Em: Foster!

Torsdag         Fm: Distans 34’

                      Em: 6x1600, V 90’ (sjukt tom på första sedan ok)

Fredag           Fm: Distans 70’

                      Em: Vila

Lördag          Fm: Distans 50’

                      Em: 4000-3000-2000-1000-1000, V 2-1’

Söndag          Fm: Vila

                      Em: Distans 70’

Summering vecka 5:

186 km

11 pass

4 kvalitetspass

Känsla: god

Plan för vecka 6: mer och snabbare

2010-02-01

Första veckan som tvåbarnsfar får summeras som si sådär, rent träningsmässigt alltså! Vi har haft lite kalibreringsproblem med den lille vilket gett mindre sömn än vanligt och det påverkar ju såklart lite men de gjorde ett fint jobb på Huddinge så nu har lugnet åter lagt sig i stugan. Den satans vintern vägrar ju att ge sig också (-23 i lördags morse) men det har faktiskt inte spelat in i veckans genomförda träning. Två bra kvalitetspass blev det hur som helst och ett nerlagt pass med tusingar (vill ju inte vara sämre än Wonka) och volymen var precis över skamstrecket. Jag planerar att sträcka upp mig rejält denna vecka och går det enligt plan lovar jag att ge en detaljerad bok igen efter söndagens långpass. Men nu måste jag avsluta denna korta uppdatering för att stuffa i mig lite glass innan bingen. Bergmans långpass på band skrämde skiten ur mig förresten, ska han köra maran så kan det bli tufft med medalj!

Summering vecka 4:

140 km

8 pass

2,5 kvalitetspass

Känsla: sömnig

Plan för vecka 5: ordning och reda och massor med meter!

2010-01-26

Inte mycket att säga om förra veckans träning, det blev en rejäl vilovecka med låg volym och få pass men dock med två riktigt bra kvalitéer. Jag lyckades sänka snittet ytterligare 5 sekunder på tusingarna och la dessutom på en till och fixade nu 9 stycken. Det hände ju andra roliga grejer i stället för en massa träning och jag bockar och bugar för alla grattis. Namnet är inte klart ännu men han kommer inte heta Morgon, Slang, Musse eller Kenenisa, alla sådana förslag har röstats ner tyvärr. Nog om detta, nedan kan ni kika på den utlovade topplistan som är en lista över de tio hårdaste snubbarna/snubbelinorna jag har tränat med. Jag funderade på om jag skulle göra en svart lista också med de tio vekaste löparna men det kändes lite taskigt och inte riktigt jag liksom.

 
En enkel sluitsats efter en titt på denna bild: Dumt huvud och trånga skor utan strumpor i 25 km på löpband ger ömma tår

1.      Toby Tanser

För dom som inte redan vet vem denna galning till löpare är så kan jag berätta att han är född i en kolgruva i närheten av Sheffield där han sedan bodde under hela sin uppväxt. Han pryglades hårt av sina äldre löparkompisar under sina första år som springpojke och när han sedan var klar för riktig löpning gick han i stället över till ölhävning och gitarrspel under några år. Denna mörka period följdes av ett par år som pizzabagare i Reykjavik där han också återupptog löpningen igen. Tack vare en svensk flickvän tog han sig sedan till Stockholm och Spårvägen där löparna i vår träningsgrupp blev lyckliga slagpåsar under några år. Några exempel på Tobys hårdhet: barfotalöpning i snö som rehabilitering av stressfraktur, SM-brons inomhus på 3000 m med 39 graders feber, 10 km snabbdistans direkt från dörren kl 6 på morgonen (för övrigt tillsammans med tvåan på listan och jag själv..). Men det kanske mest utmärkande för denna skvatt galna typ var ändå att han alltid gick ut max från start på träningspass och tävlingar. Toby bor idag i New York och har några välskrivna löparböcker på sin meritlista och jobbar för närvarande med att samla in pengar till ett barnsjukhus i Kenya.

2.      Anders Szalkai

Det har skrivits många spaltmeter om denna stora löparlegend så jag ska fatta mig hyfsat kort. Under den period som jag och Anders tillhörde samma träningsgrupp så körde jag rätt hårt och var lite knäpp (läs dum) ibland men det var aldrig någonting jämfört med denna superman. 2,5 volt med magplask från femman på GIH toppar nog min minneslista över A. Wonkas meriter men det finns så klart mycket annat. 20 mil i veckan i snitt under ett halvår är en sak, inte en vilodag på över ett år är en annan men det jag imponerades mest över var den brutala askethållning som A.W. höll på inför varje maratonlopp. Järnkoll på allt utan undantag eller tendenser till att vika ner sig under ett stort antal veckor är hårt!

3.      Paula Radcliff

Jo jag har faktiskt tränat med denna superkända löpare vilket är rätt coolt! Hon gick sitt sista år på universitet i Loughborough när jag gick mitt första (och sista) och hon var redan rätt känd efter att bl.a. ha vunnit juniorklassen i terräng-VM. Jag hade hört av Toby hur hårt det skulle vara i England och jag var därför riktigt laddad när jag anlände till LB hösten 1995. Det visade sig dock att engelsmännen hade börjat gå samma väg som de svenska löparna och blivit snälla och mysiga vilket gjorde mig lite besviken. Men den besvikelsen la sig rätt snabbt när jag upptäckte hur bra och tuff en tjej i världsklass kan vara. Första långpasset försvann hon efter 10’ löpning och sågs aldrig mer. Andra passet som vi båda var med på så jagade hon mig hack i häl under hela den 10k långa snabbdistansen. Det som imponerade mest på mig var dock när jag själv gjorde ett riktigt bra pass med 10x800 på 2.17 med kort vila och hon låg i rygg i 8 intervaller innan hon gav sig..

4.      Erik Sjöqvist

Återigen en löpare som det har skrivits rätt mycket om men framförallt har det snackats och gått rykten om hur brutalt han tränar. Det mesta är nog sant och jag kommer framförallt ihåg ett läger i Ostia i Italien 2004 då raggarn var i högform. Jag fick dagliga rapporter om Sjökans framfart (vi bodde på olika ställen) och enligt dessa så körde han mer än 20 mil i veckan samtidigt som att han varannan dag la in ett brutalt pass typ 3x3000 under 8.30 i snitt. I kombination med lugna distanspass på sub 3.20 min/km så blev det rätt hårt. Detta gick lite över styr senare under våren men det var hårt så länge det varade. Det ska tilläggas att killen är brutal när han tävlar också men det känner nog de flesta till redan.

5.      Mustafa Mohammed

Den här killen är inte hård för att han är brutalt duktig och har slagit svenskt rekord. Han är hård för att han är äckligt konsekvent i det han gör, nämligen träna hårt i syfte att vara grym när det gäller. Han har dessutom gjort det i 15 år utan avbrott trots en hel del motgångar i form av skador, sjukdomar och planande utvecklig i perioder. Det kanske tydligaste exemplet är när han springer halvt medvetslös sidledes i mål på terräng-VM i Mombasa och därmed slår en betydligt mindre hård kille som Bekele som valde att fega ur – respekt!

6.      Oskar Käck

Det är hårt att sätta pers på 5000 m och avsluta med att lägga en pizza på mållinjen som man själv halkar i och slår axeln ur led!

7.      Johan Malm

En gammal spårvägskompis som hade brutalt syreupptag men tyvärr också en jävligt rak rygg, både bokstavligt och bildligt. Det som var utmärkande för Johan var hur brutalt trött han kunde springa sig på tävling. Han uppskattade inte alltid det själv och framförallt inte när han sprang som elitmotionär i Midnattsloppet och blev medvetslös efter målgång.

8.      Emil Lerdahl

Sotaren från Eddie Medusa stad är en egen adept som håller på att etablera sig som maratonlöpare. Han har inte alltid varit villig att lägga alla ägg i den rätta korgen men han är förbannat hård. Sota hela dagarna och garva sig igenom tuffa pass på kvällarna kräver sin man!

9.      Johan Bertil Swärdh

Jag har faktiskt inte tagit med denna glada sprätt bara för att ställa mig in hos min uppdragsgivare men det kanske kan hjälpa till lite i nästa löneförhandling. De få gånger som jag tränade med JB så var han inte speciellt tuff eller snabb men det jag har sett och hört om det som levererades på tävlingsbanan är något helt annat. Svenska rekordet i Globen känner ju alla till men det jag kommer bäst ihåg är nog ett SM han sprang för Bajen då han dåligt tränad tog ett brons på hinder (eller var det silver?).

10.  Göran Qvarfordt (PL för ML)

GQ kom från sim-cykla-spring till oss i Spårvägen och gick in stenhårt för att springa fort på maran. Han tränade som en slav samtidigt som han jobbade som byggnadsarbetare vilket jag aldrig fattade hur han stod ut med. Själv levde jag som ansvarslös bum och fick ändå inte ihop samma volymer som den alltid lika glada killen som sprang sitt första pass för dagen kl 4 på morgonen!

Summering vecka 3:

74 km

6 pass

2 kvalitetspass

Känsla: förbannat glad och lättad

Plan för vecka 4: upp i sadeln igen

2010-01-17

Jag har precis avslutat ännu en vecka vilket också sätter punkt för den första hårdkörningsperioden och det är dags för summering. Till att börja med så har denna vecka varit helt ok. Inledningen var sisådär med ett avkortat långpass på bandet i tisdags men det tog sig sedan riktigt bra. Tusingarna i Sätra i torsdags var ett riktigt trappstegspass där jag gick fram med 15 sekunder i snitt mot veckan innan och det ingav hopp om att jag ska kunna uppnå åtminstone ett av de kapacitetskrav som jag har satt upp. Perioden inleddes annars riktigt illa med en seg infektion och den fortsatte sedan med svajig motivation och det är först de sista två veckorna som har känts hyggligt stabila. Jag har hela tiden prioriterat volym framför kvalitet och jag kommer givetvis fortsätta att lassa på en hel del mil men jag har inte råd att vara seg och kass på hälften av kvalitetspassen framöver. Därför gör jag troligtvis en liten korrigering i den ursprungliga planen och sänker målet med toppveckor på uppemot 20 mil, jag tror helt enkelt att det blir svårt att höja kvalitén mot nu samtidigt som jag ska öka mängden ytterligare.. Försvinner snön och B2 är snäll så kanske det smäller till lite längre fram men jag måste sänka ribban lite för att säkra träningen den närmaste tiden. Jag ska också försöka skaffa mig lite träningssällskap då jag fram tills nu har kört all träning själv. Det är för jävla tråkigt och demoraliserande att köra helt solo och i kombination med snön som är jävligare än någonsin så rinner det undan oroande snabbt i motivationstanken ibland. Jag har försökt få kontakt med A. Wonka för att eventuellt få till gemensam träning men troligtvis vill han undvika mitt sällskap eftersom han har fått för sig att utmana mig i Stockholm. Jag har troligtvis möjlighet till visst sällskap här ute i norra Botkyrka dock så det löser sig nog framöver. Nu ska jag börja uppladdningen inför den stora dagen! En topplista utlovas vid nästa uppdatering..

Måndag         Fm: Distans 80’

                      Em: Distans 85’

Tisdag           Fm: Distans 28 km (10+6+3 km hårdare). Vek ner mig på bandet, missnöjd!

                      Em: Vila

Onsdag         Fm: Distans 80’

                      Em: Distans 86’

Torsdag         Fm: Distans 69’

                      Em: 8x1000 (bana), Vila 70’ – mkt nöjd då jag äntligen lämnade motionsstadiet!

Fredag           Fm: Distans 48’ (sliten!)

                      Em: Vila

Lördag          Fm: Avbruten tröskel (12 km lugnt)

                      Em: Vila

Söndag          Fm: Vila

                      Em: 7x5’, V 60’ (segt med det tog sig)

Summering vecka 2:

170 km

10 pass

3 kvalitetspass

Känsla: upp och ner

Plan för vecka 3: lugn och fin

Summering av perioden ”Fläska 1”

Löpta kilometer: 767 km (109,5 km/vecka)

Antal pass: 53 (7,5/vecka)

Genomförd kvalitet: enligt plan, i alla fall sista veckorna..

Vikt: enligt plan (hård skärpning sista 2 veckorna)

Totalbetyg: inte så jävla bra men jag är fortfarande med i matchen

2010-01-10

Veckan som gått har varit riktigt bra och tvivlen är för tillfället helt borta och rytmen kanske också börjar infinna sig men det vet jag först om en vecka eller två. Jag har satt nytt millenniumrekord i antalet löpta km med råge och jag har faktiskt bara sprungit mer på en enskild vecka vid sju tillfällen tidigare (senast för 12 år sen) men toppnoteringen från januari 1995 blir nog svårslagen, kanske ett försök under våren.. Vädret har ju varit vidrigt med – 21,4 grader som bottennotering igår morse strax innan jag skulle gå ut och värma upp. Men det verkar som att jag har vant mig något då dagens 30k kändes rätt varma trots -7. Kylan ska visst klinga av nu men snön lär ju stanna kvar ett tag till vilket borgar för fortsatt ömma framsidor. Jag får alltid ont när det är halt då hjulet slutar rulla och ersätts av ett litet stop vid varje fotisättning, ungefär som Dr Doktons normala löpstil om ni förstår vad jag menar. Eftersom jag är så nöjd med veckan som gått så tänkte jag dela med mig mer i detalj denna gång. Jag skriver inte ut några tider på intervallerna då de än så länge går allt för långsamt för att skrämma slag på någon vettig löpare. Enjoy!

Måndag         Fm: 5k-4k-2k-1k (band), vila 2.40-1.5’

                      Em: Distans 66’

Tisdag           Fm: Distans 72’

                      Em: Distans 68’

Onsdag         Fm: Distans 117’ (brutalt segt, förbannat kallt och soppatorsk sista 25’)

                      Em: Vila

Torsdag         Fm: Distans 63’

                      Em: 8x1000 (bana), Vila 55’ (skulle kört 12x1k men riktigt segt – framsidor lår)

Fredag           Fm: Distans 61’

                      Em: Vila

Lördag          Fm: 3k-2k-6x1k-5x400 m, Vila 1.30’-1.45-1.10’-45’ (band)

                      Em: Vila (skulle sprungit men någonting sa ifrån..)

Söndag          Fm: Distans 134’ (gott flyt utan punka men sprängvärk i låren från steg ett)

                      Em: Vila

Summering vecka 1:

180 km

10 pass

3 kvalitetspass

Känsla: Bra vecka i vidrigt väder! Framsidorna lider annars ok reaktion.

Plan för vecka 2: rulla på!

2010-01-06

Förra veckans ord måste bli tvivel vilket också syntes på träningen. Jag kom ur kurs igen och den efterlängtade rytmen i träningen har aldrig varit så svår att hitta som nu. Tvivlet som har dykt upp titt som tätt i mitt huvud kanske beror på att det är extremt mycket viktigare saker på gång om ett par veckor, eller kanske är det -18 grader och is innanför överdragsbyxorna som spelar in, eller min sambos ifrågasättande som kan summeras med ett ord: varför? Det går fan inte att tveka om man ska ge sig ut och köra 2-3 mil om dagen i sibirisk kyla med värkande rygg och ben och massor av jobb i lådan, det är i alla fall helt klart. Bör jag lyssna på min sambo och mina egna tvivel och göra Danne Norrsken lycklig eller ska jag skärpa mig och sluta gnälla? Hade jag inte hängt ut den offentligt så kanske jag hade lagt ner nu men den själsliga smärta som en nerläggning skulle innebära vill jag inte ens tänka på. Så upp i sadeln och kör hårdare är alltså det som gäller från och med måndag denna vecka. Jag kör chockstyle igen vilket innebär god volym och kvalitet sen i måndags och dagens pass var definitivt en moralisk förstärkning och en rejäl uppryckning mot förra veckans tyckasyndomskräp. 2 timmar runt norra Botkyrka i iskyla där första 90 min gick riktigt segt för att sen följas av 30 minuters helvete med rent fettbränsle i tanken. Jag hade tänkt göra alla mina läsare och fans lyckliga genom att skriva ett gäng kloka rader till men klockan hemma i Tullinge visar redan 20.15 så det är dags att packa ihop då jag behöver tanka energi inför den tuffa morgondagen.

Supermuschen efter 2 timmars hård löpning i de södra förorterna. Skall han härda
ut eller vika ner sig och välja soffan och folkölen som varje normal 39 åring? 

Summering vecka 53

Volym: 79 km

Pass: 7

Känsla: Inte så bra..

Plan vecka 1

Mot nytt millenniumrekord

2009-12-29

Nu börjar det fan likna något! Bra träning hela förra veckan med tre rejäla kvalitetspass och bra volym (störs volym på tio år!) fördelat på 9 pass och chockstarten verkar ha funkat.

Jag tyckte att det var mycket snö i Västervik men det var ingenting mot vad som mötte oss i Tullinge när vi kom hem i lördags. Det tog två timmar att skotta undan tillräckligt med snö så att vi kunde få in bilen på uppfarten och kanske var detta en delförklaring till den brutala segheten i söndags och igår? Snö är kul för barn och andra glada civilister men vedervärdigt för en seriös löpare och jag insåg efter söndagens pass i 5.30 min/km att jag måste ha ett löpband att tillgå. Efter en snabb koll på nätet insåg att jag att både köp och hyra skulle bli för dyrt och Bajen skulle nog inte uppskatta om jag snodde ett av deras band så jag behövde hitta ett bra gym med snabba band. Jag lyckades hitta ett riktigt förortsgym uppe på Flemingbergs tågstation igår och gymmet är klockrent för mig. De erbjuder månadskort utan tjafs (inga töntiga medlemskort på + 12 månader) och gymmet är riktigt skabbigt med gamla maskiner och skitiga golv. Löpbanden är riktiga löpband och går därför i 24 km/h men saknar kaloriförbrukningsfunktion och träningsprogram. Det bästa är dock att de helt verkar sakna kunder vilket är lysande då jag aldrig kommer behöva vänta på band eller be om ursäkt för att jag springer mer än 2 km. Jag hoppas dock slippa springa 2-3 mil varje dag på gymmet då det troligtvis skulle knäcka min motivation för gott. Och eftersom motivationen har svajat fram och tillbaka en hel den senaste tiden så känns det mycket glädjande att jag kommer få ypperligt träningssällskap här ute i Tullinge från nu och framåt. Min yngsta adept flyttade nämligen från norrland till Tullinge igår och även om hans satsning ligger på betydligt kortare distanser så kommer jag självklart se till att hans program synkas mot mitt.

Summering vecka 52

Volym: 141 km

Pass: 9

Känsla: Bra!

Plan vecka 53

Kötta

2009-12-23

Förra veckan skrev jag ordet katastrof och nästa ord på listan måste bli skam! Ibland får jag höra att jag skulle vara tjurig och om det skulle vara en del av min personlighet så genomgick jag i så fall en fundamental personlighetsförändring förra veckan. Jag gjorde ett försök på tisdagen och onsdagen med ett pass 9x1000 i snöstorm och det kändes rätt ballt och kaxigt men sen gick luften ur mig igen. Jag kände mig helt frisk fysiskt för första gången på drygt en månad men jag undrade i ett svagt ögonblick om det kunde vara så att infektionen hade flyttat från bihålorna till hjärnan. Jag bestämde mig redan på fredagen att veckan skulle läggas till handlingarna och att träningen skulle återupptas i Västervik på måndag morgon.

Jag har ju inte precis följt min vackert uppgjorda maratonplan hittills och frågan är nu om jag ska ändra något i planen för att komma rätt? Jag har t.ex. inte kommit igång med riktiga långpass, inte kört några långintervaller och vågen visar fortfarande på tok för mycket. Men det är trots allt 24 veckor kvar till SM och jag ogillar att ändra mina planer om jag inte absolut måste så den enda förändring jag tänker göra är att förlänga denna period med en vecka så att den sträcker sig t.o.m. vecka 2 (nr 2 får hålla sig jävligt lugn!). Målsättningen är givetvis att spika återstoden av perioden för att inte tappa ytterligare mark.

Att spika perioden innebär att jag måste upp i både volym och kvalitet redan denna vecka och bästa sättet för mig att komma igång har alltid varit att chockstarta (nåja det har lett till problem ibland..). I måndags blev det därför totalt 30k på svärmors löpband (den hårdaste och tyngsta julklapp jag någonsin fått!) och på kvällen körde jag en stegrande tröskel med upplägget 12-8-6-5-4-10’ där varje intervall gick fortare än den föregående. Lugna 20k igår på sliriga vägar runt Västervik och idag totalt 30k igen på bandet i garaget där kvällspasset innehöll 11x1000 med 45’ vila. Snöigt underlag har aldrig funkat speciellt bra för mig och löpband är definitivt ett bra alternativ när vädret suger så hårt som nu. Jag håller alltså inte med om det skrevs i gästboken häromdagen om riktiga män och utomhuslöpning, det är fan rätt hårt att titta in i en vägg i två timmar samtidigt som man springer benen av sig! Nu ska jag dricka ett par öl innan grötrallyt börjar. Benen värker och i morgon bitti är det dags för en riktig prövning nere i garaget..

Summering vecka 51

Volym: 42 km

Pass: 3,5

Känsla: ……..

Plan vecka 52

Kör enligt planen!

2009-12-16

Nu börjar denna träningsperiod likna en katastrof. Efter förra veckan som var helt ok träningsmässigt så gick jag ner mig i ett mörkt svart hål. Infektionen som har stört mig i fyra veckor tog kommandot rejält och jag blev tvungen att käka bredspektra antibiotika för att ta död på skiten. Jag hade tänkt vila ett par dagar för att tabletterna skulle få en ärlig chans att segra men det blev i stället fem dagar och en helt förlorad träningsvecka. Nu befinner jag mig i krypinet på Gotland vilket brukar innebära sänkt vilja till hårdträning även när jag är frisk och stark – inte bra! Lite snö idag och mer kommer det bli under veckan, det ser riktigt illa ut just nu! 2 km jogg pallade jag med i morse sen sa både skallen och kroppen ifrån. Undrar om öl, tv-spel och bus med galen 2-åring är en bra medicin inför morgondagens uppryckning?

Summering vecka 50

Volym: 40 km

Pass: 2,6

Känsla: sk**, ba**, hel****, k**!!!!!

Plan vecka 51

Fixa motivationen!

2009-12-07

Efter förra veckans näsproblem och brutalt sega avslutning så krävdes det uppryckning för att inte denna första grisperiod skulle börja i moll. Måndag blev endast 6 km snytning vilket gjorde att resten av veckan skulle kosta på. Jag var lätt skräckslagen på tisdag morgon då ännu en snordag med sega ben hade knäckt mig men skam den som ger sig, både näsan och benen lyfte plötsligt. Tre dagar och 80 km senare var jag rätt seg igen men denna gång pga träning och inte infektion – eller? Fredagen blev till en hel vilodag då min tränarkollega ställde in tröskeltestet i Sollentuna – tester av nya rekryter är tydligen högre prio.. Jag trodde också att detta skulle vara bra med tanke på lördagens jobbpass på Djurgården söndagens planerade långpass som jag ville skulle bli långt och hårt. Men både näsan och benen var helt rökta i Stora skuggan vilket gjorde att löpningen låg på en normal coachnivå, typ jogg med massor av stopp. Jag blev återigen lite orolig men gick trots smärtande kinder och rinnande näsa ut i morse för ett pass med sikte på +20k. Näsan rann som ett vattenfall men benen var lätta och fina. 22 km på nya vägar blev det och under hyfsat långa stunder låg jag under 3.50 min/km – nöjd!

När jag hade några km kvar och benen började kännas lite möra så slogs jag av en tanke, skulle jag spöa Danne ”Spåret” på en mara i dagens usla form? Svaret blev ja troligtvis men inte med så mycket. Om min gissning stämmer så har jag ca 35 minuter kvar till målet vilket inte känns så där värst långt.

Skall denne man få se Zigges rygg hela maran 2010? Kampen har börjat.

Jag är hur som helst nöjd med veckan även om 120 km är fjuttigt och kvalitén patetisk så här långt. Nästa fredag bär det av till Gotland för min andra semestervecka någonsin och det bör resultera i nytt rekord för 2000-talet i antal km. Problemet är att det blir beckmörkt ute på landet långt innan mina eftermiddagspass normalt startar. Det finns fyra alternativ som jag det:

1.      Träna med kort vila mellan pass 1 och 2

2.      Ställ upp bilen med strålkastare på och spring fram och tillbaka

3.      Sambo + sonen får köra bilen bakom mig i 70’ i 15 km/h

4.      Pannlampa

Pannlampa = skogsmulle, punkt 3 = separation sen blir det jämnare.

Summering vecka 49

Volym: 120 km

Pass: 9

Känsla: lite mindre skit

Plan vecka 50

Volym: + 140 km

Två kvalitetspass

Fixa näsan!

 Grattis Bajen till dagens guld och brons på 4x800 m i Stafett-SM!

2009-11-30

Förra veckan blev en riktig skitvecka och jag börjar bli lite smått irriterad. Förkylningen som slog till för två veckor sen har inte gett med sig trots att jag bestämde mig förra söndagen för att jag var frisk. Jag körde en lätt jogg på söndag kväll för att tömma kroppen på snor och för att få igång musklerna. Sedan följde hygglig distans måndag och tisdag med målet att komma upp i 12-13 mil denna vecka. Konstig puls och lite sega ben första dagarna kan jag ta efter en infektion men jävligt dålig puls och förbannat sega ben irriterar mig och det var precis det jag fick uppleva onsdag-fredag. Så i stället för tung träning under helgen så har det blivit tokvila och stillsamt kontorsbygge med svärfar, vilket inte på något sätt har förändrat känslan i mina förstörda bihålor. Jag ångrar nästan idag att jag tvingade den äcklade läkaren att spola ut varet ur mina kinder för drygt tio år sedan.

 Hon sa att det inte skulle vara nyttigt men jag hade bråttom till löparbanan och jag blev verkligen frisk snabbt. Dr Snok hade dock rätt i det hon sa, håligheterna i ansiktet skulle aldrig bli de samma igen! Sitter känslan kvar i ansiktet i kväll när jag springer så får det bli ett samtal till Dr Ö i morgon för att boka in en snabb undersökning med blodanalys och eventuellt utskriven medicin. Enligt min uppgjorda plan så skulle denna vecka vara den första riktiga träningsveckan så det vill till att jag kan köra för fullt i morgon för att träningsdagarna inte ska bli helt absurda i slutet på veckan.. Ännu en anledning till att det är viktigt att snoken frisknar till är att jag ska åka ut till ”Huset utan framgång” nu på fredag och göra mitt första tröskeltest på 20 år. Jag räknar med att min tröskel är patetiskt dålig men jag vill ha ett referensvärde för senare tester under våren. Jag kommer köra ett antal olika tester under vintern och våren och självklart kommer jag delge alla mina fans och läsare resultaten av dessa. Dags för middagssömnen!

Summering vecka 47 och 48

Km: 81 km

Antal pass: 7

Känsla: bajs rakt igenom

7 sjukdagar

2009-11-26 Första inlägget

En jävla massa människor bloggar om sig själva och ingenting och nu tänkte jag göra det samma. Det är upplagt för ett självupptaget egofrosseri då bloggen är tänkt att handla om min lilla löparplan mot SM 2010, det som sades i nyhetsbrevet om att jag inte skulle vara självupptagen stämmer alltså inte – det är ju en blogg för bövelen!

Vid ISM 2009 lyckades jag slita till mig en fjärdeplats på 800 m i dålig konkurrens. Jag hade kanske kunnat ha en bättre helg rent formmässigt men jag inser att tiden är förbi då jag kunde slå personliga rekord på 800 och 1500 m (ruggig analys!) och bättre medaljläge än jag hade i Bollnäs lär jag aldrig få på bana igen, så vad gör man? Man går över till maraton så klart!

Precis som många andra medel- och långdistanslöpare från de hårda årtiondena så har jag länge fantiserat om att springa maraton, och som några av dessa har jag också drömt om grymt snabba tider.. Förutom att jag är tvungen att gå över till maraton för att ha något att hämta så är timingen perfekt. Jag fyller 38 år om några veckor och jag börjar känna mig pigg igen efter att ha vilat sedan 2000 då jag la ner min seriösa satsning. Som ni kanske förstår så är inte idén om att springa maraton något som dykt plötsligt mitt huvud, därmed inte sagt att den inte är förhastad.

En hård Zigge på SM i WTrås.

Under A. Wonkas storhetstid hände det vid ett flertal tillfällen att duktiga banlöpare försökte sig på den hårdaste av alla officiella tävlingssträckor. Kommentarerna efter loppen var nästan alltid mer ödmjuka än innan då sub 2.20 visade sig vara betydligt svårare att fixa än vad löparen anat. Den väluppfostrade A. Wonka fällde självklart inga förnedrande kommentarer ens oss emellan vid dessa tillfällen men för egen del tyckte jag alltid att det var sjukt kul och den allra roligaste var så klart B Badbyxa som till en början fick smaka surt när han gav sig på maratonsträckan (sprang dock riktigt bra efter ett par försök).

Med tanke på min målsättning i Stockholm maraton och SM 2010, som i och med denna blogg blir officiell, så är det upplagt för hånskratt enligt samma resonemang som ovan. Jag tror nämligen att jag ska kunna piska på de flesta svenska specialisterna trots att jag aldrig provat på sträckan annat än på träning. Målet är alltså att jag ska ta medalj i SM i Stockholm den 5 juni. Tiden är oviktig så länge medaljen hänger runt min hals efter målgång men jag har givetvis koll på vad som har krävts de senaste åren och det pendlar ganska kraftigt mellan 2.23 (2005) och 2.31 (2007). För att vara på den säkra sidan så bör jag alltså ha en kapacitet på ca 2.21–2.24 och då pratar jag om en normalt snabblöpt mara inte Stockholms tuffa tvåvarvare.

Så hur ska jag skaffa denna kapacitet på mindre än 28 veckor? 2.21 är alltså fyra mil i rad under 33.30 – rätt snabbt ju! Min plan är lika enkel som genialisk:

Period 1 – upp i sadeln

6 veckor (v 43-48)

Volym: 3-12 mil/vecka

Långpass: 20-25 km

Bålstyrka

Räta ryggen

– 2 kg (började på 70 pannor)

Period 2 – fläska 1

6 veckor (v 49-1)

Volym på 14-18 mil/vecka

Tempopass: 8-11 km

Långintervaller: 10-12 km

Långpass: 25-34 km

Backe?

– 2 kg

Period 3 – barn nr 2

2 veckor (v 2-3)

Blir vad det blir men bra om jag inte tappar mer än 40 % träning

Hålla sig frisk!

 Period 4 – fläska 2

12 veckor (v 4-15)

Volym: 16-20 mil/vecka

Tempopass: 10-13 km

Långintervaller: 10-15 km

Långpass: 30-38 km (3-4 testpass)

Kort och lång backe

1-2 tävlingar

– 2 kg

 Period 5 – inflygning

7 veckor (v 16-22)

Volym: 15-16 mil/vecka

Tempopass: 10-15 km

Långintervall: 8-14 km

Långpass: 25-38 km (2 testpass)

Korta intervaller

Terräng-SM + kvaltävling + RACE!

– 2 kg

 Delkapaciteter som krävs för 2.21 på maraton:

-          Tröskel: sub 3.10 min/km

-          Halvmaraton: 66-67’

-          Överfart: sub 3.00 min på 10-12x1000 m

ZIGGE