Fredagen 30:e oktober steg jag på planet som skulle
ta mig till det stora äpplet. Jag, det är Daniel Norberg, mer känd
som Nubbe i SVM-kretsar. I New York skulle jag den 1:a November bli
löpare på riktigt (apropå den diskussion som pågick på forumet om
löpare eller ej. I mina ögon ska man ha sprungit marathon för att
bli löpare på riktigt). Jag skulle springa Marathon, 42 195m genom
New Yorks fem ”boroughs”, Staten Island, Brooklyn, Queens, Bronx och
Manhattan.
Har jag samma åsikt efter loppet frågar man sig.
Svaret är ett rungande ja. Nu är jag äntligen löpare på riktigt. Det
tog 17år, men nu är jag där och det känns j--ligt bra.
Gul man med svart mössa = Nubbe
Det tog mig 2,58:50 (inte direkt Dr C klass) att ta
mig från Staten Island till Central Park i Manhattan. Det ger en km
fart på 4,14,3 i snitt. Dvs långt över den fart som vissa på siten
säger att man ska hålla för att få kalla sig löpare. Jag var
givetvis löpare innan med, men nu lite mer fulländad.
Mina 5km passager var som följer:
5km:19.12 (Njöt mest av att vara igång. Härligt
att springa över Verazzano-Norrows bridge)
10km: 18.59 (Vid passering 10km tänkte jag för mig
själv att går resterande 10:or så här lätt så blir detta ”piece of
cake”. Famous last words!)
15km: 19.18 (Fortfarande hur stabilt som helst
dock lite trist pga att det börjar glesa ut i publikleden och de
ortodoxa judarna som bor i de här områdena verkar inte bli så
upphetsade av att vi passerade förbi. De tycker förmodligen att vi
är lika lustiga som vi tycker de ser ut)
20km: 19.45 (Mellan 20 och 25km är banans absolut
tråkigaste del. Lite folk, blåsigt och backigt uppför Queensborough
Bridge)
25km: 21.18 (Första delen här på First Avenue är
magisk, som en rockkoncert och farten höjs per automatik)
30km: 20.45 (Ungefär här blir jag passerad av
Therese Hagersjö som glatt ropar; Heja Sverige!)
35km: 23.03 (Här hade det börjat stöka ordentligt.
Vaderna småkrampade mest hela tiden och ett baklår fick tvärkramp
vilket vek mig dubbel)
40km: 26.35 (här var förfallet totalt och löpningen
blev allt annat än rytmisk pga de ständiga stoppen för att stretcha
ut mina vader)
42km: 9.55 (Här var kampen total med att ligga
exakt på den fart som var snabb/långsam nog för att inte krampa
vaderna och hinna knäppa den nu väldigt hägrande 3h gränsen)
Som ni kan se så gick det lite långsammare
framförallt de sista 10km. De infamösa sista 10 på maran tog mig
alltså. Nu var det inte så att jag gick in i väggen eller ngt dylikt
utan jag fick, som jag misstänkt innan, otroligt stora problem med
mina fötter och framförallt vader sista delen. Det blev otaliga
stopp för att stretcha ut mina krampande vader. Rätt frusterande att
stå och stretcha när låren är förhållandevis fräscha och energinivån
rätt fin. Dock ingen gubbvad vilket känns mkt bra.
Tror jag skylla lite av kramperna på lite för
stort vätskeintag sista dagarna vilket ledde till att jag nog
pissade ut lite väl mkt salter och mineraler sista dygnen. Men
framförallt vill jag framhålla det stenhårda underlaget. Asfalten
”over there” är inte att leka med så mitt råd till er som är sugna
på NYCM är att nöta mkt asfalt innan. Det går inte att skylla på att
jag sprang i lätta skor heller. Jag hade ju som nämnt en föraning om
mina vader och fötter så jag sprang i ordentliga skor. Då jag
dessutom är snäppet nättare än den genomsnittlige svm:aren så är
detta ett råd att ta fasta på. Alternativ inleda en lång fasta.
Nubbe firar sin fina insats i NYCM
Tro mig det är värt det. Trots att man troligen
blir kallad fjolla för resten av livet av muskelfinnen pga att man
inte sprang i sockiplast med en tunn sula gummi under som man gjorde
i Skärblacka ”back in the day” när män var män. Åtminstone säger
skrönorna det.
Är jag då nöjd med min tid? Nja, men under
omständigheterna ja. Har i ärlighetens namn inte tränat ngt vidare
för marathon. Sprungit på tok för lite och framförallt för lite på
asfalt för att kunna förvänta sig ngt som helst av en gammal
hobbylöpande 800m-löpare. Sade före att jag skulle vara riktigt nöjd
med 2.48 dvs 4 min fart och det funkade ju bra i ca 30km.
Desto mer nöjd var jag dock över att gå imål. Tror
inte det går att förklara för den som inte upplevde det. Men för mig
var det otroligt stort att gå imål och klara sub 3h som blev mitt
mål uppe i Bronx när vaderna började j—las ordentligt. Jag var så
stolt och lättad på samma gång att jag trodde jag skulle börja
gråta. En DNF som många tippat fanns aldrig på kartan och jag
uppmanar alla att aldrig göra ngt så smutsigt. Du kommer ångra dig
för målgången är så underbar.
Vill jag springa igen? Nja. Jag håller på med
löpning fortfarande för att jag älskar friheten och känslan det
skänker mig när det flyter på. Ja, även när det inte flyter på
älskar jag att springa mig trött och att njuta av endorfinerna som
kommer efteråt. Men maraton är långt, långt så in bänken om man som
jag gillar att springa kort till medellånga syraintervaller och NYCM
är nog ett av de tuffaste loppen man kan springa också. Pga
underlaget, vinden som hela tiden var i ens ansikte och de många
broarna och motluten som plågade en. Lätt uppför på väg in i Central
Park är kanske ingen match en vanlig dag, men med krampande vader
och 37km avverkade så känns det mer eller mindre som Mount Everest.
Tanken finns däremot där. Givetvis vill jag springa snabbare, men
jag inser vad som krävs för det och är inte så sugen på att nöta
asfalt.
Dock rekommenderar jag alla som har chansen att
springa NYCM att göra det. För det är en fantastisk upplevelse.
Arrangörerna och framförallt publiken gör att man känner sig som en
stjärna. De får en att känna sig otroligt stolt över vad man just
presterat. Har ingen referens, men jag skulle bli mkt förvånad om
det var ngt annat lopp eller stad i världen som uppskattar sina
löpare så. Dagen efter skymtade man många löpare på stan som gick
runt med sina medaljer runt halsen och höll huvudet högt. Sedan är
det oftast finfin temperatur för löpning tvärtemot Stockholm
maraton. Banan är som sagt utmanande men också en fin sightseeing
genom NY. Femte avenyn såg jag inte så mkt av denna gång och så är
det nog för många så ett bra tips är väl att kolla in den delen av
parken efteråt.
Nubbe
|
