Signerat Slang Oktober 2009

Några veckor har gått sedan årets SVMM avgjordes. De flesta har vilat efter den totala ansträngningen medan andra redan nu börjat prata om revansch. Däribland jag själv som med 11,28,52 måste sägas ha underpresterat å det grövsta. Fast ett viktigt statement är att man aldrig är bättre än sitt resultat och aldrig kan snacka sig till bättre tider. Det är bara att face the fact och kavla upp ärmarna. Nästa är fyller jag 40 vilket passar bra för ” Revenge of 2010”. Därför annonserar jag redan nu att jag avser att åtminstone köra tre lopp nästa år. Dels Veteran-SM där SVM kommer anordna Precampläger. Detta eftersom årets VSM arrangeras i Högby den 6-8 augusti nära ölands bästa stränder i Böda. Ett utmärkt tillfälle för alla att kliva ur och  VVV(våga vara veteran) och passa på att tävla en gång innan det smäller nästa år. Fördelen med VSM är att sträckan 3k inte finns  att tillgå utan över eller underdistans är vad som gäller.För de som inte har någon klubb att springa för finns det alltid plats i Högbyfamiljen.  Detta gäller självfallet för de potentiella SVMM:are som är födda 75 o tidigare som uppfyller kraven på att vara Vet. Det är redan nu dags att skriva 6-8 augusti i familjens planeringskalender och ta husvagnen till norra Öland för alla som vågar kliva ur.

 
Skall denne tjockis få revansch 2010 eller kommer han vara lika usel 2010?

Det lopp som jag ger mig själv i 40-års present är Liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiidingöloppet 30k vilket som vanligt kommer gå veckan innan SVMM misstänker jag. När spöket från Sommenbygden gjorde fina 11,08 på lätta ben misstänker jag att Lidingö var en bra förberedelse. Årets lopp blir såklart SVMM. Till VSM vill jag även poängera att det är 3k hinder som gäller och att jag där skall slå min tid som jag hade på årets SVMM 11,28,52. Ett tufft mål såklart men det gäller att hellre ”lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge” som den gode Laselle sa inför årets SVMM.

När detta skrives har precis den nya Runners World kommit till affärerna. En tidning som denna gång  via C Run i ett reportage om SVMM går all in och gör ett reportage som borde rendera pulitzerpriset. C Run har fått mycket skit för sin artikel om löpargymnasiet i Sollentuna. Har inte hört någon kritisera faktan utan mer känsloargument om densamma . Företrädarna för skolan har agerat som man gör/gjorde i kommunistländerna man attackerar journalister istället för att se på sin egen insats. Skjut budbäraren istället för att rannsaka sig själva verkar vara melodin. Detta är som vanligt i den känsliga svenska friidrottsfamiljen. Ingen tål kritik. Linus Bruch började lipa när Mats Olsson kritiserade hans insats under VM. Skit i det säger jag. Fokusera på det du själv kan påverka istället. När Linus sprang omkring med avgå Olsson skyltar på inneplan slog han nytt rekord i pinsamhet. Det bästa sättet att visa Olsson och andra som med all rätta misstror Linus mästerskapsförmåga är ju att hoppa högt och hoppa till sig en medalj. Det är den stora revanschen. Samma sak gäller Löpargymnasiet. Jag har sett att de yngre adepterna sprang omkring med ”avgå Runheim” skyltar och skrev ”Huset med framgång”.

De yngre förmågorna borde nog fundera på om inte denna skylttext skulle skrivas om. Vem borde egentligen byta jobb?

Även efter en vinst i stadionstafetten skrev det Huset med framgång. Vad jag vet är det väl ingen som kritiserat de resultat som uppnåtts unde skoltiden utan vad som händer därefter. Debatten är intressant och måste kunna tas. Om företrädarna från löpargymnasiet uppmanat eller godkänt skyltarna som stadgar att Runheim skall avgå anser jag det vara ett grovt övertramp. Försvara er istället och bemöt kritiken. Särskilt Liss som väl varit där i 20-års tid borde väl kunnat kommentera saken. Eller Willy Wonka som uppges vara så förgrymmad att han e-postar runt till alla friidrottsledare men vågar inte komma till svars i tidningen trots erbjudan. Fegt kallar jag detta och Willy som är en poppis ledare måste väl kunna ta en diskussion och förstå att ämnet är intressant. Man måste komma ihåg att artikeln skrevs utifrån ett perspektiv att framgång var definerat som internationella mästerskap och där platsade endast MC och Käck. Fast hade det gällt löpare som förtjänar att nämnas borde såklart Freppa, Österberg och Laselle vara med. Löpare som haft långa karriärer på svensk elitnivå.  Fast de har tydligen inte varit med i internationella mästerskap.  Jag har absolut ingen fullständig bild av vilka som passerat skolbänken i Sollentuna så det är säkert fler goda löpare som missats. Funderade på vad som gäller för min gamla skola i Halmstad. Om jag har rätt så tror jag figget fanns under 1982-1997 dvs under 15års tid. Kan ha fel på något år. De som jag vet deltagit i internationella mästerskap är förutom Henrik Dagård  följande löpare Johan B Swärdh, Jonas Frans Hagelin, Mäster Kent Claesson, Mattias Persson, Johnny Jönsson.  Jag har inte koll på alla årgångar så denna uppräkning måste tas för en preliminär dito.

Johnny B Jönsson en av de framgångsrika Halmstad friidrottsgymnasisterna. Deltog i terräng-EM 1997. Här fint uppklädd i kalmar FF tröja firandes den klara segern över Malmö FF.

Tror problemet med många fig är att det blir hets om att skapa resultat under de tre-fyra gymnasieåren. Det var säkert ännu värre förr i tiden. Idag kanske man har ett mer långsiktigt tänk. Det intressanta är också varför nästan alla lägger av. Är det pga skador som orsakats av en för hård och felaktig träning under figtiden eller är det för att när man slutar efter dessa skräddarsydda år hamnar i ett vaccum? Det är inte lika lätt att satsa under högskoletiden vet jag själv. Det är lätt att hamna i festgänget istället för att sticka ut o träna. Man börjar ofta som 21-22 åring ifrågasätta sin egen satsning om man inte slagit igenom. Har man dessutom satsat igenom hela ungdoms/junior tiden brukar det finns lite att fånga upp utanför tävlingsbanan vilket gör att man hamnar i brädgårdslöparträsket. Man tränar, pluggar, festar och försöker kombinera detta vilket såklart går åt skogen. Självfallet kan inte fig:en kritiseras för att många lägger av i förtid men onekligen ser statistiken lite illa ut för löpargymnasiet. Jag saknar dock kunskap över förhållanden där och vill inte fördjupa mig i varför. En tanke om varför deras mästerskapsmeriter är svagare är att många där har satsat på tuffare sträckor som 800m. I uppräkningen från Halmstad är alla utom dagård att klassas som långdistansare. Tror inte vi hittar många långdistansare från Sollentuna om jag får gissa. 

Kontentan av detta är att jag tycker man skall ta debatten utan att försöka kväva journalisten eller för att fjanta omkring med avgå skyltar.  Mycket av det som sades kom ju från andra friidrottsledare som Fritösen mfl. De yngre nuvarande adepterna borde vara glada att debatten kom nu eftersom då kanske deras år på Löpargymnasiet blir ännu bättre. Det är ju tränarna som skall ställas till svars och särskilt den eller de som varit med sedan starten. Man borde även sluta mätas efter de tider eller placeringar som görs under skoltiden för att göra sitt avtryck. Istället borde man mätas efter hur det går i framtiden. Om tränarna på fig:e kan upptäcka och få igång talanger som sedan fostras vidare tycker jag att de skall se detta som en framgång. MC uppges inte ha nyttjat Sollentunas träningar men jag tror ändå att det haft betydelse för MC att komma hemifrån och upp till Sollentuna. Även om han inte tränat efter deras program har säkert miljön i sig varit mer stimulerande än i Mullsjö.

Saker är inte svart eller vitt men det är dags att ta lite ansvar och inte lägga skulden på en journalist. Jag tycker FIG:tiden gav mig mycket även om jag inte är med på någon lista över framgångsrika adepter. Däremot gjorde en tidig flytt hemifrån att man tidigt fick ta ansvar. Vi bodde själva dessutom och hade ingen som lagade maten till oss. Man fick kompisar för livet som efter 20år fortfarande finns kvar i umgänget. Man lärde sig mycket om träning vilket man haft nytta av när man fuskat som tränare. De 10 åren som jag inte tävlat själv ägnade jag mig åt att vara tränare vilket höll mig kvar i friidrotten. Detta är något som jag tror är viktigt för en kontinuitet. Att fånga upp de aktiva som gjort sitt men ändå gillar friidrotten. Håll kvar dessa som ledare och traditionsbärare. Så framgång kan mätas på många sätt men gäller definitionen den som användes i artikeln är det bara att acceptera faktum.  Figget skall ge en bra grund men sedan är det upp till den enskilde adepten att ta ansvar och figget bär inte hela ansvaret för en karriär som går i stå men en bra grund och sunda värderingar bär man med sig hela livet.

/Slang

Tidigare Signerat Slang
Signerat Slang 32
Signerat Slang 31
Signerat Slang 30
Signerat Slang 29
Signerat Slang 28
Signerat Slang 27
Signerat Slang 26
Signerat Slang 25
Signerat Slang 24
Signerat Slang 23
Signerat Slang 22
Signerat Slang 21
Signerat Slang 20
Signerat Slang 19
Signerat Slang 18
Signerat Slang 17
Signerat Slang 16
Signerat Slang 15
Signerat Slang 14
Signerat Slang 13
Signerat Slang 12
Signerat Slang 11
Signerat Slang 10
Signerat Slang 9
Signerat Slang 8
Signerat Slang 7
Signerat Slang 6
Signerat Slang 5
Signerat Slang 4
Signerat Slang 3
Signerat Slang 2
Signerat Slang 1

Slang